marresmams.blogg.se

Blöt eller våt?

Kategori: Allmänt

Ännu en varm och kvav dag har passerat.
Heldag på jobbet, mycket att göra och svettigt värre.
 
När svetten rinner i pannan och efter ryggen och kunderna kommer in och säger
-här inne är det ju iallafall svalt och skönt! 
Haha...
 
Åkte direkt till Osdal,
tittade till hönsen och sen hem.
Tanken på en promenad till badplatsen försvann då jag hörde mullrande,
vågar inte bada i åskväder.
 
Tanken på tidigt i säng försvann visst också,
konstigt det där när man har ambitionen men ändå misslyckas.
 
 
 
Häromdagen, när grannen räddade mej i hagelskuren,
frågade han mej om skillnaden på våt och blöt....
 
Jag vet inte vilket land han kommer ifrån men han pratar bra svenska,
och de yngre barnen bryter inte, så jag antar att han varit här i många år.
 
Vad jag svarade? 
Hmmm....
Vad skulle ni svarat? 
Hur och när använder man de olika alternativen?
För mej är det inte samma sak, men egentligen är det väl synonymt?
 
Jäkla granne, han gav mej huvudbry...haha.
Svenska är nog ett svårt språk att lära.
 
 
Läste något roligt i lokaltidningen
 
 
Vattentornet står ca 50 meter från min dörr,
och jag berättade väl att vi sett ungarna leka häromdagen?
 
 
Tidigt jobb idag igen,
men inte så många timmar.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 

Vad tror ni?

Kategori: Jobbet

Det blev inget av nytta att skryta med i går,
min lediga förmiddag gick åt till sånt där pyssel som behövs i ett hem,
lite plock, lite tvätt och lite annat smått.
 
Janne är ju hemma från sitt jobb på annan ort, så han fick ta hand om hönsen.
 
Det blev cykel till jobbet,
det var ju tänkt att det skulle bli det två dagar i veckan, men schemat passar inte så den planen sprack förstås.
Men kanske nästa vecka?!
 
 
Jobbet,
lagom att göra och jag hann med lite sånt där som "någon annan kan göra"
Det är ok för min del att jag är "någon annan" då när det finns tid att plocka utan att bli avbruten.
Som igår!
 
Jag var ganska trött när jag cyklade hem,
dessa jädra uppförsbackar på grusvägen tar musten ur mej.
Lämpligt nog finns det en eller flera taltrastar vid en av backarna så det är perfekt att ta en paus där och låta deras sång ge mej energi.
 
De är ju roliga med sitt visslande och sina upprepningar.
 
 
 
En fundering!
 
Om man är nykter alkoholist,
tror ni man kan dricka alkoholfri öl då?
 
Jag har hört att vissa inte ens kan äta rödvinsås,
det är ju ingen alkohol i det, men smaken finns där.
 
Alkoholfri öl är alkoholfritt med smaken av öl, kan det trigga igång suget? 
 
Kan det vara olika från person till person?
Vissa kanske är ute efter ruset? 
Kan ett alkoholfritt alternativ lura hjärnan? 
Att hjärnan vill ha mer och mer och mer?
 
Min bror var nykter under ca 10 år,
jag bjöd på alkoholfritt vin till maten.
Han uppskattade det men det var inte förrän ett par år senare, då hans livskamrat blev sjuk, som han föll tillbaka och blev aktiv i sitt missbruk igen.
Kan vinet ha spelat någon roll? 
 
Inte konstigt att jag ligger sömnlös på nätterna,
dessa ständiga funderingar.....
 
Sommarvärmen är kvar,
lång jobbdag idag!
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 

Gnällig idag!

Kategori: Hönsen

Igår, ännu en dag med fullt adrenalinpåslag,
detta håller inte längre.
Hade det inte varit för att jag ska vara ledig en vecka nu, skulle jag sjukskrivit mej,
är ledig idag, och tänker inte göra någonting annat än pyssla om höns och rida lektionen i kväll.
Jobb i morgon och sen kör jag direkt därifrån mot Öland,
Åhhh vad jag längtar!
Allt är packat utom det där sista man inte kan packa förrän man ska iväg,
så väskorna ska ut i bilen under dagen.
 
 
 
Kycklingarna fick kokt ägg och havregryn igår,
jag blev lite förvirrad en stund, nog för att de ändrar färg när de växer, 
men från grå till gul över natten?  För visst var det väl två mörka och en ljusgrå?
 
Nä sen såg jag, det sprang fyra små där :)
Den nya hade den ljusa hönan ruvat fram,
men hon låg kvar på äggen medan den lilla hade anslutit sej till de andra små hos deras mamma.
Det blir ju toppenbra nu med två mammor som kan hjälpas åt,
jag som var orolig att de skulle bråka om kycklingarna.
 
 
 
 
 
Jobbet...
När blev det tillåtet att börja äta på saker innan man betalt?
Och varför lär man barn att de ska äta i affären?  
Det blir gråt och tandagnisslan när godiset eller vad det nu är,
tas ifrån barnet och vi ska ta emot en kladdig förpackning för att scanna....
Det händer liksom inte EN gång per dag.
Hur ska det sluta? 
Barnen växer upp och tror att det bara är att ta för sej i hyllorna och börja äta?! 
Eller? 
Exakt NÄR ska man börja lära barn vad som är rätt eller fel? 
Från första början?
Eller vid vilken ålder ska man vända upp och ner på allt man lärt sina barn och börja lära om,
för att man inte orkat stå emot gnäll?
Skulle det bli mindre besvärligt än att förklara från början?
 
