marresmams

Gäsp

Kategori: Hästarna

Det kan man kalla sovmorgon,
jag trodde inte mina ögon när jag såg att klockan var 10.27 när jag äntligen kom till medvetande.
Det var Norriz som tröttnat på att vara inne, han bet mej i en tå för att jag skulle vakna....buskisse.
 
 
Han är speciell den där...
han har alltid vägrat att gå på låda, han vill göra sina behov utomhus, eller i en hästbox.
Innan de andra katterna försvann hade vi en låda nere under den kalla årstiden,
 Nu när jag haft svårt att gå i trappan, tog jag fram den igen
men han har inte varit på den en enda gång, utan väckt mej på morgonen för att få komma ut.
Häromnatten kissade han i duschavloppet, det har nog hänt vid något enstaka tillfälle förr,
 jag kom på att när han är hos sommargästerna går han på låda som står på toa
så jag flyttade upp lådan.
Och fem minuter senare sitter han där..... 
Ja vad ska man säga? 
djur kan roa en på många olika sätt :)
 
 
I går gjorde jag två vågade saker.....
G hämtade mej till ridlektionen och vi tittade på hopplektionen,
efteråt när deltagarna skrittat av sina hästar hjälpte Maria mej upp i Magnus sadel...oops
det kändes nervöst av någon anledning och jag "red" bara ca 10 meter innan jag hoppade av och försökte landa på en fot.
När vi kom hem tog jag in Magnus i stallet, sadlade av och borstade.
Det  kändes stort...haha
jag är ju envis som ni vet och jag måste alltid ta reda på saker själv,
nu har jag tagit reda på att jag måste vänta ett bra tag till innan jag kan bli "hästtjej" igen.
 
 
 
Med tanke på hur det gick när jag bestämt mej för att rida Brigade med operarad fot
kunde jag förstås räknat ut det.
 
För er som inte vet så kan jag berätta att Brigade började busa,
jag kunde ju inte få stöd genom att trampa ner i stigbygeln så jag gjorde en kullerbytta över halsen
och blev liggande nästan två timmar i snön innan räddningstjänsten tagit sej dit.
Att jag helt plötsligt glömt det? 
jaja...jag har ju såååå dåligt minne ;)
 
 
 Nä nu börjar det bli dags att gå ut och fixa Avas box.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 

Skruttiga familjen

Kategori: Katter

Finaste Leo som sprungit med på många ridturer, 
Som älskat våra promenader,
sprungit i skogen medan husse plockat svamp
Hans dom efter röntgen, blev pålagringar, artros, i flera leder,
sen förstod jag inte riktigt om det var diskbråck i  bröstryggen,
(Heter det så på hundar?)
eller om det är samma sak som artros?!
Ialla fall är det slut med både ridturer och promenader,
hädanefter är det koppel och korta, lugna prommisar.
Han ska inte gå i trappor och han ska lyftas in/ut i bilen....
det betyder väl att han ska lyftas upp i sina sängar också, antar jag....
men det och trappan vet jag inte hur vi ska lösa.
 
 
Nu får vi börja med smärtstillande 10 - 14 dagar, sen får vi se hur vi går vidare.
Han var gudomligt snäll hos veterinären,
Vi fick vända och vrida på honom på röntgenbordet utan att han var sövd eller ens fått lugnande....
Båda framtassarna, ryggen då han behövde ligga helt utsträckt på sidan samt bäckenet då han låg på rygg med bakbenen "utvikta" 
 
 
 Så himla duktig.
Han behöver gå ner i vikt också....
ni som följt mej länge vet vilka problem jag haft med att andra stoppar i honom godbitar...
utan att ta någon notis om vad jag sagt.
Jag tror inte jag kommer ha något att säga till om i fortsättningen heller,
så jag får minska på hans vanliga portioner.
Det känns inget vidare att byta ut de näringsriktiga portionerna mot skräp,
men om det är vad som behövs så....
 
 
 
Jag fick nästan samma dom som Leo,
troligtvis artros i knäna, men har lämnat prov för att se om det kan vara något reumatiskt.
Jag vet att det är mitt eget fel att jag har så ont nu,
Jag har sprungit många många många mil på asfalt....
lyft tunga vikter vid knäböj flera gånger i veckan under flera år...
inte lyssnat på min kropp utan bara bitit ihop och envist fortsatt med det jag föresatt mej.
Att jag började springa nu igen var ju osedvanligt korkat,
det fanns ju faktiskt en anledning till att jag inte kunnat göra det på över 10 år.
Men det kändes så bra och så skönt att komma igång nu igen....
hur dum får man vara egentligen? 
När kroppen säger i från vid 45 -50....skulle den då gilla läget vid 60?
 
