marresmams.blogg.se

Att hävda sin rätt

Kategori: Hästarna

Vissa människor måste alltid ha rätt....
oavsett om man visar svart på vitt och överbevisar de så har de ändå rätt.
Vad är det som är så viktigt i att ha rätt? 
Ibland (mer förr) kan jag vara jäkligt envis och hålla fast vid något,
men förhoppningsvis inte så ofta nuförtiden.
Har man dessutom dåligt minne är det ju bäst att inte hävda så ofta att man har rätt..hihi
 
Det var tankarna!
 
 
 
Ava var superpigg i går när vi gick upp till ridhuset...yeh
när jag suttit upp traskade hon på med en bra energi och tempo.
En tränare sa en gång att de första stegen visar hur passet ska bli,
vill man att det ska jobbas i ett bra tempo ska man sätta det direkt...inget slöande i igångsättningen.
Skritten gick fint men traven.....åhhhhh vilken seg häst jag fick,
varje gång jag svängde in på volten så försökte hon bryta av.
Jag fick väl skylla mej själv lite, för jag lämnade sporrarna hemma...medvetet :/
Hur som helst....jag har mina knep att väcka upp henne och till slut blev hon väldigt lyhörd och arbetsvillig.
Men höger galoppen var svår, hon tog några språng och bröt...
inte en gång eller två...nä säkert 20 gånger.
Mitt tålamod räckte inte för detta så jag svor en del (ajajdå) och bytte varv,
drev och drev till vi fick ett ordentligt tempo och sen bytte jag varv igen...och då först...
hon riktigt skuttade in i rätt galopp.
Massa beröm och sen hem...och så kom de där funderingarna igen...jag kan inte.
 
I kväll har vi hopplektion på ridskolan, 
egentligen borde jag nog avstå, då jag varit hos naprapaten på förmiddagen,
han sa att man ska ta det lite lugnt samma dag, men tyckte ändå jag kunde rida.
 
 
 
Jag har något tråkigt att berätta också
något som tagit mej hårt,
jag önskar att jag inte var så känslosam.
 
NI minns den lilla kissen som var utanför jobbet?
Den var där i går morse också och jag sa att jag skulle ta hem den,
att de som packade upp varor skulle spara en kartong.
Jag lyfte upp kissen och såg att det var en hona, den vägde knappt någonting.
Under dagen fick jag ett medelande om en tjej som ville ge den ett hem,
 
alla på jobbet blev så glada, och jag lät den vara kvar, eftersom hon tänkte hämta den samma eftermiddag.
Något om jag ångrar, men tänkte det var bättre att inte flytta den två gånger.
När hon som skulle hämta den kom och lockade på den,
kom det fram en karl som sa att den alldeles nyss blivit ihjälkörd.
Han hade tagit den för att gräva ner den istället för att den skulle ligga där vid parkeringen.
Hon bad att få se den och det var sant....kissen som levt ett så eländigt liv,
som nyss fått chans till ett kärleksfullt hem hann inte uppleva sin räddning.
Det är så tragiskt
 
 
 
Jag måste förtydliga en sak också,
det jag skrev i förra inlägget om sällskapshästar,
självklart tycker jag att man ska ta in en kompis om det behövs,
man vill ju varken att hovis ska bli skadad eller att stallet ska bli söndersparkat.
Ava hade också sällskap i början,
och det är det flera hästar som bott här som haft.
Det kändes lite som om just det missuppfattades
så jag ville rätta till det.
Sen hade jag visst glömt lite detaljer om när hon blev riden utan lov,
om ridturen, men
 det var inte själva ridningen som var menat att vara i fokus
utan jag skrev om det eftersom det ploppade upp i sambandet ta utan att fråga.
Det där har vi pratat igenom och det finns inga bad feelings angående någon av händelserna,
Så nu att detta är överstökat :)
 
ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

  • Erika Pettersson säger:

    Klart du kan man förstår att dom tankarna kommer jag är likadan när något går dåligt. :/
    Tappar självförtroendet direkt de är så tråkigt.

    Men nej stackars kisse såg henne på Facebook och tänkte gå hos mig kunde du få bo men bor ju för långt bort.
    Åh så slutar de så eländigt när den skulle få ett hem. :'(

    Svar: Man vet ju att det går upp och ner i ridningen så egentligen ska jag inte deppa ihp utan bara ta nya tag..men hur lätt är det då?
    Ja, det är så tragiskt....hon kunde lätt fått bo hos mej med om inte Otiz varit så främlingsfientlig (hihi)
    marresmams

    2015-10-14 | 17:46:14
    Bloggadress: http://erikapettersson.webblogg.se/
  • Stina säger:

    Men nej, stackars kissen =( Så oerhört sorgligt !!

    Svar: Ja...det är så tragiskt, varför tog jag inte med henne hem? De tankarna snurrar i mitt huvud hela tiden :(
    marresmams

    2015-10-14 | 20:29:15
    Bloggadress: http://billiejean.bloggplatsen.se/
  • Nina säger:

    Åh vad tråkigt med katten :´-( Ibland undrar man vad det är för mening med vissa saker som sker.

    Svar: Ja verkligen...jag har så dåligt samvete...varför tog jag inte hem henne?Men sen tänker jag att hon kanske var skadad av sin svält och att det ta var det bästa för henne...sorgligt är det i alla fall att folk inte kan ta ansvar och kastrera sina katter.
    Och vad är det för hjärtlös idiot som kör ihjäl en katt inom tätbebyggt område och bara lämnar den där barn kan se den?
    I går fick jag ett chattmeddelande från den som begravde den...han hade tagit den till veterinärstationen för att se om den var chipmärkt, det var den inte...jag blev faktiskt lite glad i sorgen, att det finns så fina människor som gör sej besvär med en sån sak.

    kram
    marresmams

    2015-10-14 | 21:15:17
    Bloggadress: http://stallskogalund.se
  • stallskogalund.blogg.se säger:

    Ja det var verkligen fint gjort av honom!

    Åh jag förstår precis dina "varför-gjorde-jag-inte-så-tankar" så skulle jag också ha känt. Men du visste ju att hon skulle bli omhändertagen så det var ju ett naturligt beslut, du kunde ju inte ana att hon skulle hinna bli ihjälkörd innan, då hade du ju fattat ett helt annat beslut så klart.

    Svar: Ja visst är det så...men jag borde kunnat förutse att en katt inte hör hemma på en parkering :( Jag gjorde det som jag trodde var bäst, och jag ordnade så hon skulle få det bra,jag får tänka så...ödet kan vara grymt och vi kan inte rå över det.
    marresmams

    2015-10-15 | 14:00:53
    Bloggadress: http://stallskogalund.blogg.se/

Kommentera inlägget här: