marresmams

Sur och gnällig igen

Kategori: Dagbok

Måndagen blev en ganska tråkig och händelselös dag,
trots att det var strålande sol och lockande med en lång promenad blev det innejobb. 
 
Jag läste eller hörde, minns ej vilket, 
att det inte finns någon sanning?!
Det låter ju faktiskt troligt....
Jag fortsatte inte lyssna/läsa...vilket jag ångrar.
 
Min sanning är inte densamma som din sanning...
 
Vad är sanning egentligen? 
Hur man upplever saker beror väl på hur livet format en?
När man upplever saker gör man det ju utifrån sina känslor, tankar och erfarenheter..
Eller? 
 
 
 
Det här är min sanning idag;
 
Janne och jag hade ju sagt att vi skulle vara särbos, 
att jag skulle få ha kvar saker i huset och ta det i den takt jag orkar/hinner.
Men nu vet i sjutton. ....
han tjafsar att jag ska ta allt NU.....
Så gårdagen gick till att rensa, packa och kånka.
Tro för guds skull inte att han hjälper mej....inte ens att skruva ner från väggarna
trots att det behövs andra verktyg än de jag kan hantera. 
 
Jag har bett honom i flera veckor att hämta ner saker från vinden,
-jag har inte tid!
säger han, lägger sej på soffan och knäpper upp en öl.
 
Visst, jag begär inte att det ska ske just när JAG vill,
men någon gång under de senaste helgerna kunde han haft tid.
 
Jag ska tydligen upp på den där j-a stegen som gled undan när jag var havvägs uppe,
som jag inte vågar upp på igen.
 Kanske han inte vill lämna ifrån sej de av mina saker som passar honom?!
 
Han hade börjat tjafsa redan innan vi var i Växjö,
Innan vi åkte hade jag ångrat flera gånger om, att vi bokat tillsammans,
men det gick ju bra...till vi kom hem igen.
 
 
Just nu ångrar jag att jag flyttade från Stockholm,
där jag hade vänner som hjälpte mej med allt möjligt....
där jag inte behövde vara beroende av Dr Jekyll & Mr Hyde.
 
Jaja....mitt humör går också upp och ner,
och detta kaos ska väl ha en ände någonstans....
 hur som helst så känns det bra inom mej,
han ska inte få påverka mej så länge åt gången.
 
 
Lite bus på jobbet fick mej på andra tankar och kvällen blev iallafall bra.
 
Idag går måndagen i repris. ...ungefär. 
 
Förlåt för mitt gnäll,
men det känns bra att skriva av sej och ingen tvingas att läsa...;)
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 

Mera funderingar

Kategori: Tankar

Jisses vad trött jag var när jag körde hem från jobbet igår,
det blev soffan med en kopp te....
Blå Jungfrun heter mitt favorit-te som jag köpt på Öland.
 
Som på beställingar var det Kiki Danielssons dag på Så mycket bättre,
faktiskt den enda som intresserade mej i årets upplaga.
 
Tro det eller ej, men klockan 22 låg jag nerbäddad i sängen och sov.
 
 
 
Detta med parmiddagar.....
 För länge sedan umgicks jag och min dåvarande man med en singelväninna,
hon var med oss på semester, nyår, fester och vi bjöd ofta varandra på middag och även frukost.
Hon och jag var ute och dansade en del också.
 
Sen träffade hon en man, som hon flyttade ihop med,
ungefär samtidigt skilde jag mej.
Tror ni jag blev hembjuden till henne? 
Nä.....
när vi råkade hamna på samma fest en gång och jag satt och pratade med hennes sambo,
kom hon och klämde sej ner emellan oss och sen var vår pratstund över.
 
Senare fick jag höra av kompisar att hon sagt
"det var så bra att gå ut med Marianne, hon känner så många dörrvakter så vi behöver aldrig stå i kö,
hon känner limosinchaufförer så vi har fri skjuts hem, 
hon har sån utstrålning och drar till sej killarna"
Jag var ju gift och inte intresserad av andra....men hon var ständigt på jakt.
 
 
Jag hade en annan (gift) väninna i Stockholm,
vi umgicks mycket så länge jag också var gift.
Hon var väldigt god vän med en singelman,
han var hemma hos de och hjälpte till med både de ena och det andra.
Men när hon hade middagsbjudning var han inte välkommen.
Hon var till och med så fräck att hon bad honom gå om han råkade komma samtidigt som hon bjudit hem gäster.
 
Vid ett enda tillfälle var jag bjuden till henne som singel,
det var när hon bjudit honom också....
Vet inte om hon tänkt para ihop oss eller om dukningen blev bra med jämt antal kuvert.
Han var uppriktigt ledsen över att han dög till det hennes man inte klarade,
men inte till att sitta med vid bordet på en bjudning.
 
 
Nu när jag flyttat från gården har jag tänkt en del på detta,
varför vill par bara umgås med andra par?
 
Är man så osäker i sin relation att man inte vågar släppa in en singel?
Eller är det jobbigt med dukningen att det blir ojämt antal gäster?
 
Det är ju faktiskt singlar som behöver komma hemifrån och umgås med andra än sej själv.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 

Dr Jekyll & Mr Hyde

Kategori: Jobbet

Jag träffade de båda under helgen.
Allt var hur mysigt och trevligt som helst när vi var borta,
men så kom vi till Osdal.
Jag vet inte riktigt VAD som orsakade humörsvägningen,
jag gjorde mitt och sen åkte jag därifrån med onda ord och hot i ryggen.
Är det inte konstigt? 
Eller är det helt naturligt?
Att suget efter alkoholen river honom inifrån. ....och han tappar all kontroll?!
Hoten och elakheter rinner av mej, jag blir mest fundersam om hur HAN mår,
 
Jag får läsa på mer, helt enkelt!
 
Visst är det tråkigt att helgen ska avslutas så...igen,
Men jag tänker njuta av och minnas det trevliga
och sen får jag ta en funderare på var och hur länge åt gången, vi ska umgås i framtiden.
 
 
(Ursäkta lite svajig bild, varför blir vissa foton så när de skickas från Iphone till Samsung? )
 
Förmiddagen igår gick åt till ett möte på jobbet,
angående mitt schema och de långa passen jag har.
Efter att FK förklarat regler för mitt sjukbidrag (beslut taget 2000) konstaterades att jag visst FÅR jobba mer än 6 timmar/dag,
Hade beslutet om sjukbidrag tagits efter 2005 hade jag INTE fått det...
Suck!
Ungefär som att vi som fått beslutat tidigare är lite friskare och har mer kraft än de som fått sitt beslut senare.
 
De skulle iallafall se över mitt schema om jag kan slippa tre långa pass efter varandra, 
sprida ut timmarna lite mer.
Det låter ju toppen om det skulle gå,
 det blir kanske på bekostnad av nån ledig onsdagskväll. ...
men man kan ju inte få allt.
 
 
Jag hann med att handla, titta till hönsen och kissen,
samt slänga i mej en tallrik soppa innan det var dags för jobbet igen,
jag var nog lite grinig (stressad) och längtade mest hem.
 
 
 
I dag är det snöblandat regn,
och trängsel vid småfåglarnas fröautomat.
Pilfink, blåmes, talgoxe och nötväcka har hittat hit,
förutom skatorna ;)
Jag hoppas på fler arter så småningom
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Nu får det vara nog...

Kategori: Dagbok

.....inget mer gnäll och tyck-synd-om-mej!
 
Det var rätt skönt att ligga inne och gosa under filten igår,
Regn och blåst ute, det kändes inte alls svårt att avstå promenaden ;)
 
En bekant kom och hämtade Leos säng, 
hon hade 19 valpar hemma....19 stycken!
Undrar hur det låter där hemma när alla busar runt.
Tidigare hade hon Dansk-Svensk gårdshund,
och jag antar att det är den rasen nu också. 
Hon frågade om jag funderat på ny hund....men nä...inte än på några år iallafall,
Kanske när jag slutar jobba.....kanske.
 
