marresmams

Leo...så blev det

Kategori: Leo

Alla som en gång älskat och blivit älskad av ett husdjur vet hur det är att ta farväl.
Jag behöver inte berätta.....
 
Han fick en sista promenad i skogen han älskade 
 
 
Han blev glad när jag sa att vi skulle åka till veterinären,
jag tror han förstod att han skulle bli fri från sitt onda.
 
 
Han la sej tillrätta med huvudet i mitt knä där jag satt med honom på golvet.
 
 
Min älskade Leo är borta....
 
 
tårarna tar aldrig slut.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Forsätter lata mej

Kategori: Dagbok

Blev så glad igår...
Leo var piggelin och tog sitt vanliga busvarv bland hönsen då jag sa att det var dags att gå på promenad,
sen travade han glatt framför mej på stigen över berget.
 
 
Det var nog bara en tillfällig svacka i helgen,
visserligen sover han mycket, men blicken är pigg igen.
 
Jag är visst bäst på att ta ut allt elände i förskott ;)
Jag hade glömt Mark Levengoods 
 
Att oroa sej för något som kan hända,
är som att betala ränta på ett lån man inte tagit 
 
De orden brukar jag försöka ha i minnet.
 
 
 
För övrigt fick jag skällning av syrran att jag inte åkte in på akuten då jag fick blackout,
jag var tvungen att lova henne att prata med VC,
och gissa vad?
Där ifrågasatte de också varför jag inte åkt in....
Så i morgon blir det ett besök hos min läkare.
 
Det blev lite mer svamp,
hade inte tänkt,
men vad ska man göra när man snubblar in och nästan drunknar i ett hav av goda höstisar? 
 
 
 
Pållarna fick byta hage,
självklart var jag tvungen att slå ner ett par stolpar efter att grannen och/eller hans kompisar backat ner de.
Av en händelse kom flickvännen körande så jag bad henne hälsa att jag var trött på detta nu,
att antingen får de lära sej backa eller så får de vända på deras gräsmatta.
 
Jag sa också att jag var glad att jag inte sett hunden på gården på ett tag,
sen bannade jag henne för att hon nypt till hunden den gången den kom tillbaka efter att ha smitit.
Sa att om hon vill att hunden ska komma till henne ska det inte göra ont när den kommer.
Jaja....jag kan ju aldrig hålla tyst...
 
 
Jobbet några timmar på eftermiddagen
samtal med chefen,
handlade och sen hem.
 
Sol idag,
 
  
vi har varit på morgonpromenad och nu nyss kom en leverans från DHL.
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Ett år av prövningar...

Kategori: Dagbok

Jag vet att det mest varit gnäll och tråkig läsning här under en lång tid,
men detta är liksom min dagbok och det är ju frivilligt att läsa.
 
 Med dessa första rader förstår ni att det blir mer gnäll nu...
 
Egentligen undrar jag varför jag skriver ner all skit...är det något som är värt att minnas?
Jooo kanske för att förstå mina beslut....senare då jag går tillbaka.
 
Jobb igår som jag berättat...låååångt pass, för långt.
Jag lyckades hålla stressen borta och gled mest med...det fungerade också.
 
 
 
Strax efter lunch fick jag ett meddelande från Leos promenadsällskap,
hon hade ropat och ropat men ingen Leo kom fram, 
då letade hon i huset och hittade honom i husses säng, 
där han inte får vara,
han hade bara tittat slött på henne och lagt ner huvudet igen.
 
Vi slutade med värktabletter i fredagskväll så jag antar att han hade ont,
jag berättade var det fanns mer medicin och när han fått en tablett gick han glatt med på promenaden
en stund senare.
 
Så nu när det verkar lösa sej med Ava får jag nya saker att oroa mej över.
Blir att ta ett beslut för Leo...
enligt röntgen har han diskbråck i bröstryggen samt artros i flera leder......
är det rättvist mot honom att fortsätta proppa i honom medicin när han ändå har ont och inte kommer att bli bra?
 
Jag skulle klappa om honom i morse,
 ryggen skakade och sjönk undan när han såg min hand över sej.
 
 
Kan det inte räcka nu?
Varför ska vissa glida runt på en räkmacka medan vissa ska kämpa i uppförsbacke mest hela tiden?
 
 
 
 
Efter min blackout i fredags bestämde jag mej att idag, när jag är ledig ska jag BARA slappa,
försöka ta igen mej och komma till ro.
Hur tror ni det går?
 
