marresmams

Så blev det vitt

Kategori: Dagbok

TACK 
för att ni orkar läsa mitt gnäll
TACK
för ert stöd,
det betyder mycket för mej 
 
 
 
Idag vaknade jag till en vit värld

 
 
det kunde varit trevligt om det varit någon grad kallare och inte blåste.
 
 
 
 
Eftersom jag nattsuddade i går blev det lite sovmorgon.
 
Hela dagen igår sorterade, packade och bar jag,
kastade en hel del och tog en del till klädinsamling.
 
Ju större utrymme man har, desto mer skit samlar man på sej, haha.
 
Förra vintern,  i januari, fick han för sej att göra om det lilla kontoret och intilliggande rum,
de behövde tömmas....och det FORT!
Alltså åkte allt ner i kartonger och har stått så sen dess,
i rummen är fortfarande endast väggar och tak rivet....inget har hänt.
Om jag varit smart skulle jag så klart sorterat i kartongerna under året som gått,
men orken har saknats,  det tog en hel del av dagen.
 
I går insåg jag också HUR j-a dåligt jag mått de senaste åren.....
att inte ens orka ta tag i en sån sak som att samla ihop böcker och ta till återbruk....
jag åker (nästan) förbi återbruk varje gång jag ska jobba och ÄNDÅ har det känts övermäktigt
att svänga in och lämna de.
 
Jaja....
ingen idé att lägga energi på sånt som inte kan göras ogjort.
den energin behövs till annat,
och ju mer jag tar därifrån, desto lättare känner jag mej.
 
 
 
 
 
Jobb några timmar. ..segt!
Sen hem och packa ur bilen....och hitta ställen här hemma för det jag packade upp.
Det tog ju halva natten...hehe
 
 
 
Idag är jag ledig och vet precis vad dagen ska användas till.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 

Lång Fredag....inte att förväxla med Långfredag

Kategori: Dagbok

Promenaden igår gick till gården (förstäs)
Djuren fick sitt och sen plockade jag ihop lite mer av mina saker.
 
Hitintills har det funkat att jag tar det i en takt jag orkar och hinner,
vi har ju sagt att vi är särbos.....men nu verkar han ha ändrat sej,
men att berätta om hur han vill ha det är tydligen svårt.
 
 
Hur som helst...
jag tog omvägen och stigen bakom huset på hemvägen,
så skönt att gå där och filosofera.
Det finns inget som är så bra för själen som en skogspromenad.
 
 
 
Jobb och stängde butiken på kvällen,
det var ett segt pass, trots bästa kollegorna och mycket kunder.
 
Överaskningsfest hos sommargästerna,
 mannen i det danska huset har fyllt jämt.
Jag åkte dit efter jobbet, men ångrade mej nästan direkt...
kände mej ledsen, arg och trött....och stundvis som något katten släpat in.
INTE av värdparet....
 
Att det kändes så,  berodde väl på att jag skyltade om vilken sinnesstämning jag var i,
någon hade nog lite dåligt samvete och var avvaktande,
någon nonchalerade mej helt....och svarade knappt på tilltal,
någon var precis som vanligt,
någon bemötte mej trevligt när jag pratade....men tilltalade mej inte,
precis som om vi inte känt varandra i 10 år.
 
Jag är nog grinig och överkänslig,
men jag borde avstått den festen.
 
Jag fick gott att äta och dricka och någon försökte att få mej att må bra.
Maria var snäll att köra mej hem trots att det var åt "fel" håll fär henne.
Hur skulle jag klara mej utan henne...bästa vännen I vått och torrt.
Jag kunde ju promenerat hem, men det var skönt att  skjuts.
 
Det blev inte mycket sömn i natt,
funderingar höll mej vaken.
Om hur det ska bli....är vi särbos eller fiender?
Hur blir det med våra vänner...är de hans vänner nu? 
 
 
Klockan ringde strax efter fem och jag startade denna lördag med en promenad i regn och mörker,
ner till stallet för att släppa ut hästar, fylla på till hönsen och det viktigaste...
hämta min bil...haha
 
 
Långt jobbpass idag,
"Sudda sudda sudda bort din sura min, munnen den ska skratta å va glad"
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Nu får det vara nog...

Kategori: Dagbok

.....inget mer gnäll och tyck-synd-om-mej!
 
