marresmams

Nu får jag väl skämmas i alla fall

Kategori: Allmänt

Jag har alltid sett på mej själv som en ordningsam människa, vill ha ordning och reda runtomkring mej, jag kan bli stressad av att saker ligger på "fel" plats. Jag vill ha städat och rent, så mycket det nu går med fyra katter och en lurvig hund. Dom torkar minsann aldrig fötterna när dom går in, å på gårdsplan är det ganska lerigt tidvis, men jag försöker i alla fall. Min förra man skällde lite på mej för han sa att jag skulle nöta ut golven med allt tvättande, men då var jag ju pedant förstås.
I går tappade jag ner en räkning bakom skrivbordet, kröp under för att hämta den och vad ligger där om inte en CD med foton jag fått av min stora älskligsbror (en av dom) Hur har jag städat egentligen? Hur mycket ordning är det på mej när jag missat den? Till mitt försvar kanske kommer att Janne lutat ett hyllplan mot väggen och den låg bakom det.

Det blev en stund med drömmar om sommar medan jag studerade foton från öland. Jag älskar att titta på foton, det är som om man kliver in i en film. Jag kan sitta och bläddra i gamla album länge-länge och planerar att "nån dag" gå igenom alla foton på datan för att göra papperskopior som jag kan klistra in i mina album. Det är mycket roligare att bläddra i album tillsammans än att trängas framför datan, att visa på TV skulle kännas helt jävla fel, det skulle inte alls ge samma upplevelse för min del. Nä fy!

När man hittat sin drömprins eller prinsessa

Kategori: Allmänt

Hur kan det komma sej, att när man är "i hamn" och trygg i sitt förhållande, då slutar men bry sej om hur man ser ut eller uppför sej? Varför vill men inte vara fin  för sin partner? Anstränger men sej bara under tiden man "jagar"? Varje dag ser jag män som totalt struntar i  sitt utseende, skäggstubb, brallor som hänger nedanför en stor mage som skjortan knappt täcker, skitiga och okammade, och jag ser kvinnor, okammade, osminkade och ofräscha. Jag är inget mode freak eller så, men man vill väl ändå att den man älskar är värd nå´t bättre än en halvsjaskig partner?
Min fundering idag!

vålnader

Kategori: Allmänt

Jag var på Öland i vår lilla stuga för ett par år sen, hälsade på min stora bror och hans sambo, dom hade ett par dagars semester. Jag sov ensam i stugan medans dom sov i sin hiusvagn som är uppställd där.
Första natten vaknade jag plötsligt av att någon iakttog mej, jag mer kände än såg, en liten gubbe i slokhatt och mörk halvlång jacka. Jag vet ju att det spökar där, så jag sa åt honom att jag ville vara ifred och sova. Naturligtvis tog det nå´n timme innan jag somnade om (med lyset tänt). Jag har aldrig känt något konstigt i stugan förut, men min mamma var alltid mörkrädd där, vilket hon aldrig var nå´n annastans. Hon berättade ofta om hur hon hörde steg i huset. När min bror frågade på morgonen hur jag sovit, berättade jag att jag haft besök, jag beskrev den lilla gubben, han sa helt naturligt
- men det måste vara Kalle!  Jag undrade så klart vem det var, hade ju aldrig hört talas om honom förut. Min bror som höll på att jobba med stugans och Bödas historia, berättade att det var honom vår mamma köpt stugan av. Skumt!
När vi senare den dan tog kontakt med mina vänner sen ungdomen, berättade brorsan för dom och frågade om nå´n av deras föräldrar hade nå´t foto från förr. Dom skrattade åt mej och trodde mej inte, men en av dom hämtade ett gruppfoto med 18-20 personer på. Jag kunde peka ut Kalle direkt! Nästa natt såg jag honom igen, han stod i dörröppningen och tittade på mej, jag sa att jag ville vara ifred och då tittade en kvinna in oxå, sen försvann dom. Efter dom två första nätterna var det inga spöken inne i huset, men utanför i trädgården gick dom. Min bror har aldrig "sett/känt" nå´t och inte mina andra syskon heller. Men dom tror ialla fall på att jag ser det jag ser.