 
 
Jag funderar en del på vad man kräver av sina vänner,
eller kräver och kräver. ....vad man låter de utstå kanske är bättre ord.
 
När jag flyttade ner från Stockholm var jag en lite smått galen "tjej" 
social och busade en hel del med de i min närhet. 
Hur gick det till när den tjejen försvann?
 
Jag har inte märkt ens när hon försvann....
Insåg bara häromdagen att jag har varit en gnällig och tjurig kärring i flera år,
Sagt elaka saker och varit arg på allt och alla.
Usch....ingen jag skulle vilja umgås med,
men några av vännerna har stått ut.
 
Nu märker jag att det vänt, jag är gladare och den där busiga tjejen är på väg tillbaka in i mitt liv
Det känns som jag öppnat en dörr ut i solskenet efter att ha varit instängd i en mörk källare.
 
Jag skäms över hur jag behandlat människor i min närhet,
och det grämer mej att jag slösat så många år där nere i mörkret,
att jag hunnit bli gammal i mörkret,
jag vet ju att jag hade kunnat påverka det för länge sedan.
 
 
Jag vet att det har med alkoholen att göra,
med Jannes drickande.....
hur jag mått sämre och sämre samtidigt som jag tassat på tå och försökt hålla ihop alla trådar.
Nu har jag läst på och förstått att jag haft ett beroende....varit medberoende.
 
 
 
Jag började fundera på att flytta för många år sedan, men vågade inte,
trodde inte jag skulle klara det, att jag skulle sakna gården för mycket.
 
 
 
Nu känns det som jag klivit in i en ny värld...
att bo ensam och ha det som jag själv vill,
att slippa få mothugg vad jag än föreslår,
att slippa att allt jag säger vänds emot mej,
att inte behöva plocka och städa efter någon annan än mej själv,
att kunna slappa en stund efter jobbet och äta fisk eller räkor hur ofta jag vill.
 
Janne är ingen elak människa, tvärtom är han en av de snällare jag träffat.
Jag ser fortfarande glimtar av hans omsorg om mej och
jag vill fortsätta ha honom i mitt liv, men på andra villkor.
Han har så många fina sidor, eller hade kanske jag ska säga,
men alkholen gör honom, retlig och elak.
Särskilt mot mej,  jag tror det är för att han vet att jag vet....att jag ställer krav...
att han själv vet....
 
Livet känns fantastiskt (om vi bortser från den pågående virusinvationen)
 
 
Regnet fortsätter utanför fönstret,
jag ska packa för helgens tripp till Växjö.
Mer än så har jag inte på dagens agenda.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Lite gnäll och lite funderande

Kategori: Dagbok

Duktiga hönor.....det låg 12 -13 ägg i redena när det var dags att släppa ut de,
wow! 
Det var längesedan jag fått så många på ett dygn,
men å andra sidan var det längesedan de varit instängda ett dygn också.
Det ligger säkert en hög ute någonstans sen helagen. ..hehe
  
Det funkade sådär med jobbet igår,
men ska inte klaga.....
är huvudet dumt....osv!
 
Jag bad Maria och Katia natta hönsen så jag kunde åka direkt hem till soffan och en kopp hett te.
 
I dag är jag ledig, och planerar ett nytt försök att kurera mej,
jag måste vara frisk i helgen när vi ska åka på äventyr.
Vi i detta fallet är Janne och jag.
 
 
 
En fundering....
 
Varför är hostan värst på nätterna? 
Man behöver ju sin sömn för att bli frisk, och kroppen/naturen brukar vara finurlig på andra sätt,
den brukar ju dra åt det hållet som är bäst för en.
Varför inte i detta? 
 
Hur som helst,
Varken gransirap eller saltvatten hjälpte,
det fick bli te med honung, 
Honung?!
Massa sött som fick hjärtat att göra frivolter.
Jaja....hostan gav med sej och jag lyssnade klart på min bok.
 