Det var rätt skönt att ligga inne och gosa under filten igår,
Regn och blåst ute, det kändes inte alls svårt att avstå promenaden ;)
 
En bekant kom och hämtade Leos säng, 
hon hade 19 valpar hemma....19 stycken!
Undrar hur det låter där hemma när alla busar runt.
Tidigare hade hon Dansk-Svensk gårdshund,
och jag antar att det är den rasen nu också. 
Hon frågade om jag funderat på ny hund....men nä...inte än på några år iallafall,
Kanske när jag slutar jobba.....kanske.
 
 
 
Jag funderar en del på vad man kräver av sina vänner,
eller kräver och kräver. ....vad man låter de utstå kanske är bättre ord.
 
När jag flyttade ner från Stockholm var jag en lite smått galen "tjej" 
social och busade en hel del med de i min närhet. 
Hur gick det till när den tjejen försvann?
 
Jag har inte märkt ens när hon försvann....
Insåg bara häromdagen att jag har varit en gnällig och tjurig kärring i flera år,
Sagt elaka saker och varit arg på allt och alla.
Usch....ingen jag skulle vilja umgås med,
men några av vännerna har stått ut.
 
Nu märker jag att det vänt, jag är gladare och den där busiga tjejen är på väg tillbaka in i mitt liv
Det känns som jag öppnat en dörr ut i solskenet efter att ha varit instängd i en mörk källare.
 
Jag skäms över hur jag behandlat människor i min närhet,
och det grämer mej att jag slösat så många år där nere i mörkret,
att jag hunnit bli gammal i mörkret,
jag vet ju att jag hade kunnat påverka det för länge sedan.
 
 
Jag vet att det har med alkoholen att göra,
med Jannes drickande.....
hur jag mått sämre och sämre samtidigt som jag tassat på tå och försökt hålla ihop alla trådar.
Nu har jag läst på och förstått att jag haft ett beroende....varit medberoende.
 
 
 
Jag började fundera på att flytta för många år sedan, men vågade inte,
trodde inte jag skulle klara det, att jag skulle sakna gården för mycket.
 
 
 
Nu känns det som jag klivit in i en ny värld...
att bo ensam och ha det som jag själv vill,
att slippa få mothugg vad jag än föreslår,
att slippa att allt jag säger vänds emot mej,
att inte behöva plocka och städa efter någon annan än mej själv,
att kunna slappa en stund efter jobbet och äta fisk eller räkor hur ofta jag vill.
 
Janne är ingen elak människa, tvärtom är han en av de snällare jag träffat.
Jag ser fortfarande glimtar av hans omsorg om mej och
jag vill fortsätta ha honom i mitt liv, men på andra villkor.
Han har så många fina sidor, eller hade kanske jag ska säga,
men alkholen gör honom, retlig och elak.
Särskilt mot mej,  jag tror det är för att han vet att jag vet....att jag ställer krav...
att han själv vet....
 
Livet känns fantastiskt (om vi bortser från den pågående virusinvationen)
 
 
Regnet fortsätter utanför fönstret,
jag ska packa för helgens tripp till Växjö.
Mer än så har jag inte på dagens agenda.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Tack!!!

Kategori: Dagbok

TACK
 Kattis,
http://stellaefoto.blogg.se
för det jättefina armbandet av röda koraller från Kroatien.
 
 
Vad glad jag blev när jag öppnade det lilla paketet.
 
 
TACK
Anonym som lämnade tipset om att hälla hett vatten över lökringar i en skål
och ställa bredvid sängen....det hjälpte...ingen hosta i natt.
Visserligen har jag vaknat många gånger, men inte av hostan...
tjohoo!
 
Desto värre blev det på morgonen,
ett öga igenkletat och hostattack tills jag fick kvävningskänslor.
Ett samtal och ett besök på VC,
en stor flaska cocillana och en liten tub ögonsalva finns nu hemma!
Sjukskrev mej från jobbet igen och tänker stanna under filten nu resten av dagen. 
Jag vägrar vara sjuk och missa helgens utflykt
 
 
 
 
Gårdagen....
efter en lång seg förmiddag åkte jag bort till gården.
släppte ut hönsen och fyllde på maten.
Jag åkte förbi ICA och handlade lite,
bl.a miljövänliga fruktpåsar att använda istället för de där små plastpåsarna
 
 
 Sen åkte jag hem och bäddade ner mej igen.
 