"Är huvudet dumt, får kroppen lida"
Det kan inte stämma in bättre på någon annan än mej.
 
Hur som helst.....ännu en livslång plåga att stå ut med,
värk och sömnlösa nätter är jag van med,
just nu känns det som jag ligger på botten och sprattlar....
att veta att mina långa promenader kommer att bli kortare och färre.
 
Jag är sjukskriven ett tag nu iallafall....
inte bara för det onda utan också för tröttheten som kommer av dålig sömn.
 
Jag är inte ute efter tyck-synd-om-mej, 
Men detta är ju som min dagbok och jag är ju öppen, kanske FÖR öppen,  med det mesta.
 
 
  
NU LITE ROLIGARE SAKER!
 
Ridskola igår, det gick superbra med Thule igen,
jag får nog omvärdera det där att jag inte gillar fjordingar,
han har varit så fin att rida nu i höst.
Jag ljuger om jag säger att jag inte känner av knäna.
men man måste försöka må bra psykiskt också.
 
 
Jag vet att jag lovat er film från tidigare,
men eftersom laptoppen krånglat har jag inte kunnat ordna det.
 
När jag gått och lagt mej igår hörde jag något som dunsade på altanen,
gick ner och öppnade dörren och vips slank lilla Misan in.
Norriz blev inte så glad och det blev slagsmål sen stack han ut.
Så Misan har sovit hos mej i natt,
men nu på morgonen bar jag bort henne och släppte in henne hos sej.
Jag förstår ju att hon kommer tillbaka och det gör ingenting,
men hon måste veta var hon bor.
 
 
Strålande sol i dag också....så underbart för humöret.
Jag har inte så mycket planerat, ta hand om Ava förstås och mocka hage.
 
 
 
Bäst att köra ett varv med dammsugaren också...hehe
 
Jaja.....
 
Ha det bäst,
Marianne 
 

Samma - lika....

Kategori: Dagbok

Blev det i går, alltså inget vettigt gjort.
Det blir lätt så när J är lat, då blir jag det också.
 
Inte för att det inte finns att göra, 
så jag blir lite stressad på mej själv när jag bara låter tiden rinna iväg.
 
 
Jag tog med Ava på en kort och lugn skogstur,
det är så svårt att veta hurjag ska göra...hon är ju inte direkt sjuk men ändå vill jag vara försiktig.
En skrittur kan väl vara bra för henne?
Vi tog några travsteg men då hostade hon till så något är det nog iallafall,
trots att hon känns pigg för övrigt.
Jag ska ringa veterinären denna veckan och beställa tid för den där endoskopin.
Går sånt på försäkringen tro?
 
 
Vi åkte till stan och köpte avmskning till Norriz,
passade på att tvätta bilen och sen
 blev det lunch på China Town också...de har så fin buffé där.
 
Numer tycker jag det är äckligt att ge avmskning till Norriz,
och han åker alltid ut direkt efter jag stoppat i honom det.
Förra våren gav jag honom ett piller och sen satte vi oss till bords för att äta,
Norriz började ulka och spy och upp kom en ca 1 dm, cm-bred, platt äcklig sak,
Som en jättetaglitelli....fy f-n vad äckligt och jag tyckte så synd om Norriz
jag fattade inte ens att den fått plats i hans lilla mage.
 
Jag anser själv att jag har erfarenheter av djur,
men detta har jag aldrig varit med om eller ens hört talas om.
Visst har jag läst om vilka inälvsparasiter som finns,
men som sagt...aldrig hört någon som haft en såååå stor mask. 
 
 
 
 
Det var min söndag.....
idag är jag trött, lite konstigt eftersom jag inte gjort av med någon energi alls ii helgen.
Blir en kort skrittur med ava idag också, och sen är det jobb i eftermiddag.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 

Sorg

Kategori: Dagbok

Jag känner mej ensammast i hela världen, 
som om jag befinner mej i ett stort svart hål.....
jag har gråtit så det svider i hela huvudet, hela kroppen värker av sorgen.
Sorgen efter Mizo.
 
 
Mizo som hållit sej nära-nära sen han först blev sjuk förra sommaren,
Med bedjande ögon har han suttit vid mina fötter och väntat att jag ska sätta mej, 
ibland har han nästan klättrat upp i famnen..
han har kommit så fort jag lagt mej i soffan....tagit plats på mitt bröst och gosat.
Han har snarkat i min säng på nätterna och pussat mej godmorgon när vi vaknat.
 