 
 En gripande berättelse om att växa upp med en alkoholiserad förälder.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 

Det är väl ingen hemlighet.....

Kategori: Familjen

.....att jag flyttade från gården och Janne på grund av att han älskar öl mer än mej.
Inte så att han häller i sej, blir packad, vinglig och gapig...
nä han blir svamligt och trött.... och  humöret som en berg- och- dalbana, oberäknelig.
Han har blivit slö och fått en stor ölmage....tappat  energin och renoveringen står still. 
 
Vår tanke har hela tiden varit att vara särbos och att umgås då det passar oss båda,
och det har ju funkat bra de flesta gångerne, även om han gömt och smugit i sej.
Han vet att jag vet, men just då biter jag ihop.
 
Nu är det ju så att mina närmsta vänner fått utstå mycket gnäll angående detta,
Jag försöker att inte belasta de men behöver ju prata av mej ibland.
Till saken...nu har det hänt igen
En av de som tyckt detta är mycket tråkigt, som sagt att hon absolut INTE kommer att gå dit när jag inte är där,
går själv dit och sätter sej och dricker med honom...när jag inte är där
En gång kunde hon till och med att säga
-han hade inte druckit något när jag kom dit!
 
Alltså....
VARFÖR tackar hon ja till ett glas DÅ? 
 
Det är inget "fuffens" mellan de två, förutom vänskap,
men vad är det för vänskap?  
Hon vet om problemet, att hans drickande har gått för långt, att han mister mej och mina barn,
och ÄNDÅ?!
Är det inte så att hon också har problem med alkoholen?
Så måste det väl vara,  när hon inte kan avstå för vår skull?
 
 
 
 
Nu till något helt annat och mycket trevligare....
 
Ridturen tillsammans med Maria igår,
Åhhh vad jag njöt, men jisses vad det skär i foten idag...haha
(Det är lätt att stå ut med just nu)
 
 
 
Det var så skönt i skogen,
regnet hängde i luften men det var varmt och skönt.
Vi avslutade med en lång härlig galopp och sen ner i sjön och kylde benen.
Ja det var verkligen en energiboost,
att leva på några dagar.
 
 
Full fart på jobbet, barnbidrag och pension = fulla kundvagnar,
det var min tur att stänga, sen åkte jag och tog in pållarna
 
 
 
 
Idag är det nya utmaningar,
hönsen har fått påfyllt och nu är det jobbelijobba hela eftermiddagen.
 
 
Jag måste säga att jag känner mej glad,
glad att jag mår bättre och kan se allt klarare,
Trots sorgen över det som hänt.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 

Att ta sej friheter

Kategori: Gnällinlägg

Jag fortsätter tjata om djuren....
 
VAd är det som gör att man tar sej friheter med andras djur?
I går läste jag på FB om den gula rosetten som man kan sätta på hundens koppel för att visa att huden "behöver extra utryme"och att man inte ska springa fram till den för att klappa,
URSÄKTA?????
Ska det behövas? Ska jag som hundägare behöva stoppa folk att gå fram?
Ska man ta för givet att man kan gå fram till främmande hundar? 
Vad är det som gör att min hund är allmänhetens kelgris?
 
 
Och så detta på gården....suck!
 
Danskarna som har somarstuga här har lånat ut den i veckan,
igår när jag skulle natta hönsen kom de med mat till de,
Jag vet inte vad de gjorde där inne men hönsen blev oroliga och hoppade ut,
det var ju dessutom främmande människor och jag hade inte hunnit stänga.
Sen såg jag danskarna springa runt här på tomten och jaga tuppen....som om de ville klappa den.
Vad f-n....ska folk inte förstå att MINA djur är MINA och inte något som de kan göra som de vill med?
Frågar men inte först? Och att komma upp i trädgården? Nä jag blir så trött....
Jag orkade inte ens gå ut och säga till men när de gått gick jag ut,
alla höns sprang runt i hagen bredvid hönshuset och kacklade, det blev lite jobb med att få in de.
Varför inte bara respektera djuren där de är? Slänga in maten och sen gå?
Så som de "vanliga" matarna gör....
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 

Lätt att stå bredvid

Kategori: Gnällinlägg

En liren varning.....Idag blir det gnäll! 
 