Det var hopplektion på ridskolan, Katia fick ta den och jag orkade inte ens åka och titta :(
Jag som längtat så efter att rida lektionen,
nästa vecka... ska jag vara frisk och rida.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 

Lite gnäll och lite funderande

Kategori: Dagbok

Duktiga hönor.....det låg 12 -13 ägg i redena när det var dags att släppa ut de,
wow! 
Det var längesedan jag fått så många på ett dygn,
men å andra sidan var det längesedan de varit instängda ett dygn också.
Det ligger säkert en hög ute någonstans sen helagen. ..hehe
  
Det funkade sådär med jobbet igår,
men ska inte klaga.....
är huvudet dumt....osv!
 
Jag bad Maria och Katia natta hönsen så jag kunde åka direkt hem till soffan och en kopp hett te.
 
I dag är jag ledig, och planerar ett nytt försök att kurera mej,
jag måste vara frisk i helgen när vi ska åka på äventyr.
Vi i detta fallet är Janne och jag.
 
 
 
En fundering....
 
Varför är hostan värst på nätterna? 
Man behöver ju sin sömn för att bli frisk, och kroppen/naturen brukar vara finurlig på andra sätt,
den brukar ju dra åt det hållet som är bäst för en.
Varför inte i detta? 
 
Hur som helst,
Varken gransirap eller saltvatten hjälpte,
det fick bli te med honung, 
Honung?!
Massa sött som fick hjärtat att göra frivolter.
Jaja....hostan gav med sej och jag lyssnade klart på min bok.
 
 
 En gripande berättelse om att växa upp med en alkoholiserad förälder.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 

Positivt tänkande.....eller idioti

Kategori: Dagbok

Jag sov mycket och höll mej inne hela dagen igår,
trots att solen lös från blå himmel och lockade till en promenad.
 
På eftermiddagen kände jag mej mycket bättre och ringde till jobbet för att meddela att jag kommer idag.
Positivt tänkande? Nä idiotiskt!
 
 
 
I natt vaknade jag av en hosatack som inte gav med sej.....
och nu sitter jag här och surar med feber igen.
 
Ska strax åka och titta till hönsen och sen vidare till jobbet.....
jo så  får det bli eftersom jag inte kunde hejda mej en dag till.
 
Har ni några huskurer vid halsont och hosta?
 
Jag har två.....
 
blanda salt i ljummet vatten och gurgla,
det smakar fasansfullt, men är ändå skönt mot rispig  hals,
och det dödar baciller.
 
Mot hostan använder jag Hebbes gransirap
https://farfar0hebbe.wordpress.com/2016/06/16/granskott-sirap/
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Oj så spännande.....(ironi)

Kategori: Dagbok

Söndagen blev ungefär som lördagen,
Efter att ha hostat och svettats mej igenom natten och förmiddagen tog jag en dusch och åkte iväg till jobbet.
Det är inte min stil att ringa mej sjuk under helgen då det är svårare att få tag på ersättare.
 
 
Det blev att jag åkte till Osdal och Janne igen...
inte för att få något smaskigt att äta,  utan för att jag kände mej liten och ynklig...
hehe...
 
Jag tog in hästar och sen blev det soffan med kissen på magen.
 Han har hållit mej sällskap hela natten. ...lilla Norriz.
 
 
 
I morse när jag tagit ut hästarna fick han favoritmaten i stallet innan jag åkte hem.....
.......och ringde mej sjuk.
 
 
Idag blir det inte många knop här, 
korsord och sova.....så har jag tänkt få dagen att gå.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Ska man be om ursäkt när man är sjuk?

Kategori: Dagbok

Nu är det riktigt rörigt i hjärnan...
jag kan inte få ihop orden som jag vill och det finns risk för att detta blir virrigt!
 
Är det inte nog med att jag mår dåligt,
ska jag behöva be om ursäkt för det också?
 
Ska jag behöva strida om utsträckningen av min arbetsförmåga
som sedan länge är fastställt och beslutat av läkare och som gett underlaget för 25% sjukbidrag?
 
 
 
 
För övrigt var det stökigt på jobbet,
det hade varit inbrott på natten och telefonväxeln var sönderslagen,
alltså behövde vi använda våra privata mobiler....
knappa in pinkod och leta nummer varje gång vi behövde nå någon,
stressfaktor!
 
 
Jag fick mess från Katia att hon inte skulle rida,
Maria var snäll att vänta till jag kom och sen tog vi en härlig tur i skymningen,
när vi var klara att släppa ut hästarna i hagen var det svart ute.
 
 
I dag är det inte helt överraskande en dålig dag,
men det är bara att bita ihop.
 
