Får man fostra andras barn?
För mej är det ganska självklart att säga till om jag ser något fel,
många föräldrar tycker nog det också, jag har blivit tackad många gånger. ...
-Tack, det hjälper mer om någon utomstående säger till!
Under påskhelgen hade vår granne besök av några barn som störde lugnet med såna där små fyrhjulingar,
de körde fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Jag är väldigt ljudkänslig,
dels är jag ju döv på ett öra, sen utmattningen och fibromyalgin som inte gör saken bättre.
Medan de körde på sin uppfart bet jag ihop men blev mer och mer stressad av oljudet,
när jag sen hörde att de var här och strax efter ett himla oväsen på hönsen gick jag ut,
i samma stund kom Anki och Lucky från hagen,
jag frågade om hon sett någon främmande hund eftersom det var tomt på höns förutom en tupp som var skräckslagen,
men det hade hon inte utan det var ungarna på fyrhjulingar som sladdat runt på stallplan....
jaha.... nu är stallplan allmänning...eller?
Jag såg spår att de kört några varv där, tuppen sprang hysteriskt skrikande mot skogen,
Efter mycket om och men fick jag in honom till de andra som redan hade tagit skydd, och stängde om de.
Senare när jag var i stallet kom två barn på sin maskin,
jag gick ut för att prata med de, men de bara körde runt på plan utan att stanna,
sen kom den mindre maskinen med en mindre pojke,
han stannade och jag förklarade att han inte skulle köra där, framförallt inte på gräset,
och att djuren blev skrämda.
Jag klappade om honom och sen körde han ut mitt framför sommargästerna som kom med bil....
Efter en stund kom pappa och barn gående........
han tyckte det var onödigt att jag sagt till pojken....ehhh va?
-Det hade väl varit bättre att du sagt till oss?
Jag var inte så LITE irriterad...svarade;
-Eller att ni frågat om de var ok att köra på gården INNAN de gjorde det!
Joooo men han var ju "bara sju år"...jaha, då går han väl i skolan då? Hur gör läraren?
Ringer hem till föräldrarna?
Det kunde han inte riktigt svara på....han fortsatte hävda att jag skulle pratat med honom,
men jag sa att man ska kunna säga till en sju-åring om han gör fel.
Hur som helst, det var ju ingen idé att stå där och försöka övertyga varandra om vad som var rätt,
jag tog pojken i handen och gick in till kycklingarna och hönsen så han fick se,
vi pratade lite om att de blir rädda för nya saker som låter mycket,
sen fick han några ägg och allt var frid och fröjd.
Visst kan man väl säga till andras barn om de gör fel?
Åtminstone i detta fallet....pappan verkade ju inte ha den minsta koll var de körde eller så struntade han i det.
Då måste väl vi som bor här få säga till.....eller?
Gården ligger egentligen vid vägs ände, men den fortsätter över stallplan,
denna grannen som är permanentboende har servitut...
sen är det besökarna till de två sommarstugorna som också använder vägen....som är privat.
Det blev visst lite gnäll idag...
trots att solen strålar och jag har sovit skönt....som det kan bli
Ha det bäst,
Marianne
