marresmams

Andar finns -för er som tror

Kategori: För er med öppet sinne

Det var längesedan jag berättade något om min förmåga, nu är det dags.
För er som nyss hittat hit till mej....jag känner och ser saker som andra inte gör, 
det har jag gjort så länge jag kan minnas. 
Om ni inte tror på ett liv efter detta, så låt bli att läsa.

Redan första gången jag kom till lägenheten Martin och Nikita bor i kände jag närvaron,
jag funderade lite på vem det kunde vara,  en kvinna visste jag i allafall att det var.
Andra gången kände jag närvaron ännu starkare samt att jag hörde saker,
det var i höstas.....jag hade ju sett i somras att Nikitas farmor var med henne,
(Inlägg 2015-08-31 Nikitas farmor - för er som tror)
så tänkte väl att det var hon som befann sej här.

Nu i tisdagskväll var det ett himla liv här när jag skulle sova.....det knackade och smällde från köket,
Jag gick upp och kollade men då blev det tyst....när jag lagt mej igen började det igen.
Ja det blev inte mycket sömn för mej faktiskt......jag såg en man, i dörröppningen till hallen, 
som försvann mot köket.
Jag sa till att nu fick det vara nog, nu ville jag vara ifred...men nä.

På dagen pratade jag med Johanna som också känner, och bad henne om hjälp att rena lägenheten.
Jag känner mej osäker på just sånt, då jag aldrig behövt göra det förut....
jag vet hur man gör, men som sagt, Johanna har gjort det förr.
 
Jag kollade med Martin och Nikita om det var ok och det var de så klart,
även om de inte känner eller ser det som jag gör.

I dag kom Johanna iallafall,
Martin jobbade men Nikita var hemma.

Johanna kände närvaron av en kvinna, men det hon beskrev stämde inte med Nikitas farmor.
Alltså var det fler här...vi båda har känt en bestämdhet, 
envishet och nästan ilska..
"Vad gör ni här" och "Ni ska inte komma här och ändra på något"

Kvinnan var här med sin man, de hade ingen egentlig anknytning till lägenheten 
men hon ville inte lämna stället.

Hur som helst,
Johanna tog fram sina saker för att rena och jag hade kontakt med kvinnan,
jag tror inte jag fått någon annans känslor på det sätt jag fick idag....
Denna kvinnan ville som sagt inte lämna lägenheten, 
det kom fram att hon var jätterädd för vad som skulle hända om hon gjorde det,
lägenheten var hennes trygghet.
Jag kände att mannen lämnade lägenheten, sen började jag storgråta,
alltså...jag vet inte varför jag grät, det var hon som var ledsen och rädd och jag fick alla hennes känslor,
jag tror jag såg genom hennes ögon för plötsligt blev allt svart och sen såg jag en liten bländande strimma,
jag pratade oavbrutet...
var inte rädd följ med honom, var inte rädd...
men det var inte jag som sa det.
Ljusstrimman växte och växte ända till den tog upp hela synfältet, då slutade mina tårar rinna och jag kände sån lättnad innan jag sjönk ihop utmattad på stolen.
När jag reste mej var det på vingliga ben men samtidigt så sprudlade det i kroppen av glädje.
Det gick lätt att andas och det var nästan som feststämning här...

Jag tänkte på att detta är bland det konstigaste jag varit med om,
men så  är det ju inte....jag borde inte bli förundrad....jag borde vara van.
 Bara det att jag glömmer det mellan gångerna. 

Det blir väldigt flummiga inlägg, dessa om min förmåga,
men jag lovar....jag är fullständigt klar i huvudet.


Ha det bäst,
Marianne 

Nikitas farmor - för er som tror

Kategori: För er med öppet sinne

Nuuuu ska jag berätta om när Nikita bad mej se om någon var med henne.

Jag har ju varit lite stressad de senaste året och inte kunnat se lika tydligt som förr....
Man måste vara i bra balans för att kunna ta emot.
Nikita fick tjata lite på mej och till slut bestämde jag mej för att prova.
Det är en massa år sen jag "läst av" någon IRL, 
Det sista jag gjorde innan detta sista helvetesår, var att läsa levande djur och avlidna människor på foton, se andar både på foton och IRL samt att prata med djur.

Hur som helst, 
både Martin och Janne satt med och lyssnade,

Det här sa jag;

Det är en kvinna, rött hår men inte så där morotsfärgat utan mörkare...härligt djupt rött..
tror hon har fläta men iaf bortkammat från ansiktet...en slags folkdräkt eller iaf en vid kjol...ett vitt förkläde också
Ser ut som  hon har träskor eller några liknande slags tofflor.
Hon tycker om att skoja med dej....har du märkt några hyss hemma? 
Hon skrattar mycket och är glad att du nu fått veta om henne


Sen frågade jag om Nikita visste vem det kunde vara.....det visste hon inte men 
"fortsätt...jag vill veta mer"

Ok

Hmmm...brukar du dansa och hoppa när du är ensam hemma i lägenheten?  
Hon ler när du dansar.

Då såg hon ut som hon blivit ertappad med fingrarna i kakburken...haha
Men nickade skrattande....

Sen är det något med duschen....
med vattnet...det bränns....
Är det svårt att ställa in temperaturen? 


Då skrek hon bara...
"men gud...Martin, det har ju du också sagt"


Sen frågade Martin om lite saker som rör annat och Nikita försvann, 
Efter en stund kom hon tillbaka och berättade att hon ringt till sin pappa och berättat vad jag sagt.

Han bekräftade så här ;
"Det är din ( Nikitas) farmor,
Hon hade nära till skratt och var glad för det mesta
hon hade mörkrött hår i en fläta, 
Ofta en klänning med vid kjol och nästan alltid ett förkläde....för hon älskade att baka."


Natten efter kom hennes farmor till mej igen, 
hon ville jag skulle hälsa Nikita en gång till att hon var glad att hon fått veta.....och hon tackade mej.


Jag har alltid tänkt att jag drunknade i ett tidigare liv, 
jag älskar havet, men har en enorm respekt för vågornas kraft och är lite rädd för att åka båt.

Nu förstår jag...
Jag har nog utsatts för det där provet och blivit slängd i sjön för att se om jag sjönk, och I så fall inte var häxa....

Haha. ..
....nä jag skojar


Nu kom jag på en annan sak som hände för några veckor sen....hmmm
får bli ett separat inlägg om det endera dagen.



Om nu någon av er som INTE tror var nyfiken och läste ändå, 
förklara gärna hur ni tänker om detta jag berättade för Nikita? 
Jag är öppen så låt höra....;)

Ha det bäst,
Marianne 

Nu hände det igen, kusligt!

Kategori: Allmänt

I går hände något läskigt som fick varenda håstrå på kroppen att resa sej,
Leo och jag gick på promenad som vanligt, vi var helt ensamma i skogen när jag plötsligt hör en grötig mansröst komma ur min mobil...jag kände hur jag blev knottrig över hela kroppen och såg någon som försvann in bland träden.
Alltså ingen människa eller djur...det var en från andra sidan...
Leo tvärstannade, ställde sej på helspänn och lyssnade.
När jag återhämtat mej gick vi vidare, jag funderade på vem det kunde vara och vad han ville.
Efter en stund såg jag i ögonvrån vem det var som följde oss och jag frågade vad han ville.....
då kom det igen...samma grötiga mansröst ur mobilen.
Tyvärr kunde jag inte urskilja orden, men fick en del bilder till mej,
jag har forskat lite i om allt jag såg stämmer, men inte fått svar på allt än,
vissa saker stämmer ialla fall.
Som jag sa till syrran, det är inte lätt att se och höra det som andra inte gör!
 
 
 
Ett besök på gymmet blev det också, jag var helt ensam där och hittade en cd med kanonbra träningsmusik,
så jag kunde dra på volymen, ta i och svettas ordentligt.
Jag använde appen Shazam att ta fram vad det var så nu kan jag göra en spotify-lista med bra träningsmusik.
 
Planen för Ava var ett ridpass i paddocken,
jag tog in henne och började borsta men så hörde jag mullret, suck!
Jag velade ganska länge om hur jag skulle göra,
men bestämde att inte riskera en knall och ösregn när vi var på vägen.
Så istället kom jag mej för att äntligen tvätta svansen, jag skäms nästan att säga det,
men jag har inte tvättat henne med schampo en endaste gång på dessa tre år.
Hon går inte ofta med täcke så hon har haft alla chanser att duscha men också att ta lerinpackningar.
 
När vi var klara mullrade det en bit bort och regnade, men jag tog ändå ut ällingarna lite,
dom behöver komma ut i vida världen och smaka på allt gott som finns utanför inhägnaden.
Jag vet inte varför alla bilder blev så dimmiga :(
 
 
 
 
 Norriz var så rolig,
han spanade in de små, men så fort mamma vände sej mot honom låtsdes han som han inte alls sett de...så vände hon ryggen till och Norriz gjorde ett utfall men vände liksom i luften....han vet hur hård en anknäbb är :)
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 

Hon är här igen

Kategori: För er med öppet sinne

Igår fick jag en liten flash back......min bitch kom fram en stund.
När jag kom med grimman för att hämta henne i hagen, kom hon direkt travande mot mej,
sen var hon så gosig, drog mej med läpparna i håret och kelade en massa.
Hon har nog saknat sin matte, dessa dagar jag varit dålig och inte orkat.
 
 
Jag hade tänkt träna på rakt spår och halter...vi får oftast inte till det på våra clear rounder.
Jag hann inte ens börja innan hon skruvade på sej och stannade....en liten spark efter skänkeln kom det också.
Jaha...då är det väl dags för hennes hormoner att börja jävlas igen då, så som förra våren.
Jag fick säga till ett par gånger innan hon slutade trotsa, jag satte fart på henne och tänkte om.....
vi tränade på galoppen och att behålla formen i övergångar istället.
Alltså....wow!
Det var soligt och svettigt så efter ca 20 minuter avslutade jag, mer än nöjd.
Vi gick till sjön för att dricka och kyla benen, medan vi hörde hur Magnus skrek efter oss..
han gnäggade inte, han skrek, jag har aldrig hört honom låta så.
När vi kom hem hade han öppnat översta tråden på grinden....men som tur var hade han inte klivit över.
Kanske dags att sätta på elen en stund?
 
Jag gillar ju lite motstånd och egen vilja och detta som Ava visade, var lagom ;)
några protester och sen som en ängel.
Jag kan tänka att hon bråkade lite för jag inte har tränat eller ridit henne på en vecka,
är det brunsten borde hon varit mer tjurig, men det visar sej framöver.
I kväll är det hoppning på ridskolan, det ser jag fram emot :)
 
 
 
 
För er som inte tror på ett liv efter detta...sluta läs här!
 
Jag har ju nämt att jag är med i ett par fb-grupper som handlar om andar och sådant, 
de av er som också är med har sett denna talvan som Jovan målade i 10-årsåldern.
 
 
Jag tycker den är så vacker och har alltid haft den så att det är det första jag ser när jag vaknar och det sista jag ser innan jag somnar.
Tankar från ett barn om hur döden ser ut....
Inget sorgligt svart, bara ljust och fint...och i hans tanke är själen glad.
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 

Full fart på Osdal

Kategori: För er med öppet sinne

Som ni förstår har det inte blivit någon tid för bloggen under dessa två dagar jag haft besök.
Visst är det underligt, vi hade aldrig träffats tidigare och ändå kändes det som om vi kännt varandra hela livet.
Bara att veta vilken stil jag har...detta låg i påskägget hon hade med sej
 
Egenhädigt gjorda smycken....så himla fina...och blå också, min färg
 
Julia, som dottern heter ville förstås rida, så snälla Maria lånade ut Magnus och hjälpte henne tills hon kände sej bekväm....inte för hon hade några hämningar i sadeln...hon har "bara" ridit schettisar förr och detta var första gången på stor häst.
 
 
 
Vi gick upp till paddocken så fick hon prova en liten stund där..sen red Maria,
jag och Ava tränade på programmen inför i morgon, måndag, men jag tror inte jag var riktigt fokuserad,
det jag bad om gick bra, men först skulle Ava kolla om jag verkligen menade vad jag sa...suck! 
Johanna har inte ridit på 30 år, då hon ramlade av en häst, men jag lyckades lura upp henne på Ava för en minut.
Hon trivdes bättre på marken och tror Ava var väldigt nöjd med det....
hon snusade på och "putsade" Johanna en lång stund i stallet, som hon skulle vara en hästkompis...
men inga tänder utan hon använde läpparna så mjukt och fint....dom var så fina
 
 
I går ville Julia hoppa och vi red upp mot ängen,
hon fick prova med några stockar till att börja med....det gick bra, om hon inte glömde driva förstås haha
Efter några skutt hade både hon och Magnus blivit "varma i kläderna"
och vi skulle vända hemåt via terrängbanan.
Vi tog en galopp och det är så bra med Magnus, jag reglerade farten med min röst fast jag satt på Ava.
Sen red jag före in på terrängbanan och ropade vilka stockar Julia kunde hoppa....men Magnus tyckte det var kul så han smet in och över ett av de lite högre....ja...alltså lite högre än jag tänkt för Julia.
Hon gapade stort och sen tog hon sej för magen innan hon sken upp som en sol och ville hoppa samma igen.
En tuff och orädd liten tjej som satt på stor häst för andra gången.  
Kanske ni tycker att vi var oansvariga, men vi känner Magnus så väl och han är en perfekt nybörjarhäst,
han är tvärtemot vad de brukar vara, han tar hand om sin ryttare och har aldrig gjort något dumt mot en som inte är rutinerad.
 
 
Vet han däremot att den som sitter i sadeln har rutin och är van, då kan han busa med bocksprång.
Joanna filmade lite på banan men vet inte hur jag ska få in det här då hon inte lagt det på youtube.
 
Sen ville Julia ta hand om kaniner och höns
 
 
 
 
 
 
Ni som inte har öppet sinne och eller tror på andar ska sluta läsa här!
 
Johannas och mitt gemensamma intresse är ju detta med andar och oförklarliga saker,
hon hade med sej en liten apparat som mäter elektriska fält
och vi tog med den in i lillstugan, där finns ingen el....så vi blev väldigt upphetsade när alla lampor blinkade och stannade på fullt utslag.
 
Det visade lite olika på olika ställen, 
jag har ju sett och forskat om vem som finns i lillstugan, men att se det på detta sätt var ändå så fascinerande...
sen gick vi runt med den där apparaten i hela huset...och visst gjorde den utslag lite var stans.
haha...spökjägarna....
 
När jag lämnat tjejerna vid tåget och kommit hem fick jag ett mess med denna bild från Johanna,
 
Vad är det som syns i dörren? Står det inte någon där?
Den vågade ljusa randen är en spegel, och Norriz sitter på trappen, men sen då?
Ja, jag vet då inte.......
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 

För er med öppet sinne; Ny kategori

Kategori: För er med öppet sinne

I dag blir det ett sån´t där flummigt inlägg igen,
stå ut, det ska inte bli så ofta i fortsättningen ;)
 
Förr i tiden hade jag bra kontakt med en hästmassör, hon behandlade Brigade i sthlm, och hon visade mej en hel del om hur jag skulle hjälpa honom. Vad som var viktigt att tänka på och så.
Nyfiken som jag är så köpte jag ett par böcker om massage och efter mycket övning tyckte jag själv att jag var ganska duktig, hrrm ;)
Sen fick jag kontakt med Dörthe och av någon anledning slutade jag med att massera honom.
Sen Ava kom har jag endast knådat de spända musklerna vid höger fram.
Igår när jag började fundera över dagens ridning och regnet piskade mot rutan förstod jag att det inte skulle finnas plats i ridhuset för hoppning, att rida ut kändes inte det minsta lockande heller, som ni kanske förstår?!
 