Hur kan det komma sej att folk vet allt så himla bra?
 
Jag har valt fel väg många gånger i livet och tror mej veta att jag har större erfarenheter av tråkigheter än många andra,
Och ÄNDÅ får jag höra hur jag skulle gjort eller vad jag skulle sagt.
Eller hur jag ska agera i vissa situationer.
 
Ok....jag förstår ju att det är av välvilja,
men när jag redan berättat att jag varit i situationen ett antal gånger tidigare och vet hur jag bäst agerar....
varför envisas och tjata att jag har fel?
En som levt (ursäkta uttrycket) i skyddad verkstad...
har den några praktiska erfarenheter att dela med sej av när det gäller "den hårda skolan" som det så populärt kallas?
 
 
En annan variant.... 
När man haft värk så länge man minns,
tror inte folk att man provat ALLT  för att slippa?
Att man känner sin egen kropp och vet vad som funkar och inte funkar?
Dessa goda råd är tusen gånger lättare att ta emot, 
och jag gör det med visat intresse....
men det är ändå ganska tröttsamt,
särskilt om de tjatas om och om igen vad jag bör göra för att må bättre.
 
Men tusen tack för länkar och artiklar om olika behandlingsmetoder,
de jag kan välja att läsa om det är något nytt för mej, 
 skriftlugt framförda råd tar jag gärna emot,
men att behöva förklara och nästan försvara mej...
som om jag inte VILL må bra?!
 
Självklart förstår jag att man vill hjälpa...
och jag känner mej lite otacksam att jag reagerar så här....
förlåt <3
men år ut och år in....varje dag....
jag har nog rätt att tycka det är lite besvärande ibland.
 
 
 
Idag är det dan före dan.....
Jag laddar med en ridtur innan jobb i eftermiddag..
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Spänning

Kategori: Ava

Det var höst här igår....
eller åtminstone kändes det så med blåsten och allt regnande.
För regnat har det gjort,
men idag är det sol och fågelsång,
massa fågelsång...🎶🎶
 
Det blev ingen ridtur igår,
Ava var så blöt, men jag ville kolla läget så hon fick gå med på Leos promenad.
Hon var PIGG....
håll tummarna att det har vänt,
att hon är på väg att bli sej själv igen.
 
 
 
Jobb på eftermiddagen,
full fart, stressigt men roligt.
 
Sen jag började i kassan för många år sedan,
har jag haft som mål att kunderna ska gå från min kassa med ett leende,
igår gick jag ett steg längre,
att få de att skratta,
min kollega sa "svårt...det går väl inte"
men det var inte alls svårt...
 
Alltså blev det mycket skrattande de där timmarna.
 
När jag kom hem hjälpte jag Sandra med att kolla Lucky,
hon hade snubblat i lördags, och sen haltat.
Hon såg ren ut, men jag tycker det är svårt att se ibland.
 
Jag tittade på Biggest Looser,
näst sista avsnittet....det är ju otroligt vilken förändring, 
med en sån målmedvetenhet kan man nog bli vad som helst.
 
 I kväll är sista programmet, jag hinner inte se det,
men jag tror det är Micke som vunnit.
 
 
En fundering....
spännande
vad betyder det egentligen?
 
www.typkanske.se
fick bistå mej.
 
 
19 olika synonymer.... 
 
Sen är det ju spänning i vägguttag...
och ett evigt spännande av hagtrådarna! 
 
Därifrån flyger tankarna till Cornelis Wreijsviik,
hur han använde svenska språket på ett finurligt och lekfullt sätt.
Ett "främmande" språk där ett enda ord har nitton synonymer.
 