Om man ska hårddra det, så är det väl snatteri? 
Jag har tänkt många gånger att om tekniken skulle strula, och de inte har kontanter att betala?
 
 
 
 
Och man får ju inte säga till andras barn som härjar runt,
en unge, 11-12 åkte sparkcykel inne och jag frågade om ingen sagt till honom att man inte fick det,
Jo, svarade han....
-Varför gör du det då? 
-Det är kul! 
-Vad är kul? Att retas med oss? 
-Ja!
Sen började storasyster i nedre tonåren, lägga sej i,
 bad mej hålla käften samt kallade mej för din fula jävla f....a
 
Deras föräldrar måste vara RIKTIGT stolta,
de försvarar barnen och hälsar inte på oss längre....
och vi undrar varför de inte väljer en annan affär,
eller om de också tycker det är roligt att retas med oss!
 
Ha det bäst,
Marianne 

Fritt val

Kategori: Dagbok

Med lite hjälp gjorde jag gårdagen till en bra dag.
Sov länge...inte bra egentligen men det var väl behövligt då.
 
Maria hämtade upp mej och sen åkte vi till Hofsnäs för en promenad,
 
 
 
Någon powervalk blir det inte direkt
 
 
 
 
 
  
Jag måste ju fota allt trots att jag gjort det hur många gånger som helst...hihi
 
 
 
Vi stannade och tittade på fåglar också,
Maria går kurs för jaktlicens, och då måste man lära sej se skillnad på de olika arterna.
 
Nu är det lamm i hagen,
ibland är det ponnyer. 
 
 
 
Tog bilen till Osdal på eftermiddagen då jag skulle ha Avas sadel med till ridskolan, 
tänkte kolla om den passade på racerhästen,
det gjorde den inte, hon har för hög manke.
 
Hönsen fick komma ut, lite pyssel i stallet och sen in till soffan för lite gos med kissen.
(Janne är inte hemma)
 
 
Ridlektionen,
vi red på utebanan vilket gjorde Dixie lite extra glad,
hon var inte busig eller så, jag bara kände hennes glädje och ögonen var pigga.
 
Hon jobbade bra, försökte hålla igen på tempot och lyssna på mej,
men är man racerhästen så är man och hon "glömde" visst mej ibland...
Men jag var jättenöjd och hade en sån där bra känsla i kroppen när vi var klara.
 
 
När jag duschat, hängt tvätt, bäddat rent och satt på nattdräkten,
ringde det på dörren,  det var en kvinna från hyresgästföreningen.
Jag hann inte säga ett ord förrän hon rabblat sin inlärda ramsa,
jag var tvungen att avbryta henne för att säga att jag var upptagen,
men hon fortsatte....jag kan bli surare än sur och visade det tydligt,
sa att JAG hör av mej om jag är intresserad och drog igen dörren.
 
Hur sjutton kan de ta sej friheten att bara komma på kvällen och störa så där?
När jag vill köpa en tjänst så tar jag kontakt,
jo, jag har tänkt att gå med,
men det har liksom varit annat som tagit min energi och var sak måste få ha sin tid.
Nu känns det som de kan dra till ett varmare ställe....
Att inte ens kunna fråga
-har du tid en stund?
 
Jaja...nu har jag några dagar vid havet att coola ner på,
att reta upp mej på en sån sak är ju tydligt bevis att jag behöver dessa dagar
Haha
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Bloggens vara eller icke vara?

Kategori: Mående

När vi kommer till dessa dagar på mitt fyraveckorsschema hänger jag knappt med,
tycker inte jag har tid eller energi för något,
inte ens bloggen.
Nu när jag inte bor på gården och inte har Ava heller känns det som meningen med bloggandet försvunnit,
trots att den handlar om mycket mer än hästarna och Osdal. 
 
Av erfarenhet vet jag att detta ointresse kan ha med mörker att göra,
alltså DET mörkret.
Det är inte så konstigt om det är så nu....
det går liksom inte att springa ifrån alla tråkigheter.
 
 
I morgon åker jag iallafall till ett av mina paradis,
det blir min bästa medicin.
 
 
Jag blir ensam i stugan i ett dygn,
sen kommer syrran och hennes man.
 
När jag först fick idéen att åka dit, tänkte jag det skulle vara tomt i stugan,
att jag skulle kunna loda runt och ta långa promenader vid havet,
men nu ser jag fram emot deras sällskap.
 
  
Det ska bli mysigt att överraska de med dukat bord och god mat när de kommer,
och promenaderna kan jag ta ändå, och kanske årets första dopp? 
 
 
Gårdagen bestod mest av jobb,
trodde jag skulle jobba 12-18 men när jag kom dit stod det 12-20 på schemat.
Inte undra på att man blir snurrig...
 
Osdal på hemvägen, kisse-gos och höns-pyssel, 
en sväng till Maria för att hämta rådjur jag fått och som låg i deras frys.
 
 
När jag kom hem lös mina lampor så vackra i trädet. 
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 

Avslut på påskhelgen

Kategori: Dagbok

I går jobbade jag några timmar på förmiddagen,
vi öppnade nio och det stod redan kunder och väntade....
 
 
 
Det var tävlingar på ridklubben,
Michelle och Faxen var med på M's första hopptävling,
Jag hann inte se men fick film....så duktiga :)
 
Suddig bild tagen ur filmen, men gillar den....ser så mycket glädje i den.
 
