marresmams

Ungar och hundar

Kategori: Familjen

Janne kom hem med sushi igår. ...
Det känns som det är evigheter sen jag åt det,
vi har inte hittat något riktigt bra ställe här men det var gott.
 
Jag bäddade ner mej i soffan som jag bestämt,
men har man en Leo får man inte vara ifred så långa stunder.
Han är som en unge.....
så fort man sätter sej tillrätta kommer han och bufflar och tittar bedjande
att bli utsläppt ensam dög inte
...det var bara att klä på sej och ta en sväng i mörkret.
 
 
Han har viss likhet med Martin som barn....
vi satt hos brorsan och fikade, Martin tjatade på papsen om att spela mjuktennis
-nej vi fikar nu!
Martin fortsatte tjata och fick nej hela tiden,
till slut sa han surt
- MEN.....du sitter ju bara där!
 
 
Fredag 10:e idag, äntligen!
 
Jag har sovit som en stock och känner mej på mycket bättre humör idag.
Pållarna är ute och stallet är klart.
 
Kvällen är bokad sen länge...
 
 
Visserligen har jag sagt att jag aldrig mer ska äta på detta stället,
men man är ju inte sämre människa än att man kan ändra sej!
Jag bokade bord för att kunna sitta och titta....hoppas min plan fungerar!
 
 
Ha det bäst,
Marianne 

Mer av ingenting

Kategori: Familjen

Så har ännu en händelselös dag passerat.
Jag var relativt pigg till att börja med och bestämde mej för att öka på vår promenadsträcka.
 
 
Det är ju skrattretande egentligen,
men jag lyckades gå tre kilometer på samma tid som jag gick 6.5 km i höstas.
Idag har jag ont!
Längtar till jag kan gå RIKTIGA promenader utan efterspel.
 
 
Jag städade upp resten av höt som hästarna dragit ut,
komiskt att Lucky helt plötsligt blev väldigt intresserad av skräpet....
 
 
Magnus vände rumpan mot mej och började backa. ...
haha....trodde han att han skulle flytta på mej? 
Knasiga häst!
 
Jag pysslade med kycklingarna förstås och 
sen tog jag itu med brorsans sista laptop.....yeh.
Satt ett par timmar och rensade foton.....samma foton om och om igen.
Det var med blandade känslor jag rensade....
han måste varit virrig under mycket längre tid än vi misstänkt.
Han tjatade ofta om samma saker gång efter gång,
 det tog jag inte som att han var virrig utan mest tjatig i största allmänhet
Han var väldigt social och sällskapssjuk och jag tog hans ideliga upprepningar som att han var pratsjuk,
ett sätt att hålla kvar samtalen.
Jag tror vi alla tog det så.
 
 
Lite träning hann jag också med,
det blir inte så regelbundet som jag önskar,
men jag kan inte skylla det på någon annan än på mej själv. 
Foten får sitt varje dag iallafall....det slarvar jag inte med!
 
Idag känns det inte det minsta lockande att gå ut,
isande vindar och enstaka snöflingor yr.
Fryser bara jag tänker på promenaden!
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Invecklad sanning

Kategori: Familjen

Jag skulle jobbat igår,
men eftersom jag fick ett par veckors sjukskrivning kunde jag göra vad som föll mej in.
 
Någon frågade om jag aldrig tar det lugnt....
Jag har inget lätt svar på den frågan,
Det är nämligen så här att om jag tar det lugnt, så som andra ser på att ta det lugnt,
då är det uppror inom mej.....jag blir stressad av att inte göra något,
så när jag låter kroppen ta det lugnt blir det ingen skön avkoppling för mej.
Jag har börjat träna på att utsidan och insidan ska samsas 
för jag har börjat misstänka att det hänger ihop med utmattningssyndromet,
att Jag lever i en skev verklighet. 
Snurrigt?  Ja! 
Men samtidigt blir jag lite glad att jag själv kan börja förstå mitt beteende
och det borde väl vara ett steg till att bli frisk?
 
Nog svamlat om det där nu......
 
I går var jag ute mycket det fina vädret,
Janne slaktade två ankor medan jag tvättade båda bilarna.
 
 
Sen blev det en kort prommis med Leo,
Maria red lite längre
men Leo och jag satte oss på en sten och filosoferade en stund tills hon kom tillbaka samma väg.
Jag saknar våra mysiga ridturer :(
 
 
Jag städade inne hos hönsen, 
blev ledsen när jag hittade en vit hedemorahöna död där inne,
jag har sett att hon varit lite uppburrad och hållit sej för sej själv men jag trodde hon skulle repa sej.
 
Det har varit en del svinn i höst,
som mest tror jag vi hade 31 höns/kycklingar och nu har vi 25 varav 7 är tuppar.
Några har blivit mat till rovfågel,  några har varit sjuka så vi har kortat deras liv.
7 Tuppar är 5 för många, men nu är det svårt att bestämma vilka 5 som ska bort,
de är ju så fina allihop.
En är klar men sen då?
Jaja....ingen direkt brådska då de håller sams än så länge.
 
Islandstuppen har gjort sitt,
han har några år på nacken och han har egentligen aldrig varit någon gentleman, 
ni ser kanske att han har benkvalster, men de är under behandling så ni behöver inte oroa er ;) 
 
Mockade I hagen, trots att jag tänkt att jag inte skulle,
men vädret.....jag var tvungen att stanna ute en stund till...
 
När jag kom in bråkade jag med tekniken en bra stund,
jag vill göra ett dokument med ett foto i,
men det där fotot hamnar på fel plats hela tiden.
Inte lätt att göra sånt i mobilen.....smått och jag förstår inte programmet riktigt.
 
 
På kvällen blev det födelsedagsmiddag,
Jannes pappa fyllde år.
Vi var på värdshuset som är känt för sina schnitzlar
men jag åt helleflundra med kantarellrisotto,
där fick såsen högsta poäng....himmel så god den var.
 
Sen blev det kaffe och tårta hemma hos honom.
 
 
Idag är det grått ute....lite trist,
men jag ska inte klaga efter denna fantastiska höst 
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 

Besök i storstan

Kategori: Dagbok

Det blir inte mycket tid över för bloggen dessa dagar,
Men ett kort inlägg kommer här.
 
