marresmams

Tankar

Kategori: Dagbok

Tidigt jobb i går, handlade lite och sen direkt till Osdal och djuren.
Höt i hö häcken var så gott dom slut så jag la ut lite till Lollo kom och la i en ny bal.
 
Blev lite full i skratt när jag såg att den stora cypresser fått små fötter...hihi. 
 
Åkte hem och tanken var att göra en köttgryta, men jag orkade inte,
vilade en stund och sen gick jag ut på min prommis,
mörkt och kallt men skönt.
 
Försökte slöa en stund i soffan, men helt plötsligt hade jag fyra olika på chatten...
det blev lite virrigt i huvudet, men jag lyckades hålla isär de...haha.
Någon vila blev det inte, snarare tvärtom, jag blev stressad...
 
-du behöver inte svara! 
Nääää inte på allt, men man gör ju det ändå.
 
Och om det är någon som jag vet behöver "prata" försöker jag förstås svara.
 
Det är ju ändå rätt så trevligt med ett litet meddelande som visar att någon tänker på en.
"Hej mamma Willys"
  hihi gulligt,
Ja, jag är äldst på jobbet numer!
 
Vad är det här att man ska kommunicera på mess och chatt istället för att ringa? 
Det går ju varken fortare eller smidigare...haha
 
Om man har något kort att meddela är ju en sak, men att föra ett samtal skriftligt? 
När blev det normalt?
Är man rädd att störa om man ringer? 
 
Ett mess når ju inte mottagaren alla gånger...
och ibland ser mottagaren det inte förrän långt efter...
då blir det irritation över det uteblivna svaret...
Och vissa (inga namn, hihi) påstår att de aldrig fått messet.
 
Nä nu ska det bli ändring här,
om jag kommer ihåg...
hehe
 
 
 
Skulle jobbat tidigt idag, men har tid hos läkare nu på förmiddagen, 
så jag styr mot stan istället.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Så var det slutet....

Kategori: Dagbok

Bara tre dagar och sen ny månad,
Februari...utan regn! 
Man kan väl få hoppas?
hihi
 
Gårdagen var ganska seg trots tidigt i säng på lördagen,
visserligen ringde klockan vid sex för jag skulle släppa ut hästar.
 
Jag tittade till hönsen, pysslade om Ava lite, gav hennes medicin och mockade,
och rensade lite så det blir bättre fart på vattnet från hagen
 
 
Mer nytta än så blev det inte,
Egentligen känner jag mej ganska lat ibland,
men så tänker jag att jag har många års vila att ta igen. ..hehe.
 
Kungarna i Tylesand gick på TV för några år sedan,
jag tittade något avsnitt men blev upprörd....
 
 
vem vill se TV med ungar som super och inte kan ta vara på sej själva? 
Det var särskilt en kille som jag tyckte uppförde sej för jäkligt,
kanske inte så konstigt då han låtit höra om sej efter programmet.
Jockiboi,
 tyckte så synd om hans föräldrar.
 
Igår började jag lyssna på en bok
 
 
Samma kille som skämde ut sej och sina föräldrar i Tylesand. 
Jag behövde bara lyssna några minuter så förstod jag,
hans föräldrar brydde sej inte om vad han gjorde i TV.....då.
Däremot undrar man hur någon kan utnyttja unga människors sorgliga öden för att göra "bra" TV?
 
Och  så tänker jag på vad mor ofta sa
 
"Det krävs utbildning och körkort för att få köra bil,
men barn får vem som helst skaffa"
 
Alltså inget negativt,
men det borde finnas mer stöd och bättre hjälp till de barn och vuxna som behöver.
 
Jag har bara lyssnat ca 1/2 timme och har fyra timmar kvar,
 det kommer att bli jobbigt känslomässigt,
och lärorikt.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 

Stäm mej då!

Kategori: Dagbok

När jag slappnar av och gläder mej över att allt känns bra och jag mår bättre och bättre, 
kommer hugget i ryggen...
Att jag ska vara så j-a naiv och godtrogen....
har jag inte lyckats lära mej någonting av alla misstag?
 
I går var det jobb på förmiddagen,
lönehelg...mer behöver jag inte säga om det.
 
 
Hem och fixade lite med sånt man fixar med i sitt hem,
sen packade jag ihop lite ur kylskåpet och gick iväg till Osdal,
Inte raka vägen...det blev en rejäl omväg,
 
Så här ser grisarna ut i dagsljus Agneta, det fanns fem stycken bökande lortgrisar i en hage efter vägen.
 
  
Jag har börjat samla på steg nu igen...
kanske satte målet lite väl högt, 14 000/dag.
Det är svårt att komma upp till,
men det var nära igår....12 996 registrerades,
men jag låtsas att jag tog de resterande 1004 steg medan mobilen låg på laddning ;)
 
Jag snabbstädade hos hönsen och sen blev det en hel del jobb i stallet,
det hade jag inte räknat med, men kände att jag ville det, när jag gick in för att se hur Ava ätit.
 
 
Jag fick lammkött av Agneta när hon var här,
Janne lagade till en stek...
Ojojoj vad gott.
 
  
Grillad halloumi, spetskål, fänkål samt ungsstekta små tomater.
 
Allt var toppen, vi hade trevligt och småpratade om allt och inget.
Det kändes bra och jag bestämde mej att sova kvar.
Men sen...innan jag skulle somna..
då ska den trevliga kvällen avslutas med hån och tjafs om skitsaker.
Eller skitsaker? 
Det som betyder mycket för mej är ju tacksamt att håna mej för.
 