Jag hade knappt slagit upp ögonen innan jag började fundera på i vilken ordning jag skulle göra allt jag planerat....
kom på mej själv och ilsken tog jag pulsen...22 över min normala vilopuls.
Kan någon knocka mej och binda fast mej?
 
 
För övrigt tillbringade jag (ensam) ett par timmar i Jannes soffa i gårkväll,
tittade på Morden i Midsommer,
åt svampmackor och drack en HEL flaska vin ;)
 
 
 
Nu ska jag gå ut i skogen...
klanske plocka lite svamp men iallafall njuta av höstens färger.
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 

Sådan matte, sådan hund

Kategori: Leo

Dagen innan Danmarksresan hade Leo bråttom när vi skulle gå ut,
han hoppade ner från sin säng och halkade omkull på det hala golvet.
 
Förra hösten röntgade vi och konstaterade diskbråck i bröstryggen och artros i vissa leder, 
så detta var ju inte bra....han har haltat till och från sen dess och har inte fått följa med i skogen.
Jag sänkte hans sängar så han kan kliva upp och ner istället för att hoppa.
 
Så i torsdags visade han tydligt att han hade jätteont,
han flåsade mycket, samt sjönk ner när jag tog i ryggen så jag ringde veterinären
för att fråga om jag kunde öka på hans smärtstillande,
de ville se honom och i går var vi där.
 
Nu har vi fått ökad dos medicin i två veckor,
sen ska vi ta bort den och se hur han mår,
är det oförändrat får vi ta beslut om fortsättningen då.
 
Det är mycket tankar nu.....
 
 
 
Jag träffade K på gården, hon hade ridit på banan och var nästan i extas...haha,
jag vet känslan.
 
 
På kvällen gjorde jag något jag inte gjort på minst 10 år,
tärnade avokado, rödlök och tomat,
blandade i dijonsenap, lite pressad citron, salt och peppar,
det är såååå gott.
 
 
 
Egentligen är det tillbehör till kött, men jag åt det med en chiabatta.
 
Det är en av fördelarna med att bo ensam,
man kan äta precis så tokigt som man vill...hehe
 
 
Lördag och tidigt jobb idag igen,
så det är väl bäst att sätta lite fart här.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 

Leo knashund

Kategori: Dagbok

Tänk att det kan vara en så skön känsla att slänga saker,
vi hade samlat ihop skräp redan i höstas och sen blev det ju som det blev...
jag kunde inte hjälpa till och skräpet har tagit upp sin plats bland hönsens grejer i lillstallet, ända till igår.
 
 
Jag tror hela bygden har rensat sina gömmor dessa veckor, för det var dubbla köer vissa stunder,
men det är en himla fin anläggning och personalen är behjälplig,
de jobbade hårt för att allt skulle vara smidigt.
 
 
Fantastiskt...mina tankar går till barndomen då vi åkte till tippen i skogen,
det fanns olika högar för olika saker, men ändå....långt inne i skogen.... en stor avstjälpningplats för gamla spisar, cyklar, möbler, tegelpannor, jordbruksredskap och jag vet inte allt....
miljöaktivisterna skulle svimma om de såg dessa skrotupplag idag.
 
 
På eftermiddagen hade Leo tid hos veterinären,
han har brutit en klo samt att han har den obligatoriska öroninflammationen som han får varje sommar.
Det var så synd om honom samtidigt som jag inte kunde låta bli att tycka det var lite komiskt
vi fick träffa den veterinär som oftast tar hand om Leo
när vi möttes i väntrummet hälsade Leo glatt,
sen visades vi in i undersökningsrummet och fick vänta där en stund,
när veterinären kom dit in blev Leo helt förskräckt och försökte hoppa upp i mitt knä...
(alltså han är större än en schäfer och väger 40 kg...)
sen satte han tassarna på fönsterbrädan och kastade en längtansfull blick mot friheten innan han slutlgen förökte gömma sej under bordet.
Stackarn...han förstod direkt vad som var på gång när han såg veterinären :(
han hatar verkligen detta med öronen, det är knappt jag får ta i de ens när de är "rena" och friska.
klon var ok iallafall.
 
På kvällen åkte vi till stan för att träffa vår ET och hennes familj, 
de var på stadsbesök för att göra djurparken och bodde på campingen.
 
 
Vi tittade på trollkarlen som underhöll alla barn samt fikade och pratade en stund,
trevligt!
 
När vi var på hemväg fick Janne för sej att han skulle till några kompisar som firade in sin semester,
så Leo och jag tog en promenad till lägenheten.
 