I går började jag dagen med att hänga med Martin ut på  en joggingrunda.....
sååå skönt, det är minst 10 år sen jag sprang sist, 
knäna har satt stopp, men nu förträngde jag allt vad krämpor heter och njöt av den korta rundan.
 
Frukosten blev mer som en brunch,
med äggröra, bacon, lax, nypressad juice och kaffe så klart....mmmums.
 
Sen bar det iväg på shoppingtur, 
lite jobbmaterial samt en grilltunna stod på listan,
det "råkade" komma med en bluetothhögtalare också....
den får åka med oss hem i morgon.
 
 
Vi åkte ut till Strömma kanal och njöt av en varsin  iskall öl medan vi tittade på båtarna som passerade.
Det är ett så mysigt ställe där baren ligger precis vid kanalen och man kan sitta på bryggan med sin mat ellet dricka.
 
 
 
Mera shopping....nya grillen skulle invigas.
Hängmörad biff och entrecote. stod för proteinet,
haloumi, lite olika grönsaker och slutligen grillad vattenmelon.
Det var en middag som heter duga.
 
 
 
I morse tänkte jag ta en promenad innan frukost,
det blev varvat med jogging....hmmm 
 
Efter frukosten gick vi och badade i den lilla sjön.
 
 
Dagen har varit slö och skön...
en välbehövlig slappardag igen.
 
På kvällen var det dags för ett besök i stan för att fira 40-åringen.
Kan nån förklara hur ungarna helt plötsligt blir äldre än sin mamma? 
Så himla skumt......
 
 
Och yngsta barnbarnet har visst vuxit om farmor
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 

Nu är det över

Kategori: Allmänt

Igår åkte vi till min syster i Uppsala,
kvällspromenaden gick förbi dessa 
som jag tycker är så lustiga.
 
 
 
 
 
Idag var det så dags att ta farväl
 
 
 
Efter en del oväntade händelser som resulterade i 
att min puls låg på 320...eller något,
 blev det en väldigt fin stund i kyrkan.
 
Systersonen med fru framförde 
River of no return,
prästen höll ett fint griftetal
och kantorn spelade en väldigt vacker 
When the Saints....
 
Alla mina tårar tog slut och jag känner mej som om jag ska sprängas i bitar...
men det går väl över.
 
Nu är vi på väg till Stockholm för en
göra-som-det-faller-sej-dag i morgon innan vi ska fira äldsta sonens 40-årsdag på lördag.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Den där solen....

Kategori: Allmänt

...lurades lite igår, promenaden gick under moln, inga regnmoln lyckligtvis.
 
Vi gick samma runda igen, fantsilöst ;)
 

Man kan ju uindra om det inte är dags att dra iväg dessa kärror snart?
De har stått där i alla år.



Vi såg ett par  rådjur som stod vid en åkerkant och tittade tillbaka på oss.
Då kom jag ihåg att jag sett en räv dagen innan,
en snabb liten sak med stor yvig svans som hade en vit tipp.
 
 
 
Ni som följt mej länge vet att jag ser och känner saker som inte andra gör,
att vi har ganska många inneboende, som jag kallar de för,
de från andra sidan som uppehåller sej här på gården.
 
Därför var jag inte så fundersam då radion i gamla sovrummet gick igång,
däremtot blev jag ganska irriterad att det hände ideligen,
jag kunde stänga av den, gå på toa och sen var den på igen
Att någon ville ha min uppmärksamhet förstod jag, men viftade bort det.
 
Sen i måndags har radion varit tyst.
Det var måndags jag fick det där samtalet.
Jag kan berätta nu när det gått några dagar och alla nära har fått veta...
att min bror hiittades död i sin säng efter flera dagar då ingen fått tag på honom.
 
Min bror som själv inte såg, men var väldigt intresserad av den andra sidan,
han frågade mej ofta om olika saker och berättade om annat som andra sett.
 
Att jag inte förstod?!
Att det var han som försökte få min uppmärksamhet....

Vi har väntat på att han ska gå över, sen hans sambo gick bort i Januari 15,
varför orkade jag inte ta tag i det där med radion och verkligen frågat vem som ville vad?
 
Efter tio nyktra år återvände han till alkoholen,
han sa varje gång jag pratade med honom att  han ville dö.
 
Nu har han fått ro,
han sörjde ihjäl sej....
 
Min älskade bror, som alltid funnits där,
min glada och spralliga bror......nu är han lycklig med sin egen Mari-Anne igen
 
          
 
 
Jag känner också en viss ro,
även om jag hade önskat att han fått ett finare slut på sitt liv

Ha det bäst,
 Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lite musik

Kategori: Familjen

 
             
 
 
 
 
 
 

Nyp mej i armen tack

Kategori: Allmänt

I går firade vi födelsedag här hemma,
Vi hjälptes åt i köket
jag gjorde någon slags modern räkcoktail
 
 
Janne gjorde svamprisottto, som annars brukar vara min specialité,
samt att han marinerade och stekte duvbröst. 
 
 
Man ska visst ha lite grönt också,
jag gillar inte brytbönoor...syns det?
 
Vi öppnade en flaska vin dagen till ära
 
 
 
När vi ätit satt vi och småpratade så där som man gör,
Janne skulle visa mej ett foto han hade i telefonen och såg att han fått ett chattmeddelande
och där tog det trevliga slut.
 
Eftersom din urblåsta inneboende.....blablabla
jag kommer att ringa skatteverket i morgon !
 
Men är hon riktigt stabil? 
Tror hon att hennes stallhyra för dessa tre månader skulle intressera skatteverket?
Jag har fyra boxar i stallet och jag tror knappast att någon (mer än hon) tror att det genererar mer än vad som är tillåtet att "tjäna" på hobbyverksamhet.
 
Och hur kan hon vara så fräck att hon blandar in Janne?
Jag har ju blockerat hennes nummer för inkommande samtal samt att jag till slut hittade en funktion så hennes sms hamnar i en skräpkorg,
naturligtvis blev jag nyfiken och öppnade den...och mycket riktigt fanns det ett meddelande där.
Flera hot och fler försäkringar om att jag är ett psykfall.
 
Så nu ska hon anmäla mej till skattteverket för att hon inte fått kvitto på stallhyran,
hon har ju swishat pengar till mej och borde väl ha kvitto på det? 
 