Huset är väldigt litet och har stått där över hundra år, den närmsta grannen finns inte inom synhåll. Det har aldrig varit inbrott eller skadegörelse på huset, trots att vi bara varit där ca 2 1/2 mån om året, och det stått tomt resten av tiden.
Vad kan vara bättre än ett spöke som vaktar huset ;-)

Jag känner mej inte trygg längre

Kategori: Allmänt

När jag flyttade från den stora staden, var jag ner psykad och rädd, hade panikångest och kollade alltid av gården innan jag vågade mej ut, jag gömde mej för psykot jag varit tillsammans med tre-fyra år. Han var inte aggressiv men jäkligt kontrollerande och minimerade mitt umgänge till att bara innefatta honom. Jag mådde helt enkelt för jävligt, jag har skrivit om det förr. Efter ett par år här på gården kände jag mej säker och tog bort mitt hemliga tel nr, jag hade blivit fri!
Nu har allt kommit tillbaka, inte pga honom, nej, det är en helt annan person, en som varit i vårt hem, vi har umgåtts en del med honom och hans fru, men mest med dottern. Han gjorde mej förbannad då han blåste en av mina kompisar, jag kunde inte låta bli att kommentera det till honom. Det skulle jag inte gjort, han ringde och skrek, hotade om både det ena och andra, jag var inte ensam, det var en annan person nära som hörde alltihop, när jag sa det till honom skrek han ännu värre att jag skulle passa mej jävligt noga. Hans gapande monolog pågick ca 8-10 min där jag inte gjorde mej hörd. Nu är jag tillbaka på ruta ett, panikångesten kom redan nästa natt, jag vaknade med ett frukansvärt tryck över bröstet och kunde inte andas, och jag vet aldrig vad som väntar mej när jag kliver ut genom dörren, eller om jag varit borta, vad som väntar när jag kommer hem.
Så snabbt förbyttes mitt lugna trygga liv till ett nytt helvete!

Hur tänker man egentligen?

Kategori: Allmänt

I går när jag nästan var klar på gymet kom det två mammor med två barn var, alltså fyra små människor mellan ca 3-6 år. Lekrummet är borttaget, det fick lämna plats åt en massör, så barnen skulle hålla sej vid en liten hörna med tidningar och leksaker.
Jag har två olika åsikter om barn på gym; 
den första är att det är många småbarnsföräldrar som har gymet som "egentid" och har lämnat sina barn till barnvakt. Den tiden som hon har aldeles själv utan att ta hänsyn till skrik efter mamma, och som är hennes stunder att njuta med nå´t som bara är för henne själv. Ska hon då behöva lyssna till andras ungar som springer runt och stojar och leker, och ibland kanske gråter?
Den andra är att småbarns föräldrar om nå´t behöver komma ut och komma igång, få den sociala biten utanför barnens värld, har man ingen barnvakt är det ju idealiskt att det finns lekhörna på vuxenaktiviteterna.
Alltså, jag är väldigt kluven, och jag blir irriterad som attan på skrikiga barn.
Den ena mamman igår var trimmad, stl s, och hade stora tuttar, man kunde tänka att hon var noga med sin träning och så, men varför hade hon ställt fram ett paket brago barnkex till ungarna, varför hålla sej själv i trim och proppa i ungarna en massa socker?
Det fick mej osökt att tänka på när jag skjutsade mina barnbarns mamma för att storhandla för 5-6år sen, hon hade en hel del kilon kvar efter graviditeterna, jag kikade ner i hennes kundvagn och där låg en massa skräpmat. Jag som försökt lära henne vikten av bra kost och sambandet diabetes-skräpmat-fetma-karies blev lite överraskad och frågade henne om hon verkligen skulle äta så´n skitmat, hennes svar glömmer jag aldrig - Nej, inte jag, men Jovan och ungarna gör det!
Den mat som hon ratade serverade hon till sina barn och sambo.....det dög inte till henne, men det dög till hennes barn...man undrar ju hur hon tänkte......

helt enkelt underbart härligt....

Kategori: Allmänt

Så kom jag äntligen mej för att åka till gymet igen....det var sååååå skönt! Egentligen borde jag nog väntat en månad till men men.....det blev ett försiktigt pass, fem min rodd å sen en genomgång av kroppen med lätta vikter, konstigt nog hade jag inte tappat så värst mycket! Efter magen, som ju kom sist, kom den smygande....huvudvärken alltså =( 
Men det var toppen att vara där igen så jag förträngde den.
Dessutom har jag tänkt en massa på vad jag stoppat i munnen den senaste veckan så nu är jag snart i toppform igen...haha

Domen

Kategori: Allmänt

Det positiva är att en hjärnskakning kan sitta i bortåt 5-6 veckor, det negativa är att min sitter i fortfarande! Men det är inget annat allvarligt, svullnaden på kinden är troligtvis en nerv som är skadad, ingen skada på okbenet eller så. Nu är det kanske inte så där frukansvärt mycket svullet, men det gör jäkligt ont. Dessutom sa farbror doktorn att det kan ta upp till ett år för en nerv att läka. Attan oxå!
Nu när jag fått veta det här, att det inte är något allvarligt, har jag bestämt mej för att åka till gymet i morgon. Mina promenader är förstås sköna men jag LÄNGTAR till gymet, har ju inte varit där sen i slutet på november. Ja ja ska ta det lugnt!

Kan man lita på de?