Ridhuset ligger ungefär mitt emellan radhuset och Osdal,
så jag passarede det på min promenad till Osdal.
Såg transporter och hästar...det sved i hjärtat.
Detta med hästar är inte bara ett intresse, det är en livsstil....
och jag måste vända blad nu.
 
Även fast Katia har tagit hand om Ava, har jag ju känt ansvar och engagemang,
hon har fortsatt att vara en del av mej och mitt liv.
 
 
Janne hjälpte mej äntligen att komma upp på vinden och få ner mina saker därifrån,
vet inte om han var retlig för att han var tvungen att resa sej från soffan eller för att jag ville ta mina saker.
Med tanke på hur jag kände inom mej orkade jag inte bita ihop :( 
Så himla dumt....
Jag har få saker kvar inne i huset, mest ridkläder,
 i lillstugan har jag en del,
i stallet och på loftet har jag massor, kanske inte helt överraskande....
hehe
 
 
Städade upp riset från min lilla plätt vid radhuset,
jag känner mej lite ledsen faktiskt....alla mina blommor och växter jag lämnar på Osdal,
 
 
 jag vet ju att han inte kommer att bry sej,
att de kommer att kvävas av ogräs och rabatterna växer igen.
 
 
Är jag konstig som blir så kär i och sörjer alla mina saker?
 
 
 
Gjorde en enkel men lyxigt god kvällsmat,
 
 
Kallrökt lax, omelett, sallad, tomat, gurka, rödlök,
en fusksås gjord på majonnäs, lite citronsaft, söt senap och dill
 
Ett glas vitt som jag tog med till soffan och somnade ifrån,
trött?
Nääää då!  
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 

Det finns fördelar med det mesta

Kategori: Ava

Så blev det kallt igen,
minus 9 när jag vaknade vid sex.
Fördelen med denna vintern är väl att en massa äckliga småkryp fryser ihjäl,
jag tänker på fästingar och andra små parasiter.
 
 
 
Igår var det runt nollan, men det blåste isande vindar...
trodde jag skulle förfrysa hela mej när jag gick till stallet.
 
Ava behövde en promenad för att få snurr på blodet i sina stela muskler.
Det är påfrestande att åka transport och hon är inte van så hon jobbade nog hårt där inne.
 
Hästar måste ju stå upp och hålla balansen medan vi sitter bekvämt och ser vad som händer runtomkring oss.
Alla stopp, kurvor, backar, dundrande lastbilar som kör om.....
allt kommer som överaskningar så de är ju inte förberedda på något där de står i en rullande låda.
Egentligen är det fantastiskt att hästar ens går in i det lilla instängda utrymmet.
 Sånt tänker nog inte så många på, åtminstone inte medtrafikanterna.
 
Tillbaka till gårdagen,
Maria red baracka så vi hade sällskap,
Ava var pigg men rosslade lite.
Och det var HALT på skogsvägen,
plötsligt låg jag i snön och sprattlade vid Avas hovar
haha
 
 
Jobb några lugna timmar på kvällen,
 
Apropå den nyttiga trenden.
någon som smakat?
 
 
 
Allting går att sälja med mördande reklam 🎶🎶
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 

Tankar

Kategori: Dagbok

Tidigt jobb i går, handlade lite och sen direkt till Osdal och djuren.
Höt i hö häcken var så gott dom slut så jag la ut lite till Lollo kom och la i en ny bal.
 
Blev lite full i skratt när jag såg att den stora cypresser fått små fötter...hihi. 
 
Åkte hem och tanken var att göra en köttgryta, men jag orkade inte,
vilade en stund och sen gick jag ut på min prommis,
mörkt och kallt men skönt.
 
Försökte slöa en stund i soffan, men helt plötsligt hade jag fyra olika på chatten...
det blev lite virrigt i huvudet, men jag lyckades hålla isär de...haha.
Någon vila blev det inte, snarare tvärtom, jag blev stressad...
 
-du behöver inte svara! 
Nääää inte på allt, men man gör ju det ändå.
 
Och om det är någon som jag vet behöver "prata" försöker jag förstås svara.
 
Det är ju ändå rätt så trevligt med ett litet meddelande som visar att någon tänker på en.
"Hej mamma Willys"
  hihi gulligt,
Ja, jag är äldst på jobbet numer!
 
Vad är det här att man ska kommunicera på mess och chatt istället för att ringa? 
Det går ju varken fortare eller smidigare...haha
 
Om man har något kort att meddela är ju en sak, men att föra ett samtal skriftligt? 
När blev det normalt?
Är man rädd att störa om man ringer? 
 
Ett mess når ju inte mottagaren alla gånger...
och ibland ser mottagaren det inte förrän långt efter...
då blir det irritation över det uteblivna svaret...
Och vissa (inga namn, hihi) påstår att de aldrig fått messet.
 
Nä nu ska det bli ändring här,
om jag kommer ihåg...
hehe
 
 
 
Skulle jobbat tidigt idag, men har tid hos läkare nu på förmiddagen, 
så jag styr mot stan istället.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Så var det slutet....

Kategori: Dagbok

Bara tre dagar och sen ny månad,
Februari...utan regn! 
Man kan väl få hoppas?
hihi
 
Gårdagen var ganska seg trots tidigt i säng på lördagen,
visserligen ringde klockan vid sex för jag skulle släppa ut hästar.
 
Jag tittade till hönsen, pysslade om Ava lite, gav hennes medicin och mockade,
och rensade lite så det blir bättre fart på vattnet från hagen
 
 
Mer nytta än så blev det inte,
Egentligen känner jag mej ganska lat ibland,
men så tänker jag att jag har många års vila att ta igen. ..hehe.
 