 (hästar vi gick förbi)
 
Filten Leo fick som provisorisk sovplats dög inte....den knasiga hunden invigde soffan i natt...
morr på honom.
 
 
jaja...
Nu har jag tittat ut en ny korg åt honom sen får jag väl lägga något i soffan så den inte blir förstörd.
 
Det kändes riktigt skönt att kunna gå iväg till sitt eget igår,
att slippa känna oro över hur natten och morgonen skulle bli,
det blir nog bra för oss båda det här.
 
 
Slutligen ska jag berätta om johannas bloggträff,
som alla bloggare är inbjudna till
tyvärr har jag inte möjlighet att åka dit och vara med själv
men jag hoppas det kommer många andra och att det blir lyckat.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 

Ny dag, mer tankar....

Kategori: Hästarna

Tack för era åsikter (medhåll) angående föregående inlägg,
det käns skönt att det inte är bara jag som "lägger mej i".
 
Ni som varit med mej ett tag, vet mina bekymmer med matandet av djuren....
att vissa fortsätter att mata de TROTS att jag säger ifrån.
 
I går var Leo helt sänkt på förmiddagen...
det började vid sex att han väckte mej och ville gå ut.
Det fortsatte under förmiddagen,
jag vet inte hur många gånger han kom in för att vilja gå ut ett par minter senare.
Hans mage pep och knorrade.
När vi skulle gå på promenad ville han inte alls följa med.
 
 
Nu vet jag ju inte om han fått något hos Jannes pappa i  söndags och/eller måndags,
men jag har ju sett det otaliga gånger och sagt GE INTE! 
Nu sist, på långfredagen började det med en tjock skiva falukorv,
sen stack de till honom olika saker från bordet under hele middagen.
Jag sa att han skulle gå och lägga dej och det gjorde han en stund,
tills någon stack ner något och sen var tiggadet igång.
 
J brukar åka till sin pappa varje helg och fika på förmiddagarna
och Leo vet precis att hålla sej nära husse
så han inte missar den utflykten.
Och varje måndag mår Leo illa...
Jag vet inte hur många gånger jag sagt ifrån, men "en liten bit"
Det jag säger är inget att bry sej om.
 
 
Igår bet Ava mej för första gången....
hon letade godis och slutligen bet hon mej i fingrarna när ho9n inte hittade något.
Hon var så bortskämd när hon kom hit och jag har undrat varför hon inte slutar leta godis i fickorna,
hon har ju varit här i 6 år nu och borde lärt sej av med det,
jag ger en bit när jag släpper henne i hagen efter jobb,
och ibland när jag tagit fast henne efter hon retats.
 
I helgen fick jag höra att hon hade så mjuka läpar och tog så försiktigt....
ehh VA??
-Hur vet du det?   Frågade jag,
-jo jag brukar ge henne morötter!
Men vad f-n jag har ju sagt att ni inte FÅR!!! 
-jo men jag ger henne...
 
Ska det vara så svårt att respektera djurägaren?
Eller är det så roligt att förstöra andras djur...
 
För inte sjutton förstår Ava varför hon får hon godis ena gången och nästa ett NEJ och blir bortmotad.
Och inte sjutton förstår Leo att illamåendet har något samband med det där goda han får.
 
Alltså jag blir så arg att jag får ont!
 
Det går hästar uppe vid vägen, jag vet flera som går och matar de,
jag har sagt att de inte får mata utan att fråga ägarna...'
man vet ju faktiskt inte om alla tål det man ger,
men varför besvära sej med att kolla med ägaren?
 
 
En kvinna var på väg att hälla ut en säck havre till våra hästar....
det var på Brigades tid,  han tålde inte havre,
och en hel säck????
Det kunde blivit dyrt för denna kvinna om alla häsrtarna fått kolik.
Janne var tack och lov hemma och hann sätta stopp för tilltaget.
 
Nu är det inte bara djur som blir matade....
jag glömmer aldrig de två tjejerna med barnvagn, som handlade i min kassa för några år sen,
mamman betalde varorna medan den andra packade....och gav barnet en chokladbit.
Barnet tittade lite konstigt på chokladen och fick hjälp att stoppa det i munnen.
"Jag gav honom lite choklad"
mammas såg allt annat än glad ut.
  
Vad sjutton är det med folk?
 
Det blev visst lite gnäll idag igen...
 