Det är många konstiga vindlingar i min hjärna,
Haha
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lite ditten, lite datten och en liten visa

Kategori: Dagbok

Då har man klarat en dag på jobbet....den första av två denna veckan.
Vi fick sommarens schema, 
jag har inte tittat så noga men insåg att en semesterdag dras då jag bytt bort en dag,
samt att jag fick nobben en av veckorna jag önskat.
Jag har, mot alla regler, bokat hotell,
det var utanför den vanliga semesterperioden så jag funderade inte så mycket på om det skulle funka.
Jaja...mitt eget fel och det går ju att boka av!
 
Det var virrigt igår då jag fortfarande är dagvill efter en natts vaka på flyget.
Leo och jag var på promenad som vanligt och vi bytte hage till hästarna.
Sen hände det inte mycket mer här.
 
 
I morse kom hovis....
Maria är borta och Sandra jobbar så jag fick ingen sovmorgon.
Ungtupparna fick flytta till ankhuset,
Janne måste laga lite på nätet för jag tänkte de skulle stanna där till slaktdags.
 
 
Min erfarenhet är att ungtuppar lätt blir rävmat om de går ute med de vuxna fåglarna,
de blir oftast utjagade till utkanten av gården...där räv och rovfågel vågar sej fram oftare.
 
 
Jag har en liten tanke idag (igen)
Vad innebär det att dra ett sträck över något?
 
Diskussionen är avslutad!
 
Om man ändå går och funderar och vill ta upp den igen,
kan man sudda ut sträcket då...???
 
Knasiga funderingar som vanligt...hehe
 
 
Jag bjuder på Evert Taubes Sjösala vals i en annan tappning
 
 
Ingi, som sjöng för oss sista kvällen,
berättade att en släkting (?) varit i Sverige under en period,
och förälskat sej i Taubes musik,
han översatte denna och den blev väldigt omtyckt av Islänningarna,
och många trodde att det var en Isländsk visa från början,
lite roligt, tycker jag.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 

Så lite som behövs

Kategori: Dagbok

Tänk vad många vänner man fått här ute i bloggarnas värld.
Vänner som man inte skulle fått glädjen att lära känna utan bloggen,
är det inte fantastiskt? 
 Vissa har jag "känt" i 8-9 år och vissa är nyare bekantskaper,
några har jag träffat och andra önskar jag att få träffa.
Jag ser fram emot ett önskemöte i morgon.
 
Nu gled jag iväg lite...hehe
 
 
Ava fick komma ut på tur i går,
vi följde med Sandra och Lucky, de tränade lite på den ena volten på ängen
medan vi skrittade runt på den andra volten.
Provade ett par travsteg för att kolla hennes status, men det blev hostattack direkt,
men känner ändå att hon njöt av turen.
 
Lucky är ju inte det minsta påverkad så 
Sandra har fått klartecken från veterinären att rida som vanligt.
De åkte på sin första borta-tävling idag.....:)
 
 
Äntligen tog jag mej I kragen och smorde in Avas sadlar och träns,
Förr gjorde jag det minst en gång i veckan, men sen fot-olyckan har jag varit dålig på det.
Stövlarna fick också lite smörja på sej...
Som vanligt hittade jag på andra saker som behövde göras där ute.
Min tanke var att vila när jag kom in, 
men kunde inte riktigt koppla av så jag packade för resan istället,
Jag brukar ha resfeber och är alltid rädd att jag ska glömma något viktigt,
därför packar jag oftast några dagar i förväg.....
efter en lista som legat framme några veckor förstås.
Sån är jag,
till Norriz glädje ;) 
 
 
 
På kvällen chattade jag med en av de bloggvänner jag "känt" länge, men aldrig träffat,
jag vet att du läser detta och du ska veta att dina ord värmde enormt mycket.
 
Det var väl till detta jag skulle kommit när jag skrev första delen av detta inlägg.
Virrig och vimsig som vanligt, samt svårt att få ihop tankarna till vettig text.
 
 
Jag gjorde en supergod tomatsoppa (lite får man väl skryta?)
 
 
Enkelt och snabblagat var det också,
serverade med purjolök och tärnad fetaost över,
samt vitlöksbröd.
Janne nöjer sej inte med helt vegetarisk måltid så han fick bacon också.
 
