marresmams

Phu

Kategori:

Jag misstänker att det inte blir tillfälle att skriva inlägg i morgon och förmodligen inte på söndag heller. Därför blir det några rader nu från mobilen.....bara för att jag ville berätta att allt har gått bra idag.
Att köra till Ljungby gick smidigt, jag lyssnade på min ljudbok och hux flux var jag framme.
Min syster var piggare i dag och vi har haft några fina timmar......kanske finns det ett litet hopp? Men samtidigt vet jag att denna j-a sjukdom är lömsk........ja, ni vet?! 

Ville bara berätta.....

Ha det bäst, 
Marianne 

Tråkig resa

Kategori: Allmänt

I går jobbade jag lång dag, det var mörkt när jag kom hem och jag hade lite kvar att göra i stallet.
En del av mej ville ta ut Ava i mörkret och en del av mej längtde efter soffan...
jag hann inte överlägga med mej själv innan jag fick det där jobbiga samtalet.
 
Kvällen gick på något sätt och nu är det dags.....
dags att köra de 12 milen för att säga adjö till min syster.
Det har gått så otroligt fort, det är ju bara ett par veckor sen vi fick diagnosen.
 
Ha det bäst,
Marianne

Hoppla pålle

Kategori: Allmänt

Det blev inget nyttigt gjort här i går heller...
.på söndag ska stakar och stjärnor vara framme och här ser det ut som en rövarkula
.
Jaja...på det sättet är det skönt att inte ha några förväntansfulla barn hemma
som längtar efter julpynt och lussebullar....
 
 
Hopplektionen;
Ava var piggelin och gjorde vad jag bad om, jag var ganska ojämn, ibland red jag skitbra (mina egen känsla) men ibland tappade jag allt och vinglade, jag antar att jag har för mycket i skallen som jag omedvetet "tog med mej" till lektionen.
Mycket kan man säga om Ava, men hon har hopp i generna, 
 i de allra flesta fall löser hon det bra även om jag inte alltid är till så mycket hjälp.
Det där med galopperna är inga stora problem i hoppningen längre (hoppas jag)
det flyter på och när jag blir bättre på att trampa ner i rätt stigbygel, kommer hon landa i rätt också så jag slipper krångla och byta mellan hindren.
Magnus med Tilda i sadeln stannade några gånger, 
han testade ordentligt, men Tilda klarade honom bra, 
på slutet när han var varm och igång tog han några superfina skutt,
Han har lång startsträcka, den gamla gubben, men oj vad svettig han blir...
 
 
Tilda rider normalt i gruppen efter oss, så hon stannade kvar och red ridskolans fjording, Thule, 
och hennes mamma följde med mej hem med Magnus.
 
Fotona i detta inlägget är några år gamla och det är Petras lillasyster, Mari som fotat.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Det finns ingen rättvisa här i världen

Kategori: Allmänt

Leos promenad borde gett mej energi, det var så underbart vackert i skogen.
 
Tanken att ta Ava med till ridhuset dog då jag fick ett tråkigt samtal "hemifrån" Stockholm.
Jag blev som handlingsförlamad.....det var knappt jag kunde ta mej för att mocka och göra klart stallet.
Jag försökte övertala mej att hämta in Ava för att träna med henne, men det gick bara inte.
Jag gick ut i hagen och pratade lite istället......hon snusade länge mot min kind och sen nafsade hon föriktigt med sina mjuka läppar.
Magnus kom också och pussade på mej, helt olikt honom....kloka fina djur, dom ger så mycket kärlek när det verkligen gäller.
 
Jag hatar när jag inte orkar med att ge Ava det hon är värd,
att hon ska känna sej åtsidosatt.
Det känns som om jag inte tar hand om henne som jag ska.....även om jag vet att det inte är så,
jag vet att hon har det bra här, att hon har det bättre än många andra hästar har det.
Min ambition är att hon ska ha det bästa jag kan ge....men jag kunde inte bättre igår :(
 
Det blev ingen nytta gjord hemma, jag skulle jobba några timmar och sen var dagen slut.
På hemväg från jobbet ringde jag ett samtal och sen kändes det lite lättare.
Livet är så orättvist.....mot vissa.
 
 
Magnus smet ur hagen när dom skulle in...jag skyllde först på Atigas,
men egentligen var det ju Avas fel när jag tänker efter.
Jag tog både Atigas och Ava men när dom gått genom grinden, la Ava öronen bakåt, backade och flyttade på Atigas...jag nådde inte att hålla honom och stänga grinden, jag försökte få med mej Atigas framåt, vilket resulterade i att Ava blev ännu mer bestämd att han skulle flytta sej bort från mej...då såg Magnus sin chans och smet ut.
Jag hoppas det inte var någon nere i skogen som hörde mina svordommar...hehe
Magnus är nämligen en riktig buse om han kommer lös....han ska kolla allt utanför hagen och alltså inte lätt att fånga in, dessutom var det kolsvart och dimman var så tjock att inte ens pannlampan gav sikt mer än nå´n meter.
Han drog iväg in en öppen hage och jag svor ännu mer, men sen kom han i full fart och sprang in i sin box.
Jag trodde knappt mina ögon.
 
 
 
 
Idag är det dimma och grått igen, det är hoppning på ridskolan i kväll, 
jag ska försöka vara i god tid så Ava hinner bli ordentligt uppvärmd.
Det känns inte rättvist mot henne att hon står i hagen två dagar och sen hoppträning den tredje dagen.
Tilda rider Magnus igen så han får också följa med.
 
Maria har ordnat så någon tar hand om Magnus varje dag,
 Petra red en sväng på måndags om jag fattat saken rätt,
 Tiina här igår, hon sa från början att hon inte skulle rida så egentligen hade jag kunnat mocka,
men hon sa att hon kunde göra det ändå....vilket kändes rätt skönt eftersom det blev som det blev för mej.
Samtidigt som det känns dumt att någon ska komma bara för att mocka.
 
Hur som helst..
i kväll ska vi hoppa...det ska bli kul..
hoppas bara att inte Ava har fått mersmak av balett..hihi
 
Ha det bäst, 
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag ser sooolen

Kategori: Hästarna

Så blev det minusgrader igen, kan väderguden bestämma sej snart?
Jag tror de flesta av oss längtar efter klarare dagar med lite kyla nu istället för dessa gråa och regniga dagar som känns som en evig skymning.
Idag ser det ut att bli en klar fin dag med sol i alla fall.
 
 
I går var Dörthe, vår ET, här.
Det var bra timing faktiskt,
Ava hade sträckt sej i ryggen, på sidan av magen och insidan på ett framben, antagligen när hon gjorde det där baletthoppet på söndagen, eller så har hon lekt i hagen, det var nygjort i alla fall.
Efter massage och TNS på det ömma gick det över.
Först försökte hon komma undan elen...sparkade och såg sur ut....
för övrigt var hon mjuk och fin, till och med över bogarna, 
där hon för det mesta är mer eller mindre hård.
Magnus hatar massagen och försökte komma undan den, men älskar elen och njöt desto mer den stunden,
han är ju gammal och för sin ålder är han fin i kroppen.
 
Medan Dörthe var här kom Emilie, min jobbar kompis som är f.d jobbarkompis med Dörthe :)
Hon hade med sej världens godaste muffins, jag gick in och fixade kaffe och sen fikade vi i stallet...mysigt.
Det är inte så ofta vi får besök här i skogen, och jag är för lat att ge mej iväg så det blir lite ensamt ibland.
 
 
 
 
 
Idag har jag planer att ta med Ava till ridhuset för att tömköra, men vi får se...
först ska Leo få sin promenad.
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
.
 