 
 
Aldrig trodde jag att det skulle bli SÅ svårt,
att jag skulle känna mej så halv utan min kisse.
Att det skulle kännas så mycket svårare att ta adjö av honom.
Men han var en mycket speciell kisse, en på milionen.
 
Nu är Norriz ensam katt här,
han letar överallt efter sin kompis...det känns också i hjärtat.
 
 
 
Under gårdagen befann jag mej i en dimma,
Leo behövde förstås sin promenad,
Ava fick komma in för en rykt, frisering samt stretching,
fjäderfäna fick tillsyn och sen bäddade jag ner mej i soffan.
 
 
 
Sorry för ett trist inlägg,
men som vanligt skriver jag om det som finns i huvudet.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 
 

Denna teknik

Kategori: Allmänt

I dag fick jag sovmorgon....nästan,
det är Marias stallhelg, men jag ska jobba klockan 8 i morgon så jag frågade om hon kunde ta ut i dag istället.
Det känns så onödigt att hon ska behöva ställa klockan och åka hit när jag ändå är i gång
 
Jag vaknade några minuter efter sju men somnade om och sov en hel skön timme till.
Mizo kom och började stångas och dregla direkt,
hur kommer det sej att katterna vet direkt när jag är vaken när jag bara precis har slagit upp ögonen?
 
 
Mizo ja.....hans medicin är nästan slut nu :(
Jag hade ju bestämt att han skulle få stanna hos mej så länge denna flaskan räckte,
som ni vet tycker jag inte att det är rätt mot honom att ge honom smärtstillande varje dag,
det känns alldeles för egoistiskt.
Han tycker inte ens om den och springer undan när han ser att jag gör iordning för att ge den.
Veterinären sa att jag nog skulle kunna minska ner efter hand,
men det känns tvärtom, att han behöver mer och mer.
 
Lilla kissen :'(
 
 
 Här hade han hela livet framför sej <3
 
 
Vi var i ridhuset i går,
Maria och Magnus också.
Vi satte upp fyra koner på rad.....
 
Vi gjorde skänkelvikningar mellan,
framdelsvändningar på ena änden och bakdelsvändningar på den andra.
Eller vi försökte iallafall.
Det kom två ponnyekipage men det funkade fint,
tänk vilken skillnad det är när alla vet ridhusreglerna :)
 
 
 
Jobb på kvällen och stägning,
jag var satt på andra uppgifter en stund igen, men nu börjar jag bli van så jag hann med det jag skulle,
 jag glömde inte att lägga ifrån mej jourtelefonen heller....det tar sej ;)
 
 
Idag har jag planer på att rida en väg det var evigheter sen vi red,
jag är så trött på denna rundan i vår skog, och jag tror hästarna är det också.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 

Adjö...

Kategori: Hästarna

Det blev inte alls som jag tänkt i går....med katterna, eller något annat heller.
Min fina kisse har flyttat till katthimlen, alla vet hur det känns.

Jag trodde det var något med njurarna, som skulle kunna medicineras och att de skulle bli friska igen.
Vi började med Mizo, veterinären tog blodprov och kände igenom honom,
när hon kom till munnen såg hon vad som var fel.


Det finns en tandsjukdom som heter FORL, den är relativt vanlig, men ganska nyupptäckt enligt vet.
Den börjar i rötterna och går upp, bryter ner emaljen och blottar pulpan, 
ger inflammation i tandköttet och slutligen ramlar tanden ut.
Under den processen har katten så klart väldigt ont....
alla vet väl hur det känns när det ilar i tänderna?
Och då har vi ju ändå emaljen kvar....
Mizo hade en liten kindtand som var väldigt angripen och på motsatt sida en som börjat "vittra" sönder.

Det finns inget botemedel, man kan dra ut tanden och ge smärtstillande,
men sjukdomen kommer att angripa alla tänder,
 katten får gå på regelbundna kontroller och ta bort tand efter tand.
En katt behöver sina hörntänder men klarar sej utan de andra.


Sen var det Otiz tur att bli undersökt,
han kändes fin i hull och hade inte lika mycket tovor i sin päls,
men båda hörntänder i överkäken var angripna,
den ena var helt utan emalj och den andra var det ett litet jack i.
Jag brydde mej inte om blodprov på honom utan bestämde nästan omgående att han skulle få somna in.

