marresmams

Jag fick frågan....

Kategori: Ankor

......om jag kunde skriva lite mer om hur jag tar hand om mina fåglar,
 lite allmänt vad de behövet och om hur jag sköter de.
 
Så idag blir det fjäderfän för hela slanten,
ett megalåååångt inlägg för er som är intresserade....
Jag hoppas ni som inte orkar läsa hela inlägget blir lite roade av de korta filmsnuttarna åtminstone.
 
Som jag berättat förut har jag önskat mej höns hela livet,
och när jag flyttade hit fick jag äntligen chansen.
 
Jag började med tre hönor och en tupp.....
trodde jag....... ända tills en av hönorna stod på ett ben och gol.
Alltså var det två av varje.....några månader senare fick jag tre fina rashönor i present.
Jag hade ingen aning om att det fanns olika raser på höns...haha.
 
Det är inte alla hönor som ruvar, men en av de först köpta gjorde det,
det blev kycklingar och vi köpte till flera, 
så som mest har jag haft 32 djur samtidigt.
 
Med så många var det tur att grannarna tyckte om mina höns,
de rensade nämligen deras bärbuskar...ooops
 Jannes brorson hittade kycklingar nere vid sjön där de mumsade på smågrodor...
ja jisses, det var höns över allt...
Nu har jag snart lika många, hoppas de håller sej från sjön åtminstone.
 
De värper nästan hela året om man har lampa,
 på hösten byter de sina fjädrar, ruggar,  då värper de inte.
Har man som jag, fått kycklingar tidigt på våren börjar de värpa i oktober-november 
och äggen levereras utan uppehåll ;)
 
               
 
Jag har inte haft någon höna som velat ruva på länge, förrän nu i år,
så därför har jag kläckt i maskin.
Det berättar jag om i ett annat inlägg. 
 
Hönan ruvar 21 dagar, de andra lägger oftast ägg i redet där någon ruvar, 
så jag märker de ägg som ligger från början och försöker plocka bort de som tillkommer,
om jag kan....den ruvande hönan kan vara ordentligt ilsk och då blir det svårt. 
Hon går ifrån en liten stund varje dag för att äta och göra ifrån sej,  
har jag tur, ser jag det och hinner plocka äggen då.
 
 
Det bästa är om hönan med kycklingar får stanna i gruppen,
men så blev det inte nu sist då hönan var så himla ilsken.
I går fick de flytta in igen,
det blev slagsmål direkt men tydligen kom de överens för efter en stund blev det lugnt.
 
 
 
Som ni vet så släpper jag de fria på dagarna,
när det blir skymning går de själva in och nattar sej och jag stänger om de.
De har både en liten gård samt en lucka in i huset,
luckan brukar jag bara stänga när det är riktigt kallt eller när kycklingarna är riktigt små.
Nu med sommartiden och det mörknar senare går de ändå in runt 18 - 19 tiden,
men det händer att jag får jaga in någon ibland.
 
De flesta sitter på pinnarna och sover, men vissa sover på golvet eller i ett rede,
ibland ligger de flera och trängs i samma rede.
 
Pinnarna ska vara tjocka så de inte når att gripa runt med klorna och så de kan ligga på de,
vi har tagit grenar i naturen så blir "greppet" olika beroende på var fågeln sitter.
 
På golvet kan man ha lite olika material, vi har alltid haft spån och lite halm eller hö,
men nu i vår har de fått easy strö en period, (det är småsmulor av halm tror jag)
De kan plocka och äta av det iallafall.
Man kan ha bara halm, torv, mix, spån eller egentligen vad som helst man själv tycker är bekvämt.
Underst har jag kalkat förr, men har bytt till stallosan nu i vår,
det är för att neutralisera ammoniak samt ett försök att hålla ohyra borta.
 
Ohyra kvävs av kalk, stallosan, kiselgur och liknande "torra" pulver,
så det strör jag även i redena,
där har vi spån, eller easy strö också.
 
De behöver ett "bad" av sand, aska, torv eller nåt som de kan gräva och rulla runt i,
 eftersom våra går ute hittar de sina favoritställen att bada på



I deras gård brukar jag lägga aska och kiselgur eller stallosan på ett ställe där de brukar gräva.
Badet är deras sätt att hålla efter ohyra.
  
                  
 
Blir hönsen nedsatta av någon anledning, tar ohyran över,
det har tack och lov inte hänt hos oss, så det kan jag inte berätta så mycket om, 
men bada i såpa och pudra med kiselgur har jag hört....
samt sanera hönshuset.
Jag tror att lössen lever upp till ett år utan värddjur, så man måste sanera noga.
 
Jag har haft lusfälla uppe vid ett par tillfällen och den har varit tom, 
så jag tror inte det finns löss hos oss...
Lusfälla = en kartongbit på väggen ett dygn,
lössen kryper in i de små gångarna i kartongen så de syns när man delar den.
Det är ingen fälla i ordets rätta bemärkelse, bara ett sätt att ta reda på om det finns löss.
 
Benkvalster är annat...
de kryper in och lägger sina ägg mellan hornplattorna på benen,
de kväver jag med vanlig matolja som jag penslar eller sprayar på benen,  
eller smörjer in med fet hästsalva.
Ibland känns det som ett evighetsjobb att bli av med de,
 eftersom man måste upprepa det flera gånger med 5-6 dagars mellanrum.
Det är väldigt vanligt med dessa kvalster, de överlever ca 10-14 dagar utan värddjur.
 
Mina är ju ute mestadels så jag behöver inte mocka så ofta,
Men ett par storstädningar varje år, då jag tömmer ut allt och en av de gångerna högtryckstvättar jag.
I år har jag ångtvätten också som jag räknar med ska hjälpa till att ta död på alla kryp.
Som alka djur vill de ha friskt vatten varje dag,
nu när jag har kycklingar fyller jag mat också dagligen, annars får de leta ute.
 
 
MYSKANKORNA...
......är lättare på många sätt,
de behöver en badbalja eller damm, draken doppar huvudet och tvättar sej, honorna hoppar i och badar.
De vill ha vatten när de äter så vi har vattenskålar lite här och där på gården.
Det som jag tycker är mest besvärligt är att hålla de med vatten på vintern,
de stänker och slaskar väldigt mycket så det blir blött och kladdigt inne i deras hus
 och ute fryser det förstås.
 
Det är ankorna som bestämmer över smådjuren på gården,
till och med Leo går undan...här skäller två honor ut en tupp
 
               
 
 
De lägger inte ägg som hönorna, 
de börjar på våren och samlar ihop så många de vill ruva på, ca 10 -15.
Hon ruvar inte som hönorna heller, hon går ifrån ganska mycket i början,
hon behöver äta, bada och tvätta ansiktet.
 
Man får räkna med 32-34 dagars ruvade,  
men som ni märkte nyligen kan det ta längre tid...hihi
 
                
 
 
De har inte ohyra i samma utsträckning som höns,
vi har faktiskt inte haft någon anka som varit sjuk eller haft några problem.
 