Kategori: Allmänt

I kväll blir förhoppningsvis sista kvällen jag har dödsångest....fick en läkartid i morgon bitti, då får han minsann göra en grundlig undersökning för att ta reda på varför min kind ff är svullen och ond, varför ögat håller på att svälla igen och varför jag är så himla trött jämt och vimsig. 
Det var en kille på jobbet som frågade hur många barn jag hade, jag svarade "två" för det har jag, sen frågade han -pojke el flicka? Då kom jag plötsligt inte ihåg så jag svarade -Två flickor! men jag hörde att det lät helt fel så jag ändrade snabbt mitt svar till två pojkar. Några dagar senare när jag kom till jobbet frågade samma kille mej vilken tid jag skulle börja, mitt svar var - två, eller nej, halv ett tror jag, eller förresten vad är klockan? jag börjar snart!
Den smällen jag fick i huvudet är ju inte att leka med, men när jag åkte in samma dag det hände, gjordes magnetröntgen, det visade inget onormalt.
Men kan man lite på läkarna idag? Har ju hört en massa missar dom gjort, särsklit här i Borås

Vad är det för konstig tid?

Kategori: Allmänt

Nyss var det kallt och vitt ute, nu regnar och blåser det som bara den. Dagen är som gjord för en skön brasa och det är precis vad jag gjort också. Trotsat regn och blåst för att hämta in ved och tänt i kaminen....och idag har jag varit snäll hela dan ;-)

Jag har blivit en riktig bitch

Kategori: Allmänt

Mitt förbannade huvud bara spränger i dag med =( Det är ingen ursäkt att uppföra sej som den grinigaste jävla surkärringen. Men det har jag gjort......Usch, vad jag tycker illa om mitt beteende nuförtiden. Men jag är fullt medveten om att jag är elak och dum så jag har fullt upp med att be om ursäkt för allt dumt jag säger. Tur att jag har världens bästa vänner, dom vet att jag inte är mej själv, bara jag hinner skärpa till mej innan dom tröttnar. Nästa vecka först fick jag läkartid, men tror jag måste åka in akut om det inte blir bättre.

Kom ialla fall ut på en liten ridtur idag, det blåste kallt, men det var skönt ändå. Trots att jag var rädd, till att börja med!

ha´t bäst till nästa gång

Varför blir jag så här?

Kategori: Allmänt

MIn kind är fortfarande svullen efter djupdykningen i bondens jävla gödselhög, det gör ont och trycker över näsroten, huvudet spränger och ena ögat är "fullt med grus"!  Jag känner mej obekväm med min stora häst till fots och på ryggen...livet är helt kasst...jag bor på världens finaste ställe (trots att det är låååångt från stan) har en massa härliga goa djur och en omtänksam sambo på gården, världens bästa inhyrningar i stallet och fina vänner, jag borde vara nöjd och glad, men jag känner mej bara trött på allt. Jag längtar efter mina barn och barnbarn, jag skulle vilja ha ett fast jobb, jag skulle vilja det inte gjorde så ont och jag vill bli i form för att våga träna igen....
Suck!

snart är allt som vanligt igen

Kategori: Allmänt

Nyår är över, det var kanon, precis om jag tänkt mej. Först ridnning och fixa rent å mat till alla djuren, sen slappade vi en timme i soffan framför brasan innan vi förflyttade oss till köket och grytorna. Spenatvåfflor med svart rom, gräddfil och rödlök, till det ett lätt mousserande vitt, sen lammsadel, klyftpotatis, kantareller och gräddsås, i glasen var det ett fantastiskt gott (och dyrt) sydafrikanskt vin allesverloren, sen blev det en liten promenad i mörkret innan vi åt friterad camenbert med hjortron...när det var klart var det på med tjocka jackan, mössa och vantar och gå bort till sommargästerna för en drink och raker. Dom är danskar men efter ett tag var det inte svårt att förstå vad som sa, eller var det jag som pratade så mycket så dom inte hann säga nå´t jag måste förstå :-) det var jättetrevligt, nöjda och glada traskade vi hem så jag hann släcka lyset precis innan hon som hade stalltjänst kom. Hon kanske hade tyckt jag kunde tagit det när jag ändå var vaken, hmm!
Dan efter skulle jag egentligen inventerat i affären, men eftersom marre var på väg och jag inte visste när han skulle dyka upp, bad jag att bli befriad från det och min chef är snäll!
Marre och hans nya dam dök upp framåt kvällen, vi åt lasagne, tittade på djuren och sen spelade vi kort hela natten.
Dom stannade två dar, sen skulle dom tillbaka till "stan" för nå´n fest, men Marre hann med att köra traktor (!!) och vi brudar lekte med hästarna!
Nu har dom åkt och det tomt, väntar på att dom ska höra av sej och tala om att resan gått bra!

Ha  de´ tills nästa gång