marresmams

Vad kom med på fotot?

Kategori: Dagbok

 Det blev en slödag igen,
jag förstår inte hur jag kan vara så totalt tömd på energi helt plötsligt.
 
 
En promenad förstås,
vi träffade L och Ava nedanför gården,
de var också ute på promenad.
 
Hos hönsen hittade jag en äggömma.
undrar hur länge de sparat här?
 
 
Ägg håller sej MINST en månad,
men för säkerhets skull ska jag göra vattenprovet för att se att de inte är för gamla.
Jag tror inte att någon har ruvat de iallafall.
 
Foten fick sin träning......
 
  
Jag gjorde......
 
......min sittande yoga!
Leo fick ett akut kel-behov och ville klättra upp i mitt knä,
så yogan gick inte riktigt som det var tänkt, hihi
 
 .......mina två mesta favoriter!
apelsin-morot-ingefära 
och 
päron-fänkål
 
 
Jag har provat många juicer, men inte hittat någon som slår dessa....
Jag tar gärna emot tips :)
 
 
I helgen rensade jag mobilen på foton,
jag vet inte om jag visat detta förut.
Det är några år sen vi hade denna lilla middagsbjudning som jag naturligtvis förevigade,
samtidigt som jag höjde mobilkameran för att fota såg jag dessa ljus i displayen,
de rörde sej neråt högra hörnet.
De andra såg inget förutom mina uppspärrade ögon och gapande mun.
 
 
Jag tog fler foton och ljusen dalade neråt och ur bild,
jag fotade även i ett annat rum och fick med något liknande.
Finns det någon naturlig förklaring? 
 
Ha det bäst,
Marianne

Nattligt besök

Kategori: Från andra sidan

Ibland finns det ett litet hjärta efter ett inlägg,
det betyder att någon gillat mitt inlägg,
så mycket har jag listat ut.
 
 
Vad jag inte listat ut är hur jag ser vem som gillat det?!
Nån som vet? 
 
Gårdagen var en sån där skön dag utan måsten,
Maria skulle ut och rida och Leo ville förstås hänga med,
så vi gjorde de sällskap den första sträckan.
Leo älskar att springa med på ridturer,  han blir helt tokig när någon häst kommer sadlad ur stallet. 
 
Hönsen fick städat, det är perfekt att göra det när jag får hjälp att dra bort kärran med det utmockade.
Jag smorde in ben och fötter på ett par av hönorna och gosade med favoriten också.
Det är så avkopplande att pyssla där ute.
 
 
Kvällens middag var planerad som lammfärsbiffar, 
vi rotade runt i frysen men fann ingen lammfärs..
Biffarna blev väldans goda med kalvfärs också,
det skulle vara mascarpone i smeten....det har jag aldrig använt förut,
men det kan jag verkligen rekommendera.
Till dessa goda biffar serverade jag
pasta, smörstekta champinjoner samt en röra av fänkål, vitlök och tomat.
 
 
 
I natt fick jag besök igen,
jag har funderat vem som kom,
 men just nu när jag skriver detta inser jag att det var antingen min syster eller min bror.
I natt när jag kände att någon rev mej på foten kändes det inte så självklart.
Dessa besök brukar ju inte skrämma mej, men besökarna brukar inte vara "hårdhänta" heller,
så i natt var det lite obehagligt...men jag var trött och somnade om,
för att vakna en stund senare av ett ordentligt PANG!!
Eftersom jag är van vid besöken och deras oljud morrade jag bara att de skulle sluta,
men jag föll inte in i den där riktiga sömnen igen.
 
Mina syskon var kvar här när jag vaknade och jag misstänker att de kommer att vara hos mej en tid framöver.
 
 
I dag är det soligt och fint ute,
och vi är bjudna på födelsedagsfest i eftermiddag.
 
 
Bäst att sparka igång dagen nu.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Spökbesök

Kategori: Allmänt

Jag vaknade vid tretiden av att någon ropade mitt namn.
Katten som sovit på min arm fullkomligt flög upp och rusade ner för trappen....
Vem sjutton var det? Ingen gav sej till känna och efter en stund somnade jag om.
Varför väcka mej om de ändå inte vill något? 
Hade det varit en dröm skulle väl inte katten reagerat? 
Jaja...I detta huset rör det sej mest hela tiden men det är ett tag sen det störde mej.
Jag kanske kommer på så småningom vad det skulle betyda.
 
 
För övrigt så börjar jag återgå till mina morgonrutiner igen,
 ta ut hästar, mocka och ta med kaffebrickan till sängkanten.
Det känns ganska skönt faktiskt, trots att jag är svårstartad på morgnarna.
Det känns mysigt med den dagliga närheten till Ava igen.
 
 
 
Fyra dagar kvar på detta året,
det är dags för funderingar över nyårsmenyn.
 
Rådjursstek är den vanligaste huvudrätten för mitt nyår,
så jag får kolla vad vi har i frysen,
det brukar bli något med skaldjur till förrätt och dessert har varierat.
 
 
 
 
Har ni några speciella måsten på nyårsmenyn? 
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 

Spökigt besök, tro´t om ni vill

Kategori: Från andra sidan

Nu är det full fart på mina "inneboende"
inte vet jag om de är som mössen som börjar söka sej in när vintern kommer!?
Nä, de ville nog hålla mej sällskap och ge mej positiva energier nu när jag var deppig,
för jag känner mej mycket gladare idag.
 
(Bild stulen från nätet) 
 
I går morse vaknade jag av en duns från nedervåningen,
närmare bestämt från altanen som ligger under balkongen som går ut från sovrummet.
Jag trodde det var Jannes pappa som var här och gjorde något,
men tyckte det var lite underligt att J inte förvarnat att han skulle komma.
(Nu kommer jag på att Leo inte skällde heller som han borde gjort)
 
Hur som helst...det var ingen där.
Sen satt jag nästan hela dagen vid köksbordet och det var lugnt i huset.
När jag flyttat in till soffan på sen eftermiddag, började det stöka igen,
på altanen eller mot väggen bakom huset.
Soffan står med ryggen mot fönster som går ut till altanen,
men rullgardinen är nere så jag kunde inte se något.
 
Efter någon timme började Leo bli orolig och jag hörde att någon öppnade sidodörren,
jag ropade men ingen svarade,
haltade iväg dit men det var tomt och svart i den lilla hallen.
När jag haltade tillbaka såg jag att Maria kom till stallet....var det henne jag fått föraning om?
 
Några timmar senare dunsade det på altanen igen,
jag tänkte att det var katten, öppnade dörren och ropade....då kom han från stallet?!
 
När jag skulle sova var det någon som killade mej i huvudet,
ni vet som om någon snurrar håret runt ett finger.
jag drog täcket över huvudet men killandet fortsatte.
Jag hade nog inte sovit länge innan jag vaknade av en duns i sovrummet.
 
Där fick jag för att jag gnällde om att jag kände mej ensam igår...haha
 
 
Det gick inte att somna om så jag lyssnade på ljudbok en stund,
 
En droppe midnatt, av Jason Timbuktu Diakte´
 
Sen drömde jag om små färgade pojkar och bommulsfält.
 
 
Idag regnar det,
för att skoja till det lite får ni denna vy ännu en gång 
 
 
Trist med lera istället för snö i hagen.
 
 
 
Ava;
en av tjejrna i klubben var tänkt som hjälp när hon ska sättas igång,
hon hade erbjudit sej själv tidigare,
men saker förändras och hon har fått annat som tar hennes tid,
så typiskt va?
 