De är otroligt sociala och trevliga fåglar,
och ser direkt om det är någon främmande som kommer.
Draken visar sin kärlek till mej på ett gulligt sätt,
han pickar med näbben på mina ben...
Men han vaktar sin familj också, då blir det ett lite hårdare nyp...hihi
 
Jag har ju beslutat att detta är sista året med ankorna, 
det känns vemodigt och jag kommer att sakna framförallt draken.
Han är som en liten kompis och håller mej sällskap när jag pysslar här på gården.
 
 
 
Jag hoppas jag inte tröttat ut er och att ni som var nyfikna har fått veta det ni undrade över,
annars är det bara att fråga. ...det brukar ju oftast vara så att ju mer man får reda på, 
desto fler frågor ploppar det upp....haha
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
  
 
 
 
  
 
 
 

Extrainsatt program...eller inlägg menar jag

Kategori: Film

Yvonne brukar tacka för ridturen när jag visat Avas öron från hästryggen,
jag är ju lite barnslig så jag tog det ett steg längre ;)
  
                
 
 
                                     
 
Jag har två saker på inköpslistan för leksaker,
en sån där kamera jag kan sätta i hjälmen och en kikare.
 
 
Sen kommer en film från lektionen förra veckan.
Jag har satt ihop de två sista rundorna, 
den första hade Ava inte bestämt sej riktig för om hon skulle lyda eller inte,
men det hade hon till den andra.
Hon var lydig men jag hade inte riktigt släppt hennes bus så tog för mycket i henne...
jaja...förr eller senare kanske jag lär mej.
 
                                    
 
Snyggt galoppombyte där på slutet va? ;)

Ha det bäst,
Marianne

Vem är mest envis? Avas egna inlägg

Kategori: Film

Ett lååångt inlägg med bara häst!
 
Jag har kastat in ett par filmer från våra första år.
 
Det finns de som undrat varför jag varit så envis och inte gett upp Ava,
trots att hon har varit en riktig bitch och prövat mitt tålamod över bristningsgränsen många gånger.
Trots att hon skrämt mej och gjort mej illa så många gånger,
fått mej att gråta av både smärta och uppgivenhet.
Vi har krigat många gånger... varit så osams ibland att jag nästan hatat henne.
 
 
Varför ger man inte upp? 
 
Det har funnits tillfällen jag tänkt skicka tillbaka henne till Irland..där jag köpt henne.
Jag hade ett helt år på mej om jag ångrade mej.
Men vi har kämpat på med allt.
Hon var 9 år när hon kom i juni 2011 och kunde inget mer än att gå rakt fram,
hon hade "bara" gått på jakt, men har fin hoppstam.
Hon var ojämt musklad och när jag ställde mej bakom henne såg det ut att vara två olika hästar på ett redigerat foto...så ojämn var hon.
 
Varför valde jag att köpa en sån häst?
När jag såg henne första gången visste jag att hon var min, 
då visste jag inget alls om henne...inte ens att det var ett sto,
(som jag sagt att jag ALDRIG skulle ha..hehe)
jag bara kände i hjärtat att där står min häst!
 
 
 
Maria följde med till Irland och  
det var ganska tuff och intensiv ridning på Oliwers hästar medan vi var där och jag fick så klart ont i ryggen,
när det var dags att provrida Ava klarade jag knappt av att ta mej upp i sadeln, 
hon tog tillfället i akt och började bråka men jag tänkte att det berodde på att jag var svag och inte hade något att sätta emot....så red Maria och det såg ju bra ut
så vi tänkte det skulle ordna sej när vi kom hem och jag blev bra i ryggen.
 
Visst vad det gjorde...haha,
bland de första gångerna jag skulle sitta upp, reste hon sej, jag åkte i backen och hon trampade på min fot.
tjohooo vad bra det gick!
Petra hängde på henne och slutligen satt hon upp och red några steg.
Hon hjälpte mej mycket där i början...senare också faktiskt,
 
Nästa gång när jag skulle sitta upp bad jag någon hålla i henne....vilket hon inte accepterade,
hon kände sej trängd och började resa sej igen...
På något sätt kom vi förbi detta problem med upsittningen så småningom,
att rida var inga problem alls, bara hon hade Magnus med sej.
Hon var rena drömhästen att rida ut i skogen på.....med sällskap.
efter ett tag skulle vi börja göra henne till ridhäst så vi gick till ridhiuset och red för Lotta,
suck!
 
Så länge hon tyckte det var kul (de första minuterna) gick det bra,
men krävde jag något blev det tvärstopp,
hon skruvade på sej, backade, stegrade eller kickade. 
Jag kände mej liten och blev mer och mer rädd...det skäms jag inte för att säga,
bock och kick bryr jag mej inte så mycket men
jag hatar att sitta på hästar som dansar på bakbenen och jag vet inte hur många gånger hon knockat mej när hon plötsligt kastat sej uppåt.
Jag började gå upp till ridhuset utan Magnus och Maria.
 
Jag minns en gång jag hade besämt med Lotta...tror inte Ava varit här ett år då,
vi har nästan exakt 1 km till ridhuset, hon hann resa sej ungefär 30 gånger på den biten.
Jag var genomblöt av svett och tårarna bara rann...
det första jag sa till Lotta var -kan du hjälpa mej att sälja henne? Jag vill inte ha henne!
Svaret...-Sitt upp nu så får vi se hur det går!
 
Det gick jättebra...och jag kunde slappna av och verkligen känna att NU....
 jag hann inte mer än ca 10 -15 meter på hemvägen innan hon reste sej, gick runt, jag tappade henne och hon satte av i full galopp.
Hon tog ifrån mej den glädje jag känt efter passet...
 
Jag minns en annan gång, vi skulle rida ut med ridskolan, Maria var på semester men hon hade lånat ut Magnus så jag fick sällskap,
när vi skilts från ridskolehästarna efter turen var hon helt galen,
hon började resa sej gång på gång och studsade fram och tillbaka på vägen,
trots sällskap...
jag bara upprepade-jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!
 
Jag minns när vi skulle tömköra i skogen....hon reste sej och snodde in sej i träd och tömmar flera gånger.
 
Jag minns vilket jobb det var att få lyfta hovarna, lättast var det om vi var två...
en som fick henne att gå framåt och en som var snabb att fånga hoven i steget.
 
Hur hon vägrat komma i hagen...under en period mitt i vintern tog det ungeför 40-45 minuter att få tag på henne....vissa nätter var det nära att hon fått vara ute ensam i kylan.
 
Jag minns när vi skulle gå de första korta promenaderna ensamma från gården...
hon gick på bakbenen mest hela tiden.
Jag hade en grimma som gav ett tryck i nacken när hon reste sej, 
vi utökade hennes trygghetszon efter hand som hon kände sej bekväm med den rundan vi gått
 
Jag fick en del kritik för de där promenaderna,
men jag kände att vi behövde få tillit till varandra och att hon måste börja känna sej trygg även utan Magnus......det tog ungefär ett år.
Jag minns första gången jag skulle rida ut själv....jag bad någon gå bredvid,
dels för att jag skulle kunna slappna av och dels för att någon skulle kunna ta henne om hon började dansa.
...när jag red ut första gången utan någon bredvid...vi red en liten sväng där vi gått mycket och där hon kände sej trygg,
vi utökade rundorna på samma sätt som med promenderna.
 
