marresmams.blogg.se

Tungt och tråkigt inlägg

Kategori: Familjen

Det är få som vet är att båda mina bröder är alkoholister,
den yngre fick en stroke för ca 5 år sen och är numer nykter, den äldre har varit nykter ca 8-9 år,
i och med fruns sjukdom började han smutta och nu har alkoholen totalt tagit över.
Innan jag åkte upp sa jag bestämt ifrån att jag inte tänkte komma om han drack,
 det förstod han och sa att han inte skulle göra det medans jag var där.
Jag trodde han skulle klara det, eftersom han gjorde det förra gången jag var där.
Samma dag som jag skulle åka, var han försvunnen,
alla telefoner var avstängda, han har ett gäng,
min svägerska åkte dit, men lägenheten var tom och bilen borta.
Alla var så klart jätteoroliga...och frågade mej hela tiden...jag som satt på tåget.
 
Hur som helst så kom han tillrätta och hämtade mej på stationen.
Kylen var full med starköl och jag sa igen att jag skulle åka hem om han drack,
det gick inte in, för han smög och trodde inte jag skulle märka något.
Jag vet inte vad ni har för erfareneter, men en alkoholist tror att den lurar alla, att ingen märker något.
När han, på lördagen bad mej köra till stan för att han hade tagit en "pilsner" på morgonen, satte jag ner foten och började packa ihop mina saker.
Men jag kunde ändå inte förmå mej att lämna lägenheten den dagen, trots att han satt i bilen och drack.
Men dagen efter kom jag därifrån....
Snål som jag är hade jag köpt en icke ombokningsbar tågbiljett,
jag tillbringade en dag med svägerskan, vilket förstås var trevligt,
men jag borde inte ens rest hemifrån med tanke på mitt mående,
och detta hjälpte ju inte till att få mej att må bättre.
Jag vet att min bror inte kan rå för detta, men jag känner det som ett stort svek,
jag gjorde detta för hans skull och ingen annan, och han behandlar mej som en skit.
 
Min ungdomskamrat hjälpte mej att komma därifrån, han sa till min bror vad han tyckte,
-Bullshit, bullshit var det enda svar han fick.
En annan kompis var också där, men han stannade i lägenten nå´n timme till,
och messade mej senare.....han visste sen många år hur det ligger till,
men som sagt, min bror har varit nykter de senaste 8-9 åren.
 
Nu är han jättearg på mej, säger att jag inte ska bestämma över honom, 
han lyssnar inte på att jag bara bestämde att jag inte ville vara där.
Han sa massa elaka saker om mej till svägerskan,
 
-Hälsa Marianne att jag inte vill leva längre!
och att han skulle skriva om testamentet...
precis som om jag hellre skulle vilja ha  dessa milijoner än en frisk bror? 
Ingen mer än han själv kan hjälpa honom nu,
läkaren har sagt att han måste välja,
livet eller spriten.
 
Jag älskar min bror och är så orolig för honom, men vet att jag måste "stänga dörren"
Och det försöker jag också, men det tär på mej.....
Jag måste inse att jag förlorat min bror nu och att jag inte kan göra ett endaste dugg mer än att se på när han går rätt in i döden.
 
Detta är svårt att berätta, att blotta mej så här,
men tänkte ändå att det måste göras,
att jag inte ska hålla honom bakom ryggen och låtsas som ingenting,
Jag tror att jag hjälper både honom och mej bättre genom att erkänna för andra att han har problem.
Han tror att ingen märker något, så som alla smygsupare, 
det känns så förnedrande att han behandlar alla som om dom är idioter,
jag har försökt förklara att de som dricker som är dumma i huvudet om dom tror dom lurar oss som är nyktra.
 
 
 
 
Tåget hem....
elfel och över tre timmars väntan på perrongen i Stockolm,
alltså, det fick mej nästan att bryta ihop...på riktigt,
hela tiden ändras preliminär avgångstid, den flyttades fram ca 40 minuter i taget.
Jag kollade buss till Borås, men när det närmade sej dess avgång såg det ut som om tåget skulle komma inom ca 15 minuter....vilket det förstås inte gjorde :(
 
Slutligen kom det upp på tavlan att mitt tåg stod på perrong 18.....och skulle avgå om tre minuter,
jag sprang ner för alla trappor, upp på rätt perrong och kom på tåget,
min väska var mer än tung och jag var helt gråtfärdig.
 