Mark Levengood sa
"Att oroa sej för något som kan hända är som att betala ränta på ett lån man inte har tagit"
 
Kloka ord som jag försöker ha i minnet,
det ordnar sej med Ava när det är dags.
 
 
  
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 

Törnrosa

Kategori: Allmänt

Har haft en kass natt igen.....men morgonen..
jisses...jag har sovit som värsta tonåringen, haha
Men det är skönt att vakna och känna sej piggelin,
trots att jag fick en smärre chock av att titta på klockan.
 
Jag tänker INTE hinna med det jag planerar för min lediga dag,
så de så!
 
Leos promenad runt sjön, ridskola ikväll, sen får vi se.
 
Igår gick vi kort-kort promenad,
När jag sen skulle gå bort till hästarna för att se till vattnet samt plocka förströelse till hönsen, 
såg jag en liten lysande gul fin solros i hagen jag gick förbi.
 
 
Tänk att en liten blomma kan glädja en så :)
 
Hönsen fick ormbunke, hallonris, mossa, en murken gren och nån gul blomma
som jag inte vet vad den heter men det brukar krylla av små svarta insekter på den.
 
 
Idag har de fått komma ut till friheten.
 
 
Lång Jobbdag i går och full fart ända fram till stägning,
man vill ju inte lämna arbetsplatsen som ett bombnerslag
men tror jag hann med allt mellan kunderna....pust.
 
Mina inneboende röjde runt i gamla sovrummet när jag skulle sova.
 men Leo gick dit och sen blev det tyst.
Jag undrar om de inneboende letar efter lampan som är försvunnen hihi
 
 
Jag såg en sån rolig bild på fb
 
 
 det måste väl vara en giltig orsak till frånvaro?
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 

Underliga saker hända....

Kategori: Allmänt

Hör inte augusti till sommarmånaderna?
Det har blåst och regnat varenda dag hela veckan,
så det känns mer som höst.
 
 
 
I dag har det varit varmt ialla fall och det var egentligen ganska mysigt att sitta ute på kvällen och se hur himlen öppnade sej.
 
Jag hade tur på dan när jag gick/sprang runt sjön,
mestadels soligt men även några stänk uppifrån.
Leo var med husse och plockade svamp...igen.
Det är gott med svamp,
men jag är såååå less att de ligger på köksbordet varje dag.
 
 
 Både igår och idag har jag letat efter en taklampa här hemma,
det skumma är att jag nyligen sett den, 
men kommer inte ihåg var.
I dag var jag uppe på vinden för andra gången och letade,
jag gick verkligen igenom ALLT,
men ingen lampa.
 
Lillstugan rotade jag också runt i,
den liknar mer ett förråd sen några år tillbaka,
och jag har öppnat varenda kartong.
Men var sjutton är lampan?
Jag har till och med letat på loftet över stallet...
Där vi har hästsaker, byggmaterial och sånt,
 lika bra att leta precis överallt.
 
Det finns inga fler ställen att leta så jag börjar misstänka att någon inneboende skojar med mej.
 
Sånt händer här ibland,
som när en guldring försvann....
Jag letade i ett par år och en dag låg den på byrån,
där jag hade lagt av mej den.
Jag trodde den blivit stulen så gissa om jag blev glad?!
Men jag började tvivla på mitt förstånd också,
hur kan något vara borta flera år och sen en dag helt plötsligt ligga mitt framför ögonen? 
 
 
Jag rensade frysen på lingon och kokade sylt,
det blev ca 2 liter....och en liter lingondricka.
 
 Jag har alltså varit huslig idag ;)
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ännu en rörig dag

Kategori: Dagbok

Jag fattar inte varför jag inte har någon ordning i huvudet....
det blir liksom aldrig som jag planerar, ingen struktur på dagarna.
 
Gårdagen började med att det kom en och tittade på stallet,
så gick det en knapp timme där....man måste ju avhandla lite skvaller också ;)
 
 
Jag försökte titta igenom och hitta förslag på hur jag vill ha begravningen,
det är ju inte lätt när vi är så utspridda,
men det går ju att gå in på Fonus hemsida och välja.
 
Det finns mycket vacker musik så där var det väldigt svårt att sålla.
Jag tror Thedde var med och valde lite också,
i flera veckor har jag haft en låt i huvudet,
så jag skrev ner den också.....
jag är inte säker på att mina syskon vill ha den med, men vi får se.
 
Igår kom jag på mej med att gnola den flera gånger,
och som vanligt var Thedde hos mej....
han log och sa -det blir skit bra syrran, du fixar det där!
Vi "pratade" om annat också, om sorg och kärlek.
 
Jag mailade mina val till min syster och min svägerska som är gift med min andra bror,
han har inget språk efter en stroke, men kan ju peka vad han tycker. 
 
Sen åkte jag med Maria och hennes son till Lager 157,
Ja...jag skrev fel i helgen,  skrev 156 I stället för 157.
Jag köpte en vindjacka och tröja till syrran och så blev det lite fler trosor.
 
I Gällstad där lagret ligger finns det flera outlet butiker...ja ni förstår?
Men det blev inga fler köp.
Maria bjöd på lunch och sen åkte vi hem.
 
Jag putsade ett par fönster och bytte gardin i köket,
det var väl dags att ta ner den röda som hängt sen i julas.....haha
Ett varv med dammsugaren blev det också innan Leos promenad.
Vi hade sån tur att vi slapp regnet en dag till.
 
 Maria och Sandra var på väg ut på en ridtur,
både jag och Ava tittade långt efter dem....
vi var nog lika avundsjuka båda två.
Hon fick komma in för rykt och kel....lilla skruttan,
det smärtar mej att se hur hon faller ur, tappar sina muskler.
Men hon har liv i blicken och det känns iallafall bra.
 
Det blev en kärra skit från hagen också innan jag nattade fåglarna och gick in.
 
Så var sen dagen slut,
när jag summerar den här ser jag ju att jag gjort en hel del,
så jag får väl vara ganska så nöjd ändå...hehe
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 

Den där solen....

Kategori: Allmänt

...lurades lite igår, promenaden gick under moln, inga regnmoln lyckligtvis.
 
Vi gick samma runda igen, fantsilöst ;)
 

Man kan ju uindra om det inte är dags att dra iväg dessa kärror snart?
De har stått där i alla år.



Vi såg ett par  rådjur som stod vid en åkerkant och tittade tillbaka på oss.
Då kom jag ihåg att jag sett en räv dagen innan,
en snabb liten sak med stor yvig svans som hade en vit tipp.
 
 
 
Ni som följt mej länge vet att jag ser och känner saker som inte andra gör,
att vi har ganska många inneboende, som jag kallar de för,
de från andra sidan som uppehåller sej här på gården.
 
Därför var jag inte så fundersam då radion i gamla sovrummet gick igång,
däremtot blev jag ganska irriterad att det hände ideligen,
jag kunde stänga av den, gå på toa och sen var den på igen
Att någon ville ha min uppmärksamhet förstod jag, men viftade bort det.
 
Sen i måndags har radion varit tyst.
Det var måndags jag fick det där samtalet.
Jag kan berätta nu när det gått några dagar och alla nära har fått veta...
att min bror hiittades död i sin säng efter flera dagar då ingen fått tag på honom.
 
Min bror som själv inte såg, men var väldigt intresserad av den andra sidan,
han frågade mej ofta om olika saker och berättade om annat som andra sett.
 
Att jag inte förstod?!
Att det var han som försökte få min uppmärksamhet....

Vi har väntat på att han ska gå över, sen hans sambo gick bort i Januari 15,
varför orkade jag inte ta tag i det där med radion och verkligen frågat vem som ville vad?
 