 
              
En av våra tidiga dressyr clear rounder, 
då hade hon varit hos mej knappt två år.
Jag är ingen dressyrryttare och mitt mål var att få henne att lämna kompisarna utanför och gå in ensam....jag glömmer vägen, sitter som en kråka samt är spänd och i obalans.
 
 
Jag kan fortsätta,
men ni har nog förstått nu vilken svårflirtad och envis häst hon har varit,
vilka maktkamper och vilka krig vi haft.
Envis är hon fortfarande, men på ett annat sätt.
 
I bland säger jag "varför kan hon inte bara göra som jag ber så vi slipper bli osams?"
Vår  ET har bästa svaret...
"Precis så tänker hon om dej också" 
 
 Hon har sagt så här i efterhand att jag gjort ett bra jobb, att hon aldrig trodde jag skulle klara detta,
det är det nog fler som tänkt...
 
En del har haft åsikter, men jag har gjort på det sätt som jag trodde var det bästa för Ava och mej,
nu är vi bästa kompisar, även om hon forfarande är grymt besvärlig ibland är jag aldrig rädd och jag vet att hon måste protestera ibland, säger jag till på skarpen så känner jag nästan hennes förvåning
"Vadå? Jag har väl inte gjort något?" 
och sen gör hon oftast som hon blir tillsagd.
 
              
 Första clear rounden då hon varit hos mej 16 månader,
jag är spänd som en fiolsträng och såg mej själv ligga och sprattla i leran med mina vita byxor.
 
Varför har jag inte gett upp?
 
Några av er vet att jag fick min förra häst, Brigade, av mitt ex.
Innan jag fick honom, ägde exet honom men jag red.
 
Han sa alltid att jag inte kunde rida...ständigt sa han det.
"Det enda du duger till är att att lufsa runt i skogen"
"Du äger ingen häst, så du vet inget" 
 
Berömde jag Brigade för något, frågade han föraktfull varför jag berömde honom..
"vad gjorde han som var så bra?"
Jag red lektion ibland, hörde han då att jag fick beröm av tränaren var han tvungen att ta det ur mej,
då fick jag inte rida under en period och absolut INTE lektioner,
då lät han småtjejer rida istället, som inte klarade det och gav Brigade en massa olater,
som jag senare fick jobba bort.
 
Hur som helst...han tog allt självförtroende ifrån mej,
När Brigade var borta och jag skulle åka till Oliwer på Irland för att köpa häst, 
berättade han att mitt ex varit där ett par veckor tidigare för att köpa Ava men ångrat sej,
han hade kommit tillbaka från en ridtur och räckt tyglarna till någon och sagt att 
"Den här skithästen ska jag inte ha"
Veterinärbesiktning och alla papper var klara för att hon skulle åka till Sverige
så han hoppade verkligen av i sista stund.
 
Jag vet hur han är.(Var?)..han har ingen känsla för djuret utan ser det som en ägodel som man kan piska fram något ur, men det går inte med Ava...det gick inte med Brigade heller,
det var därför han inte ville ha nån av dem.
Brigade var en mycket klok och känslig häst som  "frös fast"  om man inte behandlade honom med silkesvantar,
Ava är också en känslig och klok häst. som inte behöver silkesvantar, däremot mycket kärlek och respekt.
 
Jag vet inte vad som hände på deras ridtur där på Irland men jag hoppas hon slängde av honom när/om han slog henne för att hon inte ville gå fram....jag vill gärna tro att det är så hehe
 
En lång historia som kan göras mycket längre....
har ni listat ut varför jag inte gett upp med Ava?
 
Jo,
för jag vill visa att hon inte alls är någon skit häst, att jag kan mer än att bara lufsa i skogen.
Men jag hade nog inte klarat det utan Maria,Lotta och Petra.
 
 
 
Det är häifrån både Brigade och Ava kommer.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mera lata dagar

Kategori: Allmänt

Jag kan nog vänja mej vid detta att göra ingenting ;)

Ava skulle få en semesterdag, höns och ankor hade ju nystädat,
 det var bara Leo som pockade på min uppmärksamhet.
Eftersom jag behövde handla lite tog vi en promenad mot byn och vår lilla ICA-affär.

När jag kom hem fastnade jag hos fåglarna,
De kan få mej att glömma tid och rum....
man kan inre tro att de ska tillföra så mycket för själen,
men de är sociala, nyfikna och grymt underhållande 

Här skäller ankhonorna ut en tupp som verkar fundera på om han ska våga käfta emot eller om det är bäst att dra....

       
                                        

Så småningom ropade magen på lunch och jag gick in,



På kvällen skulle Janne titta på handbollen, jag är helt ointresserad av den,
men stannade i soffan med plattan och TV4 Play,
jag såg en väldigt intressant och gripande dokumentär,
ECMO- den sista chansen
Om en metod där man syresätter blodet utanför kroppen och på så sätt kan rädda patienter med dödliga lungsjukdommar.
Vi fick bl.a följa en nyfödd irländsk flicka som flögs till sverige, 
hon låg uppkopplad i 8 dagar innan hennes egna lungor läkt och kunde klara sin uppgift.   
Sverige har använt sej av metoden sen slutet på 80-talet.

Man får verkligen en tankeställare efter ett sådant program,
hur bra man har det, och hur mycket man (jag) gnäller över skit saker. 



Jag gjorde laxlasagne, min vän Agneta har frestat mej att prova,
Det fanns flera olika recept och jag valde ett där jag hade de flesta ingridienserna hemma.
Redan innan jag satte in den i ugnen tyckte jag det såg torrt ut och jag hade rätt,
när den var klar önskade jag att jag haft någon slags sås till.
Men smaken var det inget fel på :)
Till och med Janne åt....två portioner och han brukar inte vilja ha lax.


Det var lasagneplattor (så klart)
lax,
spenat 
och ostsås,
hur enkelt som helst....
nästa gång ska jag göra en sås på creme fraiche eller yoghurt till.



Ha det bäst,
Marianne 





Slöhögar

Kategori: Allmänt

I går var det inte så stor aktivitet här hemma,
lite pyssel ute med djuren som vanligt och inne blev det småplock och tvätt...som vanligt.
Jag kände mej väldigt lat, men det är ju inte konstigt med tanke på att jag inte sovit vad jag borde. 
 
Så jag har inget roligt att berätta alls....inget tråkiigt heller för den delen ;)
Ni får roa er med att titta på filmen från i onsdags
Maria filmade men Magnus var inte helt förtjust i det...ni kan se hans rumpa..hihi
 
 
                                  
 
 
 
Idag är det minusgrader igen....hela tre stycken,
och det blåser...ishavsvindar som mor brukade säga.
 
Först snö, sen regn och nu minus....man kan åka skridskor på stallplan,
det är inte roligt att leda hästarna till och från hagen.
 
 
Jag har haft ledigt en hel vecka nu...och vet ni?
Jag ska vara ledig en hel vecka till...tjohoooo
jobb fredag den 8:e januari.
Det blir lite mindre jobb detta år...har jag tänkt ;)
 
 
Avslutar med ett foto jag hittade på Brigade och mej,
det är nästan precis 7 år sen detta togs
 
 
Min fina Brigade....gud vad jag saknar honom.
 