Kungarna i Tylesand gick på TV för några år sedan,
jag tittade något avsnitt men blev upprörd....
 
 
vem vill se TV med ungar som super och inte kan ta vara på sej själva? 
Det var särskilt en kille som jag tyckte uppförde sej för jäkligt,
kanske inte så konstigt då han låtit höra om sej efter programmet.
Jockiboi,
 tyckte så synd om hans föräldrar.
 
Igår började jag lyssna på en bok
 
 
Samma kille som skämde ut sej och sina föräldrar i Tylesand. 
Jag behövde bara lyssna några minuter så förstod jag,
hans föräldrar brydde sej inte om vad han gjorde i TV.....då.
Däremot undrar man hur någon kan utnyttja unga människors sorgliga öden för att göra "bra" TV?
 
Och  så tänker jag på vad mor ofta sa
 
"Det krävs utbildning och körkort för att få köra bil,
men barn får vem som helst skaffa"
 
Alltså inget negativt,
men det borde finnas mer stöd och bättre hjälp till de barn och vuxna som behöver.
 
Jag har bara lyssnat ca 1/2 timme och har fyra timmar kvar,
 det kommer att bli jobbigt känslomässigt,
och lärorikt.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 

Stäm mej då!

Kategori: Dagbok

När jag slappnar av och gläder mej över att allt känns bra och jag mår bättre och bättre, 
kommer hugget i ryggen...
Att jag ska vara så j-a naiv och godtrogen....
har jag inte lyckats lära mej någonting av alla misstag?
 
I går var det jobb på förmiddagen,
lönehelg...mer behöver jag inte säga om det.
 
 
Hem och fixade lite med sånt man fixar med i sitt hem,
sen packade jag ihop lite ur kylskåpet och gick iväg till Osdal,
Inte raka vägen...det blev en rejäl omväg,
 
Så här ser grisarna ut i dagsljus Agneta, det fanns fem stycken bökande lortgrisar i en hage efter vägen.
 
  
Jag har börjat samla på steg nu igen...
kanske satte målet lite väl högt, 14 000/dag.
Det är svårt att komma upp till,
men det var nära igår....12 996 registrerades,
men jag låtsas att jag tog de resterande 1004 steg medan mobilen låg på laddning ;)
 
Jag snabbstädade hos hönsen och sen blev det en hel del jobb i stallet,
det hade jag inte räknat med, men kände att jag ville det, när jag gick in för att se hur Ava ätit.
 
 
Jag fick lammkött av Agneta när hon var här,
Janne lagade till en stek...
Ojojoj vad gott.
 
  
Grillad halloumi, spetskål, fänkål samt ungsstekta små tomater.
 
Allt var toppen, vi hade trevligt och småpratade om allt och inget.
Det kändes bra och jag bestämde mej att sova kvar.
Men sen...innan jag skulle somna..
då ska den trevliga kvällen avslutas med hån och tjafs om skitsaker.
Eller skitsaker? 
Det som betyder mycket för mej är ju tacksamt att håna mej för.
 
Och på morgonen är allt glömt....som vanligt,
tig om det tråkiga så har det aldrig hänt!
 
 När ska jag inse? 
Bara för att det fungerat och jag mått så bra den senaste tiden? 
 
Nu har jag antagligen förtalat någon här....igen.
Men jag har väl rätt att skrika ut min besvikelse och sorg? 
Bärätta MIN sanning? 
För det är ju just MIN sanning....
Så stäm mej!
 
 
Regn och rusk idag,
och stänga på jobbet ikväll...
Men först gosa med Ava.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 

Hur funkar det?

Kategori: Tankar

I går i ett väntrum hittade jag en gammal tidning "Hälsa" tror jag den hette.
Där fanns en artikel om en kvinna som blivit av med sin ångest och värk genom att bara äta rawfood,
alltså mat tillagad där livsmedel max upphettas till 42 grader.
 
Jag har provat en liten bit paj till kaffet, på teaterns café.
och just den biten var supergod, mer än så har jag inte funderat över detta.
 
Men igår blev jag nyfiken,
tänkte att jag skulle googla fram några recept och prova.....vid tillfälle,
jag är ju inte så snabb till handling...hehe!
 
Så började hjärnan stöka....
Om man endast äter rawfood, hur gör man då om man blir bortbjuden?
Tar med sin egen mat? Känns tråkigt....
Om kompisgänget ska gå ut på restaurang?
I storstäderna finns det säkerligen restauranger som serverar rawfood,
i min närmsta stad, Borås, finns ett café. ...
 
Om man äter GI eller LCHF går det ju alltid att anpassa rätterna på menyn till det, 
men rawfood? 
En vanlig grönsallad funkar ju, men hur kul är det?
 
Jaja....så'n är jag....grubblar över helt oväsentliga saker,
men något ska man ju sysselsätta hjärnan med ;)
 
 
 
För övrigt fikade jag med en bekant...
diskuterade livet och skrattade en del.
 
Sen jobb och sen inget mer!
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 

Artighet, nyfikenhet eller omsorg och intresse?

Kategori: Allmänt

Åh vad jag är trött på frågor.....
 
-Var ska du vara i jul då? 
 
Vad ska du göra på nyår?
 
Hur blir semestern, ska du ut och resa?
 
Vad händer hos dej i midsommar?
 
Jag kanske är knäpp på något vis,
men varför alla dessa frågor?
 