Måndag igen

Kategori: Dagbok

Helgen försvann snabbt som vanligt, 
När jag kom ut för att mocka i lördagas var det redan gjort?!
Emma hade varit här och gjort alla tre boxarna, men hon hade inte tagit allt jobb ifrån mej...hon hade sparat att fylla vatten och hö.
 
 
Jag, Ava och Leo gav oss iväg ut i solig skog, äntligen lite sol och ljus, det var så vackert med frost i gräset.
Vid sjön låg ett gäng svanar och flöt och ett rådjur skuttade in i skogen framför oss...
jag kände mej tillfreds med livet.
Ava kändes lite trött först, men efter en stund började hon frusta och fick lite mer energi i steget.
 
Jag städade upp lite ute innan jag gick in och putsade några fönster....jag brukar dela upp det på flera dagar.
De där flugorna kan då verkligen skita ner...usch!
 
Jag såg förstås "Så mycket bättre", trots att jag inte tänkt göra det.
Det här med att Carola fick en extra halvtimme....jag fattar det inte...jag tycker hon är en diva och tror hon ställt kravet....
TV försöker förklara det med att programmet tappat tittare och att det var ett försök att få tillbaka dom,
ehhh?? Hur fixar man det hux flux? 
Nä det var nog inte sanningen....programmet var väl klart redan innan säsongens började?
Eller kom dom på under tiden att "vi måste göra något"?
En annan orsak sägs vara att Carola har varit artist så länge och har så mycket material...
jaha? Längre än Lill Lindfors då?
Eller Ulf Dageby?
Nä Carola har en en grym röst, men det räcker inte för att jag ska gilla henne.....
 
I går jobbade jag några timmar, och sen var det dags för hopplektionen.
Mitt humör var inte på topp och jag kände mej lite stressad,
Tilda kom för att rida Magnus på lektionen.
Vi red fram inne och hoppade ute, Ava var inte riktigt med mej till att börja med, jag slarvade nog med värmningen.
Hon tjafsade en del och jag behövde bli arg, men sen gjorde hon vad hon skulle...med öronen frammåt.
När vi hoppade bana fick hon något ryck....studsade rakt upp så jag hängde löst, när jag trodde jag klarat att hålla mej kvar studsade hon upp och skruvade sej så jag flög av och
landade platt på rygg, slog huvudet och rumpan.
Hon stod där och tittade ner på mej ungefär som - varför ligger du där ?
Haha...sötaste Ava,
Upp igen och göra om....banan alltså, inte baletthoppet och flygturen ;)
 
Magnus testade Tilda förstås, han stannade nån gång och gjorde en hel del bus efter hindren ibland....
men Tilda redde upp det fint. 
 
I dag kommer Dörthe, vår ET, det blir skönt för pållarna,
jag kanske ska be henne sätta lite el på min rumpa också......den är lite öm.
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Yes!!!!

Kategori: Lektion

 
 
 
Igår på lektionen var hon rena drömen, min knasiga häst....
jag satt där i sadeln med ett stort leende, njöt och kände så´n barnslig stolthet.
Det är nog två månader sen jag red för Annika och hon påpekade nästan direkt att det var stor skillnad.
Hon la ut travbommar och sen jobbade vi med att korta och länga, 
det är svårast att hålla ihop henne och korta....jag har inte lärt mej hur lite det behövs utan tar oftast i för mycket och då uppfattar hon det som att hon ska sakta av.
Galopperna flöt på som dom skulle, det var bara på slutet när vi var trötta fattade hon fel några gånger.
En enda gång protesterade Ava genom att tvärstanna och skruva på sej i galoppen,
då höll jag på att flyga över halsen på henne...haha
Men det var i stort sett den enda påminnelsen om hur tjurig hon kan vara.
Både jag och Ava fick massa beröm...skrytigt, jag vet, men jag vill vara rättvis mot Ava, 
eftersom jag gnäller så mycket över hennes bråk och tjafs så måste jag väl få skryta över hur duktig hon är också?!
 
Jag dansade som på moln hem i mörkret i någon slags glädjeyra.
Den senaste veckan har hon varit så tillmötesgående och härlig, 
måtte det hålla i sej...
 
Maria och Magnus var med i ridhuset en stund,
Magnus var inte lika arbetsvillig som sist,
men Maria var mer än nöjd med honom.
 
I morse åkte Maria till Kanarieöarna, hon har ordnat så Emma, Tilda, Tiina och Petra tar hand om Magnus,
Emma är ju Tildas mamma och jag sa att dom kunde låna Ava för en skogstur om dom ville rida tillsammans,
vi får se hur det blir.
I morgon har jag i alla fall bokat en hopplektion för Lotta, då ska Tilda vara med på Magnus.
 
I dag var det helt överraskande nästan 5 minus när jag vaknade, 
solen är framme och jag ser fram emot en härlig utedag,
Janne och hans pappa skulle byta en balkongdörr och ett par fönster så det är bäst att hålla sej borta...haha
 
Ha det bäst, 
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fantasilös rubrik...eller ingen

Kategori: Allmänt

Fredag idag och i mitt huvud är det kaos.....
alltså jag känner mej inte stressad eller så, men jag kan inte få någon struktur på min dag.
På kvällen tänker jag igenom vad som ska göras och så gör jag en planering över nästa dag,
men jag kan inte samla ihop mej alls...kan inte hålla kvar tankarna....jag känner mer vimsig än vanligt, hehe
 
I går var jag inte ridsugen alls, men som vanligt så bortsåg jag från det,
jag hade ont i foten och frös, men vi var ute en timme i alla fall och pållarna fick sträcka ut.
Jag skrattade åt Ava, det var en tillfällighet förstås, men det är antagligen precis så hon känner.
Vi galopperade och jag sa att Maria kunde gå om oss....Magnus blev överlycklig över att få lösa tyglar och förberedde sej på att tävla, men som jag berättat flera gånger så är Ava inte ett dugg intresserad av så´nt.
Hon skakade på huvudet i samma stund som Magnus gick om, sen fortsatte hon i sitt lugna tempo och lät avståndet mellan dom växa.
Jag skrattade som sagt, det var som om hon ville säga
-Vad håller han på med? Jaja, låt han hållas!
Man kan säga vad man vill om henne, men inte att hon är en tråkig häst i alla fall :)
 
Jag ringde det där samtalet man helst vill skjuta upp, 
det till sjuksängen...det var en svag och trött röst i andra änden, 
vi pratade en stund innan vi avslutade med "vi hörs" 
sen orkade jag inget mer,
jag gjorde en brasa, svimmade i soffan och lät Janne fixa allt med mat och annat som skulle göras, 
trots att han jobbat hela dagen.....
jag höll till och med på att glömma bort att ta in hästarna.
 
 
Min systerdotter ringde på kvällen, vi känner egentligen inte varandra,
vi brukar chatta ibland men jag har bara träffat henne tre gånger sen hon var blöjbarn, nu har hon egen familj.
Hon har inte haft det lätt i livet och behövde prata, så även om jag själv var helt slut till kropp och själ tog jag mej självklart tid och samtalet blev väldigt långt, jag kände mej helt tom och trött efteråt....
det var mycket minnen som kom upp.....tråkiga minnen som jag helst vill förtränga,
men på samma gång är det bra terapi att prata om det som man inte vill prata om.
Lite luddigt det här....men...men...det finns många lik i min garderob.
 