Efter tio nyktra år återvände han till alkoholen,
han sa varje gång jag pratade med honom att  han ville dö.
 
Nu har han fått ro,
han sörjde ihjäl sej....
 
Min älskade bror, som alltid funnits där,
min glada och spralliga bror......nu är han lycklig med sin egen Mari-Anne igen
 
          
 
 
Jag känner också en viss ro,
även om jag hade önskat att han fått ett finare slut på sitt liv

Ha det bäst,
 Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Helgen

Kategori: Lektion

Börjar med träningen i fredags, 
Ava var inte så sugen till att börja med, 
men jag förstår henne.....jag var inte heller så sugen då det var otroligt varmt.
Men när vi kommit igång gick de där 45 minuterna i racerfart.
Och det gick 1000 gånger bättre än förväntat,
duktiga fina Ava.

Jag har funderat mycket fram och tillbaka nu under sommaren om jag ska ge upp ridningen,  
men efter den lektionen kan jag ju inte bara lägga av.


När jag duschade Ava kom en tjej för att titta på stallet.
Det kommer att flytta in en ny hyresgäst, 
mer än så får ni inte veta än.


Martin och hans Nikita kom.


På lördagen skulle killarna på konsert i Göteborg.
Det var tänkt att vi skulle åka buss,
men det var kaos eftersom det inte fanns varken extra bussar eller tåg...kön vid bussen var oändlig....även efter bussen lämnat hållplatsen.
Vi tog bilen!

Vi åkte i god tid för att hinna äta lunch och sen hade Nikita och jag en tjejkväll, 
vi träffade ett par andra tjejer jag känner också.
Mina fb-vänner har nog sett en och annan bild ;)
Vi hade grymt roligt ialla fall.


Till Nikitas förtret var jag vaken tidigt och piggelin trots nattsuddet.


I dag har vi ridit....Maria var så snäll och lånade ut Magnus, 


Martin sa att hon inte fick rida på Ava, 
var han nu fick det ifrån....hehe
Men det var nog tur....
Ava jobbade hårt på att få av mej och tredje gången lyckades hon, 
jag har ju tränat på sånt åtskilliga år så landade ganska snyggt på fötterna, 
tappade balansen och satte mej i gruset....
...och skrattade.

Vi avslutade I sjön



Har nog glömt berätta att den vita ankan blivit mamma....
en ilsken och bitsk sådan.



Martin och Janne gjorde hamburgare och la på grillen,
malde olika kött och blandade färsen själva.
Gott :) 


Nikita ser och känner lite av mina andar här, 
och efter vi ätit frågade hon om jag kunde se någon med henne.
Det kunde jag.....
jag berättade vad jag såg och vad jag fick till mej.
Nikita blev helt paff men bekräftade skrattande det jag sa om henne.
Sen ringde hon till sin pappa och frågade om hon hade någon släkting som motsvarade beskrivningen jag gett.
Hennes pappa blev nog ganska överraskad men berättade att det är hennes farmor jag har beskrivit, både utseendemässigt och personlighet.
Ibland tror jag att det är min fantasi som "dukar upp" en historia,
 men när jag får allt bekräftat är jag tvungen att inse att det inte är fantasin.


Sen åkte dom tillbaka till Stockholm, 
vi har haft en bra helg men det blir alltid så tyst och tomt när dom åker.

Ha det bäst,
Marianne 

Nattliga aktiviteter

Kategori: Från andra sidan

Vet ni vad? 
Om jag snoozar 1 timme så har jag ca tre minuter över för att äta frukost....
haha 
man lär sej nåt nytt varje dag.

Jag hade ändå mina 15 minuter till godo när jag kom till jobbet....
Det var värre för kollegan som vaknade 45 minuter efter hon skulle börja, 
Visserligen har hon tre minuter till jobbet, men det går ju inte att backa tiden...

Mycket att göra och massa härliga stammisar,
I dag har jag faktiskt känt glädje att jobba.
Igen...

Men jag ska inte förneka att jag längtade hem lite de sista timmarna....
Hem till altanen och ett glas iskallt rose' 
Äntligen är det sooooool.


Måste ju berätta om nattens konferens, 
som ni nog vet vid det här laget, 
så har jag andar i huset....
I natt vaknade jag av ett fasligt sorl, 
det lät som värsta diskussionen,
det gick att urskilja vissa ord,
 jag har glömt...men något om "vad ska hon göra här?" 
"Hur ska det gå?" 
" Varför?"

När jag gick till toa kände jag hur jag störde, 
hur de knuffade mej tillbaka till sovrummet.

Näää, jag är inte tokig, 
 jag är fullt normal,
Hihi


Ha det bäst, 
Marianne 

Helgen som gått

Kategori: Dagbok

Det blev inte någon kyla som "dom" lovat...solen kom istället :)
Det finns hopp om en ljusning, hihi
 
Lördag tog jag på Ava tömkörselen och gav mej ut på skogsvägen, alltså inget ridhus.
Jag hade ju inte så mycket tid på mej.
Hon var pigg och jobbade fint det lilla jag bad om.
 
Sen var det jobbelijobba fram till 21,
hästarna stod och väntade vid grinden när jag kom hem,
och Janne väntade inne med en god kaningryta.
Men gud så trött jag var....
när jag kom in efter att ha nattat hästarna orkade jag inte ens ta av mej jackan,
allt blev suddigt och benen orkade inte hålla mej uppe...
det var jätteläskigt och jag blev faktiskt rädd att man kan känna sån matthet.
Efter en stund kom jag på fötter igen och allt blev som vanligt...nästan, för jag somnade inte ens ifrån filmen, hihi
 
I går var det förmiddagsjobb,
solen visade sej som sagt och självklart blev det en ridtur i skogen när jag kom hem
Tjäran i hovarna gjorde inte sitt bästa men med trav och galopp hinner det inte bygga några snöstyltor ;)
Ava var sprallig, hon busade med mej...hon var sej inte lik alls
det hör absolut inte till vanligheterna att hon försöker "sticka" men det försökte hon igår,
Magnus var bakom och ville ta tillfället till tävling...men Maria lät honom inte få det.
Jag gillar när det blir lite oskyldigt bus, det piggar liksom upp och jag blir på bra humör.
När vi var klara i stallet kom dimman smygande fram mot oss...vackert!
 
 
 
För er som tror på livet efter detta;
 
Förra veckan funderade jag på min syster, hennes barn och att allt hände så himla fort,
jag var ute och hämtade ved och kände att jag fick "sällskap"
jag hade förväntat mej min mor eller syster, men det var en ung man som jag aldrig sett förr,
han såg modern ut och hade glimten i ögat men jag fick inte fram vem han var.
Eftersom han inte hör till de som håller sej här på gården misstänkte jag att han kommit tillfälligt och hade något budskap men jag kunde inte tyda vad.
 
Någon dag senare kom han igen när jag duschade,
jag var stressad och noterade mest att han var där.
 
I går frågade min systerdotter om jag sett min syster, hennes mamma,
 när jag berättade om denna killen blev hon intresserad och frågade om honom, 
sen sa hon att det lät som en av hennes vänner.....
jag rös....vad jag vet har ingen sökt upp mej på det sättet förr.
Jag får försöka koncentrera mej om han kommer igen och försöka förstå vad han vill visa.
 