En skogspromenad, sen lite hönspsysel och Avagos.
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Oktober och höst

Kategori: Mående

Igår var det sol och värme och jag gick i linne när jag mockade hagen.
Tror det var sista somriga dagen för i år.
 
Igår var ingen bra dag och i natt var ingen bra natt,
jag är så j-a trött på detta nu....
 
Hade det inte varit söndag skulle jag sjukanmält mej på jobbet,
det är svårt att spela teater, vara social och trevlig med kunderna, när allt gungar.
Jaja....nog med negativa tankar nu.
 
Idag är det riktigt kura-ihop-sej- väder,
regn och blåst.
 
 
Jag är ledig och har bara ett par saker på agendan.
 
Leo har varit på sin promenad,
jag har varit och lämnat blodprov hos distriktsköterskan,
och i eftermiddag blir det ett besök hos frissan.
 
Funderar på om jag ska åka och ställa in hästarna på tork en stund också....
hmmmm
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 

Bita ihop eller få ett utbrott?

Kategori: Jobbet

Alltså vad är det för fel på vissa ungar idag?
Att ta hänsyn....är det helt ute? 
Uppkäftighet och nonchalans....är tydligen rätt.
 
Det blev lite för mycket för mej igår....
 
Janne och jag var och köpte material till en sänggavel han lovat göra åt mej,
 han är ju snickare och jag hittar ingen att köpa.
 
Hönsmaten var slut så för mej blev det ett besök i djurmatsbutiken....
som ligger åt ett annat håll.
 
Hönsen fick städat och fint och sen var det dags för lunch till oss tvåbeningar,
Janne vill ju ha lite mer riktig mat....suck....jag hade ju tusen andra saker som skulle göras.
Jaja....han jobbade med mitt önskemål så det minsta jag kunde göra var ju att serva honom med maten.
 
Lite gos med fyrfotingar, hänga tvätt och sen iväg till jobbet.
 
Hade planerat in ca 15 minuter för fika i lugn och ro i lunchrummet...
jag har verkligen tagit mitt mående på största allvar och är noga med små pauser för att bryta stressen.
 
Meeeen. ....
Samtidigt som jag slog mej ner med mitt kaffe kom en kollega in..
ni minns kanske det där jag tog upp för några veckor sen om youtubeklipp och videosamtal?
Det var hon som kom in i går...
hon hann knappt slå ner rumpan på stolen innan hon ringde upp en kompis,
och självklart videosamtal.
 
Jag bet ihop och sa SNÄLLT att det inte är så trevligt för andra att sitta och lyssna på sånt i lunchrummet,
 att jag gjort det sist vi hade rast tillsammans och att jag inte hade lust till det.
 
Vad tror ni hon gör? 
Jo....hon börjar bjäbba att det är väl ingen skillnad på om två kollegor sitter och pratar,
Jag blev helt paff....man skulle ju kunna vänta sej att hon gått ut eller avslutat sitt samtal,
inte att hon skulle börja tjafsa...med sin kompis väntande i telefonen.
 
Jag upplyste henne om att vi satt i ett lunchrum på arbetsplatsen och man tar hänsyn till varandra
" men det gäller tydligen inte dej"
Allt började snurra så jag tog min mugg, gick ut och smällde igen dörren.
 
Förstår hon inte skillnaden på att prata med sin kollega under rasten
och att föra videosamtal i lunchrummet så är det nog lönlöst att ens bry sej om att förklara.
 
Då...när hon lyssnade på youtubeklipp frågade jag lite menande om hon inte hade hörlurar, 
hon begrep ju inte den piken heller så man ska väl inte vänta sej så mycket ....haha 
 
Det hela resulterade i att min rast, senare, blev nästan dubbelt så lång än vad som stod på schemat,
och känslan av ett stålband runt huvudet,
alternativet var att stämpla ut och åka hem....
men jag skulle stänga så det hade blivit besvärligt.
 
Jag antar att jag blir inkallad till chefen i veckan,
på mitt jobb är det nämligen bara jag som gör fel. ..hehe
 
 
Idag är jag ledig,
bandet runt huvudet spänner fortfarande, 
stressnivån är hög men solen är här och jag ska jobba på att coola ner.
Ta fram några minnen och bara vara.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 
 

Föresatserna sprack visst.....

Kategori: Ava

Det blev inget äppelmos,
men däremot plommonsylt. ...
Använde mej av tipset att räkna kärnor.....
 
 
ca 200 stycken, haha,
men nu är plommonträdet tomt så när på några stycken som hänger kvar till fåglarna.
 