Klockan var strax efter åtta på kvällen när vi äntlien rullade in på perrongen i Borås,
den ursprungliga ankomsttiden var 16.46
 
Så var min påsk...ett väntande att få komma hem igen.
Jag är medveten om att detta inlägget kan vara lite rörigt, men ni får stå ut
 
Ha det bäst,
Marianne

Kommentarer

  • cicci säger:

    Tungt :( kramC

    Svar: Ja det är svårt...men kan inte göra på annat vis
    marresmams

    2015-04-08 | 10:00:34
  • Agneta säger:

    Å vad tragiskt!
    vet hur jobbigt det är. har haft samma problem i släkten. Och det hjälper ju inte vad man än säger och gör...
    Mina 3 barn är ju nykterister och jag har frågat om det är pga det, men de säger att det inte upplevde det som vi gjorde,när de var barn. Och det är ju tur det.
    De är nykterister för att de gillar att hjälpa andra. De har ordnat resor och aktiviteter för barn som har det jobbigt hemma.
    Förstår att du är besviken nu. Men vad ska du göra?
    Du har ju redan fullt upp!

    2015-04-08 | 10:11:14
    Bloggadress: http://angdalen.blogg.se
  • sussi säger:

    Men kära vän, så otroligt tragiskt. Har oxå upplevt detta nära inpå å vet hur de kan slita sönder en familj å förtära ens känslor å energi. Ja tycker du gör rätt i att stänga dörren för i slutänden är de din bror som måste göra valen detta är bland de svåraste å man slits som du säger i bitar. Men när någon inte lyssnar å vägrar nse sanningen så måste de bli så här..
    Hoppas du kan hitta styrka å ork att gå vidare, fast de vet ja ju att du kan.. Behöver du prata så finns ja en bilresa bort å du får hojta till..
    Stor varm Kram

    2015-04-08 | 10:21:50
    Bloggadress: http://siouxzie.vimeddjur.se
  • Kalla mig M säger:

    Åh, jag förstår dig fullt och fast. Min far har varit glad i spriten när nåt gått han emot. Jag har kunnat höra direkt på rösten i telefonen när han ringt på fyllan. Nu har han sagt att han aldrig mer ska dricka för att kroppen sagt ifrån. När hans särbo återinsjuknade i cancer så sa hon åt honom att han inte skulle supa ihjäl sig över beskedet. Sen ringde han mig på fyllan o grät o svamla.

    Det går inte att resonera med nån som lever i förnekelse. Kanske hans reaktion kommer sig av att han vet att du har rätt men inte kan erkänna det och ilskan som du får ta emot är ilskan han känner mot sig själv.

    Ta hand om dig nu så gott du kan. Lyssna inåt på vad du behöver. Kram

    Svar: Tack, ja alkohol är ett j-a gift om man inte kan hantera det :(
    att prata med någon som är beroende är som att prat med en vägg....så länge dom inte inser sitt problem.
    Vad tråkigt med din pappa...man blir ju så orolig när dessutom läkaren har sagt ifrån :(
    marresmams

    2015-04-08 | 12:48:57
    Bloggadress: http://grankott.blogg.se/
  • stallskogalund.blogg.se säger:

    Men åååh stackars, stackars dig! Vilken jobbig påsk du har haft 😞
    ..och jag som tyckte synd om mig själv som jobbade i påskhelgen....

    Jag tror att det är som M här ovan skriver, det blev du som fick "ta skiten" fast han säkert är jättebesviken och arg på sig själv egentligen. Fast det gör det ju inte lättare för dig ändå.....
    Stor kram!

    Svar: men du får tycka synd om dej själv också ;)Min bror är så envis och långsint, dessutom är han inte så pass klar att han inser vad han gjort, han ser bara att jag har varit dum, att jag försökt bestämma över honom...det går inte in att det faktiskt var MEJ jag bestämde över, att jag inte skulle vara där när han drack...han beklagar sej för alla andra nu att jag är dum och har skämt ut honom inför kompisar, att jag försökt "mästra" honom....jag vet inte om han tror själv på det han säger eller om han säger det för att intala sej att det är så...ja, jobbigt är det och jag är så himla ledsen, men bäst att inte tänka så mycket på detta nu...:(
    marresmams

    2015-04-08 | 17:14:14
    Bloggadress: http://stallskogalund.blogg.se/
  • Camilla säger:

    men urs och fy =(.. Den påsken låter inte alls roligt och tycker väldigt synd om dig och din bror =(

    Jag tycker det är jätte jobbigt med bråk inom familjen, mår väldigt dåligt över sånt.. Hoppas att din bror lyckas igen att hålla sig nykter så ni kan umgås.