 
 
 
I dag är jag ledig och har massa planer,
förmodligen spricker det mesta men ett ridhuspass med Ava blir det helt klart i alla fall :)
Och en prommis med Leo förstås ;)
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Underbara djur

Kategori: Från andra sidan

Leo och jag letade nya ridstigar i skogen igår, han blir alltid så galen när vi går från vägen in i skogen,
rusar runt i full fart, hoppar över grenar och stubbar, tokiga hund :)
 Vi har sjöar på båda sidor här så självklart höll jag mej nära en av dom
 
 
Regnskurarna avlöste varandra så det blev inte så mycket utejobb, som jag tänkt,
istället försökte jag få någon ordning på alla foton i datorn.....uhh vilken röra det är i mina album.
Framemot eftermiddagen såg himlen blå ut, så jag gick ut för att mocka hage,
den hagen som hästarna nu är tillbaka i.
Jag hade hunnit fylla ungefär halva kärran när jag råkade lyfta blicken....
 
Suck!
Janne hade inte kört in bilen i garaget dagen innan.
Jag lämnade kärran i hagen, gick in för att hämta bil- och garage- nyckel för att köra in bilen,
när jag vände mej för att gå tillbaka till hagen såg jag en förnöjd Magnus som stod och nosade på skiten som låg bredvid den välta kärran...morr
För en stund försökte jag komma ihåg vad som är tjusningen med djur ;)
 
Som ni vet satt jag på läktaren istället för i sadeln, på hopplektionen
jag hade sällskap av en väldigt uttråkad Leo.
 
 Om ni är nyfikna på hur Ava skötte sej, läs Petras blogg,
josefssonpetra.blogg.se 
nä, jag har fortfarande inte lärt mej länka.
 
Jag vill berätta lite om andarna med ;)
Ni som inte tror SKA sluta läsa här!
 
På fb  finns några grupper som handlar om det mediala,
jag la ut ett par bilder från Englagård på en av dom,
och wow vilket gensvar...
Det var ett par till som sett, och ännu mer än vad jag gjort, i bilderna,
under tiden vi skrev våra kommentarer framkom det mer och mer, vi såg andra saker helt enkelt.
Det är särskilt en av bilderna som ändrar sej från gång till gång....alltså inte i det stora hela, men små detaljer.
Jag vet inte om alla kan se det, men jag kan och den ena från fb kunde det också.
Man kan förstås tro att vi "hetsat" varandra,
men just den bilden har jag förundrats över ända från det jag kom hem.
Alltså jag upptäckte det innan någon annan hade tittat på den.
 
 
 
En sak som jag reagerat över, är att sen jag kom från Englagård, ungefär i samma veva som jag gick med i dessa fb-grupper, har det varit mycket mer aktiviteter här hemma.
Jag har förstås undrat varför, men kommit fram till att dom är nyfikna på vad som händer i fb-grupperna,
att eftersom jag är aktiv där så framkallar och drar jag till mej dom..
Igår fick jag höra att jag hade med mej en kvinna från Englagård, hon hade helt sonika följt med mej hem.
Jag tycker det är så spännande....särslikt som jag känner närvaron i princip dygnet runt.
Jag har inte tagit mej tid att sätta mej för att försöka få någon info från henne, men det ska jag göra inom kort.
Hon pockade på min uppmärksamhet där och eftersom hon följt med mej hem (?) så måste hon ha något viktigt att berätta.
 
 
Idag har jag inte lättare med värken, jag vill bara ligga i sängen och gråta, men det går ju inte an.
Jag satsar på att en skön kravlös ridtur i skogen ska ge mej lite energi så jag klarar jobbet några timmar.
 
ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 

saxen och tejprullen

Kategori: Från andra sidan

Vid det här laget vet ni väl alla, att jag ser och hör det som inte andra ser och hör?
Hade jag varit född i en annan tid kunde jag nog blivit bränd på bål.
Nylien hörde jag att om man letar efter något som verkar vara försvunnet, ska man lägga en sax (utan plast) och en tejprulle i ett fönster. Då ska man hitta det man söker inom 48 timmar.
För några veckor sen letader jag efter min 5-åriga kalender...den som gick ut 2012.
Jag vet var jag lagt den, men där låg den inte....jag letade överallt, men ingen bok.
Jag tänkte, för någon dag sen, att det inte skulle skada att prova det där med saxen,
hade ingen tejprulle, men det finns ju att köpa.
Hur som helst.....någon tejprulle blev det inte och igår tittade jag på saxen där den låg....jag funderade på att lägga den i ett annat fönster men.....fråga mej inte hur det gick till.....jag vände och gick in i vårat skräprum, 
raka vägen fram till en hylla, lyfte på en tidning och tog fram min bok.
Jag VET att jag inte lagt den där....jag har sådana saker på ett annat ställe och definitivt inte där någon annan kan hitta och läsa.
Till saken hör, att vårat skräprum är det rummet som det "spökar" mest i här i huset.
Jag hör ofta barngråt där och jag känner alltid närvaro därinne.
Häromkvällen var det sång därinne och förra veckan någon som visslade.
Hädanefter när något försvinner ska jag leta därinne först :)
 
 
Ja, ni ser rätt, det är det rummet där jag får balkongen, alltså det rummet vi ska flytta in sovrummet i.
 
 
Nog om detta!
 
Tiina och jag red ut tillsammans,
Tiina och Petras Kotten står i stallet ca 1 km härifrån, den väg vi tänkt rida var tydligen full av jägare,
vi fick ändra rutten så det blev mer grusväg och mindre skog :)
 
När vi kom till järnvägsbron mötte vi stor (allt är relativt) maskin.....och jag hoppaade av :(
Ingen av hästarna brydde sej, så jag förstår inte varför jag ska vara så himla larvig :(
Men det är bättre att gå bredvid än att sitta kvar och överföra oron till Ava.
 
Jag hade tänkt rida hem efter vi skilts åt vid Kottens stall....men så blev det inte :(
Det kändes som det var för mycket asfalt under mej, när hon ville följa med Kotten.
Trots att jag vet att det hade räckt med en ordentlig tillsägelse för att hon skulle gå, så hoppade jag av och ledde henne hem......ja, ja....tids nog ska jag väl sluta fjanta mej.
 
Jag hade gott om tid att ta hand om Magnus, 
 
Han överraskade ordentligt.
På väg upp blev vi omridna av en shirehäst, jag har aldrig sett Magnus lyfta svansen så, den pekade rakt upp!
Jag funderade lite och kom på att när jag sett på trav är det många hästar som har svansen så,
kan det vara så att eftersom Magnus hade sele på och höll på att bli omkörd,
fick någon slags flash back?
Ja, jag vet, jag analyserar för mycket, hahaha.
 
När vi kom till paddocken, var han sååå himla jobbig...åhhh....
Det var ungefär som om det var första gången, han ville inte fatta ett dugg av vad vi skulle göra.
Jag petade till med pisken på bakbenen, han skuttade fram och sen snurrade han mot mej.
Hur många gånger som helst....grrrr
Jag ville han skulle gå åtminstone ETT varv innan jag gav upp,
jag slog pisken mot marken men han reagerade inte.
Jag vet att man inte ska använda pisken så, men men det är mycket man inte ska....och mitt tålamod var slut,
slutligen gav han upp...han började trava...äntligen.
Så fint som han gick sen, WOW!!
Jag önskar Maria hade varit med, eller ännu hellre att någon filmat...
världens finaste Magnus <3
det blev fler än ett varv åt vardera hållet så klart :)
 
 
Sen var det jobbelijobba några timmar och när jag kom hem vid halvåtta tiden hade Maria nattat alla djuren så jag kunde gå direkt in....tank vad bra man kan ha det :)
 
I dag är det redan onsdag, och ridskola, jag tänker inte ha några förväntningar på mej själv idag :(
Förutom att jag ska vila en stund innan.
 