 
Ha det bäst,
Marianne

Stormvarning.....

Kategori: Film

...igen,
 det känns lite olustigt att lämna djuren när jag inte vet vad som kommer att hända.
Risk finns att träd blåser ner över tråden och sabbar hagen, eller ännu värre, att det blåser ner nära och skrämmer nån häst. De står ju ofta mot skogen för att söka skydd när det blåser och med allt detta regnande har väl rötterna inget fäste i jorden.....jaja...inte oroa sej för vad som KAN hända.
Jobb i dag men först läkarbesök...äntligen, jag har nästan glömt varför jag ska dit..haha.
 
 
Det blev en skön dag i går igen,
en prommis med Leo och sen en ridtur, allt i den vanliga ordningen.
Det var dimma och ruggigt i luften, så där så det kröp in under kläderna,
men det var en skön tur ändå.
på ett ställe låg en liten gran över skogsvägen...
jippie....tänkte jag och gav skänkel för att hoppa över den,
hjälp ett hästätande monster....tänkte Ava och lyfte lite där fram.
Jag tryckte till henne igen och hon travade fram och klev över...inget hopp...
och hon ska vara hopphäst? VA?
 
Tavlorna...
konstnärens iphone hade krånglat, såg jag på fb,
jag skrev ett meddelande på chatten istället för det där messet jag inte fick svar på.
Hon svarade inom rimlig tid,
ursäktade sej så väldigt mycket och sa att jag skulle få en liten julklapp som kompensation,
det  hade inte behövts, men nu är jag ju jättenyfiken...hihi
 
Den som hjälper henne att packa och skicka tavlorna hade inte fått min adress,
så det var ju inte så konstiigt att de inte blivit skickade,
även om jag kan tycka att den som ska skicka borde ifrågasatt var hon skulle skicka de efter så pass lång tid.
Nu är de i vart fall på väg, hoppas jag.
Så jag är lugn.
 
 
Jag har funderat lite på detta att kritisera andra,
eller lägga sej i, eller rätta...vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mej.
Jag är bra på att lägga mej i, även fast jag oftast säger att jag har inte med saken att göra så kan jag ibland ge råd, trots att ingen bett om de.
De flesta mumlar att det är ok
Men sånt är mycket irriterande och jag försöker verkligen hålla tyst.
Min mor var nog likadan...jag minns hennes ursäkt
-När jag ser att nån gör fel, måste jag ju få rätta den!
Måste man det? Vad är fel? Ditt sätt ellr mitt sätt?
Vissa gångerfins det inga rätt eller fel.
 
 Kritik?!
Jag vet inte hur många gånger jag hört att jag inte kan rida,
 det enda du duger till är att lulla runt i skogen...
när jag köpte Ava hade jag ingen aning om vilken utmaning det skulle bli,
jag hade inte den erfarenheten som beövdes och jag fick ovärdelig hjälp av de med mer erfarenhet.
men jag bestämde så klart i vilken takt jag ville vi skulle gå framåt,
för mej var det viktigaste att vi två fick förtroende för varandra,
att vi två blev kompisar och respekterade varandra.
Kritik....
Hon kommer aldrig att bli något annat än en skogsmulle om du inte tränar mer!
Du kommer aldrig att få en bra häst om du bara lullar runt i skogen!
 
Jag lullade mest runt i skogen med promenader, tömkörning och små korta ridturer de första året,
jag höll mej nära gården där hon kände sej trygg, med tiden utökade jag det så sakteliga.
Visst var vi ridhuset också, på ridskolan och någon privatlektion ibland.
 
Jag har funderat en hel del på detta....min skogsmullehäst som inte blev något ;)
 
Här kommer film från i tisdags när Lisa red,
hon rev första skuttet nätr vi höjde oxern till en meter.
 
 
               
 
 
 Ha det bäst,
Marianne

Film från KM

Kategori: Film

Här kommer filmen,
Den är som den blev inspelad, altså har jag inte lagt på egen musik.
Kameran hade stängt av sej vid ett tillfälle så det är ett litet hopp där jag satte ihop den.
 
Det finns en del att säga om min ridning...men som sagt,
Avas insats var det viktiga i går.
 
 
 
 
 Jag skulle kunna vara mest stolt över 8.5 på sista halten, 
men det är galopp fattningarna som jag är mest stolt över,
och särskilt i höger varv.
Där fick jag 6:or hehe...


Kan jag räkna med att hon ska fortsätta härifrån nu tro?
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Brunch istället för frukost

Kategori: Film

Gårdagen bestod mest av jobb, jobb och jobb....
det är så grymt skönt att veta att jag inte har fler så långa pass,
det var inget som strulade på jobbet och det är ju inte direkt tungt,
men ändå...är man klen så är man ;)
 
Sandra tog hand om Ava, jag tror inte jag skulle gjort så bra ifrån mej i sadeln när jag var så trött,
 det är ju tur man har bra hjälp...hon och Maria red i skogen. 
 
Så i natt har jag mest snurrat runt och naturligtvis somnade jag frampå småtimmarna
när det nästan var dags att vakna....tur hästrna är ute säger jag bara
haha
 
 
Men Göran undrade nog vart jag tagit vägen,
han gnäggade glatt när jag äntligen kom med frukosten.
 
 
 
Yvonne undrade hur jag förlorat min hörsel,
 jag vet inte om jag berättat det förr,men tar det här så behöver ingen annan undra :)
Det heter sudden deafness eller plötslig hörselnedsättning,
Det är liknande reumatisk sjukdom,
att kroppen angriper sitt eget försvar...alltså "äter upp" de vita blodkropparna.
Det första läkaren frågade var om jag hade någon reumatisk sjukdom i släkten.
Det kan också utlösas av ett trauma mot huvudet,
och jag hade blivit jagad i bilen och påkörd ett drygt år tidigare...många gånger så kanske det kom av det...
inget att spekulera i känner jag.
 
 
Vi hade åkt upp till Hälsingland där min svägerska har sitt förräldrarhem, precis innan deras ställe finns en motionssslinga så vi stannade och sprang nån halvmil elller nåt innan vi åkte upp till gården.
När jag inte kom ur sängen dagen efter blev alla rädda....allt snurrade och jag bara spydde,
kunde inte ens lyfta huvudet utan att spy.
Det spekulerades om jag blivit fästingbiten och fått hjärhinneinflammation
men det hade jag ju inte, hade ingen feber.
Frampå kvällen ledde min man ner mej till de andra,
det var då vi upptäckte att jag inte hörde på vänster öra.
 
Det var lite olyckligt att min man för tillfället var av med sitt körkort...
så jag skulle köra de ca 30 milen hem dagen efter.
Jag kunde ju inte vrida huvudet så han fick hålla full koll på trafiken runtomkring,
ja vilken pärs...haha
 
Jag låg ett par dagar när jag kom hem, tills min kompis kom och bokstvligen släpade med mej till SÖS,
där det konstaterades vad det var...jag fick reda på att ca 1/3 blev helt friska, 1/ 3 fick tillbaka en del av hörseln och att restrerande tredjedel aldrig blev bättre....och naturligtvis skulle jag höra till de senare.
Eftersom hörselnerven och balansnerven är "inslingrade" i varandra är även balansnerven på vänster sida död,
därav vinglade och spydde jag lång tid efter.
Jag fick många konstiga blickar, folk tänkte att jag var onykter mitt på ljusa dan..hehe.
Jag minns en gång när vi åkte över till Åland, jag vinglade och höll mej i allt som fanns i närheten och sen satte jag mej bakom ratten och körde....hihi.
 
Min dåliga balans gör sej påmind ofta när jag rider och när jag är trött.
Min dåliga hörsel gör mej extra trött om det är mycket oljud runtomkring, så som på jobbet vissa kvällar.
Då blir jag lätt ledsen och/eller irriterad.
 
Som i går när jag bad en kund att tala lite högre eftersom jag tyvärr inte hörde när hon böjde sej fram och viskade....och hon skrek åt mej istället.....
Jag är som jag är, så när hon kom och bad om ursäkte en stund senare sa jag att jag blivit väldigt ledsen,
att jag faktiskt inte kan rå för att jag inte hör och att det inte blir bättre när folk börjar skrika åt mej,
att sånt sårar ganska mycket.
Nog om detta!
 
 
Vill visa en film från örnreservatet i Danmark,
En mäktig upplevelse från i somras....det blev inte så bra med musiken,
jag har inte lärt mej anpassa den.
Men det kanske går att njuta av dessa vackra fåglar ändå?!
 
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 

Nya små liv

Kategori: Allmänt

Jag gick hem från jobbet igår...inte så hemskt mycket tidigare, en timme, jag stod bara inte ut längre.
egentligen ska jag jobba i eftermiddag och kväll också, men jag ringde mej sjuk.
 
På hemvägen igår åkte ajg förbi apoteket för att handla till Mizo,
det är en dyr kisse nu....veterinärer och mediciner, hihi 
Han har blivit mycket bättre, huden ser fisk och fin ut till största delen,
han håller sej nära och iakttar mej för att kunna vara först upp för att buffla och kela när jag sätter mej och han är hungrig hela tiden...
han börjar bli sej lik med andra ord.
Nu är det bara att hoppas att såren inte kommer tillbaka när medicien slutar verka.
 
 
 
Vi red en kort sväng, jag skulle inte ridit alls, egentligen,
men kunde inte låta Ava vara efter vår lek dagen innan.
Jag skulle fixa med filmer som Johanna tagit när vi red, men somnade ifrån allt där jag satt på altanen,
rätt som var det var satt Janne där och rensade svamp...jag fattade ingenting..
helt groggy...haha
Skönt hur som helst:)
 
Lollo kom och putsade en hage,
det är så vackert när det är nyklippt...förstår inte själv riktigt varför, men jag njuter av det
 
 
Det kom två små kycklingar till,
en av de tidigare dog och en av de nya hade kravlat sej bort från värmen och var iskall,
jag la den under lampan så får vi se om den orkar komma igen.
Hur som helst är det tre små dunisar som spriger omkring och piper i lådan nu.
Jag misstänker starkt att den sist kläckta är renrasig islandshöna,
den har en liten mössa på sej :)
 
 
Det blir inte fler av de 20 ägg vi lagt, 
tuppen är inte så populär hos hönorna så dom låter honom inte befrukta äggen.
För er som inte vet, 
om tuppen inte passar lägger hönan sperman åt sidan,
om det är flera tuppar väljer hönan själv vilken som ska få befrukta äggen.
 
Avslutar med en filmsnutt på mej och Ava från lekstugan i onsdags,
jag ska väl inte klaga egentligen, men måste ändå påpeka (förstås)
J som filmar..hon har visst svårt att hänga med,
M som står mellan skutten och ingen som flyttar honom när jag kommer.
min egen insats....bara lek men kunde ju suttit ordentligt ändå. 
 
                            
 
Jaja...så ser det ut när jag glömmer att vi numer är ett dressyrekipage..hihi.
 
 
Ha det bäst,
Marianne

En snabbis

Kategori: Allmänt

Jag skrev ju rätt sent i går så har egentligen inget nytt att berätta.
Dörthe (et) kommer idag för att ge Ava och Magnus behandling.
Jag hade planerat att bjkuda på lunch efteråt, men det står helt still i skallen, vet inte vad jag ska göra för något...och nu är det ju lite sent, även om det skulle ploppa upp något i tankarna.
 
Det har regnat hela natten och är rena höstvädret ute...
man kan förstås välkomna det på ett sätt,
midsommar kommer antagligen bli lugnare än om det varit sommarvärme och ungdommarna hade varit ute och festat hela natten,
ja inte mina ungar då då...dom har alltid varit skötsamma...hrm ;)
men det finns ju fler..haha
 
Martin åkte till USA i går för att vara bestman på en barndomsväns bröllop,
vi har känt honom sen dom i 25 år och haft mycket kul ihop med hela familjen,
jag tycker gott jag kunde blivit medbjuden...hihi
 
Jovan är ju nykter alkoholist, och umgås mest med likasinnade.
 
 
Jag funderade i natt på hur jag skulle göra med filmen och kom på att jag bjuder er på denna bedrövliga ritten...
jag är jag och det är sån jag är...
öppen med det mesta
 
                
 
 Hon snubblar efter tredje hindret så vi skrittade några steg för att se att hon var ok,
jag vet vad jag gör för fel också...så påminn mej inte :(
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Tillfälle att ge igen

Kategori: Film

Jag har fixat och trixat  med de där filmerna från i fredags, allt för er..hihi
Maria höll moblien "fel" när hon filmade så filmen blev liggande, 
jag hade inte kommit på hur jag skulle vända den och la in den på you tube ändå, 
tänkte det skulle rätta till sej själv...önsketänkande ;)
 
När allt var klart och jag inte kunde se filmen i mobilen, började jag forska bland inställningarna och hittade det lätta sättet att vända filmen rätt, så ni slipper lägga huvudet på sned. 
Däremot kunde jag inte fixa så det går att se i mobilen...det har med musiken att göra, har jag förstått.
 
 Jag lägger ut båda två delarna.. ..
 När Ava tar fel galopp sa I-M att jag skulle fortsätta galoppera en bit,
så det var inte jag som missade...
och ja, jag viftar fortfarande med händerna...men det har blivit sååå mycket bättre
 
                                      
 
                                     
 
 
 
 
I går blev det ju ändrade planer,
istället för en hopplektion blev det en skrittur i skogen,
trots att det var ganska kallt i luften var det skönt.
Leo fick följa med eftersom vi skulle ta det lugnt....men han var piggare än pigg,
det verekar som om hans hängighet berodde på värken, och nu har han ätit sina tabletter 6 dagar så förhoppningsvis ska han vara den gamla vanliga Leo nu igen.
 
Janne och jag åkte till stan där det var internationell matmarknad,
vi köpte lite småsaker men det var mycket folk så vi åt inte där,
vi gick på EAST och åt sushibuffé istället.
 
När vi kom hem var jag så trött och frusen, svepte in mej i en filt och "beställde" en brasa,
somnade tvärt.
 