    Svar: Just bråk i familjen ärr jag uppvuxxen med, men jag ahr aldrig varit osams med mina bröder...eller min äldsta sster....det känns hemskt allt detta och jag tänker om och om igen vad jag kunnat gjort annorlunda, jag kommer fram till samma sak varje gång...jag hade kunnat gått första dagen...men resultatet hade nog varit detsamma...han hade varit arg på mej i alla fall ;)
    marresmams

    2015-04-09 | 11:17:18
    Bloggadress: http://bbqridtravare.blogg.se
  • Erika Pettersson säger:

    Gud vad tungt detta låter. :(
    Jag kan verkligen förstå dig vet hur det är med nära o kära som dricker och man är rätt maktlös för det är endast dom själva som kan ta beslutet o ändra på sitt drickande dock behöver dom massor stöd, men hur länge orkar man ge stöd då när det inte ger resultat?

    Jag har fått bestämma nu hur jag ska göra ta avstånd eller låta personen vara som den är?
    Mår själv inget vidare nu p.g.a. familjemedlem som beter sig som ett pucko och sånt är tungt, men man måste tänka på sig själv bli lite ego ibland. ;)

    Svar: För att rädda sej själv måste man ta avstånd...och det är vad jag ska göra nu...tråkigt att det är problem i din familj, ni verkar ha så bra tillsammans, du, dina systrar, din mamma och pappa, trots att jag har förstått att dina föräldrar är separerade...kram
    marresmams

    2015-04-09 | 11:46:02
    Bloggadress: http://erikapettersson.webblogg.se/
  • Nilla säger:

    Ledsamt på alla sätt och vis :( Är uppväxt med en far som gömde sprit och smögsöp. Idag är han nykter alkolist. Det har varit en del bakslag genom åren och jag är tyvärr övertygad om att han hade valt flaskan i ett sådant läge som din bror nu är i :(

    Jag dricker väldigt sällan själv alkohol och jag har fruktansvärt svårt för att ha påverkade människor i min närhet. Tycker inte om att se förändringen hos dem...

    Stor kram till dig <3

    Svar: Tråkigt att du behövt växa upp under såna förhållanden :( det är ett helvete rent ut sagt, detta med alkohol...att vissa ska bli så beroende att dom offrar sin familj..jag har sett det flera gånger, även om det inte drabbat just mej...jag dricker både vin,öl och nåt glas starkt ibland, det känns nästan skamfyllt att berätta, men varför? Jag vet min gräns och vill absolut inte bli påverkad...jag mår inte bra då...

    kram
    marresmams

    2015-04-10 | 02:42:34
    Bloggadress: http://kenzie.bloggplatsen.se
  • Titti säger:

    Åh vad jobbigt. Men tyvärr kan man inte hjälpa om de inte vill ha hjälpen så du gör nog klokt i att ta avstånd en tid? Hoppas du mår bättre i allt detta snart.. Stora kramen ❤️

    Svar: Tack <3 ja, det blir väl lättare när jag får lite perspektiv på det hela :)
    marresmams

    2015-04-10 | 21:43:41
  • Erika Pettersson säger:

    skenet bedrar tyvärr^^
    Skriver aldrig öppet om familjen utan behåller det för mig själv men idag har jag o min mamma ingen vettig kontakt.
    vi syskon går i familjeterapi P.g.a M.
    Men mår något direkt bättre för de dock har vi fått bättre förståelse hur olika uppväxter vi haft.

    Men vi syskon försöker hålla ihop :)
    Åh pappa får ju ta mycket då många vänder sig till han.

    Svar: Oj, vad tråkigt :( Klart man inte skriver om allt, vissa saker behåller man för sej själv, jag känner dock att det lättar på trycket hos mej när jag kan skriva av mej eller prata om saker som dessa.
    Just alkoholism och psykiska sjukdomar är så himla tabu och skambelagt...det ska tystas ner och inget ska få synas utåt, det blir för tungt för mej att bära inom mej så därför valde jag att skriva öppet nu till slut...
    och det visar sej ju att det är fler som har liknande erfarenheter...att jag inte är ensam, det är ett stöd i eländet ;)
    marresmams

    2015-04-11 | 06:24:52
    Bloggadress: http://erikapettersson.webblogg.se/

Kommentera inlägget här: