marresmams

Min älskade hund

Kategori: Allmänt

Nu är det två å en halv månad sen jag hämtade hem Leo, första gången jag såg honom på blocket visste jag att han var min. Ända från första början har han varit tillgiven å kärleksfull, han blev verkligen en riktig kompis, han är med mej nästan överallt. Han är nyfiken på allt å helt oemotståndlig med sin busiga blick. Från början var han lite rädd för katterna, -bäst att hålla sej undan deras klor  han lät dom tom ta hans mat, men nu puttar han fräckt undan dom om dom är i vägen.
Från början ville han leka med hönsen som går fritt, dom ville inte leka med honom, äggproduktionen sjönk å inga hönor var ute :-( nu jagar han dom några meter bara, sen tittar han oskyldigt på mej -jag har inte gjort nå´t!
Han ville leka med hästarna oxå, men dom leker ju inte som hundar, dom är betydligt mer hårda i sina lekar, det var riktigt nervöst innan han hade förstått att dom inte var hans lek-kompisar.


Jag ångar inte en endaste sekund att jag gick från min princip att inte ta en "omplaceringshund" han är den bästa hund jag kunnat få, han är min skugga å bästa sällskap!

Över en månad sen...

Kategori: Allmänt

.....jag skrev här, hur blev det så? Har fått påstötningar från olika håll att det är dags med en skärpning ;-)

På våren å sommaren blir det extra mycket som ska fixas på gården, å det är just då jag får fler tillfällen att jobba i affären. Förra året den här tiden jobbade jag både i affären å preem, att jobba på den macken var det värsta jobb jag någonsin haft. Det är tre killar som äger den ihop, två är bröder. Den tredje som var lite äldre var en riktig trevlig prick, honom trivdes jag förträffligt med, men de andra två...herregud!
Dessutom var den ena broderns sambo där oxå, hon skulle "lära" upp mej, andra dagen jag var där lämnade hon mej ensam för att äta lunch med sin pojkvän, det var inte så att han kunde äta ensam å jag som inte var insatt i allt skulle ha sällskap, nänä! Visserligen satt dom i rummet innanför så jag kunde hämta henne om det behövdes, men jag kände mej inte ett dugg välkommen där, normalt brukar man bli väl omhändertagen när man börjar nytt jobb, eller har jag fel? De flesta är ju mån om att man ska trivas på sitt nya jobb. Det var en massa ensamjobb oxå, på helgenrna öppnade jag åtta, sen var jag ensam till tolv, det kanske inte låter så hemskt, men macken ligger i utkanten av Borås, på vägen mot Jönköping. konstant kö. Det är ju inte bara bensin på mackarna nu förtiden,tvätt, uthyrning av kärror å "gör det själv" hall, försäljning av vissa tillbehör, kaffe, bake off (som jag skulle fixa) å så en massa olika maträtter. Å så skulle man handla bröd, kakor, mjölk etc på Netto som skulle upp i hyllorna till försäljning på macken. Allt skulle städas å fyllas på. Om jag jobbade em så började jag tolv, fram till fyra var vi två, sen ensam till tio, å konstant kö, kunde inte ens gå på toa på sex timmar. Äta fick jag göra före fyra (om det fanns tid, vilket var sällsynt) å sen inte ens fika rast fram till tio.
Varje helg kom ägaren med sin sambo, han sa inte ens hej när han kom in, utan smög fram å rätt som det var stod han bara bredvid å stirrade över axeln på mej, sambon gick alltid ett varv för att kolla att det inte stod nå´t med gammalt datum i hyllorna, hittade hon nå´t ställde hon det bara demonstrativt på disken....hon letade alltid efter nå´t fel, å en gång anklade de mej för att det fattades tusen kr i kassan, jag påpekade att det faktiskt varit tre andra där som jobbat mellan kassorna räknades å att jag suttit i kassan i affären i flera år utan att det varit några störra diffar. Då mumlade de bara nå´t ohörbart till svar. Nå´n månad senare togs det upp igen, jag kommenterade inte igen.
Kassan räknades mitt på dan, å man hade inte sin egen kassa utan alla använde samma.....då är det ju lätt att anklaga...
Nä fy vad jag vantrivdes där. Jag hade provanställning 6 mån å tänkte att jag skulle jobba till jag hittade nå´t annat, men efter sommaren, när det var 3 mån kvar, fick jag ett mail med nytt schema. Där stod inte jag med!! Det säger väl allt om vilka xxxxx det var? Så fega att dom inte ens kunde säga att dom inte trivdes med eller inte var nöjda med mej. Ingen av dom vågade ringa om att dom ville ha nycklar tillbaka heller, dom hänger här hemma hos mej till nå´n av dom hämtar. Men det var väl enklare för dom att byta lås än att prata med mej. Jag ångrar bara att jag stannade där de tre månaderna, att jag inte tackade för mej direkt jag förstod  vilka dom var. Jag har träffat så´na förr, men aldrig jobbat under dom. 

Till nästa gång;
ha de bäst