Nu vet jag att jag upprör många och att jag anses som grym,
men vad är det för liv för en aktiv och självständig katt att bli tandlös?
 Att inte kunna vara ute och jaga eller försvara sina domäner?

Otiz var en klok och väldigt självständig katt som värnade om sin frihet och integritet,
han kom hem med möss, sorkar, fåglar och till och med ekorrar,
han var ute de flesta av dygnets timmar och kom bara in för att äta.
Tills för ett par månader sen, då blev han förändrad,
ville vara inne mer och åt sämre.


Döm mej inte för hårt.
Jag har alltid sagt att mina djur ska vara djur in i det sista,
de ska få sluta sina liv medan de fortfarande har sin stolthet och värdighet.
Därför behövde jag inte någon lång betänketid när jag insåg att gårdens största jägare inte skulle klara att ta fler byten.

Det var lätt att ta själva beslutet, men det var inte lätt att ta farväl,  och det betyder inte att jag inte sörjer.....
det gör ONT ONT ONT.....ögonen svider av alla tårar
Ja alla djurägare vet hur svårt det är när det är dags.

Tyvärr är detta en vanlig sjukdom hos våra katter,
så vanlig att försäkringar inte tar den, 
det känns hemskt med tanke på att det finns människor som inte tänker som jag,
människor som gör det andra valet.
Att ta ut en liten tand på en katt kostar ca 2000 kronor, en hörntand en tusenlapp mer,
till det kommer röntgen och medicinering.
Jag tänker på ensamma människor vars katt är enda sällskapet....
 som kanske inte har råd att lägga 4- 5 tusen på sin katt.

Mizos prover var fina, han fick sina tovor bortrakade samt smärtstillande 
som han ska ha varje dag.
Mizo är en helt annan katt än Otiz, han har aldrig fattat det där med att jaga,
är inte så självständig eller frihetslängtande,
men jag förbereder mej....

Första gången jag såg dessa två kissar hade de knappt öppnat ögonen,
I slutet på september 2004.


Jag har ju berättat förut att vi har världens bästa veterinärer här,
hon kramade om mej och sa att jag tagit ett modigt beslut,
det kändes bra att få höra det.
När jag skulle åka ropade hon på mej,
hon ville lämna en påse med mat för seniorer till Mizo.


Som tur var hade jag bestämt att träffa en jobbarkompis, C,
hon ska börja i vår ridgrupp och jag skulle visa henne stallet.
Jag kände mej inte i skick för att rida så hon var snäll och red Ava åt mej
Maria och Magnus var också med och jag gav dem uppgifter.
Magnus var verkligen superfin....Wow!
Ava försökte förstås ta över och satte C i arbete...hihi
Åhhh vad jag blev avundsjuk på C's fina sits.


När vi kom hem och stallet var klart gick vi i och fikade,
Det blev en bra eftermiddag som gav mej annat att tänka på.


Janne tog sej igenom den frusna jorden för att begrava min kisse.
Även fast han inte tyckte om Otiz så gav han honom den tiden.


Idag är det svinkallt igen, 
minus 13.....tänk om det bara kunde vara kallt ELLER slask...
varför detta till-och-från väder?

Ha det bäst,
Marianne 





Mer mobilprat

Kategori: Allmänt

Jag har haft det där med närvaron i huvudet sen i går.
Jag måste bli bättre på att lägga ifrån mej min mobil...
inte vara så himla nyfiken och kolla FB fem hundra gånger om dagen.
 
Jag lägger bort den medans jag jobbar...så klart,
men jag har jobbarkompisar som har sin i fickan och tittar mellan kunderna....det stör mej,
men det går inte ut över kunderna iallafall...än ;)
I mina ögon är det en form av stöld...man stjäl arbetsgivarens köpta tid.
 
Jag lägger bort den när jag äter och ofta på kvällarna..
men måste bli bättre att stänga av ljudet också,
sitter jag och tittar på nå´n film och det plingar till i köket...då MÅSTE jag gå och titta direkt...haha.
Man har blivit slav under sin jädra mobil.
 
Det lustiga är att vissa tar för givet att man har den på hela tiden,
skickar ett mess och förväntar sej ett svar inom nån minut,
kan jag inte svara direkt, kommer det tre mess till med en massa frågetecken.
Vill man mej något som inte kan vänta, är det bäst att ringa.....så får det bli....numer.
Ett långt och svamligt stycke om mobiler.
 
