marresmams

Helgtripp

Kategori: Lektion

Efter vårt besök på badhuset var jag så härligt trött i kroppen, men för ovanlighetens skull så kände jag inte att jag behövde den där stunden på rygg innan ridskolan.
Jag såg fram emot lektionen och tänkte på vad Jenny sagt i lördags.
Den här terminen har det verkligen hänt saker, både med Ava och mej.
Efter nästan varje lektion känner jag mej så nöjd och min kärlek till Ava växer mer och mer....
hon visar mej nya sidor nästan varje dag, hur klok och tillgiven hon är.
Ambitiös och nyfiken har hon ju varit hela tiden men nu känns hon så pigg och ivrig oxå.
Hon ifrågasätter men är inte dum, jag låter henne inte vinna och jag tror faktiskt att hon hela tiden testar mej, om jag verkligen är värd att rida henne....det är så det känns ialla fall. Lite svårt att förklara vad jag menar, men hoppas ni förstår. De flesta hästar testar för att se om dom kan slippa, men igår kändes det annorlunda..."är hon nå´n att räkna med, ska jag bry mej om vad hon säger?"... ja ja jag trasslar bara till det om jag ska försöka förklara mer.
Maria var oxå supernöjd, Magnus hade fin takt och han klarade sina uppgifter med glans.
Det var två nöjda ekipage som traskade hem i mörkret. 
 
 
På badhuset vägde jag mej (förstås)
vågen står ju där så varför inte kliva upp?
Jag blev glad när jag såg att den visade ca 2 kg mindre än sist vi var där i våras.
Jag simmade 500 m och sen tränade (lekte) vi i vågbassängen.
 
I eftermiddag ska jag jobba och sen direkt till Stockholm,
jag hoppas det inte blir alltför äckligt väder att köra i,
den här helgen är planerad sen länge och jag vill inte ställa in,
så jag hoppas tidningarna har överdrivit det här med snöovädret.
 
Josefin ska ta hand om Ava och det är Tiinas stallhelg, och så har jag ju Maria oxå,
så jag hoppas jag kan slappna av och njuta av helgen med barnen.
Jag vet inte om det blir nå´t bloggande under helgen,
blir det så blir det, annars får ni ha tålamod till efter helgen ;)
 
ha de bra,
marianne
 
 

Jaaaaa, nu kunde jag :)

Kategori: Allmänt

 
Jag tackar Camilla och följer instruktionerna,
jag kunde ju inte lägga ut hoppningen så det blev när Brigade och Cookie träffades första gången.
Brigade var en riktig flirtis :)
För er som inte hängt med sen Zoomintiden vill jag berätta att Cocoon, som hon hette, var här 1 1/2 år, hon var övergiven och ledsen när min sons flickvän fick henne och vi satte igång henne här,.
Tyvärr finns hon inte längre i livet, det var meningn att hon skulle bli mamma men så upptäcktes en stor tumör istället. Det hade gått för långt och fanns inget att göra så hon fick somna in för ca ett år sen.
 
I går var det Maria och jag som red ut, vi hann till ängen när vi såg en bil och en hund som sprang lös.
Vi drog slutsatsen att det var en jägare och eftersom vi hade Leo med oss så vände vi åt ett annat håll.
Det blev inte så långt då den vägen slutar ganska snart och sen blir det antingen sankt eller ett kalhygge som vi inte kommer över.
 
Ava hade ett bra tramp och fortfarande energin kvar sen helgens övningar.
Jag har funderat lite på det att hon alltid är så pigg nu igen.....
När hon kom hit från Irland förra sommaren var hon pigg och hade ett bra tramp,
sen dess har hennes energi liksom blivir sämre och sämre för att nu helt plötsligt kommit igen. 
 
Jag har många teorier.......
Omställningen med flytt, nya kompisar, människor och miljö, igångsättning, och träningar både fysiskt och psykiskt. Jag vet ju att det tar lång tid för en häst att "bo in sej"
Har hon landat och blivt "sej själv"?
När hon stökade runt som bäst gav jag de där medlet, equi calm, det kanske lugnade ner allt, inte bara brunsteländet? Sen fick hon de där homeopatpillren för hormonerna, påverkade dom?
Nu sen Josefin började rida är det mer regelbunden ridhusträning med mer krav, hon gillar ju att jobba och ha uppgifter så kanske hon trivs bättre med livet nu helt enkelt?.
Jag har gett extra E-vitaminer....kan det påverka den biten?
Jag kan inte tänka att "alla hästar blir pigga när det blir kallare"  det var ju kallt i vintras...
 
Som vanligt arbetar min hjärna.....jag letar alltid orsaker till allt.....på gott och ont.
 
 
I dag ska vi åka till badhuset första gången för säsongen.....det är rugigt väder ute så jag ser fram emot en stund i bubbelpoolen.....hur det blir med simningen vet jag inte förstås,
måste ju spara lite krafter till ridlektionen i kväll ;)
 
ha en bra dag,
Marianne
 
 
 
 
 

Från cl i oktober

Kategori: Hästarna

Nu har jag suttit och tittat på filmen från hoppningen i höstas,
Jag har fått ut den på you tube men det är stört omöjligt att lägga ut den här :(
jag ska nog klura ut hur det sak gå till så småningom.
Det är så bra att se sej själv men jag vet redan att jag viftar med händer och ramlar fram,
dessutom såg jag att armbågarna åker ut efter nå´t hinder :-/
Jag ser ju oxå att vi behöver jobba bort lite underhals.
Så nu om ni tittar så behöver ni inte kommetera just de sakerna ;)
men gärna andra saker, och helst bra saker hehe
 
Jag släpper henne inte eftersom jag vill att vi ska komma lugnt på varje hinder och veta vad vi pysslar med,
inte bara springa okontrollerat rakt igenom som vissa ivriga hästar gör.
Jag håller ner tempot, men kunde nog gasat lite mer, hennes stök beror på att hon vill men inte får
och jag är tacksam att jag har en häst som lyssnar på mej även om det är under protester :)
 
Jag la på lite musik för jag trodde mina kamraters röster skulle dränkas då, men jag misstog mej visst, så förlåt Maria och Josefin :))
Det var ingen genomtänkt musik utan jag tog första på listan,
nuförtiden har jag inte ro att leta igenom och anpassa musikens takt med hästens tempo.
 
Nu har jag förhoppningsvis gjort er lite nyfikna så leta upp filmsnutten på You tube men ha i beaktande att det är amatör som håller i kameran och amatör som sitter i sadeln.
Ava 121021
 
Marianne
 
 

Tro vad ni vill

Kategori: Från förr

Just nu känner jag mej lite sorgsen, jag har letat efter ett par gamla inlägg och då var det oundvikligt att hamna mitt i Brigades skada med veterinärbesök och allt. Visserligen fanns det många ljusglimtar men ändå :(
Att det ska göra så ont fortfarande efter 1 1/2 år.
Nej, nu var det ju inte det jag skulle skriva om.
 
Jag har fått två frågor i kommentarer som jag tänkte svara på här då jag inte hittade de inlägg jag letade efter.
Det blir väldans långa kommentarer hos dom annars ;)
 
Den ena frågan kom från Cicci som för övrigt glömde skriva ut sitt namn så den står som anonym,
Vad som hände den där vinterdagen?
 
Brigade hade en period där han mådde lite bättre och han skulle få trava en kort sträcka,
Det var en så härlig vinterdag, kallt, runt 10 minus och mycket snö.
Idiotiskt nog så föreslog jag trav på en sträcka vi brukar ha galopprace...
JAAAAAA.....tyckte Magnus och Brigade.....båda två gav allt och drog i väg i full galopp...
Brigade var inte svår att hålla normalt, men då när han inte fått tävla med Magnus på ca ett år, då var han helt galet stark.
Han bockade, sparkade och busade i sin lycka, vi visste ju alla fyra att det var aja baja att busa så vi stoppade leken,
Magnus stannade och Brigade svängde in tvärt framför honom och avslutade med ett ordentligt bocksprång.
Till saken hör att jag nyss opererat ena foten och fick inte stödja på framdelen så egentligen skulle jag ju inte alls suttit upp i sadeln.
Eftersom han busat en stund och jag inte kunde trampa ner satt jag redan ganska löst
och det där sista buset var doppen....kullerbytta över halsen och sen landade jag på huvudet,
jag hörde hur det knakade i nacken och nästa sekund låg jag där med en stor mjuk varm mule över ansiktet, och Leo som trodde vi skulle leka.
En skogsväg och mycket snö gjorde det ganska bökigt för räddningspersonalen och därför blev jag liggande nästan två timmar.
Två kalla timmar med många tankar......jag visste inte om jag någonsin skulle kunna stå på benen igen.
 
Sen dess utmanar jag inte ödet i onödan och sen dess får ni gärna kalla mej feg eller vad ni vill,
jag tar inga risker.
 
Den andra frågan kom från Nina, den handlar om mitt seende,
sen tonåren har jag vetat att jag har en gåva, inte för jag såg nåt påtgligt då,
men jag kunde förutsäga vissa saker och ibland visste jag mer än andra om vad som hände fast jag inte var närvarande.
Inget konstigt alls tyckte jag, mor var ju likadan och berättade om en del av sina upplevelser.
När jag förstod att jag såg de dödas andar (jag kallar det så här och nu) var precis efter min mors bortgång 97,
det var hon som kom, och hon har kommit många gånger sen dess, speciellt när jag haft det jobbigt.
Sen jag flyttade hit från Sthlm 05 har mitt sinne utvecklats...kanske för det är tyst och lugnt här,
jag har kommit till ro och kan slappna av på ett annat sätt.
När jag "ser"är det inte som att se en levande människa, det är mer som en känsla,
jag får en känsla av en människa och oftast kan jag säga hur den ser ut med kläder och en massa detaljer,
vem vederbörande är har jag svårt med vissa gånger, men genom att fråga runt kan det lösa sej.
Två gånger har jag sett som om det var en riktig människa, men båda gångerna visste jag att det var andar.
Den första var i sommarhuset på Öland, det ska jag berätta om, den andra gången vaknade jag av att det stod en man vid fotändan och siktade på mej med en pistol. Den mannen kändes inte ond så jag bad honom bara lämna mej ifred och sen har jag inte sett honom mer.
Hur vet jag att jag inte drömmer?
Jag var på Öland för några år sen, stugan är över hundra år och mor köpte den i början på - 40 talet.
Detta hände första natten under den lilla semestern, min bror och hans sambo sov i husvagn på tomten och jag sov inne.
Jag vaknade av att någon stod i sovrumsdörren och tittade på mej,
jag frågade vad han gjorde där och fick till svar att han undrade vem jag var....
jag sa att jag skulle vara där ett par dagar och att jag ville sova ifred, att han gärna fick vara kvar men hålla sej borta från sovrummet. Sen somnade jag om.
På morgonen berättade jag för min bror (15 år äldre än jag) om mannen, hur han sett ut och vad han "sagt",min bror sa direkt vem det var,
en jag aldrig hade hört talats om, den mor köpt stugan av.
Sen pratade vi förstås en hel del om detta, min bror har aldrig sett eller trott innan denna gången,
han frågade att par av mina infödda barndomsvänner om det möjligen kunde finnas något fotografi på den mannen....
nästa natt vaknade jag av att mannen stod i dörren igen i sällskap av en kvinna, jag sa igen att han inte fick komma till sovrummet, kvinnan svarade att dom inte skulle störa mej mer, men hon ville se vem jag var som sett dom.
Den veckan jag var kvar i stugan kom det fler och fler andar, ganska trevligt egentligen,
dom berättade att dom alltid var där och att dom såg efter stugan åt oss :)
Det kan jag lätt tro på, under alla år har det aldrig någonsin varit inbrott där, trots att den ligger ostört och varit tom största delen av året.
 