Herregud...väck mej
 
Ärligt talat förstår jag inte hur hon vågar skriva dessa saker gång på gång,
det är rena trakasserier.
 
 
 
Jag hade ju sagt att ni skulle slippa detta,
men....bloggen är min dagbok och jag vill ha detta på pränt.
 
 
 
 
För övrigt hade jag en skapligt bra dag igår,
en promenad i kylan, 
 
 
 Två karlar hade kört fast med sin bil i en av de stora vattenpölarna på skogsvägen,
isen höll inte för tyngden...Janne skulle hjälpa till med sin bil, men då kom de loss.
 
Som vanligt blev det en massa pyssel med djuren,
 hönorna gillade inte lucernet och det gjorde inte ankorna heller.
 
 
 
Jag hade väntat på att Maria skulle komma från jobbet så vi kunde rida tillsammans, 
men vid ett-tiden kom messet att hon fått annat att göra,
Ava fick på sin tömkörningsgjod och sen gav vi oss iväg till skogen.
Jag hade gjort slut på energin och hade behövt övertalning för att komma upp i sadeln,
Ava var nog lika glad ändå, hon trampade på,
backe upp och backe ner.
 
 
Som ni ser på fotot, var det en sån där vacker vinterdag igår, lite kall, men solig och fin.
I dag är det varmare, ca 10 minus, grått och det yr små flingor i luften.
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 

Fint middagssällskap

Kategori: Allmänt

Jag kände mej lite bättre i kroppen i går och hade nog klarat att jobba,
men vem kunde veta det i förväg?
Det grämer mej lite att jag förlorade söndagens ob,
men men..."inte gråta över spilld mjölk"
Idag känns det som träningsvärk i varenda muskel, så det får gå.
 
Det blev bara skritt på ridturen och inte blev den så lång heller,
Ava var piggelin och vi jobbade som vanligt med att böja och flytta,
jobb i skritt är underskattat, det kan vara minst lika arbetsamt om man är seriös,
dessutom sliter det mindre på kroppen.
 
 
På eftermiddagen åkte vi in till stan för att träffa Martin och Nikita,
dom hade varit på äventyr i närheten och det passade bra att vi passade på att träffas.
 
 
 
 
Vi visade ett av alla konstverk som målats på olika ställen Borås
Usch vad sorgsen jag kände mej, när vvi skildes åt,
jag längtar efter "barnen" mest hela tiden numer.
 
 
Jag förstår inte vad som händer när jag ska överföra mina foton från mobilen till datorn,
I dag fick jag alla foton i tre exemplar, och i olika storlekar???
Dessutom alla foton från de senaste dagarna som redan finns på datorn,
så nu får ja sortera bort de som redan finns samt två av varje ex.
Denna teknik gör mej mer än förvirrad.
Jag har samsung s6 och vet någon hur jag ska göra, får ni gärna berätta ;)
 
 
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 

Drömmar

Kategori: Allmänt

I dag är jag ledig.....som vanligt har det ploppat upp andra måsten än de jag planerat, att laga hagen.
Jaja...
det får bli som det blir, tids nog blir det gjort och Göran kan flytta tillbaka.

Han markerar fortfarande, jag skrev ju sist att det var ett bakben, men det är fram.
Ingen värme, svullnad eller puls,
jag har mina aningar, men tänker inte spekulera,
Idag kommer en ET (?) med ledljus och går igenom honom.
Hoppas hon hittar något som är lätt att åtgärda.
Sofie har ju nyss köpt honom så hon är förstås extra orolig.

I går pratade vi lite om Brigade,
 hon frågade och jag berättade att han och Ava kommer från samma ställe på Irland,  
Samtalet gick förstås över till de irländska hästarna
 och hon frågade om jag hade kontakt med de som sålde Ava.... jag visade Olivers ställe,
www.flowerhill.net
tror hon börjat planera resan redan....haha


Ava och jag var i ridhuset, 
jag räknade ju med att hon skulle vara stel i sina muskler så förutom de 10 minuterna det tar att gå upp,
 skrittade jag ytterligare ca 15 minuter i ridhuset,
Massa volter och åttor, flytta rumpan, öppnor och skänkelvikningar,
Wow vad fin hon blev....och framåt.
Efter lite trav och galopp tränade vi att korta och länga galopp och slutligen red jag igenom programmet, 
 det gick bra utom höger galopp, kanske var hon trött? 
Det gick ju bra innan?!

Jag vet att jag inte ska haka upp mej på EN sak som gått dåligt, efter ett för övrigt kanonpass,
men nu känns det som den där sabla högergaloppen är ett oöverkomligt problem :(

Om ett par veckor kommer en, för oss, ny ET hit, 
hon brukar behandla många av de andra hästarna här i byn.
Vår vanliga ska ha barn nu i dagarna men hon rekommenderar denna jag har bokat.

Tillbringade resten av dagen och kvällen på jobbet,
en hel del att göra men hann längta hem ändå...hehe

Maria och Magnus hade varit på drop-in för vaccination,
alldeles själva :) 
Lastat och lastat av utan assistans.....suck,
man blir ju lite avis.
Undrar om jag någonsin får tålamod att lära Ava det?!

Alla djur var nattade när jag kom hem,
det kändes lyxigt.


Fick samtal från syrran,
min bror har åkt ambulans och är inlagd på sjukhus :(
Jag har inte pratat med honom på länge,
orkar inte när han aldrig är nykter.
Nu är han det och jag tror han äntligen förstått det jag sagt till honom hela tiden,
att han går rätt in i döden om han inte slutar dricka.
Då har han varit kaxig och sagt att jag inte fattar något....han inte vill leva,
min älskade storebror....nu har han förstått,
 Nu måste bara lusten att leva vara större än suget efter alkoholen.
Och jo.....jag ringde och pratade med honom.


Ha det bäst,
Marianne 











Dags för lite semester igen!

Kategori: Allmänt

Det har inte varit någon bra natt igen...
men haft sällskap av Norriz som troget sovit bredvid mitt huvud...
han är mitt alldeles egna gosedjur <3
 
Leo och jag tog den långa promenaden igår...det är väl därför mina knän ger sej till känna,
men men....jag ska bita ihop nu ett tag för jag VILL kunna gå och springa ibland.
jaaa jag vet...envis och dum!
 