 
 
I dag blev det ett pass i paddocken för både Ava och Magnus,
det kändes himla bra (hihi) när jag kunde ge igen för alla gånger Maria sagt till mej att
"det kan du visst, det är bara att rida"
 
Vi hade lagt bommar varierat, skritt och trav, 
och som en bana att skritta och/eller vända i.
 
Ava var pigg och vi tränade på det vanliga, forma, flytta och galoppera,
men vi gjorde små avstickare över bommarna också.
Maria och Magnus höll sej bland bommarna,
det var då jag kunde ge igen....hon tyckte något var svårt och sa att "han kan inte"
Oj vilken utläggning jag hade...haha
sen såg det riktigt fint ut och jag fick filma lite så hon får se själv.
Jag provade MAgnus ens tund, det är så länge sen jag red honom,
han är svår och envis på sitt sätt,
när jag krävde något började han passa...haha..knashäst.
 
 
 
Sandra kom för att ta ut Atigas en sväng i skogen, det hade gått bra, men han hade visst snubblat till så hon var lite orolig, han haltade inte, men jag ska kolla av i kväll. 
Men först ska jag ta fram den där filten igen och ta plats i soffan.
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lilla gubben....

Kategori: Film

Det blir visst mest häst i bloggen nuförtiden, ni får stå ut.
 
Det var inga problem alls att ta in Atigas i transporten, precis som jag föeresatt mej, 
gick han raka vägen på,
han är verkligen en toppenhäst på nästan alla sätt.
Men oj vilken tur att vi kom iväg till veterinären nu.
Han hade djupa fickor i tandköttet och dom var fulla med gammalt äckligt foder,
det måste gjort ont och han har haft svårt att tugga..stackarn :(
Jag har tyckt att det luktat illa ur munnen och funderat över att han bara ätit 1-2 kg på natten,
men tänkt att han kanske ätit mycket hö och kanske några rötter eller så som gett lukten, under dagen,
det är ju svårt att se när dom har fri tillgång i hagen.
 
Hur som helst,
 han fick flera lugnande sprutor......
 
 
.....innan det var dags att "gräva" i munnen
 
 
Det tog nästan en timme att få rent och raspa bort en liten ojämnhet.
Sen fick han kombinerad bedövnings- och antiseptisk salva i fickorna.
 
Här kan ni se vilken stor klump med gammalt ruttet foder som satt fast i en av fickorna,
det fanns tre fickor till.
 
Detta har samlats under lång tid....jag skojade och sa att det var förra sommarens bete,
men blev lite ledsen när veterinären nickade och sa att det inte alls var omöjligt att det var så.
Det värkte i mitt hjärta när jag tänkte på hur ont han måste haft.....
hästar är verkligen så lojala mot sin människa.
Vi fick rådet att komma tillbaka i höst för att kolla och eventulllt rensa igen.
 
 
Jag följde med Maria till ett växthus för att köpa tygblommor,
det blev en liten trevlig utflykt....jag kunde motstå att köpa något,
förutom en varsin glass,
faktiskt så var jag otroligt stolt över mej själv när jag bestämde mej för att INTE plantera i några balkonglådor i år.....att jag insåg att jag inte ska skaffa mej mer jobb än nödvändigt.
Men det är klart.....det kan förstås ändras i takt med att sommaren närmar sej ;)
 
Ridskolan;
Det finns inte så mycket att säga om kvällens lektion,
Ava var positiv och lätt att ha att göra med, 
jag använde inte snodden, det behövdes inte.
Magnus fick sin snodd och han kom till en fin takt och form en bit in i lektionen.
 
Regnet fortsatte att ösa ner, så det blev en till natt inne,
Ava såg så besviken ut, men men...
 
 
Marias film från hopplektionen,
om Johanna är mindre bra på att filma, så är jag kass på att redigera,
 musiken är inte i fas och jag missade att klippa bort mej vid ett tillfälle....
(min insats i sadeln är definitivt helkasst...jag hoppar före Ava...hehe)
 
Men detta är Marias film så det är Magnus och henne ni ska titta på.
Maria hade glömt sporrrna hemma,
men med en del smackande gick det bra att komma över,
för det mesta.
 
 
 
Man ser att Magnus är travare,
han har svårt med takten och galopperna när han måste koncentrera sej på hindren,
men det är väl som män i allmänhet? Som bara klarar en sak i taget...hihi
Hur som helst, så älskar Magnus att hoppa.
 
Ha det bäst,
Marianne

Ordningen återställd...

Kategori: Film

.....strumpor, snusdosan och fjärrkontrollen ligger i soffan...haha
Skämt åsido....det känns ändå rätt bra att ha honom hemma igen.
 
 
Ava fick följa med på en kort tur i går, trots allt,
jag sparade på benen och Leo fick en ordentlig promenad.
En kort ridtur behöver inte betyda att det är slött....hon fick minsann jobba en del,
som vanligt flyttade vi sidleds, i alla gångarter, fram och tillbaka på skogsvägen.
En del styrketräning blev det också, kort galopp är tungt och vi behöver träna massor på det,
 ute i skogen är det perfekt att göra det.
 
Regnet tilltog så när vi kom hem tänkte jag sätta på Magnus täcket,
han är oftast utan, men prognosen visade regn hela dagen.....
 
jaha ja....han kunde inte väntat ett par minuter?
Eller åtminstone rullat i gräset?!
 
 
titta vad nöjd han såg ut med lerinpackning...
 
 
Dumma häst <3
 
 
Jag tog in ved och tände en brasa,
sen satte jag mej med datorn och försökte klippa och klistra i filmerna sen hopplektionen i onsdags.
Efter en del svordommar och mycket kliande i skallen fick jag äntligen fram två filmer.
Det var ju Johanna som filmade och det var hon inte så bra på...hihi
 
Det är inget att skryta med, men jag tycker det är så roligt (och nyttigt) att titta på ridfilmer, 
så jag bjuder på denna....hoppa över om ni inte vill se.
Det första språnget var Ava så ivrig att jag fick hålla i henne för att det inte skulle bli racerbana,
så vägen fram är väldigt vinglig,
på slutet när hon var sur över att ha väntat medan de andra hoppade, stannade hon, som jag berättat,
jag lät det vara med, för jag tycker det är ärligast , samt ganska roligt ;)
 
Man ser att Ava är ganska vinglig även när vi kommer i rätt tempo och att hon vill falla in till vänster....
jag behöver bli starkare i skänkeln, inte störa henne med att hålla på med tygeln i varje hörn.
Johanna är som sagt inte van att filma så ha överseende,
  
              
 
Mina händer har blivit mycket bättre, men inte tillräckligt bra,
men jag har ialla fall slutat att "hjälpa till" med kroppen och flaxa med armarna
 
Jag faller fortfarande fram ibland och sitter för mycket framåtlutad, men det har också blivit bättre,
så bevisligen går det att lära gamla hundar att sitta ;)
 
Maria ska själv få lägga ut sin film på youtube,
sen ska ni nog få sen den också.....hoppas jag :)
 
Eftersom det regnat i princip ett dygn, fick pållarna sova inne i natt, 
det är inte så populärt, men Ava ligger ner väldigt mycket,
och jag ville att hon skulle få slippa ligga i blött och kladdigt gräs.
I morse när dom skulle ut, hade hon bråttom,
sen tog hon god tid på sej att kolla överallt mot skogen innan hon gick till foderhäcken.
 