Och på morgonen är allt glömt....som vanligt,
tig om det tråkiga så har det aldrig hänt!
 
 När ska jag inse? 
Bara för att det fungerat och jag mått så bra den senaste tiden? 
 
Nu har jag antagligen förtalat någon här....igen.
Men jag har väl rätt att skrika ut min besvikelse och sorg? 
Bärätta MIN sanning? 
För det är ju just MIN sanning....
Så stäm mej!
 
 
Regn och rusk idag,
och stänga på jobbet ikväll...
Men först gosa med Ava.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 

Hur funkar det?

Kategori: Tankar

I går i ett väntrum hittade jag en gammal tidning "Hälsa" tror jag den hette.
Där fanns en artikel om en kvinna som blivit av med sin ångest och värk genom att bara äta rawfood,
alltså mat tillagad där livsmedel max upphettas till 42 grader.
 
Jag har provat en liten bit paj till kaffet, på teaterns café.
och just den biten var supergod, mer än så har jag inte funderat över detta.
 
Men igår blev jag nyfiken,
tänkte att jag skulle googla fram några recept och prova.....vid tillfälle,
jag är ju inte så snabb till handling...hehe!
 
Så började hjärnan stöka....
Om man endast äter rawfood, hur gör man då om man blir bortbjuden?
Tar med sin egen mat? Känns tråkigt....
Om kompisgänget ska gå ut på restaurang?
I storstäderna finns det säkerligen restauranger som serverar rawfood,
i min närmsta stad, Borås, finns ett café. ...
 
Om man äter GI eller LCHF går det ju alltid att anpassa rätterna på menyn till det, 
men rawfood? 
En vanlig grönsallad funkar ju, men hur kul är det?
 
Jaja....så'n är jag....grubblar över helt oväsentliga saker,
men något ska man ju sysselsätta hjärnan med ;)
 
 
 
För övrigt fikade jag med en bekant...
diskuterade livet och skrattade en del.
 
Sen jobb och sen inget mer!
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 

Artighet, nyfikenhet eller omsorg och intresse?

Kategori: Allmänt

Åh vad jag är trött på frågor.....
 
-Var ska du vara i jul då? 
 
Vad ska du göra på nyår?
 
Hur blir semestern, ska du ut och resa?
 
Vad händer hos dej i midsommar?
 
Jag kanske är knäpp på något vis,
men varför alla dessa frågor?
 
Är det någon som kommer ihåg en timme senare, vad jag svarat?
Jo en och annan...de som frågar av omsorg och/eller intresse.
 
 
Det är minsann ingen som frågar vad jag ska göra en lördag i februari!
Eller fredag i oktober!
 
Ja jag vet.....lite grinig kärring idag.
 
 
 
Nu ska jag ut på roligheter!
 
Ha det bäst,
Marianne

Kan hända är jag självgod - men låt mej vara det då!

Kategori: Tankar

I går på jobbet fick jag en komplimang....
av en kvinna,
det slår lite högre för mej eftersom kvinnor har mer "tro-inte-att-du-är-något" i sej än män.
 
Det strulade lite och min kund sa till någon i närheten
 
- Det ordnar sej, Marianne reder upp allt!
 
Jag tittade på henne, minns inte vad jag sa men skrattade lite....
 
 -jo men så är det...
jag tittar alltid vem som sitter i kassan när jag kommer och är du här väljer jag dej!
 
Självklart blev jag glad, men också lite förlägen och sa något till tack,
medan hon glatt fortsatte att strö rosor.
 
 
Sen tänkte jag på hur svårt det är att ta emot en komplimang...
att de flesta viftar bort den.....
Äsch...nääää, tycker du?
 
Eller skojar bort den...
Som när en ungdomsvän sa att jag såg lika bra ut som när vi umgicks, och jag sa att han behövde byta glasögon.
 
Sen tänkte jag på hur man uppfattas när/om man berättar att man fått en komplimang.
 
Eller får man ens berätta att man fått den?
Får man visa glädje över att man fått den?
Eller är man självgod och skrytig då?
 
 
 
Mina senaste inlägg har handlat om hur himla bra jag mår. ...
att jag känner glädje över att jag börjar på ett nytt BRA kapitel...
 
Är det tillåtet att berätta att man är lycklig?
 
(Ja, förutom på fb då, för där verkar det mesta vara guld och gröna skogar)
 
 
Ibland har jag hört att jag skriver för öppet här,
men jag är ju en öppen person, det är liksom min natur....
hur ska jag INTE kunna vara öppen?
Jag har försökt, men lyckats dåligt med det.
 
Jag brukar ju få så fina komplimanger här av er också,
det gör mej glad...om jag får några mörka tankar under dagen tar jag fram och läser de igen.
Känner mej glad och stolt....
sen känner jag mej lite självgod....men varför? 
 
Är det fult att glädjas åt komplimanger?
Kan man inte få dela den glädjen med andra?
Delad glädje är dubbel glädje
 
Hur glad får man bli utan att tas ner på jorden? 
Är det avundsjuka som gör att andra inte kan dela ens glädje? 
Eller är det den berömda Jantelagen?
 
Ibland (inte ofta, men ändå) känner jag att avundsjukan kan hindra mej att glädjas med någon annan,
ibland känner jag mej obekväm och vet inte hur jag ska bemöta någon som är så där sprudlande glad,
men oftast smittar glädjen så jag också blir glad.
 