 
 
Eftersom jag jobbade hela eftermiddagen igår, blev det vila för Ava,
en sån vila som hon inte behöver, men jag intalar mej att hon gör det..
Jag hade väl hunnit rida på morgonen,
men jag är så himla trött och har så svårt att komma igång,
det handlar om den där # fibron.
 
I går var jag så trött  och borta att jag försökte gömma klockan när den ringde...
hur jag än packade ner den under kuddar och täcken så lät den illa ändå...
 snacka om att vara som en zombie, jag hittade tydligen inte avstägningsknappen.
 
 
I dag ska båda stockholmskissarna till veterinären,
Mizo har ju varit hängig till och från ett par år och fått behandling,
nu är han i en kass period.
hans brorsa, Otiz, har varit jättekonstig den senaste tiden,
ett helt dygn låg han på samma plats inne, varken åt eller gick på lådan,
nu verkar han må bättre,men är inte helt sej själv.
Desras pälsar är feta och toviga...de ska ju vara blanka och fina.
 
Mizo hatar att åka bil, han brukar göra ner sej, stackarn,
Otiz blir mest ilsken...han är en katternas katt...självständig och går sin egen väg,
allt umgänge ska ske på hans villkor,  kommer bara in och äter och sen ut fort igen.
 
  
Vi får se vad som sägs idag, jag vill att de ska ta prover, 
och jag vill at det ska vara något som är lätt att åtgärda.
 
 
Ha det  bäst,
Marianne
 
 

Tårar....

Kategori: Hästarna

Hur mycket tårar kan man ha?
som jag gråtit det senaste året borde jag väl gjort slut på dom?
Jag har gråtit så mycket igår också, och ändå finns det tårar kvar idag....jag borde vara uttorkad.
 
 
Mizo var ju hos veterinären, 
den som har haft hand om honom tidigare fick ett annat uppdrag i sista stund så vi fick träffa en av de andra.
Hon sa att det inte alls såg bra ut....var i öronen och såren hade ju brett ut sej,
Hur är det möjligt efter 25 dagars antibiotikakur?
Plus att han fått en cortisonspruta vid första besöket.
Jag är så himla ledsen för hans skull....att han har det så svårt.,
det finns liksom inte så mycket att göra...
han fick en ny spruta som ska verka under 3-4 veckor,
jag ska tvätta såren varje dag och smörja med salva två gånger/dag,
öronen ska tvättas varje dag och droppas med medicin två gånger /dag.
Och han ska få loppdroppar i nacken.
 
Mizo är redan rädd för mej och nu ska jag fortsätta "bråka" ännu mer.
Om inte detta hjälper honom måste jag ta ett beslut.
Jag vet inte hur jag ska klara mej utan honom...han är den mest speciella kisse som finns,
men jag kan inte se honom ha ont mer eller att han ska vara rädd för mej..
det skär i mej.
 
 
Hjälp till attt hålla tummarna nu alla....<3
Jag älskar alla mina djur men vissa tar större plats i hjärtat och han är en av de.
 
 
Julia lånade Magnus,
Julia har ADHD och Asbergers, så hon är inte som andra barn,
hon är självlärd, på shettisar men dom har hon vuxit ur för några år sen och numer rider hon bara när hon kommer hit,
så hennes kunskaper är inte de bästa...men vad gör det?
Så länge hon inte skadar hästan eller sej själv, och har roligt så...
Vi gick till ridhuset
 
 
 Magnus är ju inte den lätta hästen men han är grymt snäll mot nybörjare,
han skulle aldrig göra något bus så länge han känner att den som sitter på, inte kan klara upp det,
precis tvärtemot de flesta andra hästar, som tar chansen så fort dom känner osäkerhet hos den tvåbente.
Julia visade sej ha blivit mycket duktigare sen i påskas...trots att hon inte ridit sen dess?!
hon fick Magnus att trava fint och dessutom i vänster galopp...hans svåra.
så fort jag sa att hon blivt duktig,tappade hon sitsen och föll fram,
men men...
Jag har tänkt på att hyra en ridskolehäst och boka en lektion för henne,
men det är sånt som stannar i tanken, tyvärr.
 
 
Johanna, Julias mamma, är lite rädd för hästar,
men kär i Ava så henne vågar hon till och med hålla,
Ava tigger ju kärlek och kel överallt så hon är försiktig med alla som kan tänkas ge henne gos..haha
 
 
 
 
 
 
 
Jag köpte en jättefin tavla från en utställning i Falsterbo.....
jag hade bara sett den på fb, galet men jag kände direkt att jag MÅSTE ha den.
Jag impulsköpte inte...funderade och försökte motstå den under ett dygn...men gav vika.
Lotta som var där nere på hästtävlingarna, var så snäll att ta hem den..
och vi hämtade den hemma hos henne.
Ni får vara nyfikna på den tills jag fått en ram och hängt upp den ;)
 
 
Idag ska Julia rida ut i skogen tillsammans med Sandra och Atigas, 
vet inte riktigt vad jag ska hitta på med Ava...
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Detta med semester....