När kompisarna kom och med ett hånleende la fram fotot på 18 personer,
då pekade jag ut honom direkt och leendena försvann.
Då började till och med min älskade kloka storebror tro....han sa - jag tror egentligen inte, men jag måste tro på att du ser det du säger!
 
Jag ska dra en till upplevelse, bara för att....
När Maria och jag var på Backa loge i våras sov vi över i vandrarhemmet där.
Precis när vi skulle somna dök tanten upp....hon undrade vad vi gjorde i hennes rum, jag sa att vi bara skulle sova över natten och att vi skulle försvinna nästa morgon.
Hon satte sej i fåtöljen och sen somnade jag.
På morgonen frågade jag ägaren om han visste att det fanns andar där, men det visste han inte,
jag beskrev tanten och han sa direkt vem det var. Han visade en skylt med lite historia och där var hon.
Han berättade oxå att vi sovit i det gamla skafferiet :))
 
 
Det finns många som anser att jag är knäpp i skallen pga detta, men det bryr jag mej inte om....jag vet vad jag ser och upplever.
Jag har ofta besök från andra sidan och jag känner mej trygg med det, jag kan berätta en hel del andra upplevelser, men jag berättade om två favoriter :)
det blev tillräckligt långt ändå :))
Ja ja...det är svårt att kort av när man har så mycket att berätta hahaha
 
 
Hästen då?
Red en runda tillsammans med Bernt och Msgnus igår i regnet,
Ava hade mycket energi, hon är väl forfarnade adrenalinfylld sen helgen :))
 
ha en bra dag,
Marianne
 
 
 
 
 

Ivriga hästskrälle

Kategori: Allmänt

Helgen har gått fort och jag har haft fullt upp, vilket gör det lite rörigt i huvudet....
Vi tog en skogstur på fredagen, med ganska lugn och kontrollerad edgalopp på den ca 1,5 km långa sandvägen genom skogen, jag flyttade Ava från sida till sida och det gick fint, det är en vanlig skogsväg och inte speciellt bred.
Nedanför gården har det nu lagts upp ett timmerfårråd i två stora högar, det ligger ris på och överst är det täckt med nå´t brunt papper.....som en pressenning ungefär.
Det var ju nå´t man måste titta på, vi tog oss över det lilla diket och så fick pållarna nosa.
 
Lördag var det äntligen dags för träning med Jenny,
Maria och Magnus följde med oss upp, hon passade på att jobba Magnus i skritt och fick honom mjuk och fin.
Ava och jag fick först visa upp oss en liten stund för Jenny skulle se vad vi behövde.
Hon konstaterade fort att jag behöver mer kontakt och att h galopp är svår.
Det som kändes så himla bra var att J förklarade varför jag skulle göra si eller så...
jag har ridit för en aktad dressyrtränare och dommare förr,
han ville jag skulle göra samma saker, men förklarade aldrig varför så nu fick jag mer motivation att göra det konstiga.
 
I galoppen ville hon att jag skulle ha full fart, men hur jag än drev så skrek hon,
snabbare.....snabbare.....snabbare
 hon blev inte nöjd så hon frågade om hon fick sitta upp.....
självklart fick hon det och sen fick jag sevilken fin häst jag har :)
Ava blev förstås missnöjd med en ny ryttare som krävde så mycket och det visade hon mycket tydligt
men sen galopperade hon....i en raketfart i höger galopp på spåret och på volten utan att falla in eller bryta av.
Det blev min tur igen och vips så klarade vi det oxå :)
 
På eftermiddagen när det var dags för hoppningen skulle jag jobba så Josefin tog det.
Hon var lika lycklig när jag pratade med henne sen på kvällen,
hon sa gång på gång hur duktig Ava varit, och att Jenny gett indivduell träning till de som var med,
hon hade höjt och ändrat och anpassat till den häst som skulle hoppa...
Ava behöver jobba med bjudningen så inte så högt och enkla vägar.
Wilda var med, hon drar iväg och slår med huvudet så hon fick egna övningar anpassade efter det,
och det blev (enligt hörsägen) riktigt bra.
den tredje hästen som var med är ganska ung och fick en tredje uppgift.
Alla tre hade tränat på morgonen och jag är övertygad om att den träningen satt kvar i hästarna även till hoppningen.
Eftersom jag inte var med utan bara sett filmerna så är det väl bäst att inte skriva mer om detta.
 
I går tog vi av förklarliga själ endast en kortare skrittur,
men det var nätt och jämt att vi kom iväg.
Janne och Lollo höll på att byta till "vintertak" på jeepen,
jag ställde Ava så hon skulle ha full uppsikt medan jag satt upp.
Inte för att hon brukar bry sej, men jag gjorde så ialla fall.
Vad vi inte såg, men hon såg, var att nedanför gården fanns var det en tjej som red och en hund.
Så fotr jag suttit upp skulle hon dit och kolla....hon är ju världens mest nyfikna häst :-/
Jag höll henne för vi skulle ju vänta på Maria och Magnus, och jag hade fortfarande inte sett ekipaget, att hålla Ava när hon vill innerbär protester, jag förstod inte vad som tagit åt henne när hon började backa och hoppa upp på bakbenen....hon studsade runt och jag blev totalt överraskad och började stressa upp mej.....
När Maria var klar och vi red i väg trodde jag hon skulle lunka med som vanligt, men icke då...
hon fortsatte studsa och sen såg vi de som var nedanför.
när vi pratat lite med henne lugnade jag mej och med Ava oxå.
Sen gick hon och mös i skogen med oss som vanligt.
Jag analyserade vad som hänt och insåg att om jag sett de där nere kunde jag förutsett och då hade jag inte stressat upp mej.
Det hon gjorde var exakt samma sak som när vi rider ut på hoppbanan när vi är med på en clear ruond.
Hon är helt enkelt för ivrig och kan inte komma iväg fort nog.
 
När vi kom hem var det lite pyssel med kaninerna, två som slaktades och två som flyttade in till stallet,
nu är alla i stallet så det blir lite enkare för mej på morgnarna.
 
 
Detta är en gammal bild!
 
 
I dag är det ett riktig skitväder :(
Bernt kommer och tar ut Magnus,
det blir regnkläder på och sen är jag redo att hänga med.
 
Ha en bra dag,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 

Bakslag

Kategori: vikt(igt)

Eftersom jag varit sjuk och inte gjort många knop så hade jag inga förväntningar när jag ställde mej på vågen.
Dessutom har det varit en helg där tiden har gått åt till andra saker än att tänka på lunch och mellis så jag har slarvat med det och slängt i mej vad som varit lättast och närmast....
skit oxå :( jag vet ju att regelbundna ordentliga måltider är A och O!
Resultat.......upp 0.7 kg.......
 
 

Att möta sin rädsla

Kategori: Tankar

När jag planerade att skriva detta inlägg hade jag ingen aning om att jag skulle bli nära på livrädd i morse.
Jag var seg och halvsovande när jag skulle gå ut till hästarna....
men jag lovar att jag tvärvaknade när jag såg en bil precis utanför stallet!!!!!
Först vände jag och ville inte gå ut.....vi bor ju "ostört" och det är kolsvart skog runtomkring.
Hur länge jag tvekade vet jag inte, det kan ha varit en sekund eller fem min, tiden stod liksom still och tusen tankar flög genom huvudet.....är det nån som skadar hästarna? Eller nå´n som tänker stjäla en transport?
Ska jag väcka Janne? Är det nå´n med vapen?
Vad händer med hästarna?
Tanken på hästarna fick mej att stega ut och när jag kom närmare såg jag att det var Tiina och Petra som skulle hämta sin transpot....
Det var inte rädsla som gjorde att fröken petnogas, (alltså Ava) box var stökig...
nä det var nog mer dessa tankar:
- Vad händer utanför? Var är min frukost?
vår stalldörr är öppen på nätterna och transport/bil stod ca 4 m utanför....
Alla hästar står så dom kan se ut.
 
Tja det var ju ett litet lustigt sammanträffande eftersom jag redan planerat att skriva om rädslor.
Den tanken dök upp i går, när instruktören sa att ryttare oftast inte vill använda spö för att dom är rädda att bråka och bli osams med sin häst.....
Jag tänkte att så är det inte alls för mej, och sen började jag fundera över mina rädslor....
 
 
I nästan hela mitt liv har jag varit mörkrädd...
.när jag var barn bodde jag oxå på landet, min pappa sa ofta att mörkret var det bästa skydd man kunde ha....
Men jag var inte rädd för vem som dolde sej i mörkret, jag var rädd för vad!
När jag bott i stan har jag inte varit rädd att gå ute ensam på nätterna, där finns ju tusen gatlyktor.
 När jag flyttade hit var det jobbigt värre men sen började jag "se" och rädslan försvann.
Jag såg vad som fanns i mörkret...
den gamla damen som stod i lillstugans fönster varje kväll....den rödhåriga mannen som följde mej överallt och den lilla flickan med flätorna som ofta stod i trappan,
ja, alltså det var bara jag som såg dom men jag slutade vara rädd för vad som döljer sej i mörkret.
Jag har "sett" innan jag flyttade hit, men det blev mer påtagligt här.
 
Tidigare har jag aldrig varit rädd när jag ridit, jag har suttit upp på vilken häst som helst och inte funderat så mycket på vad som kunde hända....
jag har ofta hört att jag är galen,
jag har ridit fort fort fort så ögonen tårats, jag har hoppat de härliga hindren på Irland,
hinder som varit höga, breda, nerhopp och upphopp, trappor och gravar...
eller jo....den där trappan ner med fyra steg var lite läskig :-p
särskilt som Oliwer sa innan att man måste bedöma noga....inte för fort, då skulle hästen inte hinna med utan göra en kullerbytta ner till nästa avsats (!!!) inte för sakta för då skulle vi bli stående på en avsats...
(tror han skrämdes lite med mening)
 
De sista åren med Brigade åkte jag av ordentligt ett par gånger, sen började jag förstå att jag inte var odödlig.
Det krävdes alltså ambulans och allt de där för att jag slulle fatta.
Jag är inte direkt rädd nu heller att åka av, jag är rädd för smärtan, och utsätter mej inte för onödiga risker.
Folk kan tycka att jag är feg, att jag är rädd att hoppa höga hinder eller att Ava ska se spöken.
 
 
När Jenny sa så där i går så tänkte jag att jag är inte det minsta rädd att bli osams med Ava,
 inte det minsta rädd att hon ska göra piruetter eller kullerbytter eller vad som helst....
jag är inte rädd att jag ska ramla av utan att det ska göra ont när jag landar.
 
Jag vet nästan med säkerhet att hade jag inte slagit kullerbyttan över B´s hals den där vinterdagen,
inte hört knaket i nacken och inte legat still nära två timmar och frusit i 10 minusgrader,
då hade jag förmodligen inte funderat över hur ont det kan göra att landa,
då hade jag nog busat på som tidigare.
Då hade jag nog struntat i att med små steg ta Ava från trygghetszonen till panikzonen,
inte tänkt utan handlat, då hade jag varit lika dumdristig som förr.
En del förväxlar dumdristighet med mod.....men det är olika saker för mej.
 
Ava är en cool häst i de flesta lägen, men i skogen utan sin kompis kan det hända att hon hittar på tok.
Jag är inte rädd för vad hon hittar på, jag är rädd för smärtan om jag inte hinner hoppa av om hon hittar på.
 
Jag har aldrig varit rädd för hundar, ormar eller möss,
för mej är alla djur fina och jag har haft både orm och möss som husdjur
när den där hunden åt min höna för ett par veckor sen var första gången jag varit rädd för en hund....
då räckte det inte att stampa med foten och berätta vem som bestämmer.
 