Jag bestämde att friska upp minnet angående massagen igen,
 
Jag började med en ordentlig rykt som förberedelse för muskulaturen.
Ava tyckte det var skönt, hon gäspade och tuggade stundvis, vi stod länge och gosade.
Sen skulle jag försöka prata med henne....ja, ni vet väl vid det här laget att jag pratar med djur ibland?!  
Jag ställde in henne i boxen och satte mej där inne på en fodertunna.
Hon är ju för rolig....
jag ska inte återge allt som hon sa, men hon tjatade om och om igen
 
Varför ska vi göra det här NU?
och
Är vi klara? Kan vi gå ut nu?
 
Här kommer lite annat av det hon sa:
 
Magnus duger som kompis, men det skulle vara roligt med några fler i hagen!
Hagen är bra, men det känns instängt med skogen runt om!
Jag har sett räv och vildsvin i skogen, förutom älgen!
Jag längtar efter att galoppera på stora gröna ängar!
Du vet att jag är nöjd med dej och tycker om dej!
Det är så blött överallt!
 
Jag blev så full i skratt, allt var så likt henne....
 
Sen var det Magnus tur, Maria masserade medan jag pratade med honom, 
ungefär så här sa han:
 
Ava är ok, men så jobbig ibland, det skulle vara bra med några fler hästar här så jag fick vara ifred!
Jag vill inte ha mer regn, jag vill att det ska vara soligt och varmt!
Jag badar för mattes skull, hon vill det!
När jag har tömkörselen eller hon leder mej i grimman går jag inte i vattnet, det behöver jag inte!
ridningen är ok, men lite enformig!
Jag vill galoppera fort som förr med Brigade, Ava är tråkig det är ingen fart på henne!
Brigade var bra!
Jag vet att matte inte ska göra mej illa i öronen, men jag är rädd och kan inte hjälpa det!
 
Ungefär så....han har lite humor, "Ava är tråkig, ingen fart på henne"  haha
 
 
 
 På eftermiddagen försökte jag få kontakt med den anden som rört sej runt mej den senaste tiden.
Hon kom nästan direkt, 
Vet du inte vem jag är?
Har du inte förstått det? Jag har ju hängt efter dej länge nu!
Sa hon med ett finurligt leende, 
sen berättade hon att hon är min nya guide,
hon som ska hjälpa och vägleda mej,hon sa att hon väntat på mej där borta på Englagård.
Hon sa att jag måste släppa det gamla och gå vidare,
helt plötsligt såg jag Brigade stå och beta på en oändligt stor grön äng,
han tittade upp på mej med spetsade öron och sa
 
-Vår tid är över, du måste gå vidare!
Du ska sluta sörja mej, vi har haft det bra tillsammans,
minns det roliga men gråt inte mer, nu är det du och Ava,
du och hon som ska ha det bra tillsammans!
 
Sen fortsatte han beta, vår gamla hund, Bizzy kom fram bredvid honom och sen tonade bilden bort.
sen såg jag mej själv i en stad, bredvid stod en man som jag inte vet vem det var,
en som är spiritistisk och verksam där, en som delar mitt intresse och förstår detta.
Jag förstod inte om jag ska byta partner och flytta, eller om jag kommer att hitta nya bekantskaper och engagera mej mer i detta.
Hon återkom hela tiden till att jag ska släppa det gamla och gå vidare.
 
Det var en omtlande stund, men det var inte nog med det,.....
 
 
 Denna misslyckade bild på Magnus har jag lagt ut på en av de där FB sidorna om andlighet,
jag har ställt frågan om någon kan hjälpa mej att se vad/vem som är med.
Den superduktiga killen, H, som hjälpte mej sist, hjälpte mej igen.
Det är min mamma som är med...
Det han fick fram stämmer så bra med henne och hela situationen....
 
Det var en så konstig dag....det hände så mycket så det bubblade i hela kroppen.
Först prata med hästar, sen träffa min guide och slutligen få detta om min mamma.
H som inte vet ett endaste dugg om mej..... om min mamma lever eller inte och dessutom berättar saker som, iofs, kan vara allmänna....om man känner mej och vet vad jag varit med om! 
Men det gör han inte!
Slutligen kan jag berätta att min guide inte har visat sej sen jag mediterade.
 
Ha det bäst,
Marianne