 
Det kanske inte är så konstigt att jag inte får ordning på tankarna idag?
Nu ska göra ett nytt försök att få struktur på dagen.
Jag har en hållpunkt i alla fall;
Lektion för Annika Kinde halv fyra, det är längesen hon var här nu så
det ska bli spännande :)
 
Ha det bäst, 
Marianne
 
 
 

Bakslag

Kategori: Hästarna

Det var full fart här hela dagen igår, 
först kom hovis och hennes dotter, så både Ava och Atigas fick komma in tillsammans.
När dom var klara var det Magnus tur,men det tog Maria hand om,
jag tog cyklen till gymmet och slet lite med vikterna....skönt!
 
 
Sen var det massa måsten att ta tag i innan det var dags för lektion på kvällen, 
jag blir galen på att det alltid ska hända något oförutsett när jag ska iväg.
Jag försöker verkligen vara ute i tid för att inte stressa, men det verkar vara helt omöjligt.
 
Precis när jag skulle gå ut fick jag chatt från min systerdotter, 
hon om någon behöver verkligen ha stöd från familjen så jag gav henne den tid hon behövde just då.
Jag tappade hela lådan med ved och ett kattkräk, som skulle vara ute, smet in...det räckte för att jag skulle förlora mitt lugn.
 
På väg upp till ridhuset fick jag ett ledsamt samtal,
jag har ju berättat om att jag nu har två nära släktingar som fått cancerbesked,
det låter inte som det finns så mycket tid kvar hos en av dom, som om hon inte har tillräckligt med kraft...
 
Underligt nog så var vi först i ridhuset trots allt, 
och underligt nog kunde jag slå bort de tråkiga jag nyss fått höra och koncentrera mej på att rida.
Det var en bra och rolig lektion som vanligt,
Ava var piggelin och jobbade på med öronen framåt utan ett enda mothugg
hon gick knappt att känna igen...;)
 vi skulle rida på medellinjen, göra volt ut mot spåret och sen ut i nytt varv på kortssidan, 
det utökades till en volt i början och en i slutet med några galoppsprång emellan,
nästa övning var att göra öppna på medellinjen och fatta galopp när vi kom på spåret,
varannan gång vänster och varannan gång höger.
Det blev några felfattningar, inte så många och inga större problem att rätta.
 
Det är länge sen Ava var så här lätt och positiv,
hon fattade galopp till och med första gången utan att protestera???
 
DET har nog bara hänt ett fåtal gånger....vad jag kan komma ihåg i alla fall.
Törs man tro att allt har lossnat?
Att vi kan gå vidare utan mer tjafs om små skitsaker?
 
Magnus tyckte det var jobbigt, han protesterade med några kickar, 
han har alltid haft svårt för vänster galopp, men igår försökte han springa ifrån höger...?!
Han ville kanske skynda sej att göra klart så han skulle få gå hem...haha
 
 
Atigas; 
han haltar igen :(
jag hoppas det beror på skoningen, för visst kan dom vara lite känsliga i hovarna direkt efter?
Eller är det något slags önsketänkande? 
Ja ja...vi får se hur det det ser ut i kväll.
 
Ha det bäst, 
Marianne
 
 
 

Dr Jekyll och Mr Hyde

Kategori: Hästarna

Ja eller kanske inte så drastiskt, men jag undrar om inte Ava har någon slags personlighetsklyvning?
Kan hästar ha det?
För dåligt samvete kan hon väl i alla fall inte ha?
Nåja.....
gårdagens ridhusbesök var likt det förra.....hon hade energi och välvilja, 
vi tömkörde och var helt ensamma i ridhuset...alltså Ava och jag, inte ens katten var där.
Det svåra för mej är att hålla min position, och det svåra för Ava är......tjaa
kommer inte på något hon hade svårt med igår....koncentrationen var på topp medan vi i ridhuset.
Det var ett bra pass med andra ord.
 
På hemvägen försökte jag fota henne....men hon vände bort huvudet
 
 
Ok.....jag tar väl från andra hållet då....
 
....trodde jag va?
 
Innan vi gick upp till ridhuset tog jag med Atigas ut på Leos morgonpromenad,
eller morgon? Det liknade mer en förmiddagspromenad.
Han är framåt och pigg, och otroligt lyhörd,
men han verkar tycka det är trist att bara skritta..
.jag böjde mej fram för att stryka honom på halsen och vips började han trava.
Knashäst, han förstår inte sitt eget bästa.
 
Jag kom inte iväg till gymmet...städade ltie i stallet och sen inne,
medan jag lyssnade på min fjärde ljudbok sen jag laddade ner storytel
"Min mormor hälsar och säger förlåt"
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 

De går bra nu

Kategori: Hästarna

Brukar ni kolla innehållet på varor när ni handlar?
Jag gillar att gå runt bland hyllorna och välja vad som skulle följa med hem,
läsa innehållet på olika varor...
surdegesbröd......hur många % surdeg är det i det egentligen?
Hälsogurun Paulin har eget märke som folk automatiskt tror är det nyttiga alternativet,
hans müsli.....är den så nyttig egentligen? Hur mycket socker är det i den?
hans smoothies....är det vad det står på framsidan?
Nu har arla (tror jag det är) kommit med en drickkvarg, eftersom kvarg har blivit inne ...
Men allvarligt? Drickkvarg? Självklart var jag tvungen att kolla.....mjölk?!
Det finns ju en hel del smaksatt kvarg också...lagom stora förpackningar för att äta som mellis.....
Är det smaksatt med äkta bär eller frukt? Eller massa konstgjorda smakämnen och socker?
Yoggi....eller vilken fruktyoghurt som helst...gelatin och socker...
Jag blir arg.....
visst...man får det man betalar för,
men hur många vet egentligen VAD dom betalar för? 
 
 
 Pressad citron...det dricker jag varje morgon..
jag blev nyfiken varför denna sort var några ören billigare än den som stod bredvid...
 
 
Alltså till största delen vatten, 90% 
....från Italien...
och det luras folk att betala för....vanligt vatten med konserveringsmedel....
ja, jag blir arg.
Som upplysning köper jag inte denna sorten, jag var bara nyfiken och tittade, så som jag gör ibland.
 
Jaa...nu fick ni en inblick i min röriga hjärna igen...haha
 
 
 
Ava får ohejdat min kärlek igen,
hon möter mej nyfiket med spetsade öron i hagen igen.
Hon hade bråttom upp till ridhuset igår, 
hon visste tydligen att vi inte hade så mycket tid till träningen ;)
vi jobbade mycket i skritt så som vi gjort den senaste tiden...
flyttade och gjorde volter, halt och ryggade, några vändningar och öppna/ sluta....
hon var så arbetsvillig och tillmötesgående så jag bara satt och njöt i sadeln.
Nu ser jag fram emot ridskolan i morgon.
 
 
Efter en stund kom det in ett par tjejer med en häst och frågade om dom fick sätta upp ett par hinder,
det var ok för mej, om man är två hästar i ridhuset ska man ju kunna samsas om utrymmet.
Det förstörde min ridning, jag kom liksom inte tillbaka igen men det var nyttig träning ändå,
jag är så bortskämd att vara där ensam på dagarna.
 