Är det någon som kommer ihåg en timme senare, vad jag svarat?
Jo en och annan...de som frågar av omsorg och/eller intresse.
 
 
Det är minsann ingen som frågar vad jag ska göra en lördag i februari!
Eller fredag i oktober!
 
Ja jag vet.....lite grinig kärring idag.
 
 
 
Nu ska jag ut på roligheter!
 
Ha det bäst,
Marianne

Kan hända är jag självgod - men låt mej vara det då!

Kategori: Tankar

I går på jobbet fick jag en komplimang....
av en kvinna,
det slår lite högre för mej eftersom kvinnor har mer "tro-inte-att-du-är-något" i sej än män.
 
Det strulade lite och min kund sa till någon i närheten
 
- Det ordnar sej, Marianne reder upp allt!
 
Jag tittade på henne, minns inte vad jag sa men skrattade lite....
 
 -jo men så är det...
jag tittar alltid vem som sitter i kassan när jag kommer och är du här väljer jag dej!
 
Självklart blev jag glad, men också lite förlägen och sa något till tack,
medan hon glatt fortsatte att strö rosor.
 
 
Sen tänkte jag på hur svårt det är att ta emot en komplimang...
att de flesta viftar bort den.....
Äsch...nääää, tycker du?
 
Eller skojar bort den...
Som när en ungdomsvän sa att jag såg lika bra ut som när vi umgicks, och jag sa att han behövde byta glasögon.
 
Sen tänkte jag på hur man uppfattas när/om man berättar att man fått en komplimang.
 
Eller får man ens berätta att man fått den?
Får man visa glädje över att man fått den?
Eller är man självgod och skrytig då?
 
 
 
Mina senaste inlägg har handlat om hur himla bra jag mår. ...
att jag känner glädje över att jag börjar på ett nytt BRA kapitel...
 
Är det tillåtet att berätta att man är lycklig?
 
(Ja, förutom på fb då, för där verkar det mesta vara guld och gröna skogar)
 
 
Ibland har jag hört att jag skriver för öppet här,
men jag är ju en öppen person, det är liksom min natur....
hur ska jag INTE kunna vara öppen?
Jag har försökt, men lyckats dåligt med det.
 
Jag brukar ju få så fina komplimanger här av er också,
det gör mej glad...om jag får några mörka tankar under dagen tar jag fram och läser de igen.
Känner mej glad och stolt....
sen känner jag mej lite självgod....men varför? 
 
Är det fult att glädjas åt komplimanger?
Kan man inte få dela den glädjen med andra?
Delad glädje är dubbel glädje
 
Hur glad får man bli utan att tas ner på jorden? 
Är det avundsjuka som gör att andra inte kan dela ens glädje? 
Eller är det den berömda Jantelagen?
 
Ibland (inte ofta, men ändå) känner jag att avundsjukan kan hindra mej att glädjas med någon annan,
ibland känner jag mej obekväm och vet inte hur jag ska bemöta någon som är så där sprudlande glad,
men oftast smittar glädjen så jag också blir glad.
 
 
 
Nu blev det ett sånt där svamligt inlägg med många frågor igen,
jag har tänkt för mycket...haha
 
Solnedgångarna;
Tannisbukten i Augusti
Bödabukten i Juni
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 

Cyber Monday?

Kategori: Dagbok

Vad är det?
Först får man femtioelva mail om Black Friday,
Sen om Black Weekend och nu hade jag flera mail om Cyber Monday i inboxen. ....
Men snälla.....finns det ingen hejd på hur konsumenterna ska lockas göra av med sina pengar? 
 
Jaja....
det var ju inte alls det jag skulle skriva om!
 
 
 
Ny rubrik:
 
TRENDEN HÅLLER I SEJ!
 
Söndagen blev fortsättning på lördagen, kände mej lika piggelin och lätt i sinnet,
trots att någon försökte provocera,
men det blev tji!
 
Degade runt här på morgonen,
det blir mycket tid "över" när jag inte har någon fyr- eller två- bening att städa efter,
men det är bra, jag behöver komma ikapp mej själv.
 
Bilen fick lufta sej, först till Osdal och stallet för att mocka till Magnus,
Katia var på plats så vi gick en promenad i skogen.
 Dörthe rekommenderade promenader med Magnus under helgen,
jag tog ju honom i lördags och K tog honom igår.
 
Här kommer lite av MIN sanning igen;
 
Jag gick in och pratade med Janne,
han var lite grinig (bakis?) som vanligt men lät mej prata iallafall.
 
I somras skrev jag ett mail,
frågade om han ville behålla något av sakerna jag köpt till huset,
jag skrev också att jag trivts bra och känt mej trygg där med honom,
trots hans återkommande raseriutbrott, (som jag kanske berättar om nån annan gång)
 
Några av er vet ju att jag var stalkad av en psykopat i Sthlm,
att jag knappt vågade gå ur lägenheten, från jobbet eller gymmet utan sällskap.
Att jag "flydde" Sthlm och gömde mej på gården.
 
Så Janne har varit bra för mej, på många sätt och det ville jag påminna honom om.
Men han svarade aldrig på det mailet, när han klagade över saker jag flyttat,
frågade jag om han inte läst det,  han sa att han kastat det utan att ens öppna det.
 
 
Så igår berättade jag att han varit ett stort stöd och min trygghet,
att jag inte vet hur det skulle gått om jag inte kommit till gården,
att jag trivts där och var jätteledsen över hur det blivit de senaste åren.
 