 
Just ja,
nya kaninen fick namnet Stampa :) tack Olsson för det....
han föreslog ju Stampe, men det är en flicka, så det fick modifieras lite,
hon är arg och stampar i golvet så fort man kommer in.
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 

Vår helg på Englagård, tro´t om ni vill

Kategori: Dagbok

 
 
Det var här vi tillbringade helgen, Maja, Maria och jag.
 
Vår huvudlärare, Satyam Frank Hougen
 
Den första bilden är huvudbyggnaden och den undre är den byggnad där vi hade föreläsningar, meditationer och vårat sovrum fanns där med.
 
 
Jag har ju berättat en del i mobilinläggen, men det finns så klart massa att berätta,
det ska jag inte göra, det blir långt inlägg ändå, men några speciella saker ska jag dela med mej av.
 
Mina förväntningar att få träffa de från andra sidan uppfylldes med råge...
när vi först kom in i salen där vi deltog i alla föreläsningar och övningar strömmade en härlig musik ut ur högtalarna.
 
 
Jag satte mej ner, blundade och lät musiken fylla mej....efter en stund lättade jag liksom ur min egen kropp och svävade under taket....jag såg mej själv sitta där bredivd de andra ca 80 deltagarna....
det var en märklig och skön upplevelse.
När jag "kom ner" igen virvlade det en massa andar runt mej....ungefär som när man rör upp ett dammoln.
 
Båda morgnarna började med en timmes meditation innan frukost,
oops...jag som brukar vara så himla hungrig när jag vaknar.
Första natten sov jag knappt något, vred och vände mej där uppe i övre slafen...
men när vi sen stod i kö till frukostbordet var jag piggare än pigg,
hungrig som sjutton och piggelin, Maria och Maja undrade varför jag dansade runt och sjöng,
det var ju dom som sovit skönt och borde vara pigga haha
 
Apropå hungrig.....det var vegetarisk mat hela helgen, 
hemma hos oss äter vi en hel del linser och bönor så för min del var det spännande tips på nya rätter.
Vi fick en himmelskt god kikärtsgryta som jag tjatade till mej receptet på...det krävdes MYCKET tjat och ett par kramar, men jag kunde bara inte åka därifrån utan det ;)
 
En av övningarna var att ta emot och förmedla ett meddelande från andra sidan, 
naturligtvis skulle vi inte sitta med någon av våra kompisar då.
Innan jag hade fått hela uppgiften klart för mej, "visade" en äldre man sej bredvid Linda som satt närmast mej.
Det var så lätt för mej att få kontakt och Linda kände igen honom när jag beskrev vad jag sett.
När jag berättade vad han hade för meddelande till henne så nickade hon...jag frågde om det kunde vara ett relavant meddelande, hon nickade igen och sa -oh ja!
 
En annan övning var att mota bort t.ex smärta med sedonametoden,
för mej funkade det till viss del, men senare den dagen och på morgonen efter (lördag) hade jag knappt ont alls.
 
På lördag kväll var det en kristallkonsert med heeling,
den var det mest häftiga på hela helgen, även om jag fick så fruktansvärt ont att jag började gråta...
smärtan kom tillbaka men tusen gånger värre :( 
 
 
Dessa skålar är av kristall, ni ser storleken i förhållande till de små värmeljusen,
I mitten satt en kvinna, Deva Laya Guleng, och spelade de mest fantastiska tonerna med hjälp av en slags trä(?)stav. Hon sjöng stundvis....varje skål representerar olika chakran och tonerna påverkade kroppen i just det chakrat.
Efteråt fick jag en chans att prata med Deva Laya och fick bekräftat vad jag själv sagt/tänkt många gånger den senaste tiden,
att det är dags för mej att fördjupa mej i mitt sjätte sinne.
Det är så himla otroligt.....hur kunde hon säga precis vad jag gått och funderat på?
Och dessutom pga av min enorma smärta där och då?
 
När jag skulle sova hade smärtan lättat och på söndag morgon fanns den inte....för att smyga sej på mej igen under dagen.
 
På söndagen efter meditationen hade jag bokat tid för en behandling med öronljus,
det är egentligen en behandling under flera tillfällen en längre tid, men man kan lätt göra det själv.
Jag hörde talas om detta för ca 13 år sen, att det kunde hjälpa vid tinitus.
Eftersom jag är hörselskadad så har jag förstås tinitus med.
Vi började med det örat jag hör på....ett behagligt ljud hördes, ungefär som ett vattenfall på långt håll,
när det var dags för mitt "dövöra" var det förstås helt tyst...till en början....
efter en stund hörde jag samma ljud, men väldigt långt borta....till en början så tyst så det knappt hördes, men det ökade efter hand.
Nu vill jag naturligtvis inte påstå att det skulle hjälpa mot hörselskadan, den behandlingen kan ju knappast göra min hörselnerv frisk och hel, men det kändes jätteskumt att helt plötsligt få in något slags ljud,
just då och just där.
 
Resten av söndagen fortsatte med föredrag och en del övningar och vips var det slut...
Maria hade bokat en änglaheeling ungefär en timme efter avslutet så vi satt i matsalen och pratade om allt som hänt under helgen.
 
När hon sedan gick blev det Maja och jag kvar,
hon har bett mej att se om någon är med henne så vi tog tillfället i akt....
den kvinnan som "visade" sej, kände inte Maja igen, men hon får fundera lite.
Det kan vara en som bara uppehåller sej på gåren också, för jag hade sett henne flera gånger dessa dagar.
 
Under helgen var det två deltagare som gav mej foton på sina djur,
två katter och en hund.
De två katterna fick jag direkt några känslor av, jag berättade för ägaren och hon nickade igenkännande,
hunden var svårare, men jag ska kolla den senare igen
 
Jag vet att de flesta tycker detta är blajblaj och ni behöver inte kommentera....
jag sväljer inte heller allt med hull och hår.
Men var och en har sin tro och jag tänker inte försöka omvända någon, jag bara skriver det jag upplevt
och jag kan inte, även om jag ville, förneka att detta hänt mej.
 
 
 
 
 
ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Inte undra på....

Kategori: Allmänt

Var det någon av er som lyssnade på p3 i går morse/fm?
Det var en diskussion om skiljetecken, bl.a semikolon.
Jag blev något förvånad när en utbildad journalist erkände att hon inte visste hur hon skulle använda det.
Sen började jag fundera på om jag vet det? Använder jag det på rätt sätt?
Ni har kanske inte tänkt på att det faktiskt dyker upp här i min blogg lite då och då?
Hur använder ni det? Om ni använder det?
Sen funderade jag över utropstecknet.....hur använder jag det?
Ska det användas för att understryka allvaret i saker? 
Eller som ett avslut, lite mindre tvärt än punkt?
Eller är det ett "argt" tecken? Som visar att man skriker? Utrop.....?
 
Det där stannade i min skalle över dagen och senare på eftermiddagen hörde jag en intervju med en kvinna och hon använde ordet remarkabelt .......med svenskt uttal, så som det låter helt enkelt.
Är det ett ord i svenska språket? Jo jag har hört det förr men det finns ju ord som har samma innerbörd som är enklare att säga och enklare för "vanligt" folk att förstå.
 