 
På jobbet var det full fart så timmarna gick fort.
Jag har en massa semesterdagar att ta ut eftersom jag varit sjukskriven i sommar,
som ni vet har jag även fått ett antal schemaändringar den tiden och mina timmar har minskat betydligt.
Jag har tagit strödagar med semester och är ledig fram till söndag.
Om jag inte blir inringd förstås.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 

Nytt försök för Atigas

Kategori: Dagbok

Ni kan inte ana hur glad jag är över era kommentarer efter förra inlägget, 
att ni ger mej kredit för mina tankar och mitt sätt att skriva...
jag känner mej glad och upskattad,
 tack så himla mycket :)
 
 
 
Atigas har varit hältfri ett tag nu, igår hade jag planerat att han skulle få följa med som handhäst,
men det var jakt här i krokarna så det kändes inte helt tryggt att ha en häst på släp
om vi skulle möta jagande hund eller jagad älg.
Maria fick ett mess från sin man att det kunde bli "hett" kring gården, det sprang en ensam kalv här som kommit bort från kon. Magus och Ava fick komma in och Atigas och Leo fick en promenad till ridhuset,
Vi släppte Atigas i paddocken en stund, han tog nå´t varv men sen var han tvungen att titta på allt nytt.
När vi kom hem gick gubbarna med sina bössor precis utanför hagen mot skogen.
Kalven klarade sej undan och kon var inte lovligt byte, så det blev inget pangande här.
Vi mockade hagen medan vi väntade på att jakten skulle vara slut och vi kunde ta vår ridtur.
Ava kändes tung och trött i benen men glad och pigg för övrigt.
Magnus ville nog lite mer än den korta galoppen han skulle hålla.
 
I morse tog Maria ut hästarna....skönt,
särskilt som jag tydlingen blivit överkörd av en ångvält i natt....suck :(
Janne fixade frukostbricka och jag kunde skjuta upp dagens start lite....det kändes lyxigt
 
Atigas fick på sadeln, så skrittade vi ut tillsammans med Maria och Magnus...och Leo förstås.
Det var ovant att sitta på en liten tunn snabbfotad pålle..
jag hoppas det ska gå bra att sätta igång honom nu, att det inte ska hända något så hältan kommer tillbaka.
Jag ska vara ÄNNU mer försiktig....och hålla tummarna att han inte snubblar igen.
 
När vi släppte pojkarna i hagen efter turen var Ava lagom sur på mej,
jag fick inte prata med henne, hon vände rumpan till och gick med Magnus. 
Så kan det gå när man försöker ta hänsyn till trötta och tunga ben...haha...
nä jag skojar, men det visar vilken egensinnig dam hon är.
 
 
Eftersom kylan låter vänta på sej var vi tvugna att åka och köpa mer hö,
Det är väl typiskt? Hösilaget står där och väntar men vi måste köpa hö,
det är isande vindar och känns som snö i luften men plus 6 grader....
Isande starka vinder...så det går vågor i termobaren.
 
Ha det bäst, 
Marianne
 
 
 

Gott och blandat

Kategori: Allmänt

Maria använder sej av ett sån´t bra citat "om du har en sekund tar det flera timmar, men har du flera timmar tar det en sekund" eller något sådant...andemeningen är i alla fall att det är idiotiskt att stressa när man hanterar djur.
Agneta skrev i sin kommentar om att hästarna känner ens sinne....och det där hänger ju ihop.
 Brigade var det ingen mening att rida om jag var stressad, han gjorde allt tvärtom då....alltså tog ett steg i dag och ett i morgon....eller så "frös han fast" och vägrade ta ett enda steg.
 Avas uppgift är lära mej tålamod....och att inte vara stressad när jag umgås med henne....eller när jag ska hämta henne i hagen....och att inte slarva när jag rider för då blir det pannkaka.
Precis som B, men hon visar på ett helt annat sätt.
Ibland är jag ju så less på hennes beteende, men innerst inne vet jag att det oftast är mitt fel,
hon är så extremt känslig för allt...
Att inte ha tankarna på annat håll medan jag är tillsammans med henne, eller någon annan häst, är en sak som jag försöker leva efter, eftersom hon står lugnt och vill gosa medan jag borstar och fixar
så tror jag att jag lyckas till 98 %  med just det i alla fall.
 
Förr kände jag en häst som var stressad och besvärlig, han nafsade och "skrämde" folk när han sträckte fram sitt stora huvud med öronen slickade bakåt och visade sina tänder....
han stod aldrig still och att leda honom i grimman var en prövning...han steppade och dansade runt.
Han hade svårt att lägga på sej och var lite i tunnaste laget, stress?
Hans ägare var oftast stressad och hade jobbet med sej till stallet...
Jag hanterade denna häst under en period, nöp honom i halsen när han försökte bita mej och stannade när han steppade iväg, i ridningen fick han göra volt efter volt tills han gick i det tempot jag bestämt.
Han blev lugnare och mindre stressad med tiden, det hängde på att ägaren också blev det.
Så kan det gå.....det blir en ond cirkel, men det är väl ingen tvekan om att man får den häst man förtjänar?
Att jag har Ava som så ofta prövar mitt tålamod beror väl på att jag ska lära mej just det där med tålamod...
visst är hon extremt tjafsig ibland, allt är inte mitt "fel" men mycket kan nog undvikas om jag inte skulle känna mej så stressad. 
 
Lektionen i går....
hon fick komma in lite tidigare för att stå en stund med back on track täcket på sej,
Maria och Magnus förljde med till ridhuset och red medan jag värmde,
alltså Magnus....han är så fin när han jobbar i ridhuset...rund och fin över rumpan och går i fin form.,
jag sneglade flera gånger och tänkte att det enda som avslöjar honom är steget.
Ava....ja vad ska jag säga? 
under framridningen var hon med mej och inte det minsta tjafs, hon flyttade sej fint och höll runda fina volter,
När Inga-Maj kom gick det också bra, men inte riktigt lika bra...och vems fel var det, tro?
Jag blev lite nervös över att inte göra rätt när I-M tittade.....så urbota dumt, 
det är ju bättre jag gör fel när jag har en bra instruktör som kan rätta mej? Det är just precis det jag betalar för.
Jag fick i alla fall lite beröm....tänk va?....
Det har fastnat en del av instruktionerna...hihi
 
 
 
Detta med bloggar......
som jag sagt många gånger skriver jag min blogg som en dagbok till mej själv, 
att ni är flera som vill följa mej är ju jättekul och jag är glad att jag har fått så många härliga vänner att följa, att utbyta erfarenheter och tankar med....jag har lärt mej mycket genom det.
Men jag har funderat lite på detta med vad som gör att man fastnar för en viss blogg....
för min del är jag inte intresserad av de proffsiga experternas bloggar, 
jag vill läsa om andras vardag och allt vad det innebär....och helst ska de finnas djur i den vardagen ;)
sånt som berör....
Ibland läser jag en kommentar hos någon och hittar en ny blogg...nya vänner...eller ovänner.
Jag har skrivit om detta förut, att sno mina uttryck, idéer och tankar och göra det till sina.
Ibland har jag uttryckt tankar som tydligen träfat hårt någonstans.....och jag har fått höra om inlägg med
lögner och "hittipå" om mej....
Om man gång på gång blir arg eller irriterad på en blogg,
varför fortsätter man läsa?
 
Att skriva och läsa blogg tycker jag ska vara ett nöje, 
att bli arg och iriterad är inget nöje...jag vill inte förstöra någons dag,
så avstå från att läsa min blogg om det jag skriver irriterar och måste resultera i hat och ett ilsket inlägg,
som ingen har nöje av att läsa....jag läser det definitivt inte ....om ingen berättar om det...
Nu har jag svamlat färdigt!
 
Billden i detta inlägg är på Cookie och Petra, 
Cookie var helinackorderad för igångsättning här under ett par år.
Hon var en superfin häst efter Landlord, tyvärr finns hon inte i livet längre.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I`m back

Kategori: Hästarna

Känner mej fortfarande lite låg,
men är ändå vid ganska gott mod och ser lite fram emot träningen för Inga-Maj i eftermiddag.
Ava känns mer som en främling än min häst, men det ska väl ge sej...
hon är väldigt klok och i hanteringen känns hon lite....dämpad?
Äh, jag vet inte hur jag ska beskriva det, men ni fattar?
 