 
 
Nu blev det ett sånt där svamligt inlägg med många frågor igen,
jag har tänkt för mycket...haha
 
Solnedgångarna;
Tannisbukten i Augusti
Bödabukten i Juni
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 

Cyber Monday?

Kategori: Dagbok

Vad är det?
Först får man femtioelva mail om Black Friday,
Sen om Black Weekend och nu hade jag flera mail om Cyber Monday i inboxen. ....
Men snälla.....finns det ingen hejd på hur konsumenterna ska lockas göra av med sina pengar? 
 
Jaja....
det var ju inte alls det jag skulle skriva om!
 
 
 
Ny rubrik:
 
TRENDEN HÅLLER I SEJ!
 
Söndagen blev fortsättning på lördagen, kände mej lika piggelin och lätt i sinnet,
trots att någon försökte provocera,
men det blev tji!
 
Degade runt här på morgonen,
det blir mycket tid "över" när jag inte har någon fyr- eller två- bening att städa efter,
men det är bra, jag behöver komma ikapp mej själv.
 
Bilen fick lufta sej, först till Osdal och stallet för att mocka till Magnus,
Katia var på plats så vi gick en promenad i skogen.
 Dörthe rekommenderade promenader med Magnus under helgen,
jag tog ju honom i lördags och K tog honom igår.
 
Här kommer lite av MIN sanning igen;
 
Jag gick in och pratade med Janne,
han var lite grinig (bakis?) som vanligt men lät mej prata iallafall.
 
I somras skrev jag ett mail,
frågade om han ville behålla något av sakerna jag köpt till huset,
jag skrev också att jag trivts bra och känt mej trygg där med honom,
trots hans återkommande raseriutbrott, (som jag kanske berättar om nån annan gång)
 
Några av er vet ju att jag var stalkad av en psykopat i Sthlm,
att jag knappt vågade gå ur lägenheten, från jobbet eller gymmet utan sällskap.
Att jag "flydde" Sthlm och gömde mej på gården.
 
Så Janne har varit bra för mej, på många sätt och det ville jag påminna honom om.
Men han svarade aldrig på det mailet, när han klagade över saker jag flyttat,
frågade jag om han inte läst det,  han sa att han kastat det utan att ens öppna det.
 
 
Så igår berättade jag att han varit ett stort stöd och min trygghet,
att jag inte vet hur det skulle gått om jag inte kommit till gården,
att jag trivts där och var jätteledsen över hur det blivit de senaste åren.
 
Sen frågade jag hur han menade när han bråkade över att jag tagit (mina) saker som han behövde,
samtidigt som han gnällde över att jag inte flyttat något de senaste tre månaderna (vilket inte är sant)
och att han nu krävde att jag skulle ta allt genast.....utan hjälp.
Trots att vi gjort upp om att det skulle få ta den tid jag behövde.
 
Jag frågade honom varför han startat detta krig, trots att han sagt i alla år att man kan vara vän med sitt ex,
 
"Det har sina orsaker" 
Var hans återkommande svar på alla frågor....alltså har han inga svar.
Så klart målade han i sej i ett hörn...
som han brukar när jag ifrågasätter hans motsägelsefulla uttalanden.
 
Sen försökte han så split mellan mej och Katia också.
Mina sista ord....det är nog inte detta med sakerna som är problemet!
 
Han fick mej inte att tappa humöret....
 
 
det var fortfarande på topp när jag åkte vidare för att köpa honong av ett par bekanta.
 
 
 
 
Jag hade ett långt och givande samtal med en vän som tagit sej ur ett långt drog- och alkohol-beroende,
 han svarade på alla mina frågor och delade med sej öppet av allt....
tankar, ångest och glädje...
 
Mina erfarenheter av drogmissbruk är noll,
mina erfarenheter av alkoholism är från den aktiva missbrukaren.
 
Precis som han sa så har de flesta svårt att fråga en som tagit sej ur ett missbruk.....
som om det är ett känsligt ämne,
 samtidigt som de flesta gamla vännerna slutar höra av sej.
 
Man kan ha roligt utan sprit, men det är dumt att chansa!
 
Det samtalet gav mej massa energi och
 det var många tankar om olika beroenden som rörde sej i mitt huvud när jag åkte hem för att göra min fisksoppa.
 
 
 Som ni ser blev det ett glas vin också.
 
Kvällen blev så där himla skön igen.....
och jag kunde konstatera att lördagens mående hade följt mej även på söndagen,
samtidigt som jag kände mej stolt över mej själv,
att jag inte låtit mej provoceras.
 
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 

Sur och gnällig igen

Kategori: Dagbok

Måndagen blev en ganska tråkig och händelselös dag,
trots att det var strålande sol och lockande med en lång promenad blev det innejobb. 
 
Jag läste eller hörde, minns ej vilket, 
att det inte finns någon sanning?!
Det låter ju faktiskt troligt....
Jag fortsatte inte lyssna/läsa...vilket jag ångrar.
 
Min sanning är inte densamma som din sanning...
 
Vad är sanning egentligen? 
Hur man upplever saker beror väl på hur livet format en?
När man upplever saker gör man det ju utifrån sina känslor, tankar och erfarenheter..
Eller? 
 