Kategori: Hästarna

...är det verkligen nödvändigt?
Så tänker nog Ava...jisses vad hon sprallade loss i går.
Att jag ens satt (läs "hängde") kvar är ett under.
Jag har sett hennes konster många gånger när hon lekt i hagen, och tänkt att det är tur att hon inte gör sån´t när man sitter i sadeln....hrrm
....hon fortsätter överraska mej.
Kul var det i alla fall, men jag tror jag sträckte mej i ryggen.
 
Vi var ute med Sandra och Atigas, turen runt sjön som avslutas på vägen,
Atigas sköttte sej fint, höll sej lugn trots att Ava busade bakom honom....
det kunde ju lätt ha spårat ur och båda kunde "stuckit"
Atigas har tävlingsinstinkter.
 
Men till största delen skrittade vi,
dels med tanke på Leo men även Ava som var menad att få en viloperiod.
Leo fick åka bil sista biten, då husse kom.
 
 
 
Veterinären ringde när vi var ute på turen,
alltså...jag måste säga det igen....vi har världens bästa veterinär.
Han kollade om något av de två närmaste apoteken hade den medicin Mizo skulle få,
det hade dom inte,
 han tog hem några tabletter från kliniken och jag kunde hämta den hemma hos honom när jag var klar med Ava.
Kan man verkligen få bättre service?
 
Mizo förstod visst vad som var på gång när jag kom hem,
han vägrade komma in före det var sovdags..haha
 
 
 
 
Idag är det några timmars jobb....men först ska Leo få en kort promenad.
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 

Midsommarhelgen

Kategori: Dagbok

Hoppas att ni alla haft ett fint midsommarfirande.
Själv började jag dagen med några timmars jobb,
det var full fart så tiden gick snabbbt, men jag blev förstås trött av alla ljud och stress.
Hann vila en liten stund innan vi åkte iväg hem till Maria för firande,
trvevlig kväll med några av deras släkt och massa gott på bordet...som vanligt :)
När maten var avdukad och de som hade en bit att åka, hade lämnat oss åkte ett spel fram,
mästerkocken eller något sånt hette det....
 jag fick bara konstiga frågor och den som har minst intresse av mat blev kvällens mästerkock...
orättvist ;)
 
 
På hemvägen möte vi den grand danois som brukar komma till oss ibland,
hade inte Janne varnat mej skulle jag nog fått hjärtstilleständ när hunden hoppade fram och skällde.
Jag blir både arg och ledsen över att man släppper ut sin rymningsbenägna hund mitt i natten,
inte bara för hundens skull, utan även för den som förr eller senare kommer att köra på den :(
 
 
I torsdags var Dörthe här och gick igenom Magnus och Ava,
Magnus var inte så pigg på att bli masserrad eller få el i bakdelen.
Ava var fin i kroppen, men spänd i höger bog, som vanligt.
Jag måste komma iväg till den där naprapaten nu alltså så Ava slipper jobba så för att balansera upp mej.
 
Nu har Ava fått lite sommarlov, jag tror två veckor kan bli lagom,
men får se hur länge jag klarar det innan jag får abstinens...;)
 
Sandra tar väl hand om Atigas och jag kan ägna mej åt andra saker,
som att städa och tvätta i stallet och åt fjäderfäna.
Och att hålla soffan varm.
 
 
 
Veterinären ringde om svaret på provet, 
"riklig tillväxt av stafylokocker"
Var de kommer ifrån vet vi inte...huvudsaken att han fått medicin nu och att de andra katterna inte blivit smittade.
Vi har världens bästa veterinär...han hade ett besök ca en halvmil härifrån,
och kom vägen hitom med Mizos medecin,
är inte det service?
Tabletterna ska enligt uppgift smaka illa, men Mizo förstår sitt eget bästa,
han sväljer snällt när jag stoppat den i munnen, i morse la jag den i hans matskål och han tuggade i sej den.
Jag har provat mej fram och hittat en mjukmat han gillar,för tillfället så nu får han lite sån som tröst...
inte för jag tror han förstår min tanke, men det känns bättre för mej med lite extra gott nu när han är sjuk.
 