När jag var nästan hemma, kom en av mina jobbarkompisar körandes,
hon skulle ett ärende i byn och sen kom hon hit och fikade.
Hon ska ha barn om några veckor så hon har inte varit på jobbet på ett tag nu,
alltså hade vi en del att skvallra om...hihi
 
Egentligen hade jag andra planer...hagarna...
men det var mycket roligare att hoppa över dom och vara social istället,
jo då....jag kan vara det också...;)
 
 
Jag packade för helgen i Stockholm och förberedde middagen innan det var dags för ridskolan,
jag vet inte vad jag ska säga om lektionen...det är så tjatigt att berätta vilken fin häst jag har...haha
 
Jag bad att få träna på detta med förlängd och ökad trav/skritt,
jag har så svårt för allt det där, är ju ingen dressyrryttare egentligen,
desssutom är jag virrig och blandar ihop alla termer:(
 
Vi började med den där"dubbla åttan"
ett varv på stora volten och två mindre volter på var sida,
 det gick fint i skritt (förstås) och trav gick också bra,
 när vi skulle trava på stora och galoppera på de små hann jag inte med,
det resulterade i att Ava passade på att slarva...oj vad svettigt det blev...pust
Höger var det svåra, när vi bytte varv gick vänster galoppen bättre...inte bra men bättre!
 
Jag kan inte skylla allt på Ava, hon tar så klart chansen...
vem skulle inte gjort det?
 
I det stora hela var det en bra lektion igen,
hon blev mjuk och känslig...men attan om jag slappnade av....
nänä, jag måste rida HELA tiden,
åhh vad jag älskar min Ava <3
vi är inne i en bra period....hoppas den håller i sej läääänge ;)
 
Magnus blev superfin efter hand, han såg så lätt ut,
jag vet ju att det inte är det men när det bara flyter på...ja ni förstår?!
 
I natt har dom fått vara inne, jag läste att det är en storm på väg hit,
nu är det slut med att ligga och dra sej på morgnana.
Det kändes inte så lite jobbigt när klockan ringde i morse....efter ca 2-3 timmars sömn.
Men nu är dom ute ialla fall, jag har mockat och gjort klart boxen tills i kväll.
 
Jag lämnar över till de andra tjejerna och åker till Stockholm förnågradagar,
hoppas jag kan slumra lite på tåget eftersom kvällen är uppbokad.
Jag ska träffa mina pojkar, Nikita, min syster med man och deras dotter...
för att lyssna på min systerson med fru.  
 
                               
 
Detta är egentligen inte "min" musik, men hon har en grym röst....
 jag beundrar denna modiga och snygga kvinna.
Min systerson på flygeln, bebisen anlände i slutet på Juni...eller var det Juli?!
Jaja...virrig som sagt ;)
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 

Helgen

Kategori: Lektion

Börjar med träningen i fredags, 
Ava var inte så sugen till att börja med, 
men jag förstår henne.....jag var inte heller så sugen då det var otroligt varmt.
Men när vi kommit igång gick de där 45 minuterna i racerfart.
Och det gick 1000 gånger bättre än förväntat,
duktiga fina Ava.

Jag har funderat mycket fram och tillbaka nu under sommaren om jag ska ge upp ridningen,  
men efter den lektionen kan jag ju inte bara lägga av.


När jag duschade Ava kom en tjej för att titta på stallet.
Det kommer att flytta in en ny hyresgäst, 
mer än så får ni inte veta än.


Martin och hans Nikita kom.


På lördagen skulle killarna på konsert i Göteborg.
Det var tänkt att vi skulle åka buss,
men det var kaos eftersom det inte fanns varken extra bussar eller tåg...kön vid bussen var oändlig....även efter bussen lämnat hållplatsen.
Vi tog bilen!

Vi åkte i god tid för att hinna äta lunch och sen hade Nikita och jag en tjejkväll, 
vi träffade ett par andra tjejer jag känner också.
Mina fb-vänner har nog sett en och annan bild ;)
Vi hade grymt roligt ialla fall.


Till Nikitas förtret var jag vaken tidigt och piggelin trots nattsuddet.


I dag har vi ridit....Maria var så snäll och lånade ut Magnus, 


Martin sa att hon inte fick rida på Ava, 
var han nu fick det ifrån....hehe
Men det var nog tur....
Ava jobbade hårt på att få av mej och tredje gången lyckades hon, 
jag har ju tränat på sånt åtskilliga år så landade ganska snyggt på fötterna, 
tappade balansen och satte mej i gruset....
...och skrattade.

Vi avslutade I sjön



Har nog glömt berätta att den vita ankan blivit mamma....
en ilsken och bitsk sådan.



Martin och Janne gjorde hamburgare och la på grillen,
malde olika kött och blandade färsen själva.
Gott :) 


Nikita ser och känner lite av mina andar här, 
och efter vi ätit frågade hon om jag kunde se någon med henne.
Det kunde jag.....
jag berättade vad jag såg och vad jag fick till mej.
Nikita blev helt paff men bekräftade skrattande det jag sa om henne.
Sen ringde hon till sin pappa och frågade om hon hade någon släkting som motsvarade beskrivningen jag gett.
Hennes pappa blev nog ganska överraskad men berättade att det är hennes farmor jag har beskrivit, både utseendemässigt och personlighet.
Ibland tror jag att det är min fantasi som "dukar upp" en historia,
 men när jag får allt bekräftat är jag tvungen att inse att det inte är fantasin.


Sen åkte dom tillbaka till Stockholm, 
vi har haft en bra helg men det blir alltid så tyst och tomt när dom åker.

Ha det bäst,
Marianne 

Men vad f-n.....

Kategori: Gnällinlägg

....är det som händer i min familj???
Man kan ju tro att jag hittar på allt men tyvärr är det inte så.

Jag var på så bra humör i går, 
jobbet gick bra, solen sken, jag gladde mej åt vår lilla semestertripp nästa vecka
 och allt kändes fint.
Som omväxling har jag sovit hela natten utan uppehåll och vaknade så där skönt utvilad.

Vid frukosten scrollade jag lite tankspridd på fb, 
såg en status om sjukvården....
Och förstod genast att nåt hade hänt, 
Ett telefonsamtal och
 starten på denna dag fylldes av oro och tårar....
Min bror är på bättringsvägen, 
men hans fru, min svägerska fick en propp i lungorna....nu ligger dom båda på Gävle lasarett....som inte har särskilt bra rykte.

