Min bloggtid är ju vid frukosten, eller åtminstone på förmiddagen men nu är allt upp och ner.
Som ni kanske vet är jag väldigt beroende av rutiner för att hålla huvudet klart men som sagt....
nu är allt upp och ner.
I morse kom vår ET och alla tre hästarna fick njuta av hennes behandling.
Magnus halkade omkull för ett tag sen och hade en muskelsträckning...Lucky har fått ny sadel och behövde gås igenom....
Ava är fin i kroppen men vi passade på medan vi hade chansen och nu vet vi att hon är i topptrim inför igångsättningen.
Nu till något annat som hände för väldigt längesedan,
jag tror inte jag berättat detta här förut.
Helt galet när man tänker efter men ett minne för livet,
min syster hade en ponny som hette Novarro och var valack, jag hade en kalblodstravare som hette Hastig B och var hingst.
Jag vet inte hur mina föräldrar, som inte hade hästvana, kunde ge mej en hingst och dessutom släppa iväg oss på detta äventyr.
Jag hade haft ett sto som första häst knappt två månader och sen denna hingst.
Pappa hade ordnat med installning och övernattning med 3-4 mils intervall,
Jag minns inte hur långt på väg han gjort det men i Enköping var det dags för Novarro att få nya skor.
En dag hann vi inte fram till gården vi skulle sova på och därmed blev vi utan dagens middag också.
Vi var i Malmköping, red in i till byns korvkiosk och försökte ringa hem.
På den tiden samlades ungdomarna vid byns kiosk och så även där....ett moppegäng försökte göra sej roliga men vi var tuffa brudar redan då ;)
Det slutade med att vi red in i skogen,
band hästarna vid varsitt träd och
rullade ut våra sovsäckar bland lingonriset.
Alltså vad tänkte vi på?
Ingen mat eller vatten till häststackarna och skogen full av bitska mygg.
Hur som helst....mor kom med bilen på morgonen,
tog packningen i bilen och åkte i förväg för att ordna med nattlogi för oss.
Så fortsatte äventyret,
Jag minns ett ställe där det gick ett brustigt sto i en hage efter vägen...Hasse (som min hingst kallades) blev blixtkär och dansade på bakbenen medan jag gick bredvid och talade honom tillrätta.
Han var så otroligt snäll, en hingst har sina drifter men han såg lilla mej som sin ledare trots allt.
Efter två veckor kom vi fram till Gamleby,
då var vi ganska trötta och Hasse behövde nya skor.
Vi övernattade på ridklubben där,
Hasse fick sina skor och mor ordnade skjuts för oss fram till Oskarshamn där vi tog färjan över till Byxelkrok.
Vi hade ca 3 mil att rida fram till Böda och stugan.
När vi kom fram till Böda stod en bil vid sidan av vägen,
em man klev ur och berättade att han läst i tidningen om oss när vi lämnade Gävle och att han då bestämde sej från att åka och se om vi skulle komma fram.....
vilket han inte hade trott.
Vi hade så otroligt mycket roligt den sommaren,
Jag kommer inte åt mina foton nu,
men det kan hända jag visar några så småningom.
Hur kunde vi komma på en så galen idé?
Enkelt....
Vi ville ha hästarna med till Öland och på den tiden var inte ordet curlingföräldrar uppfunnit,
vi fick helt enkelt lösa det på något sätt och våra föräldrar stöttade och hjälpte oss på det sätt de kunde.
När vi skulle hem hade vi bokat skjuts.
Någon människa i Malmköping gjorde ett fynd i skogen den sommaren,
Jag glömde mina ridstövlar där...jo vi hade lite ombyten och jag valde visst skor den aktuella dagen.
Jag minns inte hur länge jag haft min häst innan detta äventyret och jag minns inte hur länge jag hade honom kvar efter heller
men den sommaren glömmer jag aldrig.
Ett foto finns tillgängligt,
jag tror ni sett det förr....
Lägg märke till avsaknad av både skor och hjälm...
Och mitt fåniga leende :)
Ha det bäst,
Marianne