Rädslor kan ofta gå över styr....
som min helt ogrundade rädsla för spindlar,
Jag har heller en huggorm i sängen än en spindel!
 
Det blev ett svammelinlägg igen :-p
 
Hästmässigt har jag haft ett par toppendagar :)
Och i hagen går en väldigt dyr irländsk pålle.
 
 
Längtar efter......
 
Vi hörs,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Och så dagens!

Kategori: Dagbok

Nu känns det som om jag har gnällt färdigt, inte för jag är frisk men ändå :)
Ni har ju inte fått veta något om Ava denna veckan...eller jo det har ni, men inte om vad vi gjort.
Typiskt nog så sammanföll min sjukvecka med Josefins jobbvecka men lite har jag orkat umgås med Ava.
Hon har tack och lov aldrig visat sej ha överskottsenergi eller varit "vild" om hon stått några dagar, sånt gillar jag :)
Visst känns det att hon har lite extra schwung i steget och är lite extra nyfiken på omvärlden, men inte så hon är tittig eller att jag behöver hålla i henne, hon är lika cool som vanligt. Precis så vill jag att en häst ska vara.
På måndagen "red" jag tillsammans med Bernt som lånade Magnus, B fogade sej efter mej så det blev en skön skrittur. Jag satte red inom sitationstecken för egentligen så åkte jag häst, orkade ju inget.
På tisdagen tog jag med henne på Leos morgonpromenad, nuförtiden är det ju inget besvär att släpa med henne....
vi går där och funderar och pratar lite och inget tjafs eller bökande,
ungefär som att gå med vilken kompis som helst.
På onsdagen hade jag en konstig tro på att jag skulle vara med på hopplektionen, så därför tog jag inte med henne på promenaden. Under dagen segrade förnuftet och det blev ingen ridskola så därför fick Ava stanna i hagen hela dagen :(
I går, torsdag tog vi tömkörningsselen på, vi tog berget och sen vidare till ängen, ängen där hon fått sitt ryck när J red, jag börjar mer och mer tro att det var nå´t som skrämde henne då....när vi hade ca 25-30 m kvar innan vi kom fram dit, började hon bråka och ville inte gå, det är evigheter sen hon bråkat så.
Alla har hört talas om "hästminne" och det verkade som om hon skulle ha något obehagligt minne.Hur som helst, jag fick igenom mitt och sen gick vi hem.
Egentligen var jag ridsugen, men även där segrade förnuftet.
Jag behöver nog vara mer alert när jag rider ut själv.
 
Apropå hästminne,
Jag vet en häst som skyggade på samma ställe jämt, det stället en hare hoppat fram på för ett antal år sen,
 vet en annan som kastade sej åt sidan på samma ställe varje gång under ett helt år till den flyttade från området, ett ställe det hade rasat snö från en gren! 
 
I dag är det sol och det ser ut som det ska bli en jättefin dag :)
Maria och jag har bestämt att träffas nu på förmiddagen och ta en tur,
det får bli en lugn tur igen men det ska bli skönt att komma ut.
Vi har av förklarliga skäl inte träffats denna veckan, så jag har lite abstinens.
Man blir lite beroende av sin bästa vän ;)
 
I morgon är det dagen D, dagen jag längtat efter och väntat på,
En tränare utifrån kommer hit, på förmiddagen blir det ett 40 minuters dressyrpass och sen vila några timmar innan det är hoppning.
 
Kanske lite tur i oturen att jag ska jobba på eftermiddagen så jag anmält Josefin till hoppningen,
jag skulle nog inte orka båda lektionerna.....får vara glad om jag orkar den första :))
Lite synd förstås att jag inte kan titta när hon hoppar, men Maria kanske skulle filma.
 
Måste berätta en sak till,
jag döpte ju mina ankor till Tia Dalma och kapten Sparrow,
Maria körde på samma linje så hennes anka heter nu Swan!
Höök har en anka som heter Swan!
 
 
Nä nu ska jag vila lite så jag orkar med dagen,
rida, handla och fuskstäda ;)
 
 
 
 

Att bita ihop

Kategori: Allmänt

Detta inlägg skulle varit publicerat förra fredagen, 16 nov.
Jag har inte redigerat något så läs det som om det vore inlägget innan det där jag skrev om Josefins "avsittning"
 
 
I går blev det ingen ridtur för mej, Maria tog med Leo på sin ridtur och när jag var klar med mina innesysslor gick jag ut för att möta dom.
Egentligen hade jag inte tid, men det var superhärligt väder och jag längtade ut.
 
När jag skulle åka till jobbet kom Josefin för att ta ut Ava.....gissa om jag blev förvånad när hon berättade med ett stort leende att hon skulle rida ut ensam?!
Jag har inte hört hur det gick, men antar att det inte varit några problem,
"inga nyheter är goda nyheter"
Hon är väl inte världens bästa på att höra av sej efter ridningen, jag kan ju fråga, men tids nog får jag veta och så länge jag inte hör något har det inte hänt något allvarligt eller negativt.
 
Kvällen på jobbet var mer än kaotisk,
Det var fullt med kunder och långa köer, det är väl i och för sej bara bra,
jag trivs när det är full rulle.....
MEN.....
kopplingen mellan banken och oss fungerade tidvis inte :(
De kunder som handlar på kort var tvungen att åka till bankomat och hämta kontanter....
vilket strul en dag före helg och med pensionsutbetalning.
Det var en del trötta barn i affären oxå...
jag vet inte om jag får/bör skriva om detta,
men om det är två föräldrar och ett skrikit barn,
varför går den ena föräldern inte ut med barnet ur affären?
Jag har full förståelse att det är jobbigt att handla med barn och ibland måste dom följa med...
så långt inga åsikter,
men ett barn som skriker för full hals under 15-20 minuter är inte påfrestande bara för föräldrarna,
det är påfrestande för alla runtomkring och inte minst för oss som jobbar i affären.
Vissa dagar är det ju inte bara ETT barn som är trött, ledset eller argt....
att först strula med alla kortkunder och förklara gång på gång att det banken som har problem och dessutom lyssna på en gallskrikande unge och försöka höra vad kunderna säger....
jaja...jag trivs på mitt jobb men vissa dagar kryper det i kroppen och jag längtar till stägning.
 Till råga på allt satt den där karln nästan en timme och tittade på mej....
han som pratar med min kollega om mej, ber henne hälsa att jag är så "grym"
han som lämnade sitt telefonnummer och bad mej ringa.....
jag kan känna mej lite smickrad ibland när han kommer in och tittar på mej, men en dag som igår?
Jag kunde förstås gått fram och bett honom dra dit pepparn växer :-p
I går blev jag enbart stressad av hans närvaro.
 
Nog gnällt om jobbet..... jag trivs väldigt bra och jag älskar att prata med kunderna...en dag som i går dyker inte upp ens en gång om året å har man ett servicejobb så har man,
bit ihop bit ihop bit ihop bit ihop :)
 
I dag ska vi åka och hämta de nya myskankorna :)
De på bilden i förra inlägget finns inte mer, de blev tagna av räven förra nyåret.
Jag har saknat dom jättemycket och funderat på om jag ska ha nya eller inte och nu har jag bestämt mej.
Jag köper en hane och hona, Maria köper en hona.
Det kommer antagligen att bli en massa bilder de närmaste dagarna :)
Under tiden får ni njuta av dessa små sötisar,
den enda av de honor vi hade, som fick bli mamma, de andra två som låg på ägg blev mat till (antar) räven och hennes barn.
 
 
Ha en bra dag,
Marianne
 
 
 

Vad snopet!!

Kategori: Tankar

Jag fortsätter sura och gnälla.....
Janne sa häromdagen att jag är värre än en karl när jag är sjuk....hahaha....ja det kan nog stämma,
men det är inte ofta jag är sjuk så jag kan gott få lite uppmärksamhet då ;) eller?
När jag har ont i kroppen, muskelinflammationer eller allt annat skit som hänger ihop med min utslitna kropp räknar jag mej inte som sjuk....det är förkylning, hosta och feber som är att vara sjuk för mej.
Det andra har jag ju nästan jämt så det håller inte att gnälla och vilja bli uppassad då :))
 
I går upptäckte jag helt plötsligt att ett av mina inlägg inte var publicerat, det låg under utkast??
Där ser man hur vimsig jag är....det var skrivet den 16:e alltså förra veckan.
Först tänkte jag lägga ut det, men nu vet jag inte....vill ni läsa ett gnälligt inlägg som är en vecka gammalt?
Angående rutiner och regler,
som ni förmodligen vet vid det här laget är det jag som äger stallet....eller äger och äger....
det är förstås Janne som ÄGER det, men jag som förestår det.
Han är helt ointresserad och vill inte ha med hästarna att göra....eller hyresgästerna....
klart han hjälper till om det behövs och om nåt behöver lagas och så, men för övrigt är det helt och hållet mina domäner.
När jag fick frågan om att ta inhyrningar första vintern var det två hästar med en ägare, sen kom det fler och jag har även haft helinackorderingar för tillridning....
som mest har jag haft sju hästar här samtidigt.
 
Som hyresvärd behöver man ju sätta upp regler för att det ska funka, sen är det ju bara att acceptera eller flytta.
Mina regler har/är kanske (varit) knepiga, vad vet jag...men det är så jag vill ha det i mitt stall.
Under de här åren har det funnits hästägare som velat ändra på dom för sin egen bekvämlighet....
det har oxå funnits hästägare som föreslagit ändringar som alla skulle tjäna på...
och så dom som tyckt...."det är ditt stall och jag rättar mej efter hur du vill ha det, även om jag kanske inte tycker som du"
De två senare är helt ok, men den som hela tiden säger
"för en gångs skull" eller "dom dör inte av...."
eller "jag hann inte, jag gör det sen"
 
Jag har vissa rutiner som hästarna ska känna sej trygga med, följer man rutinerna är det inte bara hästarna som blir tryggare, det är även vi som hanterar dom..
.vi vet vad som gäller och behöver inte fundera över olika saker....
t.ex täcke på eller av?
Ja, det finns massa saker som flyter på av bara farten, bekvämt och bra tycker jag.
 
Hästarna får sin frukost och går ut någon gång mellan sex och sju och dom har natt senast halv tio,
jag vill inte ha folk som fixar med sina hästar i stallet sena kvällar, dels för hästarna ska få sin natt och dels för att jag faktiskt råkar bo här och vill inte ha spring på gården så sent.
Jag har varit med om att hästägare kommit mitt i natten när vi sovit, stökat runt och sen släckt nattlampan,
för den inte ska lysa på natten, en 15 w lampa....
Varför?
Hästägare som tvättat och fixat för tävling sent på kvällarna....
Utan hänsyn til lde andra hästarna....precis som om dom inte är värda respekt?
 
Jag tar ut och in på vardagarna och så har vi en varsin helg,
storhelger delar vi på och lottar då om de dagarna.
När det börjar dra ihop sej till nyår och nyårsdagens utsläpp, då vill jag slippa höra
" det är väl inte så viktigt att dom får kvällsmaten då?" eller
"varför ska dom ut så tidigt? Det är ju ändå nyår?"
"dom dör väl inte av att vänta ett par timmar?"
Fy f-n vad jag hatar det uttrycket (förlåt)
klart dom inte dör!!!!
Men varför rucka på deras rutiner?
De rutiner som dom lärt sej och litar på!
Varför ska man helt plötsligt svika sitt djur för sin egen bekvämlighet?
hästen behöver sina rutiner, står där och väntar på sin mat och så kommer ingen :(
Nä inte i mitt stall i alla fall.
Är det nå´n som har en häst som firar och vakar in nyår?
En häst som vill ha sovmorgon för dom varit vakna och festat hela natten?
Grattis iså fall!
 