Alltså hur är det möjligt?
Vad är det som händer? 

Ingen rolig läsning men jag måste skriva av mej...sorry.

Ha det bäst, 
Marianne 

Känner mej som....

Kategori: Allmänt

...en mosad potatis
tidigt pass idag...ja tidigt och tidigt, det beror vem man frågar ;)
Kunde inte somna igår och sen vaknade jag ett antal gånger under natten...
 som vanligt när klockan ringde var jag mer död än levande.
 
 
Det är ungerfär ett år sen jag fick besked om att min svägerska fått bukhinnecancer,
under hösten fick jag besked att min syster fått tarmcancer.
Två familjemedlemmar försvann med 6 veckors mellanrum i vintras,
kanske var det meningen att jag skulle återhämtat mej?
eller är det meningen att jag ska vänja mej?
I går fick jag besked att min bror har tarmcancer.....jag vill bara skrika..
Hur j-a mycket ska man behöva stå ut med?
Ibland brukar jag tänka att jag ska prövas inför nästa liv...
att detta livet är en "tillvänjning" inför vad som ska hända i nästa liv.
Eller att jag ska gå igenom detta för att få ett nytt liv, att det liksom är ett inträdesprov
Ibland brukar jag tänka att nästa liv ska bli ett enkelt liv utan en enda motgång, bara lycka.
Nä, nog om detta nu.
 
Vi tog med hästarna till paddocken,
ställde ut två kavaletti på ena långsidan och ett litet kryss på den andra,
Maria och Johanna ordnade med skutten medan Julia och jag förberedde hästarna.
Ava tände till direkt och tyckte det var ganska långtråkigt att jag skulle stanna och visa Julia ibland,
slog med hoven och visade en otålighet som det var väldigt länge sen hon gjorde.
 
Jag bad om ett litet räcke några språng efter krysset, 
sen galopperade jag runt runt runt över de fyra små hindren...det var längesen det var så roligt att rida :)
 
Det tog en stund innan Julia kommit på hur hon skulle få fart på Magnus,
men sen tände han också till och busade lite med henne..hihi
jag satt upp och provade honom över ett par på slutet,
alltså.....
jag måste säga att hon red honom bättre än jag.
 
 
 
På eftrmiddagen körde jag Johanna och Julia till tåget,
jag skulle hämta Janne på bilfirman där han hans bil skulle lämnas på service,
men när vi var på väg ringde han och sa att han fått lånebil, trots allt,
det kunde dom väl sagt lite tidigare?
jaja...jag fick min tavla inlämnad på ramaffären
och sen var vi och åt på ett fint ställe innan vi åkte hem i varsin bil.
 
 
Under dagen fick vi nya små Osdalsbor
 
 
Två stycken små dunbollar,och inatt har det kommit en till....
vi får se vad som händer under dagen...kanske kommer det ett par till
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 

Tillbaka i vardagen

Kategori: Dagbok

Jaha...så var det klart,
jag hoppas det dröjer LÄNGE innan jag ska behöva ta ett avsked igen. 
 
Helgen har varit fantastisk...verkligen precis så bra som den någonsin kunnat bli.
Min syster P och hennes man kom till stugan på torsdagen så dom hade "öppnat" den.
 
 
Efter jag installerat mej tjatade jag med syrran till stranden för ett dopp...
och för att känna sanden mellan tårna...hihi
 
 
 
När vi kom hem hade min systerdotter, Marina och systerson Gustav kommit,
alltså dom som mist sin mamma, I
 
Senare tog vi en promenad till I´s sambo som tillbringar hela somrarna i sin husvagn,
alla ville vara med på bild....eller inte
 
 
 
 
Inte ens lilla Trazzel...haha
 
 
 
 
Lördagen gick Marina och jag efter vattenbrynet till det ställe vi brukar bada,
vi tokade oss en del och hade kul tillsammans
 
 
 
 
sen var det hem och duscha innan vi cyklade till marknaden i hamnen....
 
 
Jag var tvungen att kontra lite till Martin,
han hade nämligen hyrt en Mustang i USA och skickat bilder till mej på alla möjliga poser...
Ja...vi är jättebarnsliga i min familj.....hihi
 
 
 
På eftermiddagen kom Greta, (I´s andra dotter) med sin sambo Björn,
sen var det dags för det vi alla var där för,
 
 
 
 
Det kunde verkligen inte bli bättre,
solen som glittrade i vågorna och musiken jag valt....
en stund av stillhet och eftertanke.
Samtidigt som urnan sjönk, kom det en mås seglande över blommorna,
den tog ett varv över oss och sen försvann den.
Det kändes som en sista hälsning från min syster...
"nu är jag fri"
 
Vi avslutade med en middag på hotellet,
innan Greta och Björn åkte hem till Växjö.
 
Tidigt i går morse åkte Marina och Gustav med bussen hem till Valbo,
Syrran och jag åkte ner till stranden för mitt sista dopp innan jag satte mej i bilen för hemresan.
Hade tyvärr jobb på schemat, annars hade jag åkt hem idag.
Söndag innerbär ju en massa trafik och huvagnar,
men det gick bra, även om det var väldigt segt emellanåt.
 
 
Ja...så var min helg,
i morse vakande jag upp och kände mej avslagen,
har liksom ingen energi till något...vill mest gråta.
 
 
 
Leo har varit väldigt påverkad av värmen, så jag vågar inte gå på prommis med honom,
Janne hade spolat av benen och tassarna på honom med slangen en bra stund innan han piggnat till.
usch...tur att jag inte var hemma och såg Leo så passiv och ointresserad av allt, som Janne sa att han varit,
jag hade blivit jätterädd....
 efter bara ca 10-15 minuters svampletande i skogen hade han varit helt "borta"...
fasen alltså vad fort det kan gå.
 
I dag är det lite blåsigt och regn till och från....men bäst att ta det försiktigt med honom ändå.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det tar liksom aldrig slut

Kategori: Familjen

Natten kunde varit bättre...vaknade dessutom med en grym huvudvärk....
kanske abstinens eftersom jag inte tog värktabletter när jag la mej ;)
 
 
Jag gick min vanliga runda för att släppa ut fåglar och se till kycklingarna,
hittade en kyckling som var döende,
de andra satt och tryckte i ett hörn, precis som om dom var rädda för den.
 
Så dagen började med att jag slog ihjäl en kyckling och begravde den.
Det är svårt, men aldrig att jag skulle kunna lämna den att plågas till döds,
man får liksom välja mellan pest eller kolera :(
sen flaxar ju höns en stund efter så det är verkligen obehagligt när man står där och undrar om man slagit tillräcklingt hårt, om den verkligen är död eller om den lider av att man skadat den:(
Och varje gång tänker jag att vi inte ska ha höns.
När jag tittade till de andra var dom väldigt slöa så jag befarar att alla är sjuka.
 
En sån här morgon gör ju att jag tappar farten på något sätt,
 Vad var det nu jag tänkt göra idag?
 
 
 
I går gjorde jag klart med högtrycken ialla fall.
Så här ser det ut när man kommer in hos oss,
Avas box direkt till höger, den till vänster är tom,
Magnus box i högra hörnet och Atigas mittemot den,
bakom grinden ni ser utanför bakdörren, finns gödselstacken
 
 
 
dörren till foderkammaren, där går vi igenom för att komma till sadelkammaren ,
jag står i skötspiltan och tar detta foto.
 
 
 
Nu har jag (nästan) bestämt att måla en del av stallet, 
så jag behöver skrapa bort den gamla flagnande färgen.
 
 
Sandra tog ut Atigas en sväng,
han hade varit pigglin.
Maria kom när Sandra kom tillbaka, ingen samordning alls...
Jag mockade hage och hade det vanliga sällskapet <3
 
 
Norriz är den mest sällskapliga katt jag träffat,
han är så gott som alltid inom synhåll.
 
 
 
Jag städade inne och bytte gardiner i TV-rummet,
det var på tiden...det är flera år sen sist....
som jag bytte gardiner alltså, städar gör jag ju jämt ;) 
 
 
Sen kom samtalet.....
båda mina bröder har åkt ambulas till akuten,
av olika anledningar och inte tillsammans, inte ens samma dag.
Det kan tyckas ointresserat och känslokallt,
men jag har helt enkelt inte orkat ringa tillbaka efter jag fick mess om att allt var lugnt.
Så jag vet inte om båda är inlagda....ska ringa sen.
 
Morgonen gav en hint om hur dagen ska bli,
jag måste sortera mina tankar så det blir någon slags struktur på den....
 
....försöka komma ihåg att ringa om de där gardinerna till sovrummet
och jag borde fylla på förrådet av höns/ank-mat....
 
....det enda jag egentligen vill göra är att rida en sväng,
kanske är Avas semester slut nu?
Eller en liten promenadritt uppskattar hon kanske trots semester?
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Så blev det Måndag igen

Kategori: Familjen

Lektion för Lotta i går, den blev en av de bättre.....inte bara för att Ava skötte sej fint,
min egen insats var inte så dum heller faktiskt...humöret var på topp och allt stämde liksom.
Det kanske var ett bra drag att rida lektioner med en dags mellanrum?
Lotta rider ju också för I-M och hon red efter mej i fredags, så hon hörde vad I-M sa till mej då,
 vi fortsatte där.....nu ska jag inte skryta mer om det.
Men jag gled som på moln på hemvägen...haha.
 
Jag hade tänkt ta Atigas direkt, men en av våra veterinärer, som skulle köpa kaninburen ringde och jag sköt upp Atigas tur.
Det var väldans bra det....att jag inte helt överlät det med buren åt Janne,
han är inte lika "på" som jag.
Nu fixade jag köpare på ällingarna (ankbebisar) när de kommer,
dessutom hjälpte han mej att ta av ringen från den av hönorna som är mest utsatt för kvalstren,
det var verkligen en lättnad....den satt så inbäddad i det tjocka benet så det gjorde ont i mej.
 
Nackdelen med att skjuta upp Atigas tur var att jag inte orkade det jag tänkt,
men en liten promenad i grimman fick han i alla fall,
det viktigaste är att han rör sej..och får se annat än hagen,
hade han varit helt frisk i sina ben och igång skulle jag förstås inte nöjt mej med en promenad.
Vi gick först till sjön,
han tycker den är läskig så jag vill göra den till en naturlig del av ridturen, så som det är för de andra två.
 
 
Han var jätteduktig, satte ner nosen, frustade lite och sen drack han :)
Sen gick vi upp för den brantaste backen, det var tydligen jobbigt, för han stannade flera gånger.
Undrar om han insåg att det är mer ansträngande att stå still i en backe, än att klättra upp? Hehe
 
Maria kom på kvällen när jag "dött" i soffan,
jag bad henne ge kvällsmaten efter hon ridit,
hon vet att Ava och Atigas äter i hagen och Magnus utanför,
men hon råkade vända ryggen till en stund och Atigas fick i sej av Avas mat....
han måste få blöt mat och det får inte Ava, så det blev lite stressigt en stund.
Hon ringde efter mej och var jätteorolig då han hade låtit ansträngt och hostat upp slem,
jag tog på grimman och sprang en bit med honom, han stannade och hostade upp ännu mer slem och det rann ur näsan på honom också..stackarn.
Det kändes inget konstigt på halsen och han såg inte medtagen ut, men jag har aldrig varit med om någon häst som haft foderstrupsförstoppning så jag vet inte vad som ska göras.
att jag sprang med honom var bara en så´n sak som föll sej självklart...fråga mej inte varför.
Jag ringde veterinären, som sa att om han inte var svullen på halsen var det inte så allvarligt att hon behövde komma,
vi skulle massera halsen och jag skulle springa med honom..
.ja, det hade vi ju redan gjort, men jag sprang lite till för att försäkra mej om att det inte skulle komma upp mer.
Jag gick in till soffan igen och Maria stannade en stund till,
Atigas hade börjat beta när hon åkte så det var lugnt.
Jag kollade ut nån gång under kvällen och allt såg normalt ut så jag kunde slappna av.
 
Ava lämnar inte sin mat, men jag brukar alltid titta medan dom äter,
man vet ju aldrig när hon kommer på att hon är mätt.....det tänkte inte Maria på,
hon vet ju bara att A + A äter i hagen..
 
Dessa djur......man måtse alltid vara beredd på att det kan hända vad som helst,
nu var det som tur var inget vi inte kunde få ordning på själva, men när Maria ringde, fick jag synen om  veterinärbesök, vaknatt och oro.
Phu....
 