Psykopaten (mitt x) använde ofta ord som han trodde man inte förstod, det var ett sätt att trycka ner andra.
Att visa att han var välutbildad och därmed en bättre människa....eller nå´t sån´t
ja ja....bara en liten fundering  :)
 
Ava fortsätter fresta på mitt tålamod, suck!
I fredags red vi en liten skogsrunda, på hemvägen stannade vi på ängen och jobbade på volterna.
Oj vad sur hon blev,
vadå jobb? vi skulle ju leka!
Som vanligt gjorde hon allt för att pröva mitt tålamod...läääänge....
till slut fick hon som hon ville...det brast för mej :(
jag började höja rösten och ryta till henne hur jobbig och dum hon var som alltid ska bråka.
Min lilla skrutta.....förlåt, jag skäms såååå att hon lyckades få mej ur fattningen :,(
 
Men det gjorde verkan....det var precis som om jag bytt häst,
helt plötsligt flöt vi fram fint på volten.
Jag red någtra varv åt båda hållen medan jag överöste henne med klappar och beröm,
hur lätt är det att berömma när man kokar av ilska? 
Maria och Magnus var klara med sitt så dom väntade och jag fick lite skäll av Maria för jag inte klarade att bita ihop....hon säger att det inte hjälper att höja rösten eller bli arg, men det gjorde det ju? :)
Sen lät vi dom sträcka ut i en skön galopp, hon hade inga problem att ta höger galopp ens på rakt spår helt plötsligt?!
Men det är väl inte meningen att jag ska bryta ihop för att hon ska lyssna?
 
 
I går skulle vi hoppa, Maria hade inte tid att rida så Petra lånade Magnus och lillasyster Marie fotade.
Ava var lite emot först, men hon var sugen på hinder, det kändes :)
Tiina var med på Kotten och tog några skutt men när det var dags att höja satt Petra upp på honom.
Det gick bra några gånger, men sen blev det ett stopp och Petra gled som på en rutschkana ner över halsen på honom....hon gjorde inte illa sej så upp och på hindret igen.
Slutligen satt hon upp på Ava så hon också fick känna på lite högre än de löjliga 60-70 jag hoppat.
Då passade jag på att ta några skutt med Magnus.....det är flera år sen jag hoppade honom och jag hade glömt hans speciella skutt haha.
Det var kul.....precis som förr i tiden när vi ofta var några stycken som byggde små banor och red tillsammans.
Det kommer foton så småningom....hoppas jag :)
 
 
 
 
Jag måste berätta en sak till.....
Sommargästen B-M kom förbi i går och jag bjöd på ett glas martini rosso,
vi kom att prata om silverbestick av någon anledning, hur mycket jobb det var förr när det skulle putsas till jul...
för att inte tala om kristallkronorna som skulle plockas ner och tvättas prisma för prisma.
Ja jag är nog lastgammal som har sådana minnen ;)
Hur som helst, när vi satt och ojade oss över allt jobb kom min mamma....
hon sa att jag skulle inte sitta där och beklaga mej, för jag hade ju inte gjort annat än sprungit runt och lekt medan de andra slet med silver och kristall.
åhhh min mamma......<3
Hon dog -97
 
 
Ha det bäst,
Marianne

Jag måste vara mer tacksam

Kategori: Från andra sidan

I natt har jag vridit och vänt mej....knäna har värkt, fötterna har värkt, ryggen har värkt, höfterna har värkt och frampå morgon värkte det i händerna med.....halft surt och halft skämtsamt skrev jag min status på fb
"vill inte vara instängd i den här gamla slitna kroppen....kan man få en ny?"
Sen började jag fundera lite allvarligt.....
Andarna slipper vara instängda...dom rör sej hur dom vill....så egentligen var min önskan om att slippa kropppen en önskan att flytta över till andra sidan?!
Om man ska se det krasst....men det vill jag ju definitivt inte.....
sen fladdrade tankarna iväg till ett par kvinnor jag känt som har MS...
två kvinnor i sin bästa ålder som behöver hjälp med allt i dagliga livet....t.o.m gå på toa.
Min "lilla" storebror som fått en stroke och inte klarar sej själv....
Visst.....min plåga blir ju inte mindre för att det finns de som har det värre, men att klaga på lite värk?
Nä, jag skäms nästan....så nu har jag bestämt att sluta klaga på den dumma eländiga kroppen som hyser mej :)
Om jag kommer ihåg förstås ;) Påminn mej vet ja......
 
 
Jag lovade igår att berätta om ett möte jag haft i helgen....ett möte från andra sidan.
Om du, min kära bror läser detta, visa MariAnne så hon får hon det med mina ord.
Ja, detta handlar om min svägerska och hennes mamma Mary.
 
Mary och MariAnne har alltid stätt varandra nära och varit som bästa vänner, det är min uppfattning.
När Mary blev sjuk satt MariAnne hos henne så mycket hon kunde och orkade...men oturligt nog så var hon inte hos henne när stunden kom.
Detta är några år sen, Thedde som vet att jag har förmågan att se, har tjatat lite på mej om jag kan få kontakt.
Jag kan inte kalla på andarna, dom kommer till mej när dom vill...jag har nog viftat bort hans bön...tror jag
Hur som helst...i lördags förde han in samtalet på detta igen...hur ledsamt det är och hur dåligt dom mått för att inte varit hos Mary vid rätt tillfälle...plötsligt höll han upp en bild på henne...
det kändes som ett slag mot mej, en otroligt annorlunda och obehaglig känsla
Mary tittade anklagande rakt på mej men jag vände bort huvudet och skakade det av mej.
Jag klarade inte det just då, sen var det inget mer med det.
 
På söndag kväll när alla gått till sängs kom hon....Mary alltså
hon strök mej över axeln-armen och var glad att såg henne, hon ville att jag skulle berätta att hon var tillfreds och nöjd med allt som det var, att hennes önskan var att MariAnne och Thedde oxå skulle vara det.
Hon visste förstås att dom gjort vad dom kunnat för henne och hon ville inte att dom skulle känna sorg.
 
Jag funderade en stund över om jag skulle gå ner och berätta eller inte, men bestämde mej för att berätta för min bror.
När jag gjort det och gick upp till sovrummet igen var Mary fortfarande kvar...hon var så lättad och lycklig så hon nästan dansade runt mej...så där som ett lyckligt barn gör, ni vet?
hon kramade om mej och jag frågade om hon inte ville vara nere med M-A och T, men hon svarade att dom kan ju inte se mej...jag är här hos dej istället, det känns lika bra....så la hon sej bredvid mej i sängen och jag somnade med hennes arm över mej.
 
Jag har känt Marys närvaro ett par gånger sen, men inte mer än så.
Jag vet att jag tjatar lite...men jag är tacksam och stolt över mina gåvor och egentligen borde jag väl utveckla min förmåga, men vi får se....det tar lite energi och det är ju en bristvara här som ni vet....haha
 
 
 
 
Ava då?
i går gick vi upp till ridhuset igen för att nöta inför söndag.
Alltså...jag har världens goaste pålla <3
ja, inte för att allt gick som en dans, men hon tog tag i alla övningar med största allvar,
jag har berättat att vi tränar inför tävling och hon gillar att visa upp sej.....
Vi tränade halter, igångsättningar och galoppfattning...
Det finns en massa att säga om oss båda, men så länge jag är nöjd behöver ingen påpeka att mina krav är låga, för det vet jag....det kan bero på att jag inte är någon dressyrryttare egentligen och är glad för det lilla?
eller så kan det bero på att jag ofta fått höra (förr) att jag inte kan rida?
Strunt samma....Ava är min häst som jag rider....och vi trivs
 
 
 
Dagens plan är en skogstur med Maria och Mgnus....
Maria har varit på semester och kom hem i måndags, jag har glömt berätta men ni kanske förstått att hon varit borta eftersom jag tränat själv med Ava....
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 

Han är hos mej fortfarande

Kategori: Från andra sidan

Eftersom jag jobbade lång dag i går orkade jag inte ta ut Ava på något :(
Det var meningen att Sofia skulle tagit henne, men hon skulle provjobba på nytt jobb, och det måste ju gå före.
Jag hade i och för sej haft tid att gå en sväng på morgonen, men efter min jobbhelg är jag så himla trött och att ta ut Ava på en runda och sen vara klar att åka till jobbet strax efter tio?
Nä det fanns ingen ork :(
När jag kom hem var det dags att natta dom och sen dö i soffan, så det var inte läge då heller.
 