 
Så till petiga individer,
Det sägs ju att man får den häst man förtjänar, och det kan man ju lugnt säga....
jag är petig och noga med rutiner och tider, kanske inte lika noga nu som innan Ava flyttade hit.
Men hon är extremt petig, ingenting får bli fel utan att hon visar missnöje, antar som en påminnelse till mej :-P
 
Tiina jobbar natt var tredje helg, det passar henne att åka förbi på hemvägen och ta utsläpp då.
Men det passar inte min petnogahäst....
Det råkar bli en halvtimme senare än normalt och jag misstänker att det är därför hennes box ser ut som ett bombnerslag de helgerna.
Det kan bero på vilken ordning hon tar in - ut oxå, jag har inte frågat vilken ordning hon har.
Klart är ialla fall att Ava är missnöjd de helgerna.
Sista helgen var Marias, hon blev lite försenad på lördagen och jag tog in strax före tio, den tiden dom redan brukar ha gjort natt.
 Ava var sur och straffade mej med att jaga iväg de andra....ingen skulle få komma till mej :(
slutligen fick jag tag på Magnus, klippan som man kan lita på i nästan alla väder.
Efter att jag hämtat och skramlat med en hink med lite sten och pinnar i kom slutligen Ava fram och var nyfiken.
Hon är ju som ett barn....kan inte behärska sin nyfikenhet hur sur hon än är och tanken på att missa en godisbit skulle antagligen gräma henne :))
 
En stökig kväll kan jag ju ta...men nu är hon lite långsint oxå tydligen,
hon skulle inte komma när jag hämtade henne på måndagen, inte på tisdagen heller.
Hon bara gick undan :(
I måndags när dom skulle in (normal tid) jagade hon iväg de andra igen.
Inte särskilt kul att bråka med hästar i lera och mörker när man har feber och helst velat stanna inne.
 
En av anledningarna att vi vill ha våra rutiner,
visst det kan ju hända att man frångår dom av olika skäl, det är ok,
men i det stora hela vill jag ha mina rutiner.
sen får andra tycka jag är petig.
Jag har fått mycket kritik för det, men det kan jag ta,
jag skulle aldrig gå hem till nå´n och börja ändra på saker och ting  och förväntar mej inte att nå´n ska göra det hos mej heller.
 
Kom med ett bra förslag på förändring, jag kan myccket väl ändra på saker och ting, men jag vill få chans att fundera över det först.
En av mina vänner som var här mycket första åren, hon kom med massa nya förslag, en massa nya BRA förslag :)
Hon hade haft insyn i ett annat stall och plockade med sej "godbitarna" från deras rutiner.
 
Det där att jag har alla vardagar stämmer inte helt och hållet, det är jag som har ansvar,
men det händer att de andra tar nå´n morgon, nu när jag varit sjuk har Maria tagit både in och ut.
 
Avslutar med ett nytt favoritcitat av Aristoteles, jag läste i tidningen häromdagen
 
Vänskap är en själ som tagit bostad i två kroppar
 
Vet inte om det har så mycket med mitt inlägg att göra, men ändå ;)
 
ha de bra,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 

Tankar från sjuksängen

Kategori: Tankar

Ja inte blir det nå´n hoppträning för mej i dag inte :(
Jag har funderat in i det sista och förnuftet segrade så nu ligger jag här nyduschad i min nybäddade säng.
I morse hade jag bestämt att jag visst skulle rida, men efter Leos promenad och fix i hönshuset var jag helt slut.
Nu när jag varit inaktiv ett par dagar har hjärnan arbetat för fullt.
 
Jag har funderat lite över åren jag bott här, på åren i stallet och inhyrda hästar, på hunden som lämnat oss och på mina tokiga katter, jag har funderat över regler och rutiner och petiga individer.
 
 
Bizzy, lilla bizzy busan.....hon följde mej var jag gick....när jag mockade la hon sej tillrätta i boxen och väntade på nästa aktivitet...hon låtsades inte alls förstå att hon låg i vägen, för hon la sej ju förstås inte i den boxen som var mockad :) Hon var galen i bollar och än i dag hittar jag bollar efter hennes lek, i hagarna.
Hon följde mej på ridturerna och Brigade såg henne som en ledare, när hon skuttade in i skogen stannade han och väntade, det var inte lönt att försöka få honom framåt innan hon var klar och kom ut på vägen igen :)
På slutet när hon inte orkade lika mycket följde hon med en bit sen vände hon hem och väntade fint på gårdsplanen.
Lilla gumman....hon blev lite förvirrad på slutet och en dag letade jag efter henne flera timmar,
jag åkte runt överallt och frågade alla jag träffade men ingen Bizzy....
tills en  kompis ringde och sa att hon låg på läktaren i ridhuset....lilla Bizzy...hon kände sej så hemma där....
en annan gång när jag åkte runt och letade låg hon och sov i en box....hon hade legat där halva dagen och inte gett sej till känna trots att jag ropat och ropat.
En klok hund som egentligen inte smet iväg,
men när jag inte hittade henne kunde jag inte annat än åka ut och leta.
Hon blev 13 år (09) innan hon på två dagar blev så dålig att hon fick somna in.
Vi har världens bästa veterinär, för han kom på direkten och hjälpte henne.
Det var ett väldigt fint ögonblick när hon la sitt huvud i mitt knä och suckade en sista gång...jag såg henne skutta iväg över hagen mot skogen...en ung Bizzy med svansen på sitt alldeles speciella sätt.
Jag blev så glad att jag såg det och hon är med mej ofta, jag både ser och känner hennes närvaro ibland i skogen :)
Det var inte meningen att det skulle bli ett till sorgligt inlägg,
men detta handlar inte om sorg, det handlar om fina minnen och det är så ni ska känna när/om ni läser.
 
Stockholmskissarna, dom är bröder och följde med mej när jag flyttade hit, då var dom ca 8 månader.
Otiz den svarta är en riktig surkatt....han är bråkig och egentligen skulle han vara ensamkatt.
Han accepterar knappt nå´n förutom mej, och att lyfta upp eller klappa honom, det går definitivt inte om han inte bestämmer det själv...en typisk katt.
Han är ganska smart och det gör Janne galen, han hoppar på dörrhandtaget när han vill in, om Janne öppnar ligger han bara och glor på honom, om jag öppnar så kanske han kommer in...
....annars går jag till köksdörren och ropar så kommer han direkt.
Inte nog med att man blir galen av att han bara glor istället för att komma in, han har förstört dörren oxå,
det finns nog ingen katt som har så vassa klor som han.
Han har inte kommit överens med någon annan katt förutom sin bror Mizo,
Mizo är som en bebis, man får moderskänslor när man ser honom.
Han var så pytteliten när jag tog hem honom, när han kom hit fick han stryk av de andra och sen börjde han äta och äta och äta....nu väger han närmare 6 kg.
Han försöker alltid komma åt att snutta på min haka, han smyger dit en tass och om jag inte reagerar kommer nästa tass lite försiktigt, reagerar jag inte då heller så kommer hans dregliga nos :-P
Han är nyfiken och ska provsova överallt på alla konstiga ställen...
nu är det bara dom kvar här av de gamla och så kom ju Norriz
spelevinken
 
Det är vad jag delar med mej av idag....
kanske resten av tankarna kommer upp i morgon ;)
 
ha en skön kväll,
Marianne
 
 
 
 
 

Tristess och besvikelse

Kategori: Dagbok

Denna helgen blev inte alls som det var tänkt,
Stalledig och minisemester.....
För en sångs skull var jag helt ledig från jobbet och allt annat fred-lörd-sönd.
Vi hade planerat att åka till min barndomsvän, Maja, i Ed.
Hur det gick med det vet ni redan :(
Min stallediga helg sprack oxå....
För övrigt har jag inte gjort något vettigt alls under helgen, bara legat i soffan och surat.
Denna helg som jag sett fram emot och var så laddad för.....den blev bara skit och pannkaka.
Positivt är att jag och Janne haft mycket tid tillsammans, det händer inte så ofta.
 
Som om det inte var nog med den kassa helgen, idag har jag vaknat med halsont och feber :(
Jag brukar sällan vara sjuk, men nu känns det som jag ska åka på en ordentlig förkylning....
en seg äcklig förkylning....
Inget jobb idag, förmodligen ingen ridskola på onsdag och kanske inte den där dressyrträningen jag bokat på lördag heller...
Den lördag jag väntat länge på, då det kommer en utomstående tränare hit som jag längtat efter att rida för,
dressyr på morgonen och ev hopp på eftermidagen.
Ja ja vi får väl se.
 
 
Josefin red Ava i ridhuset, det var ju bestämt att hon skulle ta hand om henne när jag åkte och så fick det fick bli.
Det hade inte varit läge för mej att sitta upp på den petiga pållen med tanke på sinnesstämningen, hur som helst.
Ava var inte så lättjobbad, hon ville antgligen testa om J verkligen menade att det var hon som skulle bestämma.....trots att hon "släppt" henne sist.....efter några strider gav hon med sej och avslutet blev bra.
Detta var vad J berättade.....och hur jag uppfattade det.
 
Vill berätta om den hönsätande hunden oxå.
Jag har forfarande inte fått besök av någon hundägare :(
inte ens den misstänkta (X) har visat sej eller hört av sej.
Hade jag blivit utpekad skulle jag direkt hört av mej och erbjudit en titt på hundarna....
Om jag visste att mina hundar var oskyldiga förstås :-p
 
Janne mötte en av byns jägare häromdagen,
oberoende av vad som hänt här på Osdal berättade han att han var på väg upp till x för att ta upp hennes lösspringande hundar med henne.....att hon får se till att ha dom under bättre uppsikt!
Jag har hört av andra att hon inte alltid har så bra koll på sina hundar!!
Jag kan fortfarande inte säga med säkerhet att det var hennes hundar, men vad ska jag tro?
Vad skulle ni trott?
 
Jag vet hur det är att ha hundar som rymmer :( 
men man kan erkänna att man misslyckas med att hålla dom hemma ibland.
När jag var barn hade jag en foxterrier som smet tillsammans med vår labrador,
det var ingen som försökte förneka och vi försökte hålla dom bundna eller instängda.
Men det behövs bara en enda sekund så är man lurad.
Den där jädra terriern stängde öronen oxå så även om man såg henne sticka kunde man ropa sej hes,
hon kom inte ändå :( så det var bara att kasta sej på cyckeln och trampa ikapp.
 
 
Tro det eller ej, men labben kröp ut genom en maska i fårnätet,
det är helt och hållet sanning, brorsan ertappade honom en gång.
Han lyssnade ialla fall....han var trots allt lite uppfostrad ;)
 
Vilket gnällinlägg det här blev :-p
blir bättre i morgon ;)
 
Ha en bra dag,
Marianne
 

Lite förvånad är jag allt

Kategori: vikt(igt)

Jag hade inte några stora förhoppningar när jag klev upp på vågen nyss.
Jag har inte tagit mej till gymmet, inte ens slitit på hemmagymmet,
jag har legat i soffan och tjurat mest hela helgen.
Inte för att jag brukar tröstäta, men jag borde rört mej mer och tänkt mer på valet av luncher.
Därför blev jag lite förvånad när vågen visade samma som förra måndagen....
inte upp???
Jag är inte nöjd med mej själv, men det var lite positivt ändå.
Den här veckan ska jag rycka upp mej och åtminstone vara noga med maten,
hur det blir med träningen aterstår att se.
 
 
 
Marianne
 
 

Nu är dom här

Kategori: Gården

I går flyttade dom in, de nya medlemmarna på osdal.
 