För er icke hästkunninga, ska jag berätta att hästar inte kan kräkas, fastnar något i halsen måste  människan hjälpa till att få upp det.
Detta hade kunnat sluta riktigt olyckligt om han fått i sej mer, men som tur var så gick det bra.
 
 
I morse tog jag med honom på en ridtur direkt, medan de andra åt sin frukost,
sen fick han äta sitt utanför stallet, när vi kom tillbaka.
 
 
Vi red ner till sjön, 
att gå ner i vattnet var inte att tänka på....
men jag är som bekant envis, vände på honom och backade ner,
lite förvånad när bakfötterna blev blöta, fick han bråttom därifrån...hihi
Det kommer att gå fint att bada alla fötterna snart :)
 
Vi fortsatte in på terrängbanan...
wow......tyckte han när han såg hindren och började ladda.
 
 
 
Att hoppa kommer inte på frågan än på läääänge,
om ens någonsin igen,
så han tyckte nog inte att jag var så himla rolig när jag sa att vi bara skulle skritta förbi dom.
När vi kom till ängen och han såg de hinder som står där, gjorde han ett nytt försök,
sneglade mot en grind, ökade traven och tog sikte på en stock....men jag gjorde honom besviken igen.
 
 
Lite tråkigt...min bror....
 
Jag har försökt att hålla det ifrån mej, men häromdagen skrev jag ett kort mail till honom,
att jag var ledsen och att jag saknade honom.
Jag hade hört att han varit nykter några dagar och fick för mej att han tagit sej i kragen.
Morgonen efter hade jag fått ett konstigt mail av honom...men det var inte från hans mailadress utan från mobilen...hans nummer@mms.tele2.se, 
det ser konstigt ut och det går inte att svara på,
jag vet inte hur han gjort, men han har inte sett det jag skickade.
Det verkar inte som han vet hur han ska öppna sin mail :(
I natt har han skickat flera meddelanden på samma sätt,
allt detta från påsken kom över mej igen...
 
Tidigare sa jag att jag skulle åka med tåget upp och köra honom till Öland i hans bil, 
Inte för att han skulle vara onykter, utan för att jag inte tror han orkar köra så långt själv.
Nu har han sagt till syrran att han ska åka till Öland om han får hjälp att köra....
antaglingen tänker han att jag ska hjälpa honom, som jag sa...
men det var ju förbehåll att han höll sej nykter...
och det gör han ju inte :(
Varför ska allt vara så j-a svårt?
Om han bara ville inse att han behöver hjälp,
att han inte ska skjuta ifrån sej de som bryr sej om honom.
 
Jag vet inte ens om jag borde skriva om öppet detta...
men detta gnager i mej och ni är bäst på att trösta <3
 
Nä nu ska jag göra i ordning Ava för ett lättare pass i paddocken.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 

Tungt och tråkigt inlägg

Kategori: Familjen

Det är få som vet är att båda mina bröder är alkoholister,
den yngre fick en stroke för ca 5 år sen och är numer nykter, den äldre har varit nykter ca 8-9 år,
i och med fruns sjukdom började han smutta och nu har alkoholen totalt tagit över.
Innan jag åkte upp sa jag bestämt ifrån att jag inte tänkte komma om han drack,
 det förstod han och sa att han inte skulle göra det medans jag var där.
Jag trodde han skulle klara det, eftersom han gjorde det förra gången jag var där.
Samma dag som jag skulle åka, var han försvunnen,
alla telefoner var avstängda, han har ett gäng,
min svägerska åkte dit, men lägenheten var tom och bilen borta.
Alla var så klart jätteoroliga...och frågade mej hela tiden...jag som satt på tåget.
 
Hur som helst så kom han tillrätta och hämtade mej på stationen.
Kylen var full med starköl och jag sa igen att jag skulle åka hem om han drack,
det gick inte in, för han smög och trodde inte jag skulle märka något.
Jag vet inte vad ni har för erfareneter, men en alkoholist tror att den lurar alla, att ingen märker något.
När han, på lördagen bad mej köra till stan för att han hade tagit en "pilsner" på morgonen, satte jag ner foten och började packa ihop mina saker.
Men jag kunde ändå inte förmå mej att lämna lägenheten den dagen, trots att han satt i bilen och drack.
Men dagen efter kom jag därifrån....
Snål som jag är hade jag köpt en icke ombokningsbar tågbiljett,
jag tillbringade en dag med svägerskan, vilket förstås var trevligt,
men jag borde inte ens rest hemifrån med tanke på mitt mående,
och detta hjälpte ju inte till att få mej att må bättre.
Jag vet att min bror inte kan rå för detta, men jag känner det som ett stort svek,
jag gjorde detta för hans skull och ingen annan, och han behandlar mej som en skit.
 
Min ungdomskamrat hjälpte mej att komma därifrån, han sa till min bror vad han tyckte,
-Bullshit, bullshit var det enda svar han fick.
En annan kompis var också där, men han stannade i lägenten nå´n timme till,
och messade mej senare.....han visste sen många år hur det ligger till,
men som sagt, min bror har varit nykter de senaste 8-9 åren.
 
Nu är han jättearg på mej, säger att jag inte ska bestämma över honom, 
han lyssnar inte på att jag bara bestämde att jag inte ville vara där.
Han sa massa elaka saker om mej till svägerskan,
 
-Hälsa Marianne att jag inte vill leva längre!
och att han skulle skriva om testamentet...
precis som om jag hellre skulle vilja ha  dessa milijoner än en frisk bror? 
Ingen mer än han själv kan hjälpa honom nu,
läkaren har sagt att han måste välja,
livet eller spriten.
 
Jag älskar min bror och är så orolig för honom, men vet att jag måste "stänga dörren"
Och det försöker jag också, men det tär på mej.....
Jag måste inse att jag förlorat min bror nu och att jag inte kan göra ett endaste dugg mer än att se på när han går rätt in i döden.
 
Detta är svårt att berätta, att blotta mej så här,
men tänkte ändå att det måste göras,
att jag inte ska hålla honom bakom ryggen och låtsas som ingenting,
Jag tror att jag hjälper både honom och mej bättre genom att erkänna för andra att han har problem.
Han tror att ingen märker något, så som alla smygsupare, 
det känns så förnedrande att han behandlar alla som om dom är idioter,
jag har försökt förklara att de som dricker som är dumma i huvudet om dom tror dom lurar oss som är nyktra.
 