Hon har verkligen koll på precis ALLT...
häromdagen när hon stod och åt lyfte hon plötsligt huvudet och vädrade,
när jag tittade åt det håll hon hade blicken, såg jag en av katterna som kom smygande ca 30 meter bort...
en katt liksom....
 
I dag ska Atigas åka till veterinären, dags för spruta och att kolla tänderna,
jag har inte lastat honom förut, men tar för givet att han går på utan vidare,
ett varmblod är van att åka, dessutom har han varit ute och tävlat med sin ägare en el del, sen han blev ridhäst.
Kanske är jag för optimistisk, vi får se....hihi
 
 
Ha det bäst,
Marianne

Lite filmer

Kategori: Film

Första starten slutade på 57.667 %
  
                           
 
 
 
Andra starten slutade på 57%
Det är som jag skrev i morse halva programmet, men jag lägger in den ändå ;)
 
                          
 
 
                                                         På skoj lägger jag in en film som är nästan 2 år gammal,
tror det var vår 3-4 start eller så
  
          
 
Vi borde kanske kommit längre på två år, men hon har ju i alla fall slutat sparka,
det var väl nå´n gång tidigt i höstas som hon gav sej med det ....
tror jag......haha
 
 
Ha det bäst,
Marianne

Ny vecka och nya tag

Kategori: Allmänt

Det känns som om jag är insvept i en tjock dimma, jag är medveten om vad som finns runt omkring mej,
men det är liksom inte hos mej ....äsch vet inte hur jag ska säga,
jag gör som vanligt....babblar på om allt och inget och om min dag
 
 
I går tog jag ut Ava på en kort tur med tömkörningsselen, jag gav oss inte tid att gå upp till ridhuset utan det blev skogsvägen och minimalt med jobb för Ava.
Men hon fick komma ur hagen och det var det viktiga för mej, hon kan ju inte rå för att det blivit som det blivit.
 
 
Resan till Ljungby gick bra, min syster var piggare igen,
det är väl så det kommer att vara så antar jag.....upp och ner.
Nu är det ialla fall tal om att hon ska flytta hem för att få hjälp och vård hemma.
Vi pratade om lite praktiska saker och hon var som förr, men tröttare och svagare i rösten.
hon till och med skrattade åt något skämt, och det ser jag som ett gott tecken.
 
På hemvägen ringde jag min bror,
det känns som om svägerskan har kommit i skymundan nu när detta med min syster hände.
Men både min bror och svägerska förstår förstås....hon (svägerskan) är "i bättre skick" och är i full gång med behandlingen, hon är hemma och sköter sej själv även om hon är trött och vilar för det mesta,
 hon kan följa med ut och göra saker i den mån hon orkar....
Jag funderar hela tiden på hur jag ska ordna det så jag kan åka upp till dom,
men det känns inte så himla bråtttom...jag hoppas jag har rätt i det och att jag hinner.
Jag är orolig för min bror också...
 
 
När jag kom hem hade jag stallet kvar och som sagt...det är bra terapi att gå där ute och pyssla.
Jag tänkte ta in Atigas för borst och gos och ropade på honom, han och Ava kom direkt.
När jag kom in såg jag att det var Magnus jag hade fått med mej...haha
han undrade nog vad jag höll på med, när vi bara vände i skötspoiltan och gick ut igen. 
Ava var kvar vid grinden men Atigas var inte där....konstigt, han brukar alltid komma travande när jag ropar.
Jag blev orolig att det hänt honom något och började gå runt med pannlampan och ropa i hagen, men ingen Atigas.
Sen kom Maria och jag bad henne vända bilen och lysa upp med strålkastarna,
men så såg hon honom ändå...i andra änden av hagen....puh
 
Maria erbjöd sej att ta in dom för natten när hon var klar och att ta ut nu på morgonen, eftersom hon är ledig.
Idag ska vi rida tillsammans, det känns som om det är evigheter sen.
 
Jag tittade på filmen från hoppningen och funderade över vad det var som gav mej den där bra känslan?!
Jag ser det inte...
 
                             
 
Den snygga nordisen är Annelies Sigge, och är den som pryder Hööks julkatalog :)
Annelie och Sigge skulle ha dressyrlektion efter oss.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 

Hjälm eller inte hjälm?

Kategori: Film

Nu tänker jag inte på ridhjämen, för det skulle ALDRIG hända att jag valde bort den, jag tänker på cykelhjälm.
Jag är inte uppvuxen med den vanan, när mina barn var små skulle alla ha hjälm, men jag har liksom inte vant mej med den, det kliar och känns obehagligt.
Är det konstigt? Ja!
Jag har en och jag tänker att jag ska använda den, men sen "glömmer" jag den oftast.
Med min balans är det ju nästan lika idiotiskt att cykla utan hjälm som att rida utan hjälm.
De gånger jag har den på märker jag den knappt, så det där att den kliar är bara en fix idé,
när jag inte har den tänker jag på hur dum jag är som riskerar att spräcka skallen.
Ibland har jag hängt den på styret för jag inte ska glömma, men ändå ligger den kvar hemma när jag cyklar iväg.
Hur gör ni?
Hjälm eller inte?
 
 
 
Häst;
Det duggregnade när vi red hemifrån mot ridhuset,
Ava var piggelin, som vanligt...lite för piggelin faktiskt...
jag vet inte vad som fick henne att hoppa upp på bakbenen och göra en helomvändning,
jag såg asfalten där nere och fick en stor klump i magen....men satt kvar.
Hon brukar ju inte reagera på saker.....brukar alltså.
Vi började i paddocken, men regnet ökade så vi gick in,
Jag hade bestämt att inte jobba så mycket med galoppen,
vi travade på mittvolten och gjorde en liten volt på vardera sidan i varje varv....
en nyttig övning som gör hästarna mjuka och fina.
När vi avslutat den övningen var Ava som en smörklick i en het panna...underbara häst.
Efter en stund kom det in två små ryttare med mammor och en storasyster, 
Maria lånade ut Magnus en stund så då tjatade jag mej till lite film...
Skänkelvikning, galopp, ny skänkelvikning och ny galopp,
jag har studerat den noga för att se vad jag gör för fel med fattningen i höger varv,
det mitt amatöröga ser, är precis samma som jag känner,
fladdriga händer och när hon inte fattar rätt ramlar jag fram och blir obalanserad och flaxig.
När jag blir arg svarar hon med lite skutt innan hon fattar som hon ska.
Och ju mer jag tittar desto mer tappar jag självförtroendet :(
  
             
 
Hur som helst kändes det bra när vi gick hem i regnet.....
jag njöt av det som gått bra, jag fundera mer (eller kanske mindre?) på den där fattningen.
Jag misstänker att det är jag som krånglar till det i skallen och överför det till henne,
jag tänker helt enkelt för mycket.
 
Idag blir det bara Ava, Leo och jag som tar en tur i skogen,
Maria behövde jobba,dom har mycket nu med rean och allt som ska hinnas med innan semestrarna.
 
Nu ska jag skriva det viktiga inlägget...hur gör ni andra med det?
*fniss*
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 

Tack alla söta....