I dag är jag ledig och solen lyser från blå himmel, så vi tar igen det vi missat.
Vad jag tänkt mej avstår jag att skriva ut här,
jag har ju en benägenhet att ändra mej när jag kommer ut ;)
 
Jag måste berätta en grej som hände i helgen.....eller var det i fredags?
Äh....det spelar ingen roll.
 
En del av er vet att jag kan "prata" med hästarna.
Brigade och jag pratade jättemycket men Ava har aldrig visat någon vilja,
jag fortsätter att göra det men förväntar mej inget svar.
Jag var ute med Leo i skogen och helt plötsligt längtade jag efter och saknade Brigade så himla mycket,
jag tänkte på allt vi gick igenom tillsammans, alla härliga ridturer och alla avsittningar.
Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna och helt plötsigt gick jag där i skogen och storgrät så sminket rann.....
ja, jag var klar för att jobba efteråt.
 
Det var då som jag kände Avas närvaro,
Hon sa - var inte ledsen, du har ju mej nu!
Och så såg jag henne för mitt inre, hur hon stod i hagen och tittade efter mej,
jag såg B där också, bredvid henne.
 
Jag blev så paff.....hon som avvisat mina försök att prata.....
 plötsligt, och utan förvarning kom hon och tröstade mej...
Jag blev så glad mitt i alla tårar, jag messade och berättade för Maria vad som hänt,
hon svarade att det var Brigade som valt Ava åt mej,
Så är det nog :)
Jag glömmer aldrig när vi kom med taxi till Oliwers gård och vi såg en ensam häst i en hage,
då jag sa
- Där står min häst!
Jag hade ingen aning om vad det var för häst, men jag visste att det var min.
Klart det var B som valt henne :)
 
Jag vet att många tycker jag är knäpp i skallen,
tyck det då,
 jag vet vad jag ser och hör, ingen kan ta ifrån mej det.
 
 
Ha en bra dag,
Marianne
 
 

Ett rop på hjälp? Ett annorlunda möte!

Kategori: Från andra sidan

Eftersom jag var på jobbet mest hela dagen igår har jag inte så mycket att berätta,
det var full rulle mest hela tiden så alla timmarna flög iväg.
Janne(!) hade tagit in hästarna när jag kom hem, det är första gången på två-tre år som han hjälpt oss.
Jag hade bett honom eftersom Maria skulle på bio och jag inte kom hem förrän halv sju,
det är numer minusgrader i stallet även på morgonen när dom stått inne så därför vill vi ha dom inne tidigare.
Kaninerna är ju där och deras vatten får inte frysa
Egentligen tycker jag hästarna ska vara ute så mycket som möjligt,
men ärligt talat så verkar det som Ava tycker om att komma in.
 
 
 Jag tänkte att det kan vara dags att berätta om ett av mina möten?!
Det som jag ska berätta är inte likt nå´t av de andra mötena.
 
En bit bakom vårat hus går järnvägen och på andra sidan är det en nästan helt igenvuxen sjö,
mest som ett kärr, (perfekt för de väsnande tranorna för den delen)
Hur som helst, "sjön" heter barnasjön, i skogen bredvid den ligger fattigstuberget.
När jag flyttade hit var det alltid en massa andar som höll till bakom huset, varje kväll jag gick till stallet
kom dom och följde mej en bit....dom var väldigt närgågna och ibland kändes det som om dom drog i mej,
att dom ville jag skulle följa med bakom huset, jag kan erkänna att jag tyckte det var lite obehagligt.
Jag hade kontakt med en kvinna T, som har samma förmåga som jag och jag diskuterade med henne om vad som hänt där i skogen.....
fattigstuberget....där fattighjonen bott?!
Barnasjö.....namnen fick mej att fantisera ihop att de oönskade barnen till de fattiga kvinnorna blivit dränkta i sjön
Ja....jag har ju berättat....jag är lite knäpp :))
jag fick intrycket av att det var de olyckliga själarna som sökte upp mej och ville ha min hjälp.
 
T och jag gick dit en gråmulen och lite disig dag,
tro det eller inte, men vi såg i stort sett samma saker,
småbarn som sprang runt barfota i urvuxna byxor, och en man som hängt sej i ett träd.
Vad hon inte såg, men jag, var en hel del kvinnor, en del gravida och en del med spädbarn i famnen,
jag såg sjön....(som inte finns)
jag berättade för T, men hon kunde ändå inte se.....vi funderade lite på hur vi skulle hjälpa och så kom vi tillsammans  på vad vi läst....att vi skulle leda dom mot ljuset.
I  mina tankar byggde jag upp ett altare med två ljus, i sjön
jag bad kvinnorna att gå mot altaret och följa med ljuslågorna upp.
Jag ser fortfarande framför mej hur det var en hel rad med kvinnor som försvann uppåt,
så kom det en kvinna med en man som drog tillbaka henne.....jag bad honom följa med men han ville inte...
han ville inte släppa kvinnan heller....men gav sej till slut.
När det var tyst och tomt vid "sjön" blev det ett sunkigt kärr igen,
vi stod kvar en stund och funderade över vad som hänt, om inte allt var fantasier.
Vi gick hem var för sej, när jag närmade mej hemma och tittade mot platsen i skogen såg jag nå´t konstig,
precis över kärret var himlen helt klar, ett litet "hål" med solsken mitt i det gråa diset.
Jag ringde till T när jag kom hem, och hon hade sett exakt samma sak....ett litet område med klarblå himmel.
Efter den dagen dröjde det flera år innan jag fick sällskap från andra sidan järnvägen.
Det kändes tomt,men skönt att slippa ha en hel hop andar som drog i mej när jag gick ut.
Numer kommer det någon därifrån ibland, men inte alls på samma vis.
Ibland hör jag barngråt därifrån...det är det förresten några av mina kompisar som hälsat på som hört oxå.
 
Där avslutar jag berättelsen om detta lte annorlunda och fina möte,
som vanligt så är jag helt säker på vad jag sett och alla kan får tycka att jag är tokig,
men det är min sanning och ingen kan ta den ifrån mej.
 
Ha en bra dag,
Marianne
 
 

Först lite gnäll och sen en spökhistoria

Kategori: Från andra sidan

Trodde jag skulle känna mej lite piggare idag, men så blev det ju inte :(
Man ska väl inte hålla på att gnälla och klaga egentligen, hur kul läsning är det?
Men det här är det värsta jag varit med om på 10 - 15 år....då jag oxå hade lunginflammation.
 
Jag har så grymt dåligt samvete för Avas skull, hon står där ute och undrar om jag övergett henne :(
Min lilla pussgumma....i kväll börjar ridskolan och vi kan inte vara med, hon blir ensam och övergiven i hagen när Maria och Magnus går iväg....åhhhh mitt hjärta blöder :(
I gårkväll när jag (!) tog in dom var hon täckt av ett tjockt lager av torkad lera..
.ja det hängde faktiskt intorkade lerkokor i pälsen.
Jag slet med den magiska borsten en bra stund innan hon fick gå in i stallet,
så hon kan väl inte känna sej helt och hållet övergiven?
Hon var så cool.....stannade på stallplan och lät sej borstas trots att det var dags att gå in för kvällsmat och Magnus stod inne och smaskade.
Har matte sagt att vi ska stanna här så gör vi det!
Jag vill inte hon ska känna sej sviken nu när vi kommit varandra så nära.
 