 
 
Den mörka med mest vitt är hane och de andra två honor, den lilla mörka är tre månader och de andra sex.
Den blå-grå är Marias och de andra två mina, jag har inte hittat på några namn, men jag antar att Marre hör av sej strax med namn, han är påhittig när det gäller sånt.....te.x döpte han en tupp till Kovalev och Norriz är oxå hans idé. Jag hade en tanke om den där woodookvinnan i pirates of caribean, men kommer inte ihåg namnet :(
Visst är dom fina?
 
Sen hade vi lite pyssel med pållarna....
Vi hade tänkt dom skulle kliva upp på stubben.....
men det var något annat som intresserade Magnus.....
 
Leo nosade runt bland skräpet :)
 
Mest gick dom runt den där stubben men Ava provade att sätta upp en hov till slut....
Vi la fram ett par fotskrapor, såna som brukar ligga utanför dörrar,
Magnus ville absolut inte gå upp på dom, Ava började direkt slå med hoven för att undersöka om det var "fast mark"
Sen klev hon upp med fram hovarna, men att få henne stanna kvar gick inte....
hon är så ivrig hela tiden och vill hela tiden vidare till nästa utmaning :-P
 
Att gå över pressening med eller utan fladder var inget som någon av dom tyckte var jobbigt...
jag blev lite besviken faktiskt att vår miljöträning inte var någon utmaning, varken för dom eller oss.
Jag kastade t.o.m en sopsäck bredvid Magnus huvud när han mumsade gräs...
han blinkade inte ens en gång....
Vi får hitta på nya övningar till nästa gång.
Norriz behövde visst oxå lite miljöträning :))
 
Josefin ringde och berättade om sin uteritt med Ava.
Hon valde vägen runt sjön men vände och tog samma väg tillbaka istället för hela rundan, jag uppskattar det till ca 6- 7 km.
Allt hade gått jättebra och hon hade jobbat med diverse saker efter vägen.
Ava hade varit lugn och jobbat ordentligt och villigt, både i skritt och trav, ett par korta sträckor galopp blev det oxå.
Sen vände hon och började skritta hemåt,
och som belöning till Ava som varit duktig gav hon lite längre tygel.....
det gick oxå bra en lång sträcka, men på ängen ca 1 1/2 km jhemifrån, fick Ava ett ryck...
hon sköt rygg och hoppade upp på bakbenen och flygturen var ett faktum :-P
Josefin slog sej en del och såg Avas rumpa försvinna hemåt i full galopp.
Det var tur i oturen att hon inte ridit runt, då hade det varit asfalt och trafik en bra bit...
Josefin är så himla go....och jag kunde inte låta bli att skratta mitt i eländet.
Hon försvarade Ava trots att hon gjort det hon gjort.
Hon tog på sej hela skulden att hon åkt av, att hon gav Ava chansen....
att hon kanske inte skulle gett henne tygeln....
Vi vet inte om det var nå´t djur som skrämt henne, men hon kunde ju stannat kvar hos sin ryttare åtminsone ;)
Jag gav Josefin lite tips som funkar för mej.....
rida/gå hemåt i skogen där det inte är så öppet och där man måste tänka på var man sättter fötterna.
Inte för att jag inbillar mej att det skulle ha betydelse OM Ava vill hem eller blir rädd, men för att jag vet att det går att distrahera de flesta hästar genom att ge uppgifter, desssutom är Ava en nyfiken och ambitiös häst, som funkar bäst om hon har nåt att fundera över.
 
I dag var det meningen att jag och Janne skulle åkt till Ed för att hälsa på min barndomsvän,
men hennes sambo vakande med feber i morse så det blev inget :(
Josefin skulle ta hand om Ava.
Maria och jag tog en ridtur istället, Ava var väldans pigg...
jag kände hur det kröp i kroppen på henne så ett ridhuspass oxå skulle nog inte skada.
men vi får se hur det blir, J kankse kommer sen.
 
Janne fick jobba vidare med projekt hall
 
som ni ser till höger på golvet i rummet så har jag inte städat idag.....
det ver ju ända sen i går jag hade framme dammsugare och golvmopp
hahaha
 
Ha de bra,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 

Dagens andra inlägg

Kategori: Allmänt

Jag har nyss kommit från vårdcentralen.....där togs det en massa prover för att se om det går att komma fram till varför jag mår som jag mår.
Läkaren hade ett par teorier som jag får jobba på tills proverna är klara.
Inte vet jag hur jag ska hitta tid, eller det är väl egentligen orken jag efterlyser.
En snabb förklaring:
Jag har en whiplasch sen drygt 20 år, jag har alltid tränat mycket styrka för att musklerna ska hålla de överrörliga delarna på plats och för att ha en bra genomblödning i dom. Träningen har gjort att jag har sluppit vara stel och orörlig. I våras kände jag att det blev för mycket med allt så jag sa upp mitt gymkort. Tydligen har min kropp straffat mej genom att alla symtom jag tidigare tränat bort nu blommat upp igen...symtom som jag knappt känt av annat än när jag varit trött, haft en infektion eller blivit stressad.
Det var en av teorierna så nu är det bara till att köpa ett nytt gymkort :-p jag har varit på väg länge men har
liksom inte kommit till skott :(
 
Egentligen är det ganska bra att jag blev ordinerad gymträning....då har jag ingen ursäkt att inte "hinna" haha
 
 
 
Lektionen?
Jag hade som vanligt vilat en stund och hade svårt att komma ut till stallet i tid.
Mina hästar har lärt mej att inget djur vill ha stressade människor runt omkring sej så jag bet ihop och gjorde iordning Ava så lugnt jag kunde....jag lyckades så långt...
när vi kom ut ur stallet hörde vi Janne som höll på att stöka i närheten....
Ava ryckte till och det var droppen för mej :(
Jag stressade upp mej och sen gick det som jag förtjänade.
Hon var sur och jobbade emot mej, det var många stopp och sparkar, jag blev frustrerad och hamnade i obalans,
jag kände mej som en vindflöjel i sadeln, vinglig och fladdrig så inte undra på att hon blev sur
och trött på mej.
Hur som helst, Maria påminde mej om att jag skulle bara tänka på det positiva på lektionen.
Vad var det då?
Jo, vi skulle galoppera och på långsidorna in i bågar så det blev förvänd galopp...
vänster gick fint men i höger var jag nära att ge upp,
men se det tillåter inte instruktören och så kom det sej att vi gjorde ett tillfredställande varv i höger galpopp oxå :)
Inte perfekt men antagligen det bästa Ava kunde prestera i höger varv med en vingelpelle i sadeln.
Jag fick höger galopp efter mycket om och men och hon gjorde ett par (ojämna) bågar samt att hon inte höll sej på spåret.
 
Det är bara att inse än en gång,
jag får den häst jag förtjänar :))
 
Jag kan tänka lite så här oxå:
att det har gått så himla bra den senaste tiden, hon har gjort massa framsteg nu under hösten och det är ju bara naturligt att det går bakåt ibland, två steg fram och ett bak....det gäller ju allt annat med.
Och varför ska inte hon få ha en dålig dag?
En dag när jag dessutom inte gör mitt bästa......
 
När jag sneglade på Maria och Magnus under lektionen såg det superfint ut,
han hade takten i traven och han lyckades med galoppuppgiften,
något bättre i sitt svåra varv, antagligen för han behövde skärpa sej för att klara det,
 i det lätta varvet skojade han och drog i väg.....bushäst.
 
I dag har jag lämnat över ansvaret på Josefin eftersom jag hade läkartid och dessutom jobb i eftermiddag och kväll,
jag visste inte hur mycket jag skulle hinna eller orka.
 
 
Ha en bra dag,
Marianne

Var tog tiden vägen?

Kategori: Allmänt

Skulle ju berätta om lektionen, men jag har roat mej med att läsa mina bloggvänners inlägg, kommentarer samt svarat på de kommentarer jag fått på mitt sista inlägg. Nu är tiden för "lek" slut.
Jag förstår att jag rörde upp en hel del känslor och tankar med gårdagens inlägg.
Jag vet att de flesta av oss har skiljts från ett djur och det är svårt.
Varje möte resulterar i ett avsked men vi har minnena kvar och tacksamhet för den tid vi fått tillsammans.
 
Kankse hinner berätta om lektionen senare i dag.....
ha de bra så länge,
marianne
 

Att säja adjö, varning för känsligt inlägg!

Kategori: Från förr

Läste nyss ett inlägg hos BBQ ridtavare som handlade om att avliva och byta ut djur.
Jag har inga åsikter om hur var och en tänker eller gör, men mina tankar gick tillbaka till mitt beslut.
När/om ni läser....
DET ÄR MINA TANKAR OCH ÅSIKTER!!!
 
Som de flesta av er vet har jag sorg efter min älskade Brigade.
Brigade som jag fick av en idiot som inte förstod honom,
Brigade som kom att vara min tröst i en svår tid,
Brigade som jag älskade över allt annat.
Brigade som fick allt medan jag själv åt gröt.
Vi stod varandra nära och de flesta sa att vi verkligen var "ett"
vi kunde läsa varandras tankar.
Det finns många historier att berätta om de tio år vi fick men jag ska berätta det allra sista.
Han hade sin skada, en skada på djupa böjsenan höger fram, dessutom hade en utläkt spatt som tagit fart igen.
Under drygt ett års tid åkte vi med jämna mellanrum till kliniken 13 mil bort.
På kliniken fick han behandlingar mot båda sakerna och däremellan gav jag medicin och skötte alla hemgångsråd till punkt och pricka.
Ibland fick vi ge oss ut på en skrittur och eventuellt lite trav,
ibland såg jag hans döda och deprimerade blick när vi red iväg med kompisarna.
Jag funderade över hur livet skulle vara utan honom och förberedde mej så gott det gick.
Den dagen veterinären sa att det inte skulle läka ihop, kom,
han skulle ha mindre dålioga eller dåliga dagar,
jag skulle kunna skritta ut med honom de dagar som var mindre dåliga men inte mer.
 Jag sa direkt att han skulle få somna in,
att jag ville han skulle få avsluta sitt liv medan han fortfarande hade sin värdighet som ledarhäst i hagen.
Jag visste att jag inte skulle stå ut med att se honom deprimerad och värkande ben.
 
Från den stunden blev Brigade som förbytt, han började buffla på oss där på kliniken,
- nu åker vi hem matte!
Han lekte i hagen som han inte gjort under ett års tid,
jag stod och njöt av att titta på hans busande....kickar, stegringar och galopper runt runt...
och Magnus Palema....han lekte med honom, han som  ALDRIG lekt här hos mej tidigare.
När dagen kom och vi skulle gå till egen hage för att vänta på veterinären,
 gick Brigade med raska steg och sen ställde han sej med huvudet högt och tittade ner mot vägen.
Han som alltid brukat släpa benen efter sej och stannat minst fem gånger på väg till hagen,
han brydde sej inte ens om att de andra inte fick följa med honom ut eller att vi gick till fel hage.
Veterinären förberedde mej på vad som skulle hända, men jag hade varit med en gång tidigare så jag visste.
Men veterinären fick fel....det han sa skulle hända, hände inte.
Han var själv förvånad och sa att han aldrig sett en så klok häst som tagit så stor hänsyn till sin ägare in i det sista.
Normalt tar sprutan direkt och det blir "knall och fall"  hjärtat stannar och djuret dunsar i backen.
Brigade kämpade emot enormt till han hade vikt sina framben fint och sen la han sej ner på ett normalt sätt,
jag la mitt huvud mot hans och kände hans varma mule och andedräkt en sista gång mot min kind.
 