Kategori: Allmänt

.....för er omtanke och alla snälla ord...
förra veckan, eller veckan innan, sa jag till Maria att jag bara skulle tänka på det jag höll på med just för stunden..
.inte vad jag skulle göra sen och sen och sen....det gick ju inte å bra, men dessa två dagar har jag faktiskt lyckats...
och jösses vilken skillnad på hur jag känner mej, bara på två dagar :)
förutom ryggen då, men det står jag ut med...har ju inget val :)
 
 
Gårdagen gick mestadels åt till att slappa...igen...hmm
En lång skön promenad med Leo,
gissa vad jag gick och drömde om?
 
 
 
 
Efter jag mockat och tittat till smådjuren hade jag gott om tid att klippa och klistra filmerna från förra veckans ridskolelektion, 
efter en del messande med Petra fick jag till det ganska bra, 
jag behöver lägga in lite annan musik på datorn känner jag...men men... 
 
                                
 
Det är inte så lätt att hoppa på en liten (hmm) volt med en stor häst...tycker jag,
det var ju inte meningen att jag skulle rida utanför,  jag var så fokuserad på händerna så jag glömde visa vägen ordentligt, och det räckte inte att peta in henne med skänkeln
Lotta sa något om dressyrridning, apropå händerna..hehe
 
                               
 
Och här slarvade jag med att planera min väg så hon snubblade över,
jag har inget att skylla på förutom mej själv...hon gör vad jag ber om....nästan
 
 
 
På jobbet var det mindre rörigt, men tiden sniglade sej fram innan jag kunde åka och titta på Petra och Ava.
 
Magnus stod ute och väntade på oss när vi kom hem halv tio - tio,
när hästarna fått sitt, fick jag också kvällsmat,
jag plockade ihop lite rester och vips låg det en lammfärsburgare på tallriken.
 
 
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne

Änglar, finns dom?

Kategori: Allmänt

 Solen vaknade visst också sent igår, när jag gick ut såg jag inte skymten av den, men efter hand kom den fram.
Samma underbara vårväder som på måndagen....yes....
Det är förstås lite lurigt, nu väntar man på den riktiga våren trots att det bara är februari,
vintermånaderna är ju faktiskt inte förbi än.
 
 
 
Vi var ute ungefär en timme med tömmarna, 
när Ava klättrade upp för den brantaste backen här, och jag klättrade bakom, for en "marianne-tanke" genom huvudet
tänk om hon skulle ramla baklänges? På mej?
 
Det är väl bara jag som kan komma på att oroa mej för en sån sak...SÅ brant är det inte.
Tur jag inte överförde den tanken på henne, hon fortsatte kämpa sej upp som tidigare.
 
Ja, som ni förstår, blev det en del styrketräning i backarna....
hon gillar INTE att stanna mitt i....det går lite bättre att stanna på väg upp, men om jag stannar på nervägen börjar hon trampa sidledes och dra i tömmarna
Jag är inte så snäll...hehe.
 
Leo är ju för rolig, när han ska ut tillsammans med hästarna blir han så glad,
han jagar höns och tuppar så dom kacklande flaxar huller om buller över stallplan,
inte så att han jagar i ordets rätta bemärkelse,
men han ser till att det blir rörigt i skocken.
Tänk er en hög med dammtussar och blås på den...det yr överallt....så gör han med hönsen.
Tokiga hund,
hönsen är trygga med honom så allt är över på några sekunder sen går dom lugnt där och sprätter igen.
Inte undra på att Magnus tycker hönsen är oberäkneliga ;)
 
Jag jobbade kvällen i går, ända till 21, men här hemma hände det saker minsann.
Jag fick mess av hovis om tappskon
Maria tog in Ava, sen tog hon med Leo och Magnus på en skogstur,
Janne gick ut och betalade hovis...?!
och när jag kom hem var alla djuren nattade....bara att gå raka vägen in.
 
 
Jag pratade med veterinären igår,
jag har funderat ett tag på om det är idé att kolla masken på Ava, 
egentligen är det onödigt på vintern, eftersom det sägs att parasiterna är i dvala då,
men detta är väl knappast att räkna som vinterväder?
Han tyckte gott jag kunde skicka in ett prov så nu ligger det på lådan.
 
Från katt till häst är det ytterst sällan, eller så gott som aldrig, att smittan överförs,
de är olika sorter och gör ingen skada på "fel" värddjur, eller hur jag ska uttrycka mej.
Men det finns ju risk att Ava har annat....jag kan inte släppa hennes svacka nyss.
 
Nästa vecka (förhoppningsvis) kommer vår ET och går igenom henne...
sen är det dags för debut på lokal tävling.
Mer om det en annan dag ;)
 
 
I kväll är det hoppning på ridskolan, 
jag tittade nyss på filmen från förra gången, så nu vet jag vad jag absolut MÅSTE tänka extra på,
mina händer....suck, kan man binda fast dom på något vis?
Ni ser vad jag menar.... jag skäms
att jag kom fel på sista skuttet är en annan sak, och att jag inte håller henne rak 
                                                                                                                                                                              
 
Bara att göra om det sista....och försöka göra rätt....
   
            
 
 
Ha det bäst,
Marianne

Nytt ridsällskap

Kategori: Film

Maria åkte med sin dotter till London igår..
 
(Martin och sassa på bild från vår Londonresa förra året)
 
....så idag har jag och Ava haft sällskap av Matilda på Magnus.
Men vilket skitväder, rent ut sagt.....blåsigt och snöblandat regn....vi klädde på oss och gav oss iväg.
Bort genom byn mot den låååånga härliga backen.
När vi skulle över järnvägsbron, hade det börjat hagla..
 de hårda iskulorna slog på kinderna från sidan, Ava försökte komma undan....
men det gick ju inte så hon ställde sej på tvären över vägen mitt på bron och stannade där med rumpan mot blåsten.
I går var jag så arg och ledsen, men när hon gör så´na där saker svämmar kärleken över,
hon är verkligen så annorlunda och full av idéer.
 
Vi hade en fin tur trots vädret, i skogen blev det ju lä,
en skön galopp och sen massa trav, så nu måste väl Ava fått det behovet lite tillfredställt i alla fall?
Vi var ute nästan två timmar och vi hade massa att prata om...eller jag pratade och Matailda lyssnade ;)
 
I morgon var det meningen att min jobbarkompis Emilie skulle ta hand om Magnus,
men hon är sjuk så vi får se hur det blir.
Petra och jag har lite löst planerat ett gemensamt pass i ridhuset...
 
 
Jag har fått filmer från Maria och Mangnus träning i söndags, 
så här kommer en liten snutt
 
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne

Tidsfördriv

Kategori: Film

Jag som alltid gnäller att tiden inte räcker till...
hela eftermiddagen har jag legat i soffan och sorterat, ordnat och tittat på foton och filmer...
Jag hittade denna som Maria tagit i höstas, hon är expert på att prata i filmerna ;)
jag har försökt lägga över musik men är ju inte särskilt smart när det gäller sånt.
                                                       
 
Jag tror min katt har fel uppfattning, han har nog inte förstått att katter inte rider :)
 
 
Ha det bäst,
Marianne