 
Iväg till vårdcentralen,
vänta, vänta, vänta och när läkaren kom hade ingen tagit EKG på mej,
så som det var sagt.
Det blev gjort under min dyrbara tid med läkaren...
undersökningen hon ville göra blev gjord samt att vi hann prata lite allmänt om min situation på jobbet,
och lite annat....
 
Mitt hjärta jobbade som det skulle.....
lugnt och fint med långsamt tempo så som hos en person med bra kondition.
Allt annat såg också bra ut, förutom jag då...
som hon sa, ser väldigt trött och inte alls pigg ut.
 
Jag kommer att få en mätare som kollar hjärtat 24 timmar,
för att utesluta flimmer eller annat konstigt.
Och jag ska lämna blodprov som ska analyseras.
Åter om några veckor.
 
 
På kvällen red K hopplektionen,
Ava bjöd på sitt bästa hopphumör...haha,
Ivrig och irriterad över att inte få bestämma
 
 
Mycket studsande mellan hindren och svettigt för både henne och K,
men det såg bra ut.
 
 
Leo och jag tog promenaden hem,
så härligt varmt och skönt.
 
 
 
Natten bjöd inte på nån vidare sömn,
tror det var liiiite stressigt igår ändå, trots mina föresatser.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 

Man gör vad man kan

Kategori: Dagbok

Som ni vet fick jag leverans från DHL går förmiddag
 
 
Egentligen får de bara köra det till tomtgränsen,
men när han såg min bekymrade min, drog han in pallen och ställde av den utanför dörren.
 
Glädjande nog behövdes inget skruvande...de var redan monterade,
perfekt, då kunde jag packa upp de ute.
 
Det blev lite trängre i köket än jag räknat med,
men jag är nöjd...det går ju att flytta om lite de gånger vi blir fler runt bordet.
 
   
Nu är jag ute efter en eller två matchande hyllor i samma bredd som bordet, 
eller en lång som går efter hela väggen,
vad tycker ni? 
Det blir snyggast med två va?
Äh jag får fundera nån månad....
 
Det var ju meningen att jag skulle sylta in svampen också,
men Leo gnällde och tjatade på mej så jag packade ner svamp och allt annat och åkte till gården,
jag trodde han ville ligga på altanen och spana men direkt när vi kom dit gick han och la sej i sin säng....
byracka!!!! ;)
 
Jaja då slapp jag stöka ner i mitt eget kök...hihi
 
 
Det blåste en del och nu är gräsmattan full av äpplen igen,
kanske...om jag orkar, plockar jag de fina idag,
äppelmos är gott till gröt!
 
Jag gosade med pållarna förstås och 
sen tog jag med Leo på en skön promenad i skogen,
där jag klarade att blunda för all svamp..hehe
 
 
Det blev lite stress när jag skulle till jobbet,
inte bra.....inte bra alls....
inom en timme var jag tvungen att be om att bli avlöst i kassan då allt snurrade och flimrade för ögonen.
Tanken att åka hem fanns, men vågade inte köra så bestämde att stanna de få timmar jag hade.
Det gick bra....
 
 
I morse började hjärnan gå på högvarv direkt men jag lurade den....
letade upp min meditationsmusik på Spotify och lyckades tömma skallen.
Kände mej duktig!
 
Frukosten fick inviga möblerna.
 
 
 
Sol i dag,
står lite städ på schemat innan vi går bort till gården,
och sen var det ju läkarbesök i eftermiddag.
 
K rider Ava på lektionen i kväll,
det är hoppning så jag får sitta på läktaren och sukta.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ett år av prövningar...

Kategori: Dagbok

Jag vet att det mest varit gnäll och tråkig läsning här under en lång tid,
men detta är liksom min dagbok och det är ju frivilligt att läsa.
 
 Med dessa första rader förstår ni att det blir mer gnäll nu...
 
Egentligen undrar jag varför jag skriver ner all skit...är det något som är värt att minnas?
Jooo kanske för att förstå mina beslut....senare då jag går tillbaka.
 
Jobb igår som jag berättat...låååångt pass, för långt.
Jag lyckades hålla stressen borta och gled mest med...det fungerade också.
 
 
 
Strax efter lunch fick jag ett meddelande från Leos promenadsällskap,
hon hade ropat och ropat men ingen Leo kom fram, 
då letade hon i huset och hittade honom i husses säng, 
där han inte får vara,
han hade bara tittat slött på henne och lagt ner huvudet igen.
 