Han tackade mej på alla sätt att jag tog rätt beslut, jag har aldrig ångrat att jag tog det och det var inte för att jag inte hade råd att ha honom kvar eller för att jag ville ha nå´t att rida på, det var helt enkelt för att jag respekterade honom och gav honom allt jag kunde, när jag inte kunde ge honom mer i livet fick jag hjälpa honom att slippa ha ont.
 
 
Jag hade en hund för ett antal år sen,
hon var bara sex år när jag tog bort henne.
Det beslutet var inte så svårt heller,
hon hade ont i benen och klarade inte trapporna,
jag bodde på tredje våningen utan hiss och min rygg tillät inte att jag bar henne.
Att omplacera en sexårig "enmanshund" hade varit grymt.
Hon accepterade knappt någon annan och var jag borta några dagar, tog det veckor innan hon förlät mej.
Jag ansåg att det var bättre och mindre plågsamt för henne somna in än att inrätta sej med främmanade människor i en främmande miljö med nya rutiner och regler.
Jag ser mej själv som oegoistisk när det kommer till djuren,
det är svårt att skiljas från sitt djur, men livet är fullt av avsked och man har sina minnen.
 
Jag klandrar ingen hur dom gör med detta svåra,
och jag poängterar igen att detta är
MIN åsikt....så snälla hoppa inte på mej.
 
Ha en bra dag,
Marianne
 
 
 

Chockartad upplevelse

Kategori: Allmänt

Först måste jag rätta till föregående inlägg.
Jag skrev att Ava, Leo och jag varit ute ensamma en gång förut, men det stämmer ju inte :-p
Vi har varit ute en massa gånger ensamma, promenad i grimma eller tömkört. Vi har ju tränat med små små steg på att ge henne trygghet utan flocken. Vad som egentligen skulle stått i gårdagens inlägg var att det var andra gången vi var ute ensamma med mej på ryggen.
 
I går tog jag tömkörningsselen på och körde henne på skogsvägen bort till den av ängarna vi sällan är på.
Ett par varv i trav och ett par varv i galopp, hon var busig och gjorde små skutt.
Så brukar hon nite vara så jag blev både förvånad och lite glad....
jag gillar när pållarna visar sin glädje och busar så länge det är med glimten i ögat :)
Vi gick hem över berget för jag tänkte vi skulle klättra lite,
men det blev inget av med det.
När jag var halvvägs hemma ringde min granne och berättade att det sprang runt två hundar på gården,
"en schäfer och en brun en"
 
Jag avbröt alla tankar på jobb och skyndade på stegen, först när jag kom hem såg jag inga hundar,
men Ava reste huvudet och blev orolig, hon började skutta runt mej och då såg jag schäfern.
Leo såg den oxå och jagade iväg den, Ava fortsatte stressa och det var inte helt lätt att få av henne utrustningen  och ut i hagen.
Den bruna hunden visade sej men försvann ganska omgående tillbaka in bland bråtet.
När jag gick dit stod den och knaprade på en höna....den lyfte blicken, visade tänderna och morrade åt mej.
Jag brukar inte vara rädd för hundar, men den här påminnde om ett rovdjur och jag kände inte för att utmana ödet.
 
Jag visste först inte vad jag skulle göra, men sen ringde jag polisen och bad dom komma och hämta hundarna.
jag visste ju inte hur långt schäferna stuckit eller om den var kvar i närheten.
Jag var ganska chockad men stängde av utrymmet för den skulle vara kvar till polisen kom,
Jag kom mej för att ta detta foto konstigt nog,
 eftersom jag inte tänkte klart skrek jag och viftade med ett spö mot hunden och den hoppade ut,
då först gav sej Leo på den och den försvann bort mot skogen.
Kvar stod jag med en olustig känsla och hörde fortfarande knakandet när käftarna slet hönan i stycken.
 
Jag slängde ut fotot på FB och fick respons ganska omgående,
så när polisen kom tog han upp anmälan och sen fick han namn och nummer till den troliga ägaren.
Hon hade fått ett litet försprång eftersom Maria sett bilden och upplyst om att mina höns blev hundmat och frågat om hennes hundar. Jag vet att det var av välvilja och för att hjälpa så det är inget att säga om det.
 
Hur ska jag kunna säga att det var den jag fick tips om som äger hundarna?
Jag tänker logiskt (för mej), har hon två hundar av samma raser som var här och det inte var hennes,
då borde hon veta vem som har exakt samma raser här i närheten....
särskilt som den ena inte är en av de vanligaste raserna.
Kanske kunde hon för sitt eget intressse höra av sej till mej med namnet på den personen?
När jag åkte förbi hemma hos henne på väg till jobbet satt schäfern i hundgården, den adra såg jag inte till.
 
Hur som helst, polisen åkte dit och hon skulle bli kallad på förhör och ev anmäld för
"bristande tillsyn"
och hon skulle få ett ersättningskrav på mina djur.
 
När jag ringde polisen var det väl egentligen inte det jag tänkt, jag ville bara att dom skulle hämta hundarna.
Det var en riktig skräckupplevelse,
att se ett "vilddjur" här på gården, mitt HEM.....
att höra det där otäcka knakandet när käftarna tuggade sönder min fina unghöna.....
att gräva ner huvud ben och tarmar....det var det enda som blev kvar..
Resten av dagen gick som i dimma och jag har nog fortfarande inte återhämtat mej.
 
Janne som har finskt blod i sej sa hämndlystet,
-hoppas den satte benen i halsen!
Det var nog tur för hunden att han inte var hemma....
 
Att ha sina höns fria är en risk och vi räknar med att en och annan blir mat,
men då till rävar eller rovfåglar....
inte till familjehundar som folk inte kan hålla ordning på.
 
Om det kommit en jakthund som är fostrad för jakt, det hade varit en annan sak,
den hade förmodligen inte tuggat i sej hönan och husse hade funnits i krokarna,
en jägare hade tagit sitt ansvar och kommit för att reda ut saken.
 
Jag antar att detta inte är över och det kanske löser sej, det är vad vi hoppas på.
 
Nog om detta!
 
Ha en bra dag,
Marianne
 
 
 
 

Inte för kroppen men för knoppen!

Kategori:

I Lördags var Maria inte sej själv riktigt, jag frågade vad som var "fel" och hon sa att hon hade ont i huvudet och var trött. Det är inte likt henne så jag lovade att ta hand om Magnus i går, söndag.
Hovis skulle komma halv tio på morgonen, efter en jobbig natt ångrade jag verkligen att jag lovat fixa det.
Men men....jag har nära till stallet...över gården bara, så det var väl inte så farligt ändå ;)
När skon var på plats sadlade jag och tog ut Magnus på en tur.
Förr red jag honon mer ofta och igår kom jag på hur mycket jag saknat att göra det.
Han är rolig att rida och inte helt okomplicerad så det är en utmaning.
Han är grymt snäll och välvillig, men har ju svårt med traven och takten ibland, han tar till pass istället.
I går blev det mycket trav, mjuk fin taktfast trav :)
När jag kom hem bytte jag häst, sadlade Ava och tog ut henne på en kort skritt.
Leo var förstås med, även om han verkade fundera över att vi skulle iväg igen och vad husse skulle göra. Han brukar ju åka med husse till föräldrarna på helgmorgnar.
Ava, jag och Leo har varit ute ensamma en gång förut och några gånger med sällskap till fots, alltså utan hästkompis. Vår träning igår var följdaktligen inte ansträngande fysiskt utan psykiskt.
Det var inga tveksamheter någonstans....jo förresten....
vi tog berget hem och hon tyckte vi skulle galoppera uppför sista backen som vanligt :))
Annars var det helt lugnt, hon tittade inte ens på de två rådjuren som iakttog oss ca 6-7 meter från stigen.
Efter ridturen skulle Janne hjälpa till att lägga en ny bal i hagen,
han hade inte ens hunnit lägga ner balen förrän traktormotorn dog :(
Jag valde att öppna plasten istället för att hästarna skulle stå och bita och dra i den.
 
 
 
 
En timmes mekande i regnet och sen stratade den äntligen igen.
Vi kunde lägga balen på plats i häcken.
 
Jag förstår gott och väl att Janne var på uruselt humör efter det där.....han är helt ointresserad av hästarna och vill inte ha med dom att göra. Klart han hjälper till, men i går när det resulterade i att han skulle avbryta sitt jobb med renoveringen i hallen och behöva stå ute och meka en timme i regn....ja då fick jag höra
- jävla hästar!
 
Det är väl inte snällt att säga att jag var glad att åka till jobbet sen ;)
När jag kom hem vid halv tio var han sitt vanliga lugna goa jag igen :)
 
Dags att göra nytta,
ha en bra dag,
Marianne
 

Energi%

Kategori: vikt(igt)

Jaha, då har det gått en vecka igen.
I går var jag nyfiken och tjuvvägde mej, det skulle jag väl inte gjort :(
Jag hade inte trott jag skulle minskat särsklilt mycket efterom jag föll för glassen igen....
Jag hade ju bestämt att bara ha EN glassdag, men denna vecka blev det två igen :(
Hur som helst...igår blev jag glad när jag stod på vågen som visade mindre än någon gång sen vi började vår
vik(iga) resa, i morse åkte mungiporna ner när jag såg siffrorna.
- 0.4 sen förra veckan, vilket innerbär 1 kg sen start.
Det är ju bra.....skynda långsamt....så jag får väl vara nöjd då?!
 
Hur har veckan varit?
Inte särskilt aktiv med promenader eller annat som tar en massa energi, men jabbet i stallet och ridningen ger en hel del.
Däremot har jag fokuserat ganska mycket på maten,
jag har roat mej med att räkna ut energi% på olika saker som brukar finnas hemma i mina skåp.
Så nu kommer jag återgå till att INTE köpa de där små yoghurtburkarna som ska vara bra för matsmältningen och allt vad dom lovar. Där så mycket som 56 % av enegin kommer från kolhydrater, de kolhydraterna är garanterat inte från frukten som är i, nä det är rent socker.. Jag ska sluta med magens vän (?) proviva, som endast består av vatten och socker....precis som vanlig juice, den har jag ju ratat för över 15 år sen.
Jag är av den uppfattningen att det inte är fettet som gör oss feta, det är sockret.
Sockret gör oss hungriga eller egentligen blir vi inte hungriga, men suget kommer och så äter vi nå´t som gör oss sugna osv. Det är inte helt lätt att sortera bort socker ur det vi äter eftersom i princip allt innehåller socker :(
Jag har svårt att förstå varför? T.ex färdig salladskrydda.....eller marinerad kyckling....för att inte tala om bröd....
Det har kommit nya bröd till oss på jobbet...jag har inte räknat nå´t än men kastade en blick  på innehållet och såg att det inte alls är så nyttigt som namnet vill lura oss att tro.
 
Men fy vilket svammel :))
 
Ha en bra vecka till nästa inlägg i denna ketegori kommer,
Marianne

Det är bara levande fiskar som simmar

Kategori: Hästarna

I går hade jag ingen alls lust att rida, jag försökte förselå ett tömkörningspass på paddocken...
Magnus och Maria har inte samma behov och inte samma behållning av det som jag och Ava så efter lite velande och överläggningar bestämde vi att rida.
Det var ett bra beslut :)
Trots att det småduggade mest hela tiden blev det en superhärlig och lite busig ridtur.
Många långa galopper och många busiga skutt från Magnus, när dom var bakom var jag tvungen att vända mej om för att se så Maria satt kvar, jag hörde hennes NEJ flera gånger :)
Magnus ar verkligen i sitt esse, gamla gubben.
Ava använde sina långa ben och galopperade i samma lugna tempo som vanligt, vid ett tillfälle kände jag att hon var på gång att öka, men då skuttade Magnus till framför oss och hon ångrade sej.
 