 
 
 
Tåget hem....
elfel och över tre timmars väntan på perrongen i Stockolm,
alltså, det fick mej nästan att bryta ihop...på riktigt,
hela tiden ändras preliminär avgångstid, den flyttades fram ca 40 minuter i taget.
Jag kollade buss till Borås, men när det närmade sej dess avgång såg det ut som om tåget skulle komma inom ca 15 minuter....vilket det förstås inte gjorde :(
 
Slutligen kom det upp på tavlan att mitt tåg stod på perrong 18.....och skulle avgå om tre minuter,
jag sprang ner för alla trappor, upp på rätt perrong och kom på tåget,
min väska var mer än tung och jag var helt gråtfärdig.
 
Klockan var strax efter åtta på kvällen när vi äntlien rullade in på perrongen i Borås,
den ursprungliga ankomsttiden var 16.46
 
Så var min påsk...ett väntande att få komma hem igen.
Jag är medveten om att detta inlägget kan vara lite rörigt, men ni får stå ut
 
Ha det bäst,
Marianne

Hemma igen

Kategori: Dagbok

Det var inte lätt att lämna min bror i går morse,
 han är så vilsen i allt som har med hushållet att göra och jag skulle vilja pyssla om honom mer än dessa få dagar.
 
Han bor på 7:e våningen, lite annorlunda känlsa för mej.
 
Jag har rensat i köket, lagat lite mat och plockat lite i största allmänhet,
Mari-anne har ju inte orkat på väldigt länge så det fanns att göra.
 
Vi var på begravningsbyrån,
jag måste säga att det var en väldigt sympatisk kvinna som tog hand om oss.
Sandviken är inte så stort och både min bror och svägerska är välkända,
så det blev en hel del prat om minnen och annat....det kändes personligt och fint.
 
Vi var och hälsade på min andra bror också,
Han fick en stroke för 5-6 år sen och tappade språket...
men humorn har han kvar och svordomarna....
Båda mina bröder svär väldigt mycket, 
Det är väl därför det hoppar många fula ord ur min mun...jag har haft bra förebilder....haha
 
V åkte till Mackmyra, där vi bodde några år under min uppväxt,
huset är borta, men jag kände igen mej ändå,
Detta var en alle´ ca 1 km lång och bara ett enda gatlyse,
Oj vad jag var mörkrädd där...pappa fick ofta komma och möta mej när jag kom från skolan.
Jag såg en ande där en gång och sen sprang jag som en galning om jag inte hade sällskap av någon vuxen.
Till vänster går en gren av Gavleån och till höger ligger fabriken som nu har något med Whiskeyn att göra.
 
 
Herrgården var närmsta grannen, där fanns fruktträdgården vi pallade äpplen i,
inte för vi ville äta äpplen, för det hade vi ju hemma...det var spänningen. 
 
 
Vi fick besök på  måndagskvällen, en kompis till brorsan som är medial,
vi pratade om våra erfarenheter och en del upplevelser,
 tiden sprang iväg fortare än någonsin, och plötsligt var det mitt i natten...haha
jag var helt tagen, det bubblar forfarande av glädje i mej.
 
Hemresan gick väldigt smidigt,
Ca 70 mil, tre byten och drygt 5 timmar,
Att jämföra med de 17 milen, 4 byten och ca 6 timmar förra gången jag var ute och reste.
Idag var det dessutom trevligt att först byta i Gävle, där jag är uppvuxen, 
Sen i Stockholm där jag bott halva mitt vuxna liv.
 
Jag var ganska trött när jag kom hem, 
katterna kom springande från olika håll och Ava var helt galen... pussades och gosade,
drog med läpparna i jackan och ville buffla med mej...
gosiga Ava, hon visade så tydligt att hon saknat mej och var så glad när jag kom :)
 
Efter jag mockat och ätit somnade jag i soffan....försås, hehe
 
Nu ska jag försöka återgå till mina rutiner, 
och om några veckor åker jag tillbaka till Sandviken.
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 

Mowiemaker

Kategori: Familjen

I går var det slödag för Ava, jag mockade och gjorde klart allt redan efter utsläppet...
alltså var jag klar före halv åtta, så gjorde jag ofta förr,
men den här stallsäsongen har jag mest längtat efter frukosten och lämnat det där till senare på förmiddagen.
 
Under Leos promenad pratade jag med min bror, 
jag vet inte om jag har berättat att han är musiker?
Han och Marianne, (som hans fru hette) träffades 1965 då han började spela i dansorkester som hon var trummis och sångerska i.
Sen dess har som jobbat ihop och spelat dansmusik, dom är ganska välkända uppåt Gävle-Sandviken.
Hur som helst, vi kom överens om att jag skulle lägga ut några av deras spelningar på youtube,
mina FB.vänner har kanske sett länken jag la ut i går?!
Idag har jag laddat upp mer, och ännu mer kommer det att bli...jag antar att deras "fans" blir glada.
 
Under tiden jag ordnat med detta har jag drömt tillbaka på alla gånger jag suttit på krogen och lyssnat,
väntat på att dom ska ha paus och när kvällen varit slut, åkt med dom hem.
Ett helt sjukt roligt men oförglömligt minne är när min dåvarande man fyllde 40 år,
det blev rena rama jammandet hemma...
alla gäster satt med grytor, skålar och träslevar, brorsan höll takten,
Marianne sjöng och utanför stor alla grannar och lyssande och applåderade.
 
Jag minns också den kvällen när jag kom till de stamstället dom spelade på, brorsan knuffade in mej i köket,
rakt i famnen på den som skulle bli min sambo under några år och min äldsta sons pappa.
 
Det är sånt som ploppar upp i skallen nu.
Vi har haft så otroligt mycket kul....
hon hade en speciell röst och ibland när hon sjöng på svenska hördes sandviksdialekten....:)
 
Ni får ett litet smakprov, dock inte på svenska, 
det är tillåtet att hoppa över...;)
                                                                                                                                                                     
                                
 
Jag är allätare när det gäller musik och lyssnar lika gärna på hårdrock eller klassiskt, beroende på sinnesstämningen.
 
 
Ha det bäst,
Marianne