Vi slutade med värktabletter i fredagskväll så jag antar att han hade ont,
jag berättade var det fanns mer medicin och när han fått en tablett gick han glatt med på promenaden
en stund senare.
 
Så nu när det verkar lösa sej med Ava får jag nya saker att oroa mej över.
Blir att ta ett beslut för Leo...
enligt röntgen har han diskbråck i bröstryggen samt artros i flera leder......
är det rättvist mot honom att fortsätta proppa i honom medicin när han ändå har ont och inte kommer att bli bra?
 
Jag skulle klappa om honom i morse,
 ryggen skakade och sjönk undan när han såg min hand över sej.
 
 
Kan det inte räcka nu?
Varför ska vissa glida runt på en räkmacka medan vissa ska kämpa i uppförsbacke mest hela tiden?
 
 
 
 
Efter min blackout i fredags bestämde jag mej att idag, när jag är ledig ska jag BARA slappa,
försöka ta igen mej och komma till ro.
Hur tror ni det går?
 
Jag hade knappt slagit upp ögonen innan jag började fundera på i vilken ordning jag skulle göra allt jag planerat....
kom på mej själv och ilsken tog jag pulsen...22 över min normala vilopuls.
Kan någon knocka mej och binda fast mej?
 
 
För övrigt tillbringade jag (ensam) ett par timmar i Jannes soffa i gårkväll,
tittade på Morden i Midsommer,
åt svampmackor och drack en HEL flaska vin ;)
 
 
 
Nu ska jag gå ut i skogen...
klanske plocka lite svamp men iallafall njuta av höstens färger.
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 

Fick snigelpost

Kategori: Grannar

Två inte så roliga kuvert låg i brevlådan,
ett från bilbesiktningen......åhhh nej
för min del har det aldrig varit några större problem ,
men ändå har man alltid lite ångest när man ska dit,
undrar varför?!
 
Det andra brevet var från ortopeden...
det blir inget besök och följdaktligen ingen titt på mina onda knän.
 
"patiernten har normala knäleder och hennes 60 år medför vissa besvär och man bör anpassa sin motionsform till detta"
 
Det får mej att tänka på FKs läkare, som vet allt utan att ens veta hur patienten ser ut.
Jag har röntgat ett knä förra höstan, men det såg normalt ut då.
Ingen artros.
 
Alltså är det normalt att ha ständig värk och så ont att man knappt kan resa sej från sittande ibland,
att man har problem med trappor och att man ska stoppa i sej värktabletter dygnet runt,.
Att vara stel är en sak....det har jag varit i många år.
Jaja...inget mer gnällande nu.....fortsättning följer.
 
Grannens hund sprang i hagen igen....
nu j-r är det snart krig,
så himla onödigt att det ska behöva vara så här.
Visst Leo springer också lös och har skällt ut folk i skogen,
men jag har årtminstore varit med och ropat in honom,
vad han gör på gården har ingen att göra med.
 
De här ägarna struntar totalt i var hunden är.
Sen påstår de att det är JAG som gör att vi inte kan vara sams och ha trevlig grannsämja...
för att jag inte kommer upp och pratar....
jag "råkade" skicka ett mess med hundägares ansvar.
 
Vad skulle det hjälpa att gå dit?
Jag har sagt till flera gånger, hunden har blivit hemburen minst två gånger,
vi har ropat över hagar, sommargästerna har pratat med de...
vad ska jag dit och prata om????
Vad gör JAG för fel????
 
(Tog fotot ur filmen så därför är det lite konstigt) 
 
Det är ju synd om hunden med såna oansvariga idoter till ägare
som låter henne springa runt benen på hästarna.
 
Hade hon inte gått in i hagarna eller jagat hösnen skulle jag inte brytt mej om att hon kom och hälsade på,
men att hon ska sterssa mina djur tänker jag inte acceptera.
Även om de inte bryr sej, vill inte JAG se en ihjälsparkad valp hos hästarna.
 
 
 
 
Jag tog in Ava och putsade en stund och sen tog jag en kort runda i skogen,
hon var spänd och struttig och jag fick jobba hårt för att få henne avslappnad,
jag lyckades inte helt, men stundvis var hon mjuk och fin.
Efteråt stretchade jag hennes bakben lite försiktigt för att undvika mer besvär där
 
På eftermiddagen var det jobbelijobba,
det var en av de rörigare dagarna, men vi kunde skratta åt det mesta.
 
i dag är det tidigt jobb...zzzzzz
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 

Jag försökte i alla fall

Kategori: Mående

Som sagt...en ny dag som skulle bli en bra dag....
men det blev lite berg och dalbana och tårkanalerna är nu väl genomsköljda.
Vad jag hatar att må så här...att inte kunna vara normal som alla andra.
 