I dag hade vi bokat lektion, jag har tjatat lite på Maria så hon och Magnus följde med.
Magnus hade trampat på en sko så den var lite böjd...ett par söm borta och en som stack ut :(
Det var inte så han inte kunde träna, den största faran var att den sömmen som stack ut skulle skada motsatt ben.
På med boots och senskydd och sen kom vi iväg.
Träningen gick som den skulle, båda pållarna var arbetsvilliga och gjorde det vi bad om....
men lite svårt var det nog med förvänd galopp....hmmm
ja ja mer träning så sitter det oxå....kanske
Det var en rolig lektion och när det bara är två hästar i ridhuset har Ava den plats jag (!) tycker hon behöver.
Ja ja....jag jobbar på det oxå....
att kunna lägga allt fokus på oss själva och inte "se" om det är en massa andra hästar där.
 
Jag hade tänkt lägga ut filmen från KM på youtube, så den som vill kan se den, men det går ju inte :(
Jag ska försöka igen...
Jag fattar inte vad som är fel....jädra teknik :(
 
Slutligen tackar jag för alla kommentarer om mina funderingar,
det känns bra att se att ni har ungefär samma åsikter.....då är jag inte helt fel ute...
Och jobbJosefin, jag är glad att du blev nöjd ;)
 
Då kom jag fram till rubriken....
Jag pratade med en av mina Stockholmsvänner för ett par veckor sen,
vi pratade lite om vad som hänt där och sen lite vad som hänt här,
att det var lite rörigt omkring mej för tillfället. 
Det var då han sa det....
 
Det är bara levande fiskar som simmar!
 
- VA????
 
Döda fiskar simmar inte, dom flyter bara med alla andra i mängden!
 
Precis så är det ju....lever du inte så händer det ingenting!
 
 
Ha det bäst mina vänner,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Var och en är salig i sin tro

Kategori: Allmänt

Jag har aldrig spelat teater för att förställa mej, jag är den jag är och det är den personen ni träffar när ni träffar mej första gången. Jag har aldrig brytt mej om vem som tycker si eller vem som tycker så....om mej alltså.
Livet har gett mej ett bra självförtroende och jag är trygg med mej själv.
Jag har aldrig målat in mej i ett hörn och står för vad jag säger och mina åsikter.
Jag är inte sämre än att jag kan ändra mej och jag tänka om....men det är inte så att jag vänder kappan efter vinden eller har olika åsikter vid olika tillfällen.
Jag har inte för avsikt att alla ska ha samma åsikter som jag,
och ibland kan mina åsikter tyvärr "halka" ur mej ofrivilligt.
Men jag brukar tillägga att det är MINA åsikter....det har ni som följt mej nog sett vid ett flertal tillfällen?!
Så nu har jag bestämt mej för att göra som jag brukar....
de som tror på skitsnack och lögner är ändå inte mina vänner och det är helt egalt vad andra tycker och tänker.
Jag vet vem jag är och mina vänner vet vem jag är.
Så jag ska låta dom andra vara saliga i sin tro, det är väl roligare med glada (saliga) människor?
 
Nu till en helt annan sak....
Josefin som kom till stallet för att hjälpa Tiina med Wilda, har av olika anledningar beslutat att inte rida Wilda mer,
men det var inte det jag skulle berätta.
En ganska ovanlig tillfällighet är att Josefin heter precis samma sak som en av mina jobbarkompisar :)
Josefin och Josefin  med samma efternamn!
JobbJosefin berättade igår att hon brukar läsa min blogg...det tycker jag är kul.....
hon har ju inga hästar eller andra djur än en liten kisse, som för den delen har det underbara namnet Fjant :)
Hon hade åsikter om att det bara var en Josefin som nämndes här hela tiden ;)
Men nu min kära arbatskamrat....nu har jag nämnt dej oxå, Nöjd?  :))
 
Hästar.....
På lektionen i onsdags var jag inte helt närvarande mentalt, och vad gör min underbara häst?
Jobbar för oss båda....
.jag har en känsla av att det där uttrycket
"en sån häst träffar man bara en gång i livet"
det stämmer inte, åtminstone inte för mej.
Jag börjar mer och mer förstå att allt hänger på mej, rutinerna och miljön jag erbjuder,
eller så har jag haft en otrolig tur...kanske så att mitt hjärta valde ut ännu en klok och omtänksam häst?
En häst skallen sa nej till, men hjärtat sa ja ja ja...
Jag trodde då aldrig att hon skulle "ta över" även mitt jobb i onsdags när jag var helt frånvarande.
Hennes kondition och styrka har blivit så pass nu att hon orkar jobba ordentligt nästan hela passet,
bara sista 5-10 minuterna som hon blev lite vinglig och hade svårt att hålla sej på spåret.
galoppern satt så gott som var gång.
Magnus jobbade på som vanligt och han gjorde väldans bra ifrån sej....
Kanske för vi varit ute på lite roliga saker den senaste tiden?
Att busa ute är ett finfint sätt att ge dom lite extra energi,
allsidig träning ni vet :)
 
I går var det en lång jobbdag för mej och vi träffades tidigt för att rida,
jag har lite småångest när jag ska jobba långa pass och dessutom börja redan klockan tolv.
Det kände Ava....hon ville visa att allt tar längre tid när man stressar så hon och Wilda hade en fin uppvisning i hagen innan hon kom och stoppade nosen i grimman....och det krävdes en liten muta....*inte bra*
Det går inte att bli arg på nån annan än sej själv i såna lägen.
Ridturen gav mej den energi jag behövde för en lång dag på jobbet.
Maria berättade om sin semesterkryssning....den startade i Venedig....Venedig åhhhh....
 
Jag vet inte om jag berättat det för er,
Maria är verkligen världens bästa vän, vad skulle jag göra utan henne?
Nu tänker ni säkert så här:
Berätta det för henne istället!
Men se det har jag gjort :) Jag gör det ofta dessutom, nästan så ofta att det kanske gått inflation i det ;)
 
 
 
Ha en bra dag,
Marianne
 
 
 

Ge och ta

Kategori: Tankar

Är det en färskvara?
Att ge och ta......får man tillgodoräkna sej vad man gett för ett antal år sen?
Eller finns en tidgräns? I så fall var går den gränsen?
Ett år?  två? Eller Tre?
Eller var?
 
Som ni märker jobbar min hjärna för högtryck med viktiga frågor :)
Inte konstigt att jag glömmer så triviala saker som var jag gör av hästarnas täcken!
 
Att jag började fundera över den frågan beror på att jag fått till mej att JAG tar utan att ge....
fast jag har gett massor, men det var 6 -7 år sen så det kanske inte räknas längre?
Ja ja, jag tar till mej det, livet är ett långt lärande,
och kunskap är makt....:))
men det skulle vara kul att höra andras åsikt.
 
 
Det händer en del trista saker häromkring
jag har inte riktigt bestämt om jag ska skriva om det eller inte....
ge igen med samma mynt, liksom.
Som jag skrivit om förut så är jag ganska trött på lögner och skitsnack....
 av folk som jag sett som mina vänner...
visst, man kan ha olika åsikter och "ryka ihop" med sina vänner,
det är väl en del av vänskapen?
Men att börja sprida en massa dynga till höger och vänster?
Nä, inte det första jag gör ialla fall.....men när besvikelsen blir för mycket och lögnerna blir fler måste jag oxå prata.
Min sanning är inte alltid samma som din sanning!
Japp, men uppenbara lögner är nå´t helt annat.
Alla är olika och hanterar saker på olika sätt,
men
"den som pratar skit MED dej, pratar också skit OM dej"
Det är en sak som jag försöker tänka på.
Jag märkte det väldigt tydligt när jag flyttade hit från Sthlm,
alla pratade skit om varandra, vem som var objektet berodde på vem som var närvarande.
Förmodligen är det så fortfarande, men jag är inte intresserad.
När någon kommer med "smaskigt" skvaller, kommer jag att tänka på en av mina vänner som blev utpekad som lesbisk
.Hon är definitivt INTE lesbisk....om hon skullle vara det....so what????
Men hon har verkligen lyckats lura mej och de flesta andra iså fall.
 
Vilket svammel......
nu tar jag en ridtur istället ;)
Jag berättar om gårdagens lektion nästa gång jag öppnar laptopen.
 
Ha de bäst,
marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ibland blir jag rädd för mej själv

Kategori: Allmänt

Vilken rolig överraskning med så många fina kommentarer, Tack tack :)
 
Jag vill göra klart här att den kvinnan som är på sjukhus inte direkt är min kompis, men en i min närhet och det är nog så svårt ändå. Kanske berättar längre fram.....Kanske alltså!  
 
Det där spöket i stallet, det är jag själv :-p
Täcket har kommit tillrätta, det var Maria som visste var jag gjort av det.....
det kan ju vara charmigt med lite vimsighet, men det här är skämmigt :(
Nog om detta nu, och påminn mej inte igen, tack!
 
Det blev inget inlägg igår, dagen sprang iväg och tiden räckte helt enkelt inte till.
Jobb till 13.30 och sen fixade jag med stall och kaniner.
 
Som om jag inte har nog med djur att städa å fixa åt, så har jag köpt ett par myskankor oxå :)
Jag har saknat mina små ankor så mycket...
om en vecka flyttar dom in på Osdal...då har jag några dagar på mej att förberade deras hem.
 
Det där att skilja på pojk- och flick-kaniner var inte så lätt,
alla såg ju likadana ut?!
Enligt oss var det nio pojkar, men kan det vara möjligt?
Hur som helst, dom är fortfarande tillsammans i den stora boxen och busar precis som barn gör :)
Lollo sa att hans pappa var bra på att se vad som är vad så det blir han som får kolla nån dag framöver.
 
Hästar.....
Tjaaa,
Josefin och Maria red ut en lång härlig tur i söndags....
Jag mötte dom när jag var på väg till jobbet och blev lite avis när dom berättade....
men nå´n måste ju jobba oxå ;)
 
På Måndagen red jag med Bernt,
Ava var pigg som attan och det var riktigt kul när hon i galoppen sänkte huvudet och sköt iväg :)
Jag hörde Magnus´s hovar smattra i marken för att hänga med...haha
 
Så brukar hon inte göra, men så gjorde Brigade alltid om han fick.
Jag älskar att rida fort fort fort,
Brigade älskade att springa fort fort fort,
Magnus älsar att springa fort fort fort,
Ava brukar vara cool och hålla ett sansat tempo,
hennes långa ben behöver inte vara så snabba, hon hänger med ändå och hänger hon inte med så hetsar hon inte upp sej för det.
Men i måndags.....som om hon fått en massa energi och tävlinslust från söndagens tur :)
Jaja...det ska nog gå och få henne att explodera i racergalopp så småningom.
 
I går hade jag tänkt träna lite NH och lastning, men av olika anledningar ändrade jag det beslutet.
Jag gick en lång promenad med Leo istället.
Vi träffade Annelie och Fanny i skogen, det var längesen vi var ute tillsammans,
Fanny har fortfarande problem med sina tår och får inte leka :(
Men lite pussar skadar inga tår och pussar blev det ;)
 
 
I dag kommer nya hovisen första gången till Magnus och Ava,
Peter, hovisen, har varit här hos Wilda förut så vi har träffat honom.
men vi kommer inte hinna med vår onsdagsmotion....ingen promenad och ingen simning.
Ridlektion blir det i alla fall i kväll, så vi får väl ta i lite extra där istället :) 
 
 
Ha en bra dag,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 

Varför är det så svårt ibland?

Kategori: vikt(igt)

Med rubriken alltså ;)
 
Jag går väl rakt på sak.....
Denna veckan har jag lyckats lite bättre än förra
 
- 0.5!
 