Sen frågade jag hur han menade när han bråkade över att jag tagit (mina) saker som han behövde,
samtidigt som han gnällde över att jag inte flyttat något de senaste tre månaderna (vilket inte är sant)
och att han nu krävde att jag skulle ta allt genast.....utan hjälp.
Trots att vi gjort upp om att det skulle få ta den tid jag behövde.
 
Jag frågade honom varför han startat detta krig, trots att han sagt i alla år att man kan vara vän med sitt ex,
 
"Det har sina orsaker" 
Var hans återkommande svar på alla frågor....alltså har han inga svar.
Så klart målade han i sej i ett hörn...
som han brukar när jag ifrågasätter hans motsägelsefulla uttalanden.
 
Sen försökte han så split mellan mej och Katia också.
Mina sista ord....det är nog inte detta med sakerna som är problemet!
 
Han fick mej inte att tappa humöret....
 
 
det var fortfarande på topp när jag åkte vidare för att köpa honong av ett par bekanta.
 
 
 
 
Jag hade ett långt och givande samtal med en vän som tagit sej ur ett långt drog- och alkohol-beroende,
 han svarade på alla mina frågor och delade med sej öppet av allt....
tankar, ångest och glädje...
 
Mina erfarenheter av drogmissbruk är noll,
mina erfarenheter av alkoholism är från den aktiva missbrukaren.
 
Precis som han sa så har de flesta svårt att fråga en som tagit sej ur ett missbruk.....
som om det är ett känsligt ämne,
 samtidigt som de flesta gamla vännerna slutar höra av sej.
 
Man kan ha roligt utan sprit, men det är dumt att chansa!
 
Det samtalet gav mej massa energi och
 det var många tankar om olika beroenden som rörde sej i mitt huvud när jag åkte hem för att göra min fisksoppa.
 
 
 Som ni ser blev det ett glas vin också.
 
Kvällen blev så där himla skön igen.....
och jag kunde konstatera att lördagens mående hade följt mej även på söndagen,
samtidigt som jag kände mej stolt över mej själv,
att jag inte låtit mej provoceras.
 
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 

Sur och gnällig igen

Kategori: Dagbok

Måndagen blev en ganska tråkig och händelselös dag,
trots att det var strålande sol och lockande med en lång promenad blev det innejobb. 
 
Jag läste eller hörde, minns ej vilket, 
att det inte finns någon sanning?!
Det låter ju faktiskt troligt....
Jag fortsatte inte lyssna/läsa...vilket jag ångrar.
 
Min sanning är inte densamma som din sanning...
 
Vad är sanning egentligen? 
Hur man upplever saker beror väl på hur livet format en?
När man upplever saker gör man det ju utifrån sina känslor, tankar och erfarenheter..
Eller? 
 
 
 
Det här är min sanning idag;
 
Janne och jag hade ju sagt att vi skulle vara särbos, 
att jag skulle få ha kvar saker i huset och ta det i den takt jag orkar/hinner.
Men nu vet i sjutton. ....
han tjafsar att jag ska ta allt NU.....
Så gårdagen gick till att rensa, packa och kånka.
Tro för guds skull inte att han hjälper mej....inte ens att skruva ner från väggarna
trots att det behövs andra verktyg än de jag kan hantera. 
 
Jag har bett honom i flera veckor att hämta ner saker från vinden,
-jag har inte tid!
säger han, lägger sej på soffan och knäpper upp en öl.
 
Visst, jag begär inte att det ska ske just när JAG vill,
men någon gång under de senaste helgerna kunde han haft tid.
 
Jag ska tydligen upp på den där j-a stegen som gled undan när jag var havvägs uppe,
som jag inte vågar upp på igen.
 Kanske han inte vill lämna ifrån sej de av mina saker som passar honom?!
 
Han hade börjat tjafsa redan innan vi var i Växjö,
Innan vi åkte hade jag ångrat flera gånger om, att vi bokat tillsammans,
men det gick ju bra...till vi kom hem igen.
 
 
Just nu ångrar jag att jag flyttade från Stockholm,
där jag hade vänner som hjälpte mej med allt möjligt....
där jag inte behövde vara beroende av Dr Jekyll & Mr Hyde.
 
Jaja....mitt humör går också upp och ner,
och detta kaos ska väl ha en ände någonstans....
 hur som helst så känns det bra inom mej,
han ska inte få påverka mej så länge åt gången.
 
 
Lite bus på jobbet fick mej på andra tankar och kvällen blev iallafall bra.
 
Idag går måndagen i repris. ...ungefär. 
 
Förlåt för mitt gnäll,
men det känns bra att skriva av sej och ingen tvingas att läsa...;)
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 

Mera funderingar

Kategori: Tankar

Jisses vad trött jag var när jag körde hem från jobbet igår,
det blev soffan med en kopp te....
Blå Jungfrun heter mitt favorit-te som jag köpt på Öland.
 
Som på beställingar var det Kiki Danielssons dag på Så mycket bättre,
faktiskt den enda som intresserade mej i årets upplaga.
 
Tro det eller ej, men klockan 22 låg jag nerbäddad i sängen och sov.
 
 
 
Detta med parmiddagar.....
 För länge sedan umgicks jag och min dåvarande man med en singelväninna,
hon var med oss på semester, nyår, fester och vi bjöd ofta varandra på middag och även frukost.
Hon och jag var ute och dansade en del också.
 
Sen träffade hon en man, som hon flyttade ihop med,
ungefär samtidigt skilde jag mej.
Tror ni jag blev hembjuden till henne? 
Nä.....
när vi råkade hamna på samma fest en gång och jag satt och pratade med hennes sambo,
kom hon och klämde sej ner emellan oss och sen var vår pratstund över.
 