 
 En skön ridtur tillsammans med tålmodiga Maria,
en stund hos sommargästerna,
kräftor på altanen i skydd för regn,
samt ett besök av danskarna...
det var de braiga sakerna,
 
 
Men IDAG.....
IDAG ska det bara bli en bra dag iallafall.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 

Sex-dagars-vecka

Kategori: Mående

En riktigt dålig dag....gårdagen.
 
Började med promenad till gården där jag pysslade om höns och hästar,
och kissen förstås.....
 
  
Plockade ihop lite saker och åkte till jobbet.
Sen vet jag inte varör det blev som det blev,
tog en rask promenad när jag kom hem för att ANDAS,
men som sagt,
jag raderar gårdagen och börjar på en BRA dag idag.
 
En ledig dag,
tror det blir en ridtur, städa hönshuset och sen slappa.
Jag köpte färdigkokta kräftor till Janne och mej som vi ska ha i kväll,
det regnar nu, men jag förutsätter att det blir fint till kvällen.
Åtminstone behöver det inte bli kallt så vi kan sitta på altanen.
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne  

Sorry...

Kategori: Gnällinlägg

.....mer gnäll...
vilket skitrväder det var igår eftermiddag....
stormvindar, ösregn och kyla, men stundvis kom solen och det blev varmt,
ungefär så länge att man hann ta av sej tröjan och börja njuta av solen,
då mörkande det och himlen öppnade sej igen.
 
Det döda trädet med den klättrande humlen knäcktes...
så tråkigt....
 
Jag hann mocka ett par kärror i hagen iallafall.
 
Jag vet inte varför, men stressen håller på att kväva mej,
jag satt länge insvept i en filt på altanen,
lyssande på tupparna som gol.
Fösökte andas och njuta av nuet......
 
 
 
Janne grillade kotlettrad och rödbetor,
gott!
sen tittade vi på Wallander...en repris (förstås)
 
Dagen idag är något bättre vädermässigt.....verkar det som,
jag ska sparka igång mej,
ta en tur i skogen och hoppas att "sockerdrickan" i kroppen försvinner med det.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 

Frustrerad

Kategori: Lektion

När folk inte svarar...varken på mess eller samtal,
det är så frustrerande när det är frågor man behöver svar på.
Det hjälper väl knappast att träffa och ruska om personen i fråga...
hur arg eller förorättad man än känner sej så kan man väl kliva ur sandlådan och uppföra sej som folk?  
När det gäller viktiga saker? 
Suck!
 
Då fick jag gnälla lite igen...nu till gårdagen.
 
 
Hovis på morgonen,
det är alltid lika skönt när pållarna är nyskodda.
 
Maria skulle ut på galej och därmed missa ridskolan på kvällen,
alltså behövde Magnus få sin motion på annat sätt,
jag och Leo gick på promenaden så vi fick sällskap.
 
 
Jag stannade kvar ute och pysslade,
ni vet smågrejer som tar tid men inte märks, men känns skönt att få undan? ! 
 
 
 
Ava och jag gick ensamma till ridskolan,
det var tre ponnyer, en nordis och långbenta Ava på lektionen,
det finns för- och nack-delar med det,
vi får göra en massa volter samt försöka anpassa tempot till de andra,
för hur vi än placerar oss från början hamnar vi alltid i baken på en ponny...haha
det är ju bra uppvärmning och Ava får uppgifter hela tiden
samtidigt som hon ibland ledsnar på att bli "störd" i sin framfart och tappar intresset.
Lektionen var rolig och gick jättebra,
Ava var så himla härlig att rida,
hon visste precis vad som förväntades av henne och överraskade mej ordentligt.
 
Vi tränade dressyrprogram,
det gjorde Ava och jag ofta ensamma innan alla tråkigheter,
och igår var det som om det inte alls gått nästan ett år sen sist,
hon fattade direkt och jag vet inte om det var jag som red eller om hon var självgående.
Bästa, finaste hästskrälle....
sen hade hon bråttom hem till kompisarna...
hon tog riktiga sjumilasteg.
 