Jag var inte så jättesugen att rida igår, och hade inte Maria varit med skulle jag nog inte gjort det.
Det blev en så´n där busig tur, en så´n som man tänker tillbaka på med ett leende,
så´n som på den gamla goda tiden....med andra ord busridning.
Jag höll på att åka av två gånger när Ava fick för sej att kasta sej åt sidan, två gånger på samma tur? 
Det är verkligen VÄLDIGT ovanligt att hon gör sådana kast.....haha
Vi skuttade över några hinder på ängen och sen fortsatte vi runt sjön och över det enda diket i sverige som hyser krokodiler....ja....det är hästarna som berättat att det finns krokodiler där,
jag vet ingen människa som har sett några ;)
.
 
Utan att blinka hoppade Magnus över och sen gick Ava genom det.....
ni kanske kommer ihåg att dom prövade vårt tålamod till bristningsgränsen sist?
Vi red inte ut på byvägen utan red en sliga på skogsvägen och sen samma väg hem,
på ängen tog vi några av hindren igen och sen släppte vi dom att galoppera fritt....
båda hästarna tog chansen och Leo hade fullt jobb att hålla tempot före oss.
Att Ava har sån´t tempo hör inte till vanligheterna....
 
Det blev lite stress för att hinna till jobbet, men det var det värt.
 
Jag är inte helt kompis med Ava igen, men det känns som om vi skulle kunna hitta tillbaka,
och i morse hälsade hon mej godmorgon med spetsade öron och tog emot den där mysiga morgonklappen på nosryggen.
På något konstigt sätt känns det som om dessa dagar skulle resultera i att vi ska komma närmare varandra,
men vi får se...vi har nog fått oss en törn båda två...
hon är som sagt väldigt klok och jag vet att hon känner samma sorg som jag gör, 
 nästan som om hon gör allt för att be mej att älska henne igen.
 
 
 
Det blev mycket häst här idag, men men....
 
 Ha det bäst, 
Marianne
 
 
 
 

Samma gamla gnäll och tjat

Kategori: Allmänt

Detta är ett skitinlägg, men jag behöver skriva av mej...förlåt
 
I går hatade jag Ava....jag vet inte om jag har lika stark motvilja för henne idag.....men antar att hon kommer att vara världens gosigaste häst, det är ju så det brukar bli efter tårar.
I morse var hon ialla fall sur, men det brukar hon förstås vara på morgnarna,
efter att ha varit instängd i boxen över en hel natt.
Jag sträcker alltid in handen för att ge en klapp som morgonhälsning, men oftast vänder hon rumpan till, som hon gjorde även i dag.
 
Det var ridskola i går,
jag såg fram emot lektionen men när jag skulle hämta Ava från hagen stack hon iväg i full galopp, gjorde sina danskonster och försvann i mörkret....
Det slutade med att Atigas fick gå in och Maria kom ut för att hjälpa mej...ska det ta 15 minuter att ta in kräket?
Hur mycket ridlust tror ni jag hade kvar? 
Hela vägen upp till ridhuset försökte jag samla ihop mej, men allt....precis ALLT kändes för jävligt.
Jag försökte bita ihop och sköta mej på lektionen, allt var som ett töcken, jag vet egentligen inte hur det gick...
 Lotta frågade hur trött jag var på Ava och jag svarade att jag hatar henne, jag kan ge bort henne direkt,
 Lotta föreslog att jag skulle byta häst med Lydia, så jag red andra halvan på Ramona,
hon har inget skönt steg och hennes sadel var hemsk....jag vet inte hur det gick för oss.....
jag bara längtade hem.
 
Jag har lätt till tårar, både av besvikelse, ilska, sorg och glädje...alltså, jag är en känslomänniska,
så ni förstår....tårar på väg upp till lektionen och tårar på väg hem...av ilska, besvikelse och utmattning.
 
Jag kan förstås inte skylla allt på Ava,
att ständigt ha ont någonstans gör mej så trött och tålamodet räcker inte till något tjafs,
det är ju meningen att ridningen ska ge mej energi och glädje, men i går i mörkret sög hon den sista energin ur mej.
 
Lägger in en gammal film.....bara för att....
i går blev hon ensam i hagen och det var kolsvart.....
att inte flytta sej när hon kommer är tvärtemot alla reflexer så det känns inte så lätt att stå emot hennes utmaning varje gång...tyvärr vinner hon ofta där :(
               
                             
 
 
En sak som retar upp mej är dessa som har alla lösningar...
de som anser att alla hästar är stöpta i samma form, som har universallösningar på hur en häst ska hanteras
man ska ge frihet, man ska inte använda spö, man ska inte använda tvång, man ska inte använda bett,
man ska inte det ena och man ska det andra...
alla som berättar om deras så perfekta relationer med sina hästar dom har eftersom dom inte gjort si eller så....
VÄLKOMNA att möta Ava.
 
Jag anser mej ha ganska bra känsla för djur och att varje individ har olika behov som man får möta på olika sätt,
men hur jag ska möta Ava kommer jag förmodligen aldrig att förstå.
 
I morgon ska ni slippa gnäll, jag lovar....
är jag lika låg då så blir det inget inlägg.....
deal?!
 
 
 Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 

Som man bäddar får man ligga

Kategori: Allmänt

Tack för alla reflektioner och tips på problemet med Leos ätande, det får bli att ta minska hans vanliga portioner.
Jag vill säga att han älskar alla grönsker (utom tomat) och även en del frukt...
han brukar få en bit morot av mej när jag släpper Ava i hagen, om han varit med på ridturen...... bra godis?
 
 
 
Jag var så smart igår....eller kanske inte,
med ett par värktabletter i kroppen linkade jag iväg med Ava till paddoken för att tömköra,
det kändes ganska bra i foten men det var då det....
ja ja...man har nog ingen rätt att beklaga sej när man inte fattar att det knappast blir bättre av att belasta den.
Haha....det är Marianne i ett nötskal....gnälla, bita ihop och inte vika sej för "lite" ont.
Hur som helst, jag har googlat lite och kommit fram till att det nog är som jag trodde med min fot,
upprepade stukningar som inte tas på allvar kan ge värk där jag har,
eller det kan vara inflammation i senfästet, men jag har bestämt att det är mina gamla skador som ger sej tillkänna.
 
Ava var jätteduktig ialla fall...hon hade energi, kanske lite för mycket ibland, men jag var nöjd med henne.
hon fick vädring på något och studsade fram några varv men jag styrde mot en kavaletti som stod uppställd så hon fick annat att tänka på...det var härligt att se henne skutta över med öronen framåt och jag blev så hoppsugen.
 
 
I dag blir det några extratimmar på jobbet, jag erbjöd mej eftersom jag tycker att 
de 9 timmar jag fått denna vecka är i minsta laget
visst är det konstigt?
under två veckor har jag 4 korta pass på schemat och sen har jag 6 pass på rad..
usch, nu blev jag grinig....
jag vet inte vad jag ska säja.....man kanske skulle säga upp sej?
Nä, jag får väl ta ut Leo en sväng och ge mej iväg....
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 

Att modifiera sanningen

Kategori: Hästarna

Det gör vi kanske alla någon gång utan att tänka oss för...jag vill inte kalla det för att ljuga,
för i de flesta fall är det väl omedvetet? Så vill jag gärna tro att det är i alla fall.
Att nå´n t.ex säger "så gör jag aldrig" men det är ju oftast inte sant.... egentligen skulle man säga "så försöker jag att inte göra"
Oftast handlar det väl inte om så stora saker,
och om någon påpekar "sanningen" brukar det komma ett leende och "nä, det har du rätt i".
 