Alltså ner 7 hg från start för tre veckor sen, det kanske inte är nå´t att hurra för,
men det har gått åt rätt håll och jag har tagit betydligt längre tid på mej att plussa på dom där kilona.
 
Hur har veckan varit då?
Jag har planerat min lunch ordentligt och inte slarvat.
Jag har hållit min nya vana att hoppa över portion nummer två, den där goda ;)
Men det blev en extra glassdag,
och jag har inte varit på så långa promenader.
 
Lunch är svårt när jag får extrapass på jobbet, om jag inte har en matlåda klar i kylen.
Ingen match, kanske ni tänker, med en affär full med mat.
Men så enkelt är det inte för mej,
jag är motståndare till helfabrikat, det går bara inte.....det smakar inte gott och jag har ofta bara 15 min rast,
att hinna handla och äta riktigt på den tiden är omöjligt.
MEN......
Nu har jag hittat en god soppa på burk, 2-3 minuter i micron och klart för att äta,
jag vet inte riktigt var jag fick tipset, tror det var nå´n blogg,
 
 
Det finns fyra olika smaker, jag varierar mellan denna linssoppan och nudelsoppa.
De andra två är inte i min smak....potatis/ purjosoppa och gulasch.
Nu har jag lärt mej att ladda med några burkar som jag har i skåpet, då gör det inget om det blir opanerade arbetspass :)
 
Marianne

En tankeställare

Kategori: Allmänt

I går tog Josefin hand om Ava, ja hela stallet faktiskt :)
Lyxigt!
Jag ägnade min tid åt att städa till minininer,
nu är det hög tid att bestämma kön och sära på dom, hoppas jag får lite hjälp med det i dag.
Maria har kommit från sin semester så jag räknar iskallt med hennes och Lollos (mannen) hjälp innan jag ska stressa iväg till jobbet.
Kaninerna är Jannes och Lollos, jag kan inte alls förstå hur dom blev mitt ansvar ;)
 
 
Jag undrar om det inte spökar på rikitgt i stallet...
i morse när jag skulle ta på Ava ett täcke var det borta?!
Jag har en hel del täcken, bl.a två likadana av två modeller alltså fyra stycken, som jag mest använder, två fodrade och två ofodrade.
Det har regnat flera dagar och tre var lite blöta eftersom vi inte har så bra torkmöjligheter,
jag gick upp för att hämta det fjärde, men det var borta????
Jag letade överallt i stallet och på loftet, även på ställen jag inte brukar hänga täcken,
men det fanns ingenstans?!
Jag vet att jag använt det för nå´n vecka sen,
vår gård är den sista på vägen, så att någon skulle råkat gått förbi och "hittat" det är inte troligt,
jag vet vem som rör sej i stallet och det verkar inte heller troligt att någon av dom skulle plockat med sej det.
Antingen har jag blivit totalt snurrig och lagt/hängt det på ett konstigt ställe, eller så spökar det eller så har någon snott det.....(det sistnämnda verkar väldigt långsökt)
Jag ska be de andra titta oxå.....sex ögon ser mer än två....
 
 
En jobbig sak som rör sej i mitt huvud,
Hur många hjärtslag har jag kvar?
Som ni vet var jag på akuten för ett par veckor sen....
Läkaren hittade inget fysiskt fel på mej.
Nå´n vecka senare var det dags för en annan kvinna i min närhet att åka in med i stort sett samma symptom.
Henne släppte dom inte hem, hon har en elakartad tumör som sitter så att det inte går att operera.
Dessutom är det en blödning i den så det går inte att stråla förrän den lagt sej.....
Kanske fel av mej att skriva om detta, men jag skriver ju om det som rör sej i mitt huvud.
 Detta har tagit mej ganska hårt, inte bara för hennes närmaste skull,
utan oxå för att livet känns som ett lotteri och jag vann denna gången......
......igen.....
men hur många chanser ska jag få?
Med tanke på hur många gånger jag har lurat döden.....
misshandel, bilolyckor och så de gånger jag skadat mej i samband med ridningen.
Nä det är verkligen dags att jag börjar ta livet på allvar och är lite mer rädd om mej nu.
 
Och alla ni där ute oxå,
lova att vara rädd om er.
 
Jag avslutar med ett par (jätte) gamla bilder
 
Magnus och tinkerfölet Tristan, som varit inhyst här, tror det var 07,
 
Och Brigade,detta var 06
 
Ha en bra söndag,
och glöm nu inte vara rädda om er
Marianne
 
 

Revanch 1 - 1

Kategori: Hästarna

Jag måste se mej som segrare i gårdagens ridpass.
Jag kunde inte släppa den där katastrofala hopplektionen med Magnus och ville verkligen visa honom och mej själv att jag visst kan rida honom bra.
Han var så stel så vi behövde låååång tid för att han skulle bli mjuk och fin, det var mycket skritt,
hade vi haft publik skulle dom nog trott att jag skrittade runt helt planlöst, men varje steg var planerat av mej.
Mycket volter som jag minskade och ökade, några sepentiner, korta sidförflyttningar, små åttor och några vändningar.
Men sen så.... i det stora hela en fin form i trav på volten och några varv galopp utan att bryta av, fina Magnus :)
Höger varv som är hans bästa, satt jag bara och njöt av hans arbete, vänster varv krävde lite mer jobb från min sida, men han gick superfint.
Dock klarade vi inte galoppen så bra,det blev inget varv med galopp men vi avslutade med en fin fattning. 
Så Maria...det är inte bara du som kan ;)
Jag har inga ridbilder på Magnus så ni får hålla tillgodo med denna från i somras
 
Medan jag kämpade med Magnus jobbade Josefin med Ava.
 Jag hade tänkt fota och filma lite, men glömde min samsung hemma :( 
J fick igenom det hon tänkt, jag körde rätt hårt med henne en stund :-p
 det gav resultat och jag tror Ava har insett nu att hon inte alltid ska ha sista ordet.
När hon protesterar och får en tillsägelse, brukar hon kicka eller nå´t innan hon gör vad hon ska...
typ alltid.....
- ja ja du får som du vill, men under protest!
Det gäller att vara sekunden före och när jag rider tycker jag att jag går på direkt,
men nu när jag såg hur lång tid men egentligen tar på sej att hitta balansen efter ett stopp eller kick, kunde jag hetsa J att gå på henne innan Ava hann tänka tanken att protestera.
fördelen var förstås att vi visste precis var i ridhuset protesten kom.
Avslutningsvis flöt allt på utan en tillstymmelse till protest.
Så nu vet jag vad jag ska träna mera på.....att vara sekunden före :)
 
Idag och i morgon tar jag hästledigt helt och hållet, eller inte riktigt, ut- och in-släpp har jag förstås, men inget annat.
J tar hand om Ava och mockning.
Själv ska jag jobba eftermiddag och kväll båda dagarna så det kan vara skönt att ta det lugnt innan.
 
Det är ju röd dag idag, normalt brukar vi dela upp de röda dagarna, men så blev det inte denna gången.
Maria kommer hem sent i kväll och Tiina är oxå borta.
Hade det inte varit rött idag, så var det min helg och ingen tänkte annat.
För nå´n vecka sen när ingen av de andra tagit upp denna helgen sa jag att jag struntar i vilket,
men nu känns det tungt.
Skulle verkligen en sovmorgon :(
 
Ha en bra helg,
Marianne
 
 

Men då.....

Kategori: Allmänt

Dagens inlägg försvann :(
Provar igen.....
 
I går när jag kom från jobbet var Josefin redan här, allt i stallet var klart.....lyxigt :)
Ja hade inte mockat på morgonen som jag brukar eftersom jag skulle iväg till jobbet,
men det var som sagt klart när jag kom hem.
Vi tog ut pållarna på en skrittur i regnet, jag ville att dom skulle få skritta av eventuell mjölksyra från hopplektionen.
Jag kanske är kinkig, men då får jag väl vara det då.....
 
När vi var klara i stallet skulle vi föra över filmerna från KM från J´s android till min dator...det kom en del svordommar men till slut fick vi till det. Jag passade på att visa lite foton från Irland samt från min tid med Brigade och naturligtvis gick vi igenom de nya filmerna minutiöst ;)
 
När jag senare skulle lägga in dom på youtube fick jag ge upp....inte vet jag om det beror på att vi inte har bredband och filmerna var för stora....eller om det var något annat fel.
Jag som tänkt ni skulle få chansen att se oss göra vår "fina" hopprunda :(. 
Jag ska försöka igen när tid finns.
 
Förresten...tidigare hade jag ett program där jag kunde fixa till filmerna, klippa, lägga på musik och spela upp i ultra rapid.....men datorn kraschade ju för ett par år sen och nu kommmer jag inte ihåg vilket program det var :(
Någon som vet vilket jag kan använda?
Bjuder på en favorit så länge
 
I dag tar vi (j och jag) pållarna till ridhuset och lägger ut några bommar,
eftermiddagen och kvällen tillbringar jag på jobbet.
Det var oplanerat, men eftersom jag har få timmar på schemat tar jag chansen när jag blir erbjuden fler.
Visserligen är jag tröttare än trött, men jag trivs på jobbet och förhoppningsvis blir det mycket kunder så tiden går fort.
 
Nä jag får väl sätta lite fart då,
ha de´ bra
Marianne

Jag fattar inte hur hon gör

Kategori: Lektion

Hopplektion på ridskolan i går, det var en riktig utmaning måste jag säga.
Som jag berättade i går så lånade josefin Ava och jag tog med Magnus. till en början gick det ganska bra, jag fick Magnus att ta vänster (den svåra) galopp varje fattning.....i början alltså ;)
travbommar gick si så där och hindrena var rena katastrofen....stackars Magnus :(
 Jag drev inte tillräckligt när jag red an och han blev nog osäker på vad jag ville samt att han inte orkar hoppa om han inte har bättre fart. När han förstod att jag ville över hoppade han rakt upp och jag hängde löst flera gånger.....stackars Magnus......
Som avslutning skulle vi hoppa "bana"
den började med serpentin,
tre hopp på medellinjen, runt och så två tillbaka,
ett på långsidan, en volt och in på tre galoppbommar lite höjde på ena sidan.
Jag orkade inte hålla Magnus i galopp och han bröt av i trav blandat med pass,
jag tappade rytmen totalt och allt blev kaos,
vi tog oss runt och över och ett par skutt blev riktigt bra faktiskt.
Det var grymt kul och jobbigt, att rida en annan häst är en sak, men Magnus....han krävar mycket av sin ryttare.
 
Att titta på josefin och Ava bland de andra var en stor behållning för mej.
Ava testade ett par gånger, jag hade ju inte slutfört i söndags och kanske kunde hon få slippa igen?
Men icke....ett par stopp, två avsittningar och sen gav hon med sej och jobbade på.
Hon kräver förstås oxå en del av sin ryttare, sånt som jag inte tänker så mycket på,
men alla såg att J jobbade stenhårt. 
 
Jag har funderat över och ångrat mej mycket att jag inte satt upp i söndags och tog henne över de där sista hindret, jag vet att jag gjorde fel där,
men jag orkade helt enkelt inte, mina krafter var totalt uttömda.
 
Jag läste nyss ett inlägg om bommar och tänkte lite på vår egen träning.
Att Ava har väldigt bra flyt om det ligger bommar på marken, både i trav och galopp,
förutsatt att jag inte tittar på bommarna förstås :))
När jag har blicken där jag ska fungerar det superfint och hon har fin takt över,
men ibland vill jag ha koll på att hon inte snubblar över bommarna och tittar ner.....
.....precis som det skulle hjälpa? När det istället stjälper....
 
I dag har jag ett jobbpass på förmiddagen som omväxling,
så bäst att sätta fart!
 
Marianne