 
 
För övrigt var det ridskola i går,
Ava kändes seg, som om hon trampade i sirap,
efter en stund lossnade det och hon jobbade på bättre än någonsin.
Finaste Ava mitt hjärta svämmar över.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det ljusnar på alla fronter

Kategori: Allmänt

I går åkte vi för att byta de där byxorna, 
det fanns inga i rätt storlek, men det var öppet köp så det blev pengar tillbaka.
Eller det hade bnlivit om inte Janne hittat ett par byxor och en tröja till sej.
Jaja...jag fick de han köpt på torsdagen istället så jag är nöjd.
Hans gamla innebandylag skulle ha en återträff,
och eftersom han inte tränar för övrigt hade han ju inga träningskläder.
 
L hade tagit ut Ava igen, 
tömkört i skogen och sen gått på skogsvägen fram och tillbaka till ängen.
Ava hade visst krånglat vid något tillfälle men L ledde henne en bit och sen var det inga problem.
 
 
Jag och Leo gick en promenad när vi kom hem,
jag vet inte vad som flög i honom men han var som en busig valp och sprang så öronen fladdrade.
Det gladde mej enromt att se honom leka, 
det är ju bara fyra månader sen han haltade och hade så ont i kroppen att ha knappt ens ville gå.
 
 
Jag reste upp granen till hönsen och tittade igenom alla noga,
än så länge visar ingen något tecken på att vara sjuk.
Det kan gå väldigt snabbt med höns,
de kan vara precis som vanligt och bara några timmar senare lägga sej och dö.
Men som sagt, än har ingen fler insjuknat så det känns hoppfullt.
 
 
Jag skjutsade Janne till idrottshallen och sen städade jag här hemma.
Gjorde min träning, både fotens och mina core-övningar.
 
Janne kom hem lagom när maten var klar,
jag trodde han skulle bli senare, men istället fick jag sällskap vid matbordet.
 
 
Skinstek, sötpotatis och creme fraiche smaksatt med colmans senapspulver.
 
 
Jag hade en riktigt bra dag,
jag är så glad att Leo kom igen och att Ava får komma ut på jobb.
Nu kan det bara bli bättre :)
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 

Skruttiga familjen

Kategori: Katter

Finaste Leo som sprungit med på många ridturer, 
Som älskat våra promenader,
sprungit i skogen medan husse plockat svamp
Hans dom efter röntgen, blev pålagringar, artros, i flera leder,
sen förstod jag inte riktigt om det var diskbråck i  bröstryggen,
(Heter det så på hundar?)
eller om det är samma sak som artros?!
Ialla fall är det slut med både ridturer och promenader,
hädanefter är det koppel och korta, lugna prommisar.
Han ska inte gå i trappor och han ska lyftas in/ut i bilen....
det betyder väl att han ska lyftas upp i sina sängar också, antar jag....
men det och trappan vet jag inte hur vi ska lösa.
 
 
Nu får vi börja med smärtstillande 10 - 14 dagar, sen får vi se hur vi går vidare.
Han var gudomligt snäll hos veterinären,
Vi fick vända och vrida på honom på röntgenbordet utan att han var sövd eller ens fått lugnande....
Båda framtassarna, ryggen då han behövde ligga helt utsträckt på sidan samt bäckenet då han låg på rygg med bakbenen "utvikta" 
 
 
 Så himla duktig.
Han behöver gå ner i vikt också....
ni som följt mej länge vet vilka problem jag haft med att andra stoppar i honom godbitar...
utan att ta någon notis om vad jag sagt.
Jag tror inte jag kommer ha något att säga till om i fortsättningen heller,
så jag får minska på hans vanliga portioner.
Det känns inget vidare att byta ut de näringsriktiga portionerna mot skräp,
men om det är vad som behövs så....
 
 
 
Jag fick nästan samma dom som Leo,
troligtvis artros i knäna, men har lämnat prov för att se om det kan vara något reumatiskt.
Jag vet att det är mitt eget fel att jag har så ont nu,
Jag har sprungit många många många mil på asfalt....
lyft tunga vikter vid knäböj flera gånger i veckan under flera år...
inte lyssnat på min kropp utan bara bitit ihop och envist fortsatt med det jag föresatt mej.
Att jag började springa nu igen var ju osedvanligt korkat,
det fanns ju faktiskt en anledning till att jag inte kunnat göra det på över 10 år.
Men det kändes så bra och så skönt att komma igång nu igen....
hur dum får man vara egentligen? 
När kroppen säger i från vid 45 -50....skulle den då gilla läget vid 60?
 
"Är huvudet dumt, får kroppen lida"
Det kan inte stämma in bättre på någon annan än mej.
 
Hur som helst.....ännu en livslång plåga att stå ut med,
värk och sömnlösa nätter är jag van med,
just nu känns det som jag ligger på botten och sprattlar....
att veta att mina långa promenader kommer att bli kortare och färre.
 