Ja, ni vet ju att jag är lite knäpp och att det rör sej myckert konstigt i min hjärna.
 Varför detta upptagit mina takar har jag bara en svag aning om, men jag har funderat på det ett tag, 
och betämt mej för att försöka sluta säga vad jag "alltid" eller "aldrig" gör, 
och använda "oftast"  eller "oftast inte" eller vad jag "skulle vilja att jag alltid/aldrig gör"
 
(Gammal bild)
I dag kom hovis och slog på tappskon, 
sjutton vilken trevlig människa det är.....vi hade tur som fick tag på henne. 
Hon stannade mycket längre än nödvändigt, hon har så mycket erfarenheter i hästvärlden och vi hade mycket att prata om...hon gav mej mågna skratt och jag kände mej upprymd när hon åkt.
 
Medans jag väntade på att hon skulle komma, mockade jag hage och jag fortsatte en stund i skymningen efter hon åkt, tror det blev fyra kärror, så går det när man slarvar och inte håller efter varje dag.
Jag älskar min nya app, storytel, jag glömmer tid och rum, allt går som en dans med en bra bok i öronen, 
första dagen avverkades Alkemisten och nu lyssnar jag på Äta kakan och ha den kvar,
den där skiten i hagen var lätt att samla ihop.
 
När Maria kom var det kolsvart ute och lätt duggregn,
men vi sadlade och gav oss iväg ut på en tur med pannlamporna, Leo sprang före så vi följde hans reflexväst....haha 
Det är lite spännande att rida i mörkret, förr, när Maria jobbade fler dagar i veckan, red vi ofta med pannlampa, 
men det är väldigt sällan nu, Ava har bara varit med ett par gånger, men hon brydde sej inte,
vi till och med galopperade.
 
 
Så har jag ett problem......jag har skrivit om det förut
Leo är ju min hund och jag tycker han är lite för tjock.
I alla år har det varit tjafs eftersom Jannes mamma gav honom godis så fort hon kom åt 
jag vet inte hur många gånger jag sa ifrån....men hon respekterade mej inte,
jag såg hur hon hade godiset bakom ryggen och vips, när hon trodde jag inte såg fick han det....
"det var ju bara en liten bit som råkade ligga i fickan" 
en liten bit nu och en liten bit sen....det blev många små bitar,
Nu är det Jannes pappa som ger godiset, det spelar ingen roll vad jag säger, 
ett tag förbjöd jag Janne att ta med Leo dit, men Leo älskar att åka med husse så han blev ledsen och jag kunde inte hålla på det så länge.
Sist när jag var med hos Jannes pappa hann jag inte ens ta av mej skorna förrän Leo hade fått en korv...
en korv? Varför?
Sen gjorde pappan i ordning en tallrik med kött, sås, potatis och grönsaker, jag trodde han skulle äta den själv, men satte ner den på golvet till Leo.
 Janne och Leo är där minst två gånger i veckan.
Jag vet att Janne också är snabb att sticka åt Leo i tid och otid...det är ju oftast han som lagar mat,
de dagar jag gör det kommer Leos nos alltid upp på bänken för att kolla vad som finns.....
mer avslöjad än så kan han ju inte bli.
Varje gång jag tar upp att Leo är fet, får jag höra att det är jag som ger för mycket mat,  
men jag mäter upp hans dagsranson i en liten yoghurthink varje morgon, jag räknar av portionen han får i stallet.
Han är ju inte direkt inaktiv heller och han får mat för kastrerade hundar...
ska jag minska på den "riktiga" maten?
Eller ska jag gå fler och längre promenader?
För jag kommer nog aldrig att få bestämma över vad, eller hur mycket min hund äter.... :(
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En energigivande helg

Kategori: Allmänt

Så är det ny vecka igen, helgen som gått har varit kanonbra,
vädret har varit bra och jag har hunnit med nästan allt jag förestatt mej.
Efter några månaders startsträcka har jag kommit mej för att lägga in "storytel" i mobilen, 
med Alkemisten i öronen gjorde jag äntligen klart den sista lilla biten i den hagen vi renoverade sist,
lite typiskt mej att göra "nästan" klart och sen tar det evigheter att få till det där lilla sista.
Men nu är det klart.
Jag städade på stallplan, smart att göra det före vi tar fram en ny höbal....
men det var fint en dag i alla fall...hehe
 
Jag tog in Atigas, putsade extra mycket och gosade, han njöt av att bli ordentligt ompysslad,
och visade sin tacksamhet genom att rulla sej i leran så fort han kom ut i hagen igen.
Ava har ju tappat en sko så ingen ridning, hon är inte så ömfotad tror jag men avstod ändå,
hovis kommer idag.
 
I lördagskväll tittade jag på så mycket bättre, det vill jag inte missa,
Carola är verkligen inte en av mina favoriter, jag tycker hon är hemsk,
för er som inte såg....dom band en varsin blomsterkrans, med en önskan/tanke skulle dom kasta den i havet,
Carlola önskade att alla barnen i Afrika som längtade efter en mamma och pappa skulle få det.....
hon pressade fram ett par tårar och pratade om dessa barn i Afrika
jaha.....Afrika?
Om man ändå ska önska.....alla andra barn då? 
Jag antar att jag är orättvis och letar fel på henne....
Hur som helst, det var Kajsa Grytts dag,
jag blev lite överraskad när jag insåg att hon satt hemma hos äldsta sonen och tittade på programmet....
att dom känner varandra vet jag, men inte sååå väl.
 
 
I går morse hade jag så grymt ont i och över en ankel när jag vaknade, 
Maria var borta över natten, så jag fick linka ut och ta hennes utsläpp på morgon.
Varför har jag förtjänat att vara enbent nu då?
På den tiden jag tränade och sprang lopp hade jag förstått detta, men nu?
Eftersom jag är dum och envis, lindade jag foten tog ett par värktabletter och gick ut...
på kvällen hade det förstås inte blivit bättre, jag funderade på att ta in Brigades back on track paddar och linda om foten men så kom jag på att jag fått en BoT schal av Maria....
 
 
haha....skönt var det ialla fall!
Jag brukar skälla lite på Maria att hon skämmer bort mej och vissa andra,
men just nu är jag glad att hon skämt bort mej med denna schal ;)
Den fick sitta kvar under natten och i morse när jag vaknade hade jag inte ont.....förrän jag gått några steg.
Jag vet att man kan få stressfrakturer, men det är väl under träningsperioder?
Det är ju åratal sen jag sprang...
Nog om detta!!
 
 
jag har ju totalt glömt berätta att det inte var någon mer höna som blev sjuk, 
ingen har visat några symtom och dessutom har dom börjat värpa bättre, 
kanske var dom lite påverkade allihopa men vissa hade bättre motstånd?
Jaja....man ska inte spekulera....
 
En ny bild på osdals mysgroda.....
 
Ha det bäst, 
Marianne
 
 

Att lata sej har sitt pris

Kategori: Allmänt

Vilken dag igår....så här i efterhand kan jag inte låta bli att skratta åt alltihopa,
och fundera på om det verkligen är så smart att lata sej en hel dag...haha
 
Jag var igång ganska tidigt eftersom jag skulle jobba på eftermiddagen.
Med Leos koppel i fickan bestämde vi att rida den rundan som avslutas på vägen,
pållarna var pigga och vi pratade om allt och inget utan att tänka oss för när vi kom till bäcken vi måste över.
Ava har nämligen bestämt att inte hoppa över den, så Maria och Magnus får alltid gå före där...
men som sagt, det glömde vi bort så Ava tvärstannade och började backa, jag drev men näää.....hon sparkade en del och så fick Magnus gå förbi, Ava hade ju redan sagt att vi inte skulle över där så han ville förstås inte heller hoppa över.
Mitt tålamod räckte inte :( jag var så arg och det hjälper ju inte upp situationen direkt,
efter 10-15 minuters ömsom bråk, ömsom övertalning hoppade jag av och över bäcken,
Ava tvekade lite men Maria petade till henne på rumpan och så hoppade hon över, sen kom Magnus som ingenting......vi kommer ALDRIG mer glömma att Magnus ska gå före där.
Jag hittade en stubbe för hjälp att komma upp igen, men Ava ville nog inte ha mej i sadeln när jag var så arg och ledsen...hon flyttade sej varje gång jag skulle sätta foten i stigbygeln...
jaja...efter en stunds maktkamp kom vi vidare, så upptäckte jag att hon tappat en sko.
Efter en del funderande kom jag fram till, apropå positivt tänkande, att jag var glad över att Ava inte stregrat sej, som hon skulle gjort förr.
 