 
Jag hann precis duscha och göra min favoritjuice innan mästerkocken,
jag hade ju velat att Charlotta skulle få vara kvar,
inte bara för att hon är från Borås.
Nu är det spännade vem som vinner,
vem håller ni på? 
 
 
I dag är det torsdag,
Ava och Leo ska få sitt, sen är det jobb några timmar i eftermiddag.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 

Kan inte bara livet flyta på?

Kategori: Gnällinlägg

Nu kan jag slappna av med detta om magen och tarmcancer...
och släppa dödsångesten.
 
Men varför skulle allt bara vara frid och fröjd?
Nä...inte i mitt liv...det ena avlöser det andra,
ska det vara så? Är det så för oss alla?
Det måste det väl vara, för inte sjutton kan det väl bara för mej som livet lägger krokben stup i ett?
Säg att det är så för oss alla......snälla
Inte för att jag önskar er andra en massa bekymmer förstås, men ändå,
visst är det lika för alla?
 
 
Om jag tänker tillbaka på de senaste åren....
(och de är inte särskilt olika de övriga)
jag fick fibromyalgidiagnosen, och utmattningsdiagnosen,
min svägerska blev sjuk, min syster blev sjuk,
min bror började dricka igen efter nästan 10 nyktra år.
Min syster dog, min svägerska dog 6 veckor senare,
min bror gick ännu längre in i spritens dimmor och dog slutligen 1 1/2 år efter sin fru,
Ava blev sjuk, jag ramlade
sonen fick bekymmer, jag fick problem med magen,
äldsta sonen fick bekymmer.
 
Inte konstigt att man är trött....och har denna förbannade värk som jag mest av allt vill nonchalera.
 
Nu har jag hjälpt barnen så gott jag kan,
 då är det dags för ännu ett problem att oroa mej över...
Kan inte livet bara flyta på som omväxling?
ibland brukar jag fundera över vad det är man prövas inför?
Vad ska komma sen?
 
 
 
Jag har ju så mycket att glädja mej åt, men det tunga blir för tungt ibland,
jag försöker verkligen hålla det på avstånd och inte gnälla,
men jag tror jag misslyckas för det mesta.
 
Ja, detta blev ett riktigt "det-är-synd-om-mej-inlägg"
som visar mitt mående för dagen.
Förlåt!
 
Det är grått och regn i luften idag men jag tänker vara ute mycket ändå.....
 det är den bästa medicinen en sån här dag...bättre än alla piller i världen.
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Den där berömda stenen....

Kategori: Hästarna

föll nyss från mina axlar,
törs man tro att allt vänder för mej nu?
 
Jag har hållit inne med detta men nu känner jag mej redo att berätta,
jag har haft mycket problem med mitt mående sen nyår ungefär, magen har krånglat och jag har mått fruktanasvärt illa, haft hjärtklappning och kallsvettats, känt mej febrig och yr,
sura uppstötningar och kräkts och en del andra besvär.
 
Med tanke på att min syster gick bort med tarmcancer som spridit sej, och min bror är operad för detsamma,
så har jag nu genomgått en ordentlig utredning, det finns ju en viss ärftlighet.
Inget visar på cancer eller för den delen inget annat heller....allt ser så fint och friskt ut.
Det känns som om jag blev av med ett ton från mina axlar.
Hur säger man till sina barn att man har en sjukdom som ofta leder till döden?
Först ville jag inte säga något, men insåg att det skulle vara orättvist och själviskt av mej att inte berätta om utredningen, 
Om det skulle visa sej vara det värsta och tiden skulle bli för knapp...då skulle de bli fruktansvärt ledsna om jag undanhållit det.
 
Jaja...nu är det  inget att oroa sej över längre :)
 
 
I går var det så underbart väder, vi red ut och runt sjön,
pållarna fick plaska och dricka på det vanliga "raststället"
 
 
Det gick inte så där jättebra att träna på vägen då jag spände mej mot det onda,
men i slutändan tyckte jag nog att jag fick till det iallafall.....
och jag kunde inte motstå vår lilla hinderstig vid sjön.
Vet att det inte var så smart, men det GICK bara inte att rida förbi de små stockarna.
 
 
Vi mockade hage tillsammans och sen var det vila för resten av dagen.
 
 
I morse när jag gick ut gnistrade gräset av frosten i solen,
en trana stod i hagen och morgnade sej,
Det tillsammans med beskedet på sjukhuset.....
kan en dag starta bättre?
 
Ha det bäst,
Marianne