Jag är sjukskriven ett tag nu iallafall....
inte bara för det onda utan också för tröttheten som kommer av dålig sömn.
 
Jag är inte ute efter tyck-synd-om-mej, 
Men detta är ju som min dagbok och jag är ju öppen, kanske FÖR öppen,  med det mesta.
 
 
  
NU LITE ROLIGARE SAKER!
 
Ridskola igår, det gick superbra med Thule igen,
jag får nog omvärdera det där att jag inte gillar fjordingar,
han har varit så fin att rida nu i höst.
Jag ljuger om jag säger att jag inte känner av knäna.
men man måste försöka må bra psykiskt också.
 
 
Jag vet att jag lovat er film från tidigare,
men eftersom laptoppen krånglat har jag inte kunnat ordna det.
 
När jag gått och lagt mej igår hörde jag något som dunsade på altanen,
gick ner och öppnade dörren och vips slank lilla Misan in.
Norriz blev inte så glad och det blev slagsmål sen stack han ut.
Så Misan har sovit hos mej i natt,
men nu på morgonen bar jag bort henne och släppte in henne hos sej.
Jag förstår ju att hon kommer tillbaka och det gör ingenting,
men hon måste veta var hon bor.
 
 
Strålande sol i dag också....så underbart för humöret.
Jag har inte så mycket planerat, ta hand om Ava förstås och mocka hage.
 
 
 
Bäst att köra ett varv med dammsugaren också...hehe
 
Jaja.....
 
Ha det bäst,
Marianne 
 

Veterinären X 2

Kategori: Allmänt

Första veterinärbesöket igår gällde Leo, 
Han blev ordentligt genomgången och både temp och ett blodprov för koll av lever, njurar och socker, togs.
Sen fick han fick springa lite medan veterinären tittade, är man miljöskadad eller inte?
Haha...jag smackade åt honom för att få igång honom.....
när jag kom på vad jag gjorde frågade jag om han skulle longeras också...
jag kunde inte låta bli...
dom flesta där vet nog att jag är lite tokig...hehe
 
Antagligen är det artros i armbågen, 
men det kan vara en sträckning också, 
han fick smärtstillande några dagar och sen eventuellt byta foder...ett som är framtaget till hundar med ledproblem.
Och förstås inga långa promenader med spring.
 
 
 
Ridtur med Ava;
Hon är för smart den där damen....
det blev ingen lång tur, men desto mer jobb,
massa galoppfattningar, korta och länga galoppen...det blev tydligen jobbigt för henne och slutligen sa hon ifrån...
En tvärnit och en helomvändning...det fanns ingen chans att sitta kvar i sadeln,
men just de där "konsterna"  tränade jag på i princip varje dag under ca 10 år med Brigade,
så jag landade på fötterna....sen stod jag där och skrattade medan Ava såg oskyldig ut.
Jag kommer inte ihåg när jag "ramlade" av Ava sist, det borde varit på nå´n hopplektion för länge sen,
men med en sån här piruett har hon inte satt av mej ialla fall....hoppas hon inte sätter detta i system nu bara.
 
 
Mockade ett par kärror i hagen och sen blev det en stunds ryggläge innan det var dags för nästa veririnärbesök...Magnus fick sin vitaminspruta.
 
 
Äntligen har jag bestämt mej och fått med mej Janne, en sån där damsugarrobot är nu beställd.....yeh!
Så skönt....efter fyra dagar utan ork eller tid för städning känns det helt underbart.
Jag vet att den inte sköter allt, att jag måste fortsätta släpa runt på den andra,
men det kommer inte att behövas lika ofta.
Hoppas den motsvarar mina förväntningar nu bara....
 
Inne hos ankorna verkar det vara lite tjafs om äggen, vem som ska ligga där, 
 kan jag stöka mer med dom...?
 Göra ett nytt krypin därinne eller sära helt på dom?
 
 Förra årets kull!
 
Den tjej jag frågade om hjälp till Atigas, ville gärna hjälpa till,
i dag ska vi bestämma när hon kan komma och hälsa på.
Jag hoppas hon kommer att tycka om honom....
Men typiskt så ville Maria fråga just henne om hjälp till Magnus också.......
Jag hade berättat för Maria att jag tänkte fråga denna tjej, men det hade hon glömt bort....
Maria ska vara bort tre veckor nu snart igen...så vi får väl se,
de andra som hjälpt henne förut kanske kan igen :)
 
Jaja....sån´t är livet.....
som vanligt blir inget som man tänkt.
 
Ha det bäst,
Marianne