En sak som jag har funderat över många gånger är hur i hela friden en häst kan lägga så mycket energi på att slippa göra något som är så lätt?
Dom har hoppat över det där diket minst 50 gånger under åren, men igår var det nästan så att man skulle behövt en lyftkran för att få över dom.
 
 
 
Väl hemma slängde jag i mej ett par äggmackor innan jag åkte iväg till gymmet, 
De där berömda endorfinerna fick ilskan att lägga sej.
 
Jag städade golven för att sen tappa en öppnad burk med rårörda lingon som stänkte ut överallt,
ungefär samma tid jag borde suttit i bilen för att åka till jobbet.
På jobbet var det full rulle direkt....när jag äntligen slutade köndes det verkligen skönt att det är Marias stallhelg,
jag kunde gå direkt in och bara sjunka ner i soffan.
Janne hade köpt en av mina favoriter.
 
 
 
Vad ska jag dra för lärdom av denna dag?
Att lathet är en synd som jag ska straffas för? 
haha....jag skojar bara.....
 
Ha det bäst, 
Marianne
 

Slöhög....

Kategori: Allmänt

....det var jag i går.....jag var ordentligt frusen efter stallet och ridturen så jag tände i kaminen,
tog fram min filt och sen kurade jag ihop mej i soffan med en katt som extra element,
Mizo, han tar alla chanser att gosa hos matte.
 
 
Tro det eller ej, men jag låg där hela eftermiddagen och hade inte ens dåligt samvete,
trots att jag egentligen hade nyttigare saker att göra.
Enda nytta jag gjorde var en gulaschgryta och att natta hästarna
 
 
Ridturen;
Den kan sammanfattas pigg och rolig men kall,
pållarna var pigga men vi skrittade länge, Maria och jag hade en hel del att avhandla,
men fy vad kallet det var om fingrarna.....hua....dags med fodrade handskar tror jag.
På hemvägen tog vi en lång härlig galopp, Magnus var på topp och Ava tände till.
Det kändes som förr i tiden, då när Brigade levde, då gick det undan ibland,
han älskade att galoppera på fri tygel och med Magnus tävlingsinstinkter kunde det gå riktigt fort ibland.
 
I dag är det jobbelijobba, men först ska Leo och Ava få sitt.
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 

Ledig dag...

Kategori: Allmänt

I går kom jag iväg till gymmet första gången denna vecka,
det var några unga killar där så jag hade toppenbra träningsmusik :)
Jag mår bättre både psykiskt och fysiskt av att vara där,
jag önskar bara att jag kom iväg lite mer regelbundet....
men det går inte ihop med mitt beslut att hellre avstå något än att stressa för att hinna allt.
Det är ju inte direkt så att jag är inaktiv de dagar jag inte tar mej dit, så någon form av träning blir det ändå.
 
Efter jag mockat lite hage i regnet var det dags att ta in Ava för klippningen,
Hur bra tror ni det gick.....jag har inte gjort det själv förr,
sist gav jag upp och ringde efter Petra, men jag kan ju inte förlita mej på andra varje gång,
det är dags att jag lär mej.
Ava hade ett lager intorkad lera och maskinen ville inte riktigt samma sak som jag, så det tog lite tid att komma igång....vi hann nästan en sida innan det var dags att gå till ridskolan....hehe.
Jag klipper bara på halsen.
 
 
 
Vi hade vikarie på hopplektionen, Rebecka, det är lite spänande att träna för ny tränare med nya idéer.
Bl. a skulle vi öka traven på kortsidorna istället för långsidorna som är vanligt,
Ava var pigg och vaken, hon tog galopp när vi skulle öka traven.....ooops
jag berömde henne lite och lät henne galoppera några steg, trots att hon gjorde "fel",
det är ju detta jag strävar efter varje träning så jag ville uppmuntra henne.
Sen skulle vi trava och gaoppera över bommar i hörnet,
Jag fick inte något bra tempo i galoppen så vi missade nästan varje gång,
det är svårt att hålla tampot, jag försöker och försöker men kommer ändå i kapp de andra och då bryter hon oftast av, men det är mitt fel, det är jag som "inte får plats".
 
Hoppövningarna var lite överkurs för mej,
Rebecka la ut banan på FB så jag stal den och ritade in vägen.
Jag fick inget bra flyt, det var ganska tight in och en "omhoppningssväng", som ni ser, det är inte direkt min grej,
Ava är smidig och klarar det säkert men jag får inte ihop det alls, jag stör henne och ger henne inte rätt stöd.
Alltså var det nyttig träning för mej.
Maria tycker sånt är jätteroligt, så hon var jättenöjd och glad på hemvägen,
medan jag var irriterad och missnöjd, på mej själv alltså, inte Ava.
 
I dag är jag också ledig, det blir att klippa klart Ava, en ridtur i skogen, mocka och sen förhoppningsvis gymmet igen....om jag orkar
 
 
 
(arkivbild)
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Så bjöd hon till igen

Kategori: Allmänt

Livet är fullt av överraskningar, särskilt sen den dagen jag lärde känna Ava.
I går var det dags för ett ridhuspass......igen....ja jag vet...det är mycket ridhus nu. 
 
Hon hade väldigt bråttom upp och var tydligen sugen på jobb,
Det blev mycket skritt och halt, lite rygga och sidförflyttningar innan vi började trava.
Hon frustade och kändes mjuk och fin, flyttade sej för minsta lilla jag flyttade i sadeln,
inga som helst problem att hålla runda fina volter.
Jag hade inte tänkt galoppera, men allt stämde så himla bra så jag kunde inte motstå en "liten" fattning...
....vips så galopperade hon fint på fyrkantspåret, jag gick in på volten och tog ett varv, sen bröt jag och bytte varv...
Hur ska jag någonsin förstå mej på henne? 
 
 
På jobbet var det full fart från första stunden, 
det var tufft, men jag bet ihop, jag vill verkligen inte vara sjukskriven mer nu.
Jag vet inte vad som är bäst, att jobba förmiddag när alla högljudda skolungar ska köpa godis varje rast, 
eller eftermiddag när alla ska handla middag efter jobbet?!
Kanske detta med att sitta i kassan inte passar mej alls längre?
 
 
När jag kom hem var det dags att ta in hästarna, 
Atigas visar tydligt att han vill in, han står nästan alltid vid grinden när jag kommer,
Magnus står nå´n meter ifrån, och Ava är knasig, varför inte?
Hon försöker få med sej killarna bort från grinden, men ingen av dom visar henne någon respekt,
så hon står ensam kvar och surar en bit in i hagen när jag går in med dom.
Ibland går hon iväg när jag kommer till henne, men bara några steg för att visa sitt missnöje.
Lillskruttan hon vill vara ute....
 