Senare fick jag höra av kompisar att hon sagt
"det var så bra att gå ut med Marianne, hon känner så många dörrvakter så vi behöver aldrig stå i kö,
hon känner limosinchaufförer så vi har fri skjuts hem, 
hon har sån utstrålning och drar till sej killarna"
Jag var ju gift och inte intresserad av andra....men hon var ständigt på jakt.
 
 
Jag hade en annan (gift) väninna i Stockholm,
vi umgicks mycket så länge jag också var gift.
Hon var väldigt god vän med en singelman,
han var hemma hos de och hjälpte till med både de ena och det andra.
Men när hon hade middagsbjudning var han inte välkommen.
Hon var till och med så fräck att hon bad honom gå om han råkade komma samtidigt som hon bjudit hem gäster.
 
Vid ett enda tillfälle var jag bjuden till henne som singel,
det var när hon bjudit honom också....
Vet inte om hon tänkt para ihop oss eller om dukningen blev bra med jämt antal kuvert.
Han var uppriktigt ledsen över att han dög till det hennes man inte klarade,
men inte till att sitta med vid bordet på en bjudning.
 
 
Nu när jag flyttat från gården har jag tänkt en del på detta,
varför vill par bara umgås med andra par?
 
Är man så osäker i sin relation att man inte vågar släppa in en singel?
Eller är det jobbigt med dukningen att det blir ojämt antal gäster?
 
Det är ju faktiskt singlar som behöver komma hemifrån och umgås med andra än sej själv.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 

Dr Jekyll & Mr Hyde

Kategori: Jobbet

Jag träffade de båda under helgen.
Allt var hur mysigt och trevligt som helst när vi var borta,
men så kom vi till Osdal.
Jag vet inte riktigt VAD som orsakade humörsvägningen,
jag gjorde mitt och sen åkte jag därifrån med onda ord och hot i ryggen.
Är det inte konstigt? 
Eller är det helt naturligt?
Att suget efter alkoholen river honom inifrån. ....och han tappar all kontroll?!
Hoten och elakheter rinner av mej, jag blir mest fundersam om hur HAN mår,
 
Jag får läsa på mer, helt enkelt!
 
Visst är det tråkigt att helgen ska avslutas så...igen,
Men jag tänker njuta av och minnas det trevliga
och sen får jag ta en funderare på var och hur länge åt gången, vi ska umgås i framtiden.
 
 
(Ursäkta lite svajig bild, varför blir vissa foton så när de skickas från Iphone till Samsung? )
 
Förmiddagen igår gick åt till ett möte på jobbet,
angående mitt schema och de långa passen jag har.
Efter att FK förklarat regler för mitt sjukbidrag (beslut taget 2000) konstaterades att jag visst FÅR jobba mer än 6 timmar/dag,
Hade beslutet om sjukbidrag tagits efter 2005 hade jag INTE fått det...
Suck!
Ungefär som att vi som fått beslutat tidigare är lite friskare och har mer kraft än de som fått sitt beslut senare.
 
De skulle iallafall se över mitt schema om jag kan slippa tre långa pass efter varandra, 
sprida ut timmarna lite mer.
Det låter ju toppen om det skulle gå,
 det blir kanske på bekostnad av nån ledig onsdagskväll. ...
men man kan ju inte få allt.
 
 
Jag hann med att handla, titta till hönsen och kissen,
samt slänga i mej en tallrik soppa innan det var dags för jobbet igen,
jag var nog lite grinig (stressad) och längtade mest hem.
 
 
 
I dag är det snöblandat regn,
och trängsel vid småfåglarnas fröautomat.
Pilfink, blåmes, talgoxe och nötväcka har hittat hit,
förutom skatorna ;)
Jag hoppas på fler arter så småningom
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Nu får det vara nog...

Kategori: Dagbok

.....inget mer gnäll och tyck-synd-om-mej!
 
Det var rätt skönt att ligga inne och gosa under filten igår,
Regn och blåst ute, det kändes inte alls svårt att avstå promenaden ;)
 
En bekant kom och hämtade Leos säng, 
hon hade 19 valpar hemma....19 stycken!
Undrar hur det låter där hemma när alla busar runt.
Tidigare hade hon Dansk-Svensk gårdshund,
och jag antar att det är den rasen nu också. 
Hon frågade om jag funderat på ny hund....men nä...inte än på några år iallafall,
Kanske när jag slutar jobba.....kanske.
 
 
 
Jag funderar en del på vad man kräver av sina vänner,
eller kräver och kräver. ....vad man låter de utstå kanske är bättre ord.
 
När jag flyttade ner från Stockholm var jag en lite smått galen "tjej" 
social och busade en hel del med de i min närhet. 
Hur gick det till när den tjejen försvann?
 
Jag har inte märkt ens när hon försvann....
Insåg bara häromdagen att jag har varit en gnällig och tjurig kärring i flera år,
Sagt elaka saker och varit arg på allt och alla.
Usch....ingen jag skulle vilja umgås med,
men några av vännerna har stått ut.
 
Nu märker jag att det vänt, jag är gladare och den där busiga tjejen är på väg tillbaka in i mitt liv
Det känns som jag öppnat en dörr ut i solskenet efter att ha varit instängd i en mörk källare.
 
Jag skäms över hur jag behandlat människor i min närhet,
och det grämer mej att jag slösat så många år där nere i mörkret,
att jag hunnit bli gammal i mörkret,
jag vet ju att jag hade kunnat påverka det för länge sedan.
 