 
 
Det här är min sanning idag;
 
Janne och jag hade ju sagt att vi skulle vara särbos, 
att jag skulle få ha kvar saker i huset och ta det i den takt jag orkar/hinner.
Men nu vet i sjutton. ....
han tjafsar att jag ska ta allt NU.....
Så gårdagen gick till att rensa, packa och kånka.
Tro för guds skull inte att han hjälper mej....inte ens att skruva ner från väggarna
trots att det behövs andra verktyg än de jag kan hantera. 
 
Jag har bett honom i flera veckor att hämta ner saker från vinden,
-jag har inte tid!
säger han, lägger sej på soffan och knäpper upp en öl.
 
Visst, jag begär inte att det ska ske just när JAG vill,
men någon gång under de senaste helgerna kunde han haft tid.
 
Jag ska tydligen upp på den där j-a stegen som gled undan när jag var havvägs uppe,
som jag inte vågar upp på igen.
 Kanske han inte vill lämna ifrån sej de av mina saker som passar honom?!
 
Han hade börjat tjafsa redan innan vi var i Växjö,
Innan vi åkte hade jag ångrat flera gånger om, att vi bokat tillsammans,
men det gick ju bra...till vi kom hem igen.
 
 
Just nu ångrar jag att jag flyttade från Stockholm,
där jag hade vänner som hjälpte mej med allt möjligt....
där jag inte behövde vara beroende av Dr Jekyll & Mr Hyde.
 
Jaja....mitt humör går också upp och ner,
och detta kaos ska väl ha en ände någonstans....
 hur som helst så känns det bra inom mej,
han ska inte få påverka mej så länge åt gången.
 
 
Lite bus på jobbet fick mej på andra tankar och kvällen blev iallafall bra.
 
Idag går måndagen i repris. ...ungefär. 
 
Förlåt för mitt gnäll,
men det känns bra att skriva av sej och ingen tvingas att läsa...;)
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 

Mera funderingar

Kategori: Tankar

Jisses vad trött jag var när jag körde hem från jobbet igår,
det blev soffan med en kopp te....
Blå Jungfrun heter mitt favorit-te som jag köpt på Öland.
 
Som på beställingar var det Kiki Danielssons dag på Så mycket bättre,
faktiskt den enda som intresserade mej i årets upplaga.
 
Tro det eller ej, men klockan 22 låg jag nerbäddad i sängen och sov.
 
 
 
Detta med parmiddagar.....
 För länge sedan umgicks jag och min dåvarande man med en singelväninna,
hon var med oss på semester, nyår, fester och vi bjöd ofta varandra på middag och även frukost.
Hon och jag var ute och dansade en del också.
 
Sen träffade hon en man, som hon flyttade ihop med,
ungefär samtidigt skilde jag mej.
Tror ni jag blev hembjuden till henne? 
Nä.....
när vi råkade hamna på samma fest en gång och jag satt och pratade med hennes sambo,
kom hon och klämde sej ner emellan oss och sen var vår pratstund över.
 
Senare fick jag höra av kompisar att hon sagt
"det var så bra att gå ut med Marianne, hon känner så många dörrvakter så vi behöver aldrig stå i kö,
hon känner limosinchaufförer så vi har fri skjuts hem, 
hon har sån utstrålning och drar till sej killarna"
Jag var ju gift och inte intresserad av andra....men hon var ständigt på jakt.
 
 
Jag hade en annan (gift) väninna i Stockholm,
vi umgicks mycket så länge jag också var gift.
Hon var väldigt god vän med en singelman,
han var hemma hos de och hjälpte till med både de ena och det andra.
Men när hon hade middagsbjudning var han inte välkommen.
Hon var till och med så fräck att hon bad honom gå om han råkade komma samtidigt som hon bjudit hem gäster.
 
Vid ett enda tillfälle var jag bjuden till henne som singel,
det var när hon bjudit honom också....
Vet inte om hon tänkt para ihop oss eller om dukningen blev bra med jämt antal kuvert.
Han var uppriktigt ledsen över att han dög till det hennes man inte klarade,
men inte till att sitta med vid bordet på en bjudning.
 
 
Nu när jag flyttat från gården har jag tänkt en del på detta,
varför vill par bara umgås med andra par?
 
Är man så osäker i sin relation att man inte vågar släppa in en singel?
Eller är det jobbigt med dukningen att det blir ojämt antal gäster?
 
Det är ju faktiskt singlar som behöver komma hemifrån och umgås med andra än sej själv.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 

Dr Jekyll & Mr Hyde

Kategori: Jobbet

Jag träffade de båda under helgen.
Allt var hur mysigt och trevligt som helst när vi var borta,
men så kom vi till Osdal.
Jag vet inte riktigt VAD som orsakade humörsvägningen,
jag gjorde mitt och sen åkte jag därifrån med onda ord och hot i ryggen.
Är det inte konstigt? 
Eller är det helt naturligt?
Att suget efter alkoholen river honom inifrån. ....och han tappar all kontroll?!
Hoten och elakheter rinner av mej, jag blir mest fundersam om hur HAN mår,
 
Jag får läsa på mer, helt enkelt!
 
Visst är det tråkigt att helgen ska avslutas så...igen,
Men jag tänker njuta av och minnas det trevliga
och sen får jag ta en funderare på var och hur länge åt gången, vi ska umgås i framtiden.
 