 
 
I dag är det tänkt att hon ska bli klippt igen, vi får se hur det går med det,
det förutsätter ju att det inte blir regn så hon är torr.
 
Ha det bäst, 
Marianne
 
 
 

Ny dag, nya tag

Kategori: Allmänt

I dag känner jag mej mycket bättre till mods,
trots att det lovats regn hela dagen och att jag vaknade av en "kniv" ländryggen...
Ja, ni förstår väl? Inte bildligt talat, men det känns som en kniv sitter där....
 
 
 
 
Det är inte bara Ava som har bestämda åsikter om saker och ting....I går hade jag sett fram emot en skön promenad med Leo, men se det hade inte han, efter fem minuter var det tvärstopp...jag förskte locka med mej honom men han stod som fastvuxen....knasiga djur...
han hade bestämt sej för att vi skulle gå hem igen.
 
Eftermiddagen satt jag hos frissan,
det var skönt att koppla av ett par timmar medan hon tog hand om testarna på skallen. 
Hon har nyss köpt ett varmblod som inte är mycket riden, så det är mycket jobb som väntar.
Tidigare har hon haft häst här i mitt stall, men det var innan jag flyttade hit.
Ja vi har vi så mycket att prata om jämt.... haha
 
Atigas fick komma in och bli riktigt ordentligt ompysslad,
han är så snäll och finner sej i allt.
Oftast borstar jag vid insläpp om han är torr, eller på morgonen innan jag släpper ut.
Jag tror inte han är så van att gå utan täcke denna årstiden, men det är så varmt även om det regnar så här går dom nakna de flesta dagarna...vilket resulterar i värsta lerinpackningarna.
En skitig häst är en lycklig häst...eller?
 
Hur gör ni som har flera hästar?
Tar ni in och borstar alla varje dag?
eller gör ni det vid insläppet? 
De som går på lösdrift, hur gör ni med dom?
 
Är det inte en konstig höst?
Inne blommar novemberkaktusen och ute blommar sommarblommorna
...hörde om någon som plockat smultron nyss....
..ska det vara vinter fram till midsommar eller?
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne

Ge mej styrka.....

Kategori: Gården

Säg den glädjen som varar för evigt, eller åtminstone en längre tid....
Jag jobbade på förmiddagen i går och när jag kom hem hade jag stallet kvar, jag mådde ganska illa och hade ont, men jag skulle aldrig ha samvete att inte låta Ava gå ut och sträcka på sej efter en träningsdag,
dessutom har det ju varit två dagar med träning.
Så det var bara att bita ihop och sadla henne för en tur.
Maria och Leo var med, jag hade faktiskt föresatt mej att skogsturen skulle få mej att må bättre,
så som den brukar.
Men näää, Ava var så envis, hon bara drog ner huvudet hela tiden,
jag har lärt mej att jag ska förekomma henne och driva, men hur sjutton ska man hinna?
Jag försökte och vissa gånger var jag tillräckligt snabb, men långt ifrån tillräckligt många gånger för att hon skulle ge sej.
Jag frågade Maria om vi skulle byta hästar en stund, för jag var sååååå trött på att tjafsa,
men det blev inget av med det.
Jag hatar när Ava ska tjafsa om allt....nyss var jag så glad att vi kommit överens på två träningar i rad, 
att vi kommit framåt, men så skulle hon hålla på och fresta mitt tålamod så där :(
Vad är det för fel? Vad försöker hon lära mej?
Jag tycker jag gör allt för henne, hon får ju all min kärlek....
 
 
 
 
Usch vilket tråkigt inlägg detta blev, det speglar mitt sinne idag.
 Tror jag går ut och pussar på henne en stund så blir jag på bättre humör.
 
 
 
Ha det bäst, 
Marianne
 

Träning och träning

Kategori: Lektion

Den här helgen känns konstig, antagligen för att jag jobbar söndagen, idag alltså. 
Det har varit mycket häst fredag och lördag, kul :)
På fredagen tränade vi ju för Inga-Maj, jag är faktisk så glad att jag tog mod till mej att prova den gången för några veckor sen, detta var vår tredje träning och det ger oss så mycket,
även om jag känner mej helt som en nybörjare....haha
Innan vi började pratade vi en del om mina tankar, att det känts så hopplöst ibland, att jag nu har bestämt att ge Ava fram till sommaren.... jag berättade att Ava blev förändrad från den dagen jag bestämt det,
att hon var mer med mej och att det gick bättre på många sätt.
Att det hängde på min inställning, fattade inte jag förrän I-M sa det,
att eftersom jag inte vill sälja Ava, så ger jag mej sjutton på att vi ska lösa detta.
Egentligen så himla självklart, men jag hade totalt kört fast i mitt tänk att Ava är för svår och att jag inte klarar att få ordning på henne.
Jag har sagt "jag kan inte" så många gånger att jag till slut verkligen tror att jag inte kan, och det vet väl alla?
Positivt tänkade är en bra och ganska nödvändig drivkraft för att komma framåt.
Träningen gick bra och jag fick en ny aha-känsla, 
I-M pratar om samspelet, om att dansa....och jag började dansa salsa i sadeln....hehe...
Ava slutade spänna sej och istället slappnade hon av och frustade så gott.
Att en frustande häst kan ge en så´n lyckokänsla.
Sen fick ajg prova blunda när jag red...bara kisa lite ibland så vi inte red in i väggen,
en bra övning, som gav mej bra balans.
 
Jag har gjort det förr....på en hoppträning på Irland,
 vi skulle ta bort (knyta ihop) tyglarna, sträcka ut armarna, rida mot hindret och blunda,
och det var inget litet kryss eller så....nä ett räcke på ca 1 meter....hehe...jag fattar inte att jag har varit så modig.
 
När vi kom hem efter träningen, kändes det så skönt att jag var klar med tvätt och städning och allt annat inne så jag kunde ta det lugnt resten av kvällen.
Vi åt så gott och mös med en knastrande brasa.
 
 
 
I går var det clinic för Jenny K med dressyrpass på förmiddagen och ett hoppass på eftermiddagen,
det var några som tränade dressyren, och Jenny pekade på olika saker att titta på,
nyttigt och lärorikt.
Vi var fyra stycken på hoppasset, det var lite nervöst att ha en klunga i manegen som skulle titta och bedömma,
men sen tänkte jag att det är ju betydligt fler som tittar på clear rounder, då släppte det.
 
Vi räknade galoppsprång, det tycket jag är kul...av någon anledning,
 vi hoppade ett räcke med galoppbom framför och bakom,
Ett räcke med två infångande bommar som ett V som vi skulle komma in över....det var läskigt och det kände Ava så hon gick bredvid.....hrm...jag vill inte skylla det på henne.
sen var det volt med fyra kavaletti, klockan, Ava har svårt att galoppera på volten UTAN bommar så det gick si så där,
vi avslutade med en "evighets"bana
När det var vår tur fick jag inte igång henne ordentligt och jag fick ingen bra känsla,
Petra filmade, TACK!! den var inte så rolig att se, faktiskt, men nyttigt...
Jag måste lära mej att väcka upp henne kvickt och på ett bra sätt...det är ju mitt ansvar...
jag förskte röra på oss medan de andra hoppade, men jag ville ju höra vad Jenny sa också.
Magnus och Maria kom och mötte oss vid ridhuset när vi var klara, dom hade varit ute på en skön skogstur.
Tror Ava uppskattade det lika mycket som jag gjorde :)
 
När jag kom hem var jag så där härligt trött i kroppen..
efter diverse små "måsten" blev jag väl uppassad av Janne.
 
 
(stulen bild)
Hoppas ni haft en lika fin halloween som vi!
 
Ha det bäst, 
Marianne