Den där tratten kunde jag glömma, 
han tar bara av sej den,  men klorna blev klippta i onsdags så kliandet blir inte så "rivigt" 
 
 
 
I dag är jag ledig, tänkte fixa lite hos ankorna,
men sen bara ta det lugnt,
jobb i morgon igen.
 
ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 

suck!

Kategori: Hästarna

Tidigt jobb idag...trött som en tok när klockan ringde, då jag sovit för få timmar...som vanligt.
 
Jag fick ju planera om min dag igår,
efter diverse samtal och chattande med familjen åkte jag bort till Petra med mina kryckor,
hon har ramlat av sin häst (Kotten) och slagit sej.
Åkte sen till Willys för att handla, det känns motigt att åka de två milen dit när jag inte  ska jobba, men det gick inte på annat sätt denna gången.
 
Cler rounden;
Maria gjorde iordning  Ava medan jag åkte upp och kollade banan,
Sen följde hon med och filmade.

Ava var hur fin som helst, och väldigt taggad redan hemma,
hon visade mycket energi på vägen upp,
när vi kom dit tog det en stund innan vi fick komma in på framhoppningen,
men hon fann sej i det och bråkade inte det  minsta, så som hon gjort tidigare.
Det måste vara ca två år sen jag var på hopp clear round och då slutade det med att jag åkte av...haha
När vi kom in på framhoppningen laddade hon på hindren så jag tog inte så många skutt, 
det kan ju förstås ändra sej till vi kommer ut på banan, men det gjorde det inte...hon var lika taggad där.
Men hur möter jag henne? Skäms nästan för hur dåligt jag rider,
jag störde henne mest hela tiden och det gick inte länge innan jag låg i gruset....
på hinder nummer fem..... jag tog i henne och gav henne inget utrymme,
hon hoppade ändå och kraschade så klart.....å jäkl.... vad jag slog mej.
Det var bra nära att jag stått över min nästa runda, men bet ihop och startade på 70 igen istället för 80.
Jaaa det är lågt, men jag har blivit lite höjdrädd de senaste åren....hehe.

Jag är supernöjd med Ava, men tycker nästan synd om henne....hon är värd en bättre ryttare :( 
Måste träna mer hoppning....

Hur som helst....vi kom runt, men jag borde nog avstått....var lite yr och tappade bort vägen för nån sekund :( 
Förutom att jag kände det som om jag var överkörd av ett tåg.


När vi kom.hem hade Lollo betesputsat hagarna


Jag tycker det är vackert med nyklippt gräs..
Konstigt kanske, men jag njuter av det...
kanske för ser ser städat ut, 
(f.d pedant...hihi)



Full fart på jobbet idag,  hem, byta om, äta lite och sen ta med Mizo till veterinären.

Han blev rakad, tvättad, prov för odling togs, 
fick cortisonspruta och en tratt.


Sen red jag ut tillsammans med Sandra på Atigas.
Det regnade hela tiden...såååå tråkigt...
Pållarna fick kvällsmat och täcke innan vi släppte ut dom.

Jag gjorde Wallenbergare av kycklingfärs istället för kalvfärs...varm auberginsallad och ris blandat med ärtpure'
Det var jättegott :)


Nu har jag svamlat färdigt, 
Dagen har gått i ett och nu är jag tillbaka där jag började...
Trött som en tok!


Ha det bäst, 
Marianne 


Dessa djur.....och lite gnällande

Kategori: Allmänt

Känner mej håglös idag,
vaknade med värk och en katt som klagade högljutt.
 
 
Mizo är hängig igen,
han har legat under bordet och sovit flera dar känns det som, 
han har knappt kommit fram till sin matskål,
han har en svullnad över ena ögat och som ett skrapsår...eller krustor, eller hur jag ska säja?!
Men jag har inte sett att han kliar, det gör han däremot på andra sidas öra.
Där har han öronskabb....jag tvättar och tvättar,
så försvinner det en period men det är tillbaka inom några veckor.
 
När han var bebis, var han pytteliten och fick nog inte komma fram till maten,
han har aldrig tagit för sej, utan alltid gått undan.
När vi flyttade hit var han 8 månader och de andra katterna skrämde honom så han fick stressmage...
allt han åt, rann ur honom direkt,
som om man spolat med en slang genom honom:(
När vi kommit tillrätta med det ,med dyrt specialfoder, började han äta och blev störst av alla,
och vän med alla de andra katterna...
Men jag tror hans start här i livet gett honom dålig motståndskraft,
han är mer kinkig och mer "ömtålig" än de andra katterna,
han äter numer inget förutom ett speciallt sorts torrfoder,
det går inte att belöna eller muta med något gott, för det finns inget annat han tycker om.
Det är bara han som har öronskabb, trots att de leker och tvättar varandra,
hur kan det komma sej?
 