 
(Ursäkta lite svajig bild, varför blir vissa foton så när de skickas från Iphone till Samsung? )
 
Förmiddagen igår gick åt till ett möte på jobbet,
angående mitt schema och de långa passen jag har.
Efter att FK förklarat regler för mitt sjukbidrag (beslut taget 2000) konstaterades att jag visst FÅR jobba mer än 6 timmar/dag,
Hade beslutet om sjukbidrag tagits efter 2005 hade jag INTE fått det...
Suck!
Ungefär som att vi som fått beslutat tidigare är lite friskare och har mer kraft än de som fått sitt beslut senare.
 
De skulle iallafall se över mitt schema om jag kan slippa tre långa pass efter varandra, 
sprida ut timmarna lite mer.
Det låter ju toppen om det skulle gå,
 det blir kanske på bekostnad av nån ledig onsdagskväll. ...
men man kan ju inte få allt.
 
 
Jag hann med att handla, titta till hönsen och kissen,
samt slänga i mej en tallrik soppa innan det var dags för jobbet igen,
jag var nog lite grinig (stressad) och längtade mest hem.
 
 
 
I dag är det snöblandat regn,
och trängsel vid småfåglarnas fröautomat.
Pilfink, blåmes, talgoxe och nötväcka har hittat hit,
förutom skatorna ;)
Jag hoppas på fler arter så småningom
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Nu får det vara nog...

Kategori: Dagbok

.....inget mer gnäll och tyck-synd-om-mej!
 
Det var rätt skönt att ligga inne och gosa under filten igår,
Regn och blåst ute, det kändes inte alls svårt att avstå promenaden ;)
 
En bekant kom och hämtade Leos säng, 
hon hade 19 valpar hemma....19 stycken!
Undrar hur det låter där hemma när alla busar runt.
Tidigare hade hon Dansk-Svensk gårdshund,
och jag antar att det är den rasen nu också. 
Hon frågade om jag funderat på ny hund....men nä...inte än på några år iallafall,
Kanske när jag slutar jobba.....kanske.
 
 
 
Jag funderar en del på vad man kräver av sina vänner,
eller kräver och kräver. ....vad man låter de utstå kanske är bättre ord.
 
När jag flyttade ner från Stockholm var jag en lite smått galen "tjej" 
social och busade en hel del med de i min närhet. 
Hur gick det till när den tjejen försvann?
 
Jag har inte märkt ens när hon försvann....
Insåg bara häromdagen att jag har varit en gnällig och tjurig kärring i flera år,
Sagt elaka saker och varit arg på allt och alla.
Usch....ingen jag skulle vilja umgås med,
men några av vännerna har stått ut.
 
Nu märker jag att det vänt, jag är gladare och den där busiga tjejen är på väg tillbaka in i mitt liv
Det känns som jag öppnat en dörr ut i solskenet efter att ha varit instängd i en mörk källare.
 
Jag skäms över hur jag behandlat människor i min närhet,
och det grämer mej att jag slösat så många år där nere i mörkret,
att jag hunnit bli gammal i mörkret,
jag vet ju att jag hade kunnat påverka det för länge sedan.
 
 
Jag vet att det har med alkoholen att göra,
med Jannes drickande.....
hur jag mått sämre och sämre samtidigt som jag tassat på tå och försökt hålla ihop alla trådar.
Nu har jag läst på och förstått att jag haft ett beroende....varit medberoende.
 
 
 
Jag började fundera på att flytta för många år sedan, men vågade inte,
trodde inte jag skulle klara det, att jag skulle sakna gården för mycket.
 
 
 
Nu känns det som jag klivit in i en ny värld...
att bo ensam och ha det som jag själv vill,
att slippa få mothugg vad jag än föreslår,
att slippa att allt jag säger vänds emot mej,
att inte behöva plocka och städa efter någon annan än mej själv,
att kunna slappa en stund efter jobbet och äta fisk eller räkor hur ofta jag vill.
 
Janne är ingen elak människa, tvärtom är han en av de snällare jag träffat.
Jag ser fortfarande glimtar av hans omsorg om mej och
jag vill fortsätta ha honom i mitt liv, men på andra villkor.
Han har så många fina sidor, eller hade kanske jag ska säga,
men alkholen gör honom, retlig och elak.
Särskilt mot mej,  jag tror det är för att han vet att jag vet....att jag ställer krav...
att han själv vet....
 
Livet känns fantastiskt (om vi bortser från den pågående virusinvationen)
 
 
Regnet fortsätter utanför fönstret,
jag ska packa för helgens tripp till Växjö.
Mer än så har jag inte på dagens agenda.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Lite gnäll och lite funderande

Kategori: Dagbok

Duktiga hönor.....det låg 12 -13 ägg i redena när det var dags att släppa ut de,
wow! 
Det var längesedan jag fått så många på ett dygn,
men å andra sidan var det längesedan de varit instängda ett dygn också.
Det ligger säkert en hög ute någonstans sen helagen. ..hehe
  
Det funkade sådär med jobbet igår,
men ska inte klaga.....
är huvudet dumt....osv!
 
Jag bad Maria och Katia natta hönsen så jag kunde åka direkt hem till soffan och en kopp hett te.
 
I dag är jag ledig, och planerar ett nytt försök att kurera mej,
jag måste vara frisk i helgen när vi ska åka på äventyr.
Vi i detta fallet är Janne och jag.
 
 
 
En fundering....
 
Varför är hostan värst på nätterna? 
Man behöver ju sin sömn för att bli frisk, och kroppen/naturen brukar vara finurlig på andra sätt,
den brukar ju dra åt det hållet som är bäst för en.
Varför inte i detta? 
 