 
ESC;
Vad säger vi om den låt som vann?  
Jag tyckte den var grym,  men det är ovant att höra den sorts musik i dessa sammanhang.
Flera av mina fb-vänner dissade den.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 

Oj vad hände nu?

Kategori: Allmänt

Se det snöar, se det snöar det var väl roligt hurra....
eller inte.
 
Lagom till vi bytt hage till hästarna,
ingen termobar som håller dricksvattnet ljummet
och ingen foderhäck som håller maten torr och borta ifrån hovar och bajs.
Jaja, snön ska väl inte bli långvarig,
det är ju trots allt mitten på Maj om ett par dagar.
 
 
 
Det blev en del gjort i går,
framförallt tog jag mej I kragen och äntligen blev samtalet med facket av,
och jag handlade mat till smådjuren, städade nere och var på ridskolan.
 
Ava ser pigg ut men fick inte följa med så jag lånade fjordingen Thule,
det är inte alls lika roligt att rida lektioner på lånade hästar.
Men det är förstås nyttigt.....
I dag ska jag iallafall ta ut Ava på en skrittur.
 
 
En tanke som jag kanske delat med mej av tidigare,
 
-Du gör alltid så! 
-Alltid?
-Ja jämt...varenda gång...
-Gör jag? Överdriver du inte nu?
Gör jag det verkligen VARJE gång? 
-Njaaa kanske inte alltid men.....
 
Man bör nog försöka hålla sej till fakta om man vill tas på allvar.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bus

Kategori: Gården

VI hann spänna alla tre trådarna i hagen och hästarna fick flytta in,
så skönt för de.....och för oss,
det är så fridfullt när de går där och betar.
 
  
Sen var det dags att åka till jobbet...
 
 
det var mycket att göra... jag hade det tunga passet "på golvet"
och jobbade fram till stägning
 
 
Janne grillade kotletter, sötpotatis, lök och tomat,
mat mitt i natten men det var GOTT!
 
 
 
Jag busade med Maria....hon sliter med Magnus vinter päls
 
 
 
  
 Jag hade egentligen cairnterrier i tankarna men kom inte på det namnet då.
 
 
Jag träffade min läkare och hennes man,
hon har sett på fb att Ava blött näsblod och frågade hur hon mådde,
jag sa att hon var hostig och trött.
Då berättade hon om en väninna i Holland vars häst blött näsblod och flera veterinärer hade undersökt hästen,
massa prover hade tagits och ingen förstod vad som var fel....
ända till de träffade en veterinär som varit i USA på vidareutbildning eller föreläsning,
(jag har glömt vilket) 
där hade han iallafall lärt sej om zinkbrist och de kunde äntligen få svar på vad som var fel med hästen.
 
Av någon underlig anledning känner jag mej mycket lugnare nu,
att det faktiskt är en "riktig"  åkomma och tydligen inte helt ovanlig.
 
Jag har ju fått höra att hästar kan hosta ibland, att det är många som gör det och inget att oroa sej över,
att de kan blöda näsblod ibland och en eller två gånger behöver man inte oroa sej.
Det har ju gjort ändå, för jag kan inte tänka att det är normalt.
 
Om detta med zinkbrist inte är känt,
hur vet man då att dessa hästar som hostar eller blöder näsblod nån gång,
INTE har bristen? 
 
När det uppdagades att Ava och Magnus hade den i höstas
var det andra hästägare här i trakten som lämnade prov.
Flera av hästarna hade brist, men inte så låga värden som våra hästar,
eftersom zink inte syns i ett vanligt blodprov kan man ju ha missat detta många gånger.
 
Jag tänker på min förra häst,
han var så fruktansvärt trött vissa perioder,
han fick multivitamin sprutor ibland, extra b-vitamin och järn
vi tog borreliaprov men kanske vi borde tagit prov för zink?
 