Nu är han som sagt dålig igen...
 
Han är livrädd att åka bil och bajsar ner sej varje gång,
jag önskar jag haft något lugnande till honom inför bilresor.
En gång bröt han sej ur kattburen....så desperat och rädd är han.
 
Vi fick tid hos veterinären i morgon eftermiddag.....
den tid som jag planerat att handla på, eftersom jag jobbar fm
Suck...i mitt nästa liv ska jag inte ha några djur.
 
 
 
Mina systerbarn fick beviljat att sprida sin mammas aska i havet,
det ska bli 4/7 utanför Öland.
Nu är det förstås massa prat hit och dit om hur det ska vara runtomkring.
Jag hade ett par förslag och pratade med sambon och han var på min linje.
Men i slutändan är det ju han och hennes barn ska avgöra,
dom som mist sin mamma och partner, 
inte vi syskon....
 
Min bror....han har inte kommit iväg ner till Öland förstås...
trots att han varit på väg sen sen början på Maj.
 
Jag pratade med honom två gånger i går, då var nykter,
alltid något!
 
Nä jag orkar inte med min familj snart....
kan man inte bara adoptera bort den? 
hehe
 
 
 
 
Hästarna fick nya skor igår, jag mockade ur Atigas box och förberedde lite för att tvätta stallet,
hade tänkt skura Avas box idag, men det blir nog inget av med det idag...vill bara sova...
 
 
Ikväll är det clear round,
jag är i valet och kvalet om ja ska vara med,
är anmäld, men är så in i bomben trött på allt....
 
Katten som är sjuk, Leo har fått öroninflammation igen, 
hagar som ska betesputsas och mockas,
stall som ska städas och tvättas,
garderober som ska rensas,
midsommar som ska firas, 
semester som ska planeras,
månadsinköpen som ska göras,
och renoveringen här hemma som aldrig blir klar.....
 
 
nä....
ja packar en väska och emigrerar till en öde ö!
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 

Är inte slaveriet avskaffat?

Kategori: Katter

Katter....suck!
Dom har en förmåga att köra med sina männsikor, ibland blir jag så trött på dom,
då tänker jag att jag aldrig mer ska ha någon katt.
Men katter är det absolut finaste djur jag vet och jag kommer nog ha glömt det där när jag mister någon av dessa tre slavdrivare
 
Mizo, den gula, värsta kelgrisen som aldrig låter mej sitta ifred...han klättrar på benen för att komma upp i famnen...sitter med längtansfull blick och väntar när han vet att "snart sätter hon sej"
Han lossar päls, den är mjuk och ullig, jag nyser och nyser men han fortsätter att stryka sej mot min kind och klappa mej med sin stora mjuka tass på hakan.
 
 
Otiz, den helsvarta, en riktig diva...vem som helst duger minsann inte åt honom.
Han och Mizo är de så kallade stockholmskissarna,
jag hade dom med mej när jag flyttade hit, då var dom 9 månader, nu är dom 10 år.
Dom kommer bra överens och tvättar varandra ibland.
 
 
Sen är det lilla Norriz, den svartvita han är som en kattunge fortfarande efter drygt tre år.
Otiz hatar honom och ger sej på honom så fort han får en chans,
nu har han respekt för mej och vågar inte göra något när jag är i närheten, det vet Norriz och hänger nästan jämt runt benen på mej, eller så ligger han högt uppe på en hylla i stallet.
i början funderade jag mycket på om han skulle få stanna här, jag tyckte så synd om honom, men vi har stora ytor för dom att röra sej på och dom två svarta brukar gå till en varsin skog...
Norriz brukar bo hos sommargästerna när dom är här, då blir han bortskämd och uppassad.
 
 
 
Vi har ingen kattlucka i dörren.
Om jag öppnar dörren för att släppa ut dom, går EN ut och så fort dörren slår igen går nästa fram och vill bli utsläppt,
om Janne öppnar dörren sitter Otiz där och glor nedvärderande på honom...Janne stänger dörren och vips hoppar Otiz upp på handtaget för att JAG ska öppna...
Janne säger att han är idiot, jag säger att det är jag som är slaven.
Suck!
 
Ha det bäst, 
Marianne