Hur som helst,
Varken gransirap eller saltvatten hjälpte,
det fick bli te med honung, 
Honung?!
Massa sött som fick hjärtat att göra frivolter.
Jaja....hostan gav med sej och jag lyssnade klart på min bok.
 
 
 En gripande berättelse om att växa upp med en alkoholiserad förälder.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 

Det är väl ingen hemlighet.....

Kategori: Familjen

.....att jag flyttade från gården och Janne på grund av att han älskar öl mer än mej.
Inte så att han häller i sej, blir packad, vinglig och gapig...
nä han blir svamligt och trött.... och  humöret som en berg- och- dalbana, oberäknelig.
Han har blivit slö och fått en stor ölmage....tappat  energin och renoveringen står still. 
 
Vår tanke har hela tiden varit att vara särbos och att umgås då det passar oss båda,
och det har ju funkat bra de flesta gångerne, även om han gömt och smugit i sej.
Han vet att jag vet, men just då biter jag ihop.
 
Nu är det ju så att mina närmsta vänner fått utstå mycket gnäll angående detta,
Jag försöker att inte belasta de men behöver ju prata av mej ibland.
Till saken...nu har det hänt igen
En av de som tyckt detta är mycket tråkigt, som sagt att hon absolut INTE kommer att gå dit när jag inte är där,
går själv dit och sätter sej och dricker med honom...när jag inte är där
En gång kunde hon till och med att säga
-han hade inte druckit något när jag kom dit!
 
Alltså....
VARFÖR tackar hon ja till ett glas DÅ? 
 
Det är inget "fuffens" mellan de två, förutom vänskap,
men vad är det för vänskap?  
Hon vet om problemet, att hans drickande har gått för långt, att han mister mej och mina barn,
och ÄNDÅ?!
Är det inte så att hon också har problem med alkoholen?
Så måste det väl vara,  när hon inte kan avstå för vår skull?
 
 
 
 
Nu till något helt annat och mycket trevligare....
 
Ridturen tillsammans med Maria igår,
Åhhh vad jag njöt, men jisses vad det skär i foten idag...haha
(Det är lätt att stå ut med just nu)
 
 
 
Det var så skönt i skogen,
regnet hängde i luften men det var varmt och skönt.
Vi avslutade med en lång härlig galopp och sen ner i sjön och kylde benen.
Ja det var verkligen en energiboost,
att leva på några dagar.
 
 
Full fart på jobbet, barnbidrag och pension = fulla kundvagnar,
det var min tur att stänga, sen åkte jag och tog in pållarna
 
 
 
 
Idag är det nya utmaningar,
hönsen har fått påfyllt och nu är det jobbelijobba hela eftermiddagen.
 
 
Jag måste säga att jag känner mej glad,
glad att jag mår bättre och kan se allt klarare,
Trots sorgen över det som hänt.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 

Att ta sej friheter

Kategori: Gnällinlägg

Jag fortsätter tjata om djuren....
 
VAd är det som gör att man tar sej friheter med andras djur?
I går läste jag på FB om den gula rosetten som man kan sätta på hundens koppel för att visa att huden "behöver extra utryme"och att man inte ska springa fram till den för att klappa,
URSÄKTA?????
Ska det behövas? Ska jag som hundägare behöva stoppa folk att gå fram?
Ska man ta för givet att man kan gå fram till främmande hundar? 
Vad är det som gör att min hund är allmänhetens kelgris?
 
 
Och så detta på gården....suck!
 
Danskarna som har somarstuga här har lånat ut den i veckan,
igår när jag skulle natta hönsen kom de med mat till de,
Jag vet inte vad de gjorde där inne men hönsen blev oroliga och hoppade ut,
det var ju dessutom främmande människor och jag hade inte hunnit stänga.
Sen såg jag danskarna springa runt här på tomten och jaga tuppen....som om de ville klappa den.
Vad f-n....ska folk inte förstå att MINA djur är MINA och inte något som de kan göra som de vill med?
Frågar men inte först? Och att komma upp i trädgården? Nä jag blir så trött....
Jag orkade inte ens gå ut och säga till men när de gått gick jag ut,
alla höns sprang runt i hagen bredvid hönshuset och kacklade, det blev lite jobb med att få in de.
Varför inte bara respektera djuren där de är? Slänga in maten och sen gå?
Så som de "vanliga" matarna gör....
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 

Lätt att stå bredvid

Kategori: Gnällinlägg

En liren varning.....Idag blir det gnäll! 
 
Hur kan det komma sej att folk vet allt så himla bra?
 
Jag har valt fel väg många gånger i livet och tror mej veta att jag har större erfarenheter av tråkigheter än många andra,
Och ÄNDÅ får jag höra hur jag skulle gjort eller vad jag skulle sagt.
Eller hur jag ska agera i vissa situationer.
 
Ok....jag förstår ju att det är av välvilja,
men när jag redan berättat att jag varit i situationen ett antal gånger tidigare och vet hur jag bäst agerar....
varför envisas och tjata att jag har fel?
En som levt (ursäkta uttrycket) i skyddad verkstad...
har den några praktiska erfarenheter att dela med sej av när det gäller "den hårda skolan" som det så populärt kallas?
 
 
En annan variant.... 
När man haft värk så länge man minns,
tror inte folk att man provat ALLT  för att slippa?
Att man känner sin egen kropp och vet vad som funkar och inte funkar?
Dessa goda råd är tusen gånger lättare att ta emot, 
och jag gör det med visat intresse....
men det är ändå ganska tröttsamt,
särskilt om de tjatas om och om igen vad jag bör göra för att må bättre.
 