 
 
Dagen har mest gått åt till att sova, men jag har inte glömt att jag lovat en liten historia om ett möte,
ni verkar ju väldigt intresserade av att höra om dem så jag har beslutat att berätta om ett par stycken till...
.men bara ett åt gången, ni får inte bli bortskämda ;)
 
Detta hände för ett par år sen, vi skulle åka till Dörthe, vår hästmassör, som vi köpt en highland cattle kalv av.
hon bor ca 8-10 mil härifrån, det var Lollo, Janne, Maria och jag...
egentligen var jag på ett uruselt humör och riktigt grinig så jag tänkte först inte följa med, men ångrade mej, ville ju inte missa att hälsa på Dörthe.
 
Hur som helst, dom bor i ett gammalt hus lite ensligt, vi satt i köket och fikade,
jag behövde gå på toa, det var anågot fel på den nere och dom hade byggt ett fint badrum/toa uppe så gick jag  dit istället.....
Dörren in från hallen drog jag igen, men dörren till sovrummet tänkte jag kunde vara öppen eftersom de andra satt nere och inte skulle komma upp, rätt som det var så stod det en man i den dörröppningen...
jag stängde den men kände ett stort obehag.
När jag kom ner frågade jag Dörthe och Mikael (hennes man) om dom visste att det fanns fler i huset,
Dörthe tittade på Mikael och sa
- där ser du....jag hade rätt!
Så frågade hon vad jag sett....
Det visade sej att hon vaknat en natt av att det stått en man i samma dörröppning,
men båda trodde hon drömt,
jag kommer inte ihåg riktigt nu, men har för mej att han varit hotfull mot henne.
 
Jag brukar alltid säga att dom inte kan göra en nå´t och det kan dom ju inte heller....
vad skulle det vara? 
Jag brukar oxå säga att jag inte är rädd, men rädsla och obehag är väl olika saker?
För jag kände ett stort obehag inför den mannen.
Innan vi skulle åka hem behövde jag göra ett nytt besök på toa, jag gick upp men blev stoppad på näst sista trappsteget,
det fanns inte en chans att jag skulle komma upp där igen hur jag än bestämde mej för nästa kliv så kunde jag inte ta det. Det var som om det funnits en vägg som stoppade mej.
Han hade helt enkelt bestämt att jag inte skulle dit upp mer efterom jag skvallrat att han fanns där
(det kändes som om det var anledningen)
 
Det var vad som hände den gången, dröm inga mardrömmar nu :)
 
hörs,
Marianne

Kloka djur och hjälp från andra sidan

Kategori: Från andra sidan



I onsdags var det prick ett år sen jag skildes från min älskade Brigade,
det har inte gått en dag utan att jag längtat och gråtit.
Ibland inbillar jag mej att Ava känner min sorg och att det är därför hon stökar så med mej nu,
att hon vill visa mej att hon finns och att jag ska lägga all energi på henne istället för att gråta över nå´n som jag aldrig kan få tillbaka.
Hästar är enormt kloka djur och dom förstår och hjälper oss mer än vi tror.
Jag ser inte Ava som nå´n "istället för" tro nu inte det,
jag älskar henne och är lycklig över att fått äran att äga henne.
Jag tänkte på det idag när vi var ute, vilken underbar häst hon är egentligen.
 
Hur som helst,
idag kände jag mej mogen att ta tag i "ensamträningen" igen,
jag plockade fram tömkörningsselen och tränset, sen gick jag för att hämta henne i hagen.
Hon hade ju redan förstått vad som var på gång, så hon började genast valla de andra bort från mej.
Wilda var den första att vika sej, jag la grimskaftet över halsen och väntade att Ava skulle komma,
men hon blev mer intensiv att flytta Magnus istället, så jag tog in Wilda.
Magnus kom direkt när jag kom ut igen och så fick han oxå gå in.....
naturligtvis stod Ava och väntade på att få komma in, när jag kom tillbaka,
men jag satte för grinden till stora hagen och började flytta henne runt i lilla vinterhagen.
Normalt kan dom gå i båda, men jag ville inte jaga över en så stor yta, så därför delade jag av.
Ava satte sikte på "hålet" och skulle galoppera ner i stora hagen.
Lite snopet upptäckte hon att det inte gick,
hon gjorde en 10 metersvolt och sen flög hon över tråden i ett elegent hopp...
såååå himla mjuk och smidig,
jag bara stod och gapade....trodde väl aldrig hon skulle få för sej att hoppa.
Men vilken otroligt vacker och klok häst jag har,
 jag kunde inte låta bli att njuta av synen, trots att jag kokade av ilska över att hon smet
och inte använder sin klokhet mer på att göra mej nöjd ;)

Det tog inte många minuter att få henne underlägsen igen,
när vi var klara och skulle iväg protesterade hon förstås,
en liten stegring vid stallet, men sen gick hon dit jag ville.
Vi var hemifrån 30 min och inte en enda gång trotsade eller tvekade hon.
Det kändes skönt :)
Jag blev lite väl avslappnad där vi gick och började tänka på att det snart är ett år sen vi åkte till Irland för att leta häst.
Jag tänkte på första gången jag såg henne i hagen,
vi kom med taxi till gården och jag såg henne på håll och sa

-där är min häst!

jag tänkte på allt som hänt under året och hur mycket Maria ställt upp,
både under de sista åren med Brigade och det här året med Ava.
Det är få förunnat att ha en så´n vän.
Jag tänkte på att vi ska få ordning på de här stöket hon börjat med och att hon ska få ut och tävla.

Men att gå och fundera på andra saker går inte för sej,
"Var här och nu!"
(citat Maria)
Ava talade om att hon ville jag skulle stanna hos henne själsligt och började skaka huvudet upp och ner
för att "ta" i tömmarna, hon väckte mej på ett lugnt sätt,
sen slutade hon trixa med huvudet och vi lunkade vidare.
Min kloka Ava (och Maria), jag har mycket att lära minsann ;)
Ju mer man kan desto mer inser man att man INTE kan :-p

Som alla förstår så finns mycket tankar om hur vi ska ta oss igenom den här perioden med trots,
jag väntar på homeopatmedicinerna som ska hjälpa till att få hormonbalansen i ordning och jag har anmält oss till NH-kursen,
jag försöker träna lugnt och metodiskt på att gå från flocken och att hon ska se mej som ledaren I ALLA tillfällen.
Härom kvällen när jag låg och funderade över dessa saker innan jag somnade hände nå´t.
Ni som följt mej länge vet att jag kan Se och känna sån´t som andra inte kan.
Hur som helst, tro det eller ej,
jag låg i sängen och försökte få råd från ándra sidan,
då kom Brigade till mej,
han sa

 inte ge upp....jag ska hjälpa dej
jag ska visa henne!

sen försvann han ut genom fönstret ner till hagen.

Jag älskar min förmåga :)
Många frågar om jag inte blir rädd.....men vad ska jag bli rädd för?
Ingen kan göra mej illa och jag blir tvärtom besviken om jag inte har någon hos mej.
Fast det var förstås lite läskigt den natten jag vakande och det stod en man vid fotändan av sängen och siktade på mej med en pistol,
men jag bad honom försvinna och sen har jag aldrig mer sett honom.
Jag blev inte rädd egentligen, ett spöke kan ju inte skjuta mej :))

ha en bra dag,
Marianne