 
Jag vet att det har med alkoholen att göra,
med Jannes drickande.....
hur jag mått sämre och sämre samtidigt som jag tassat på tå och försökt hålla ihop alla trådar.
Nu har jag läst på och förstått att jag haft ett beroende....varit medberoende.
 
 
 
Jag började fundera på att flytta för många år sedan, men vågade inte,
trodde inte jag skulle klara det, att jag skulle sakna gården för mycket.
 
 
 
Nu känns det som jag klivit in i en ny värld...
att bo ensam och ha det som jag själv vill,
att slippa få mothugg vad jag än föreslår,
att slippa att allt jag säger vänds emot mej,
att inte behöva plocka och städa efter någon annan än mej själv,
att kunna slappa en stund efter jobbet och äta fisk eller räkor hur ofta jag vill.
 
Janne är ingen elak människa, tvärtom är han en av de snällare jag träffat.
Jag ser fortfarande glimtar av hans omsorg om mej och
jag vill fortsätta ha honom i mitt liv, men på andra villkor.
Han har så många fina sidor, eller hade kanske jag ska säga,
men alkholen gör honom, retlig och elak.
Särskilt mot mej,  jag tror det är för att han vet att jag vet....att jag ställer krav...
att han själv vet....
 
Livet känns fantastiskt (om vi bortser från den pågående virusinvationen)
 
 
Regnet fortsätter utanför fönstret,
jag ska packa för helgens tripp till Växjö.
Mer än så har jag inte på dagens agenda.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Lite gnäll och lite funderande

Kategori: Dagbok

Duktiga hönor.....det låg 12 -13 ägg i redena när det var dags att släppa ut de,
wow! 
Det var längesedan jag fått så många på ett dygn,
men å andra sidan var det längesedan de varit instängda ett dygn också.
Det ligger säkert en hög ute någonstans sen helagen. ..hehe
  
Det funkade sådär med jobbet igår,
men ska inte klaga.....
är huvudet dumt....osv!
 
Jag bad Maria och Katia natta hönsen så jag kunde åka direkt hem till soffan och en kopp hett te.
 
I dag är jag ledig, och planerar ett nytt försök att kurera mej,
jag måste vara frisk i helgen när vi ska åka på äventyr.
Vi i detta fallet är Janne och jag.
 
 
 
En fundering....
 
Varför är hostan värst på nätterna? 
Man behöver ju sin sömn för att bli frisk, och kroppen/naturen brukar vara finurlig på andra sätt,
den brukar ju dra åt det hållet som är bäst för en.
Varför inte i detta? 
 
Hur som helst,
Varken gransirap eller saltvatten hjälpte,
det fick bli te med honung, 
Honung?!
Massa sött som fick hjärtat att göra frivolter.
Jaja....hostan gav med sej och jag lyssnade klart på min bok.
 
 
 En gripande berättelse om att växa upp med en alkoholiserad förälder.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 

Det är väl ingen hemlighet.....

Kategori: Familjen

.....att jag flyttade från gården och Janne på grund av att han älskar öl mer än mej.
Inte så att han häller i sej, blir packad, vinglig och gapig...
nä han blir svamligt och trött.... och  humöret som en berg- och- dalbana, oberäknelig.
Han har blivit slö och fått en stor ölmage....tappat  energin och renoveringen står still. 
 
Vår tanke har hela tiden varit att vara särbos och att umgås då det passar oss båda,
och det har ju funkat bra de flesta gångerne, även om han gömt och smugit i sej.
Han vet att jag vet, men just då biter jag ihop.
 
Nu är det ju så att mina närmsta vänner fått utstå mycket gnäll angående detta,
Jag försöker att inte belasta de men behöver ju prata av mej ibland.
Till saken...nu har det hänt igen
En av de som tyckt detta är mycket tråkigt, som sagt att hon absolut INTE kommer att gå dit när jag inte är där,
går själv dit och sätter sej och dricker med honom...när jag inte är där
En gång kunde hon till och med att säga
-han hade inte druckit något när jag kom dit!
 
Alltså....
VARFÖR tackar hon ja till ett glas DÅ? 
 
Det är inget "fuffens" mellan de två, förutom vänskap,
men vad är det för vänskap?  
Hon vet om problemet, att hans drickande har gått för långt, att han mister mej och mina barn,
och ÄNDÅ?!
Är det inte så att hon också har problem med alkoholen?
Så måste det väl vara,  när hon inte kan avstå för vår skull?
 
 
 
 
Nu till något helt annat och mycket trevligare....
 
Ridturen tillsammans med Maria igår,
Åhhh vad jag njöt, men jisses vad det skär i foten idag...haha
(Det är lätt att stå ut med just nu)
 
 
 
Det var så skönt i skogen,
regnet hängde i luften men det var varmt och skönt.
Vi avslutade med en lång härlig galopp och sen ner i sjön och kylde benen.
Ja det var verkligen en energiboost,
att leva på några dagar.
 
 
Full fart på jobbet, barnbidrag och pension = fulla kundvagnar,
det var min tur att stänga, sen åkte jag och tog in pållarna
 
 
 
 
Idag är det nya utmaningar,
hönsen har fått påfyllt och nu är det jobbelijobba hela eftermiddagen.
 
 
Jag måste säga att jag känner mej glad,
glad att jag mår bättre och kan se allt klarare,
Trots sorgen över det som hänt.
 
 
Ha det bäst,
Marianne