Men tusen tack för länkar och artiklar om olika behandlingsmetoder,
de jag kan välja att läsa om det är något nytt för mej, 
 skriftlugt framförda råd tar jag gärna emot,
men att behöva förklara och nästan försvara mej...
som om jag inte VILL må bra?!
 
Självklart förstår jag att man vill hjälpa...
och jag känner mej lite otacksam att jag reagerar så här....
förlåt <3
men år ut och år in....varje dag....
jag har nog rätt att tycka det är lite besvärande ibland.
 
 
 
Idag är det dan före dan.....
Jag laddar med en ridtur innan jobb i eftermiddag..
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Spänning

Kategori: Ava

Det var höst här igår....
eller åtminstone kändes det så med blåsten och allt regnande.
För regnat har det gjort,
men idag är det sol och fågelsång,
massa fågelsång...🎶🎶
 
Det blev ingen ridtur igår,
Ava var så blöt, men jag ville kolla läget så hon fick gå med på Leos promenad.
Hon var PIGG....
håll tummarna att det har vänt,
att hon är på väg att bli sej själv igen.
 
 
 
Jobb på eftermiddagen,
full fart, stressigt men roligt.
 
Sen jag började i kassan för många år sedan,
har jag haft som mål att kunderna ska gå från min kassa med ett leende,
igår gick jag ett steg längre,
att få de att skratta,
min kollega sa "svårt...det går väl inte"
men det var inte alls svårt...
 
Alltså blev det mycket skrattande de där timmarna.
 
När jag kom hem hjälpte jag Sandra med att kolla Lucky,
hon hade snubblat i lördags, och sen haltat.
Hon såg ren ut, men jag tycker det är svårt att se ibland.
 
Jag tittade på Biggest Looser,
näst sista avsnittet....det är ju otroligt vilken förändring, 
med en sån målmedvetenhet kan man nog bli vad som helst.
 
 I kväll är sista programmet, jag hinner inte se det,
men jag tror det är Micke som vunnit.
 
 
En fundering....
spännande
vad betyder det egentligen?
 
www.typkanske.se
fick bistå mej.
 
 
19 olika synonymer.... 
 
Sen är det ju spänning i vägguttag...
och ett evigt spännande av hagtrådarna! 
 
Därifrån flyger tankarna till Cornelis Wreijsviik,
hur han använde svenska språket på ett finurligt och lekfullt sätt.
Ett "främmande" språk där ett enda ord har nitton synonymer.
 
Det är många konstiga vindlingar i min hjärna,
Haha
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lite ditten, lite datten och en liten visa

Kategori: Dagbok

Då har man klarat en dag på jobbet....den första av två denna veckan.
Vi fick sommarens schema, 
jag har inte tittat så noga men insåg att en semesterdag dras då jag bytt bort en dag,
samt att jag fick nobben en av veckorna jag önskat.
Jag har, mot alla regler, bokat hotell,
det var utanför den vanliga semesterperioden så jag funderade inte så mycket på om det skulle funka.
Jaja...mitt eget fel och det går ju att boka av!
 
Det var virrigt igår då jag fortfarande är dagvill efter en natts vaka på flyget.
Leo och jag var på promenad som vanligt och vi bytte hage till hästarna.
Sen hände det inte mycket mer här.
 
 
I morse kom hovis....
Maria är borta och Sandra jobbar så jag fick ingen sovmorgon.
Ungtupparna fick flytta till ankhuset,
Janne måste laga lite på nätet för jag tänkte de skulle stanna där till slaktdags.
 
 
Min erfarenhet är att ungtuppar lätt blir rävmat om de går ute med de vuxna fåglarna,
de blir oftast utjagade till utkanten av gården...där räv och rovfågel vågar sej fram oftare.
 
 
Jag har en liten tanke idag (igen)
Vad innebär det att dra ett sträck över något?
 
Diskussionen är avslutad!
 
Om man ändå går och funderar och vill ta upp den igen,
kan man sudda ut sträcket då...???
 
Knasiga funderingar som vanligt...hehe
 
 
Jag bjuder på Evert Taubes Sjösala vals i en annan tappning
 
 
Ingi, som sjöng för oss sista kvällen,
berättade att en släkting (?) varit i Sverige under en period,
och förälskat sej i Taubes musik,
han översatte denna och den blev väldigt omtyckt av Islänningarna,
och många trodde att det var en Isländsk visa från början,
lite roligt, tycker jag.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 

Så lite som behövs

Kategori: Dagbok

Tänk vad många vänner man fått här ute i bloggarnas värld.
Vänner som man inte skulle fått glädjen att lära känna utan bloggen,
är det inte fantastiskt? 
 Vissa har jag "känt" i 8-9 år och vissa är nyare bekantskaper,
några har jag träffat och andra önskar jag att få träffa.
Jag ser fram emot ett önskemöte i morgon.
 
Nu gled jag iväg lite...hehe
 
 
Ava fick komma ut på tur i går,
vi följde med Sandra och Lucky, de tränade lite på den ena volten på ängen
medan vi skrittade runt på den andra volten.
Provade ett par travsteg för att kolla hennes status, men det blev hostattack direkt,
men känner ändå att hon njöt av turen.
 
Lucky är ju inte det minsta påverkad så 
Sandra har fått klartecken från veterinären att rida som vanligt.
De åkte på sin första borta-tävling idag.....:)
 
 
Äntligen tog jag mej I kragen och smorde in Avas sadlar och träns,
Förr gjorde jag det minst en gång i veckan, men sen fot-olyckan har jag varit dålig på det.
Stövlarna fick också lite smörja på sej...
Som vanligt hittade jag på andra saker som behövde göras där ute.
Min tanke var att vila när jag kom in, 
men kunde inte riktigt koppla av så jag packade för resan istället,
Jag brukar ha resfeber och är alltid rädd att jag ska glömma något viktigt,
därför packar jag oftast några dagar i förväg.....
efter en lista som legat framme några veckor förstås.
Sån är jag,
till Norriz glädje ;) 
 
 
 
På kvällen chattade jag med en av de bloggvänner jag "känt" länge, men aldrig träffat,
jag vet att du läser detta och du ska veta att dina ord värmde enormt mycket.
 
Det var väl till detta jag skulle kommit när jag skrev första delen av detta inlägg.
Virrig och vimsig som vanligt, samt svårt att få ihop tankarna till vettig text.
 
 
Jag gjorde en supergod tomatsoppa (lite får man väl skryta?)
 
 
Enkelt och snabblagat var det också,
serverade med purjolök och tärnad fetaost över,
samt vitlöksbröd.
Janne nöjer sej inte med helt vegetarisk måltid så han fick bacon också.
 
 
ESC;
Vad säger vi om den låt som vann?  
Jag tyckte den var grym,  men det är ovant att höra den sorts musik i dessa sammanhang.
Flera av mina fb-vänner dissade den.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 

Oj vad hände nu?

Kategori: Allmänt

Se det snöar, se det snöar det var väl roligt hurra....
eller inte.
 
Lagom till vi bytt hage till hästarna,
ingen termobar som håller dricksvattnet ljummet
och ingen foderhäck som håller maten torr och borta ifrån hovar och bajs.
Jaja, snön ska väl inte bli långvarig,
det är ju trots allt mitten på Maj om ett par dagar.
 
 
 
Det blev en del gjort i går,
framförallt tog jag mej I kragen och äntligen blev samtalet med facket av,
och jag handlade mat till smådjuren, städade nere och var på ridskolan.
 
Ava ser pigg ut men fick inte följa med så jag lånade fjordingen Thule,
det är inte alls lika roligt att rida lektioner på lånade hästar.
Men det är förstås nyttigt.....
I dag ska jag iallafall ta ut Ava på en skrittur.
 
 
En tanke som jag kanske delat med mej av tidigare,
 
-Du gör alltid så! 
-Alltid?
-Ja jämt...varenda gång...
-Gör jag? Överdriver du inte nu?
Gör jag det verkligen VARJE gång? 
-Njaaa kanske inte alltid men.....
 
Man bör nog försöka hålla sej till fakta om man vill tas på allvar.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bus

Kategori: Gården

VI hann spänna alla tre trådarna i hagen och hästarna fick flytta in,
så skönt för de.....och för oss,
det är så fridfullt när de går där och betar.
 
  
Sen var det dags att åka till jobbet...
 
 
det var mycket att göra... jag hade det tunga passet "på golvet"
och jobbade fram till stägning
 
 
Janne grillade kotletter, sötpotatis, lök och tomat,
mat mitt i natten men det var GOTT!
 
 
 
Jag busade med Maria....hon sliter med Magnus vinter päls
 
 
 
  
 Jag hade egentligen cairnterrier i tankarna men kom inte på det namnet då.
 
 
Jag träffade min läkare och hennes man,
hon har sett på fb att Ava blött näsblod och frågade hur hon mådde,
jag sa att hon var hostig och trött.
Då berättade hon om en väninna i Holland vars häst blött näsblod och flera veterinärer hade undersökt hästen,
massa prover hade tagits och ingen förstod vad som var fel....
ända till de träffade en veterinär som varit i USA på vidareutbildning eller föreläsning,
(jag har glömt vilket) 
där hade han iallafall lärt sej om zinkbrist och de kunde äntligen få svar på vad som var fel med hästen.
 
Av någon underlig anledning känner jag mej mycket lugnare nu,
att det faktiskt är en "riktig"  åkomma och tydligen inte helt ovanlig.
 
Jag har ju fått höra att hästar kan hosta ibland, att det är många som gör det och inget att oroa sej över,
att de kan blöda näsblod ibland och en eller två gånger behöver man inte oroa sej.
Det har ju gjort ändå, för jag kan inte tänka att det är normalt.
 
Om detta med zinkbrist inte är känt,
hur vet man då att dessa hästar som hostar eller blöder näsblod nån gång,
INTE har bristen? 
 
När det uppdagades att Ava och Magnus hade den i höstas
var det andra hästägare här i trakten som lämnade prov.
Flera av hästarna hade brist, men inte så låga värden som våra hästar,
eftersom zink inte syns i ett vanligt blodprov kan man ju ha missat detta många gånger.
 
Jag tänker på min förra häst,
han var så fruktansvärt trött vissa perioder,
han fick multivitamin sprutor ibland, extra b-vitamin och järn
vi tog borreliaprov men kanske vi borde tagit prov för zink?
 
Man kan inte göra något ogjort,  och vi gjorde det vi tyckte var rätt,
men ibland får jag sån ångest över hur han EGENTLIGEN mådde.
 
 
Ha det bäst,
Marianne