Man kan inte göra något ogjort,  och vi gjorde det vi tyckte var rätt,
men ibland får jag sån ångest över hur han EGENTLIGEN mådde.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 

Himmelsk röra

Kategori: Hästarna

Det finns en glass som heter himmelsk röra,
men det är inte den jag syftar på,
jag syftar på hur det är inom mej idag.
 
Det är minst sagt kaos inom mej,
till viss del för att jag sovit kasst i natt,
till viss del för att jag tappade kontrollen på jobbet i går,
men till största delen det som gjorde att jag tappade kontrollen.
Man är väl lite för känslig...hehe
 
Vissa människor är så himla egoistiska och självupptagna,
och de SER inte ens hur de strular till de för andra, eller kanske de inte låtsas se
så de inte behöver bry sej.....
 
Än en gång kommer tanken till mej,
hur många försöker skjuta över ansvaret av sitt handlande på andra.
 
Nä ni ska slippa mitt gnäll nu,
solen skiner från blå himmel och fåglarna sjunger, det ser ut att bli en fin dag.
 
Gårdagen började fint,
lite pyssel inne...men bara lite ;)
 
 
En lång skön skrittur med bästa sällskapet,
tänk att vi kan ha så mycket att prata om trots att vi träffas i princip varenda dag.
 
 
 
Ava kändes inte så pigg när vi provade trav, hon hostade och satte näsan vid framhovarna,
sen rosslade hon en stund och andades ansträngt.
Jag hoppas få svar på proverna i dag eller måndag.
 
 
Idag ska vi njuta av solen en stund och i eftermiddag blir det jobbelijobba igen.
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Rädsla på riktigt

Kategori: Tankar

Det har hänt flera gånger på sista tiden att jag skrivit klart inlägg men glömt att publicera.
Sen upptäcker jag det några timmar senare.
 
En av mina största rädslor handlar om demens,
det måste väl vara en bland de mest fruktansvärda sjukdommar vi har?!
 
Det skojas ofta om att man har en släng av demens eller alzheimer light,
är det på grund av rädsla man skojar så?
 
Jag försöker att inte skoja om dessa saker,
men ibland tror jag på riktigt att jag har någon form av demens.
 
Samtidigt VET jag ju att stress och utmattningssyndrom är en orsak till minnesförlust och rörig hjärna,
jag vet också att man inte blir frisk från utmattningssyndrom på de futtiga månaderna som FK låter oss vara sjukskrivna.
 
Jag TROR mej veta att upprepade hjärnskakningar också påverkar minnet,
Jag har haft ett antal hjärnskalningar!
 
Ibland känner jag mej hypokondrisk,
men förnuftet säger att utmattningen gör mej glömsk.
 
 
Med detta vill jag säga att gårdagens inlägg blev publicerat nån gång på sen eftermiddag istället för på morgonen.
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 

Ny dag, mer tankar....

Kategori: Hästarna

Tack för era åsikter (medhåll) angående föregående inlägg,
det käns skönt att det inte är bara jag som "lägger mej i".
 
Ni som varit med mej ett tag, vet mina bekymmer med matandet av djuren....
att vissa fortsätter att mata de TROTS att jag säger ifrån.
 
I går var Leo helt sänkt på förmiddagen...
det började vid sex att han väckte mej och ville gå ut.
Det fortsatte under förmiddagen,
jag vet inte hur många gånger han kom in för att vilja gå ut ett par minter senare.
Hans mage pep och knorrade.
När vi skulle gå på promenad ville han inte alls följa med.
 
 
Nu vet jag ju inte om han fått något hos Jannes pappa i  söndags och/eller måndags,
men jag har ju sett det otaliga gånger och sagt GE INTE! 
Nu sist, på långfredagen började det med en tjock skiva falukorv,
sen stack de till honom olika saker från bordet under hele middagen.
Jag sa att han skulle gå och lägga dej och det gjorde han en stund,
tills någon stack ner något och sen var tiggadet igång.
 
J brukar åka till sin pappa varje helg och fika på förmiddagarna
och Leo vet precis att hålla sej nära husse
så han inte missar den utflykten.
Och varje måndag mår Leo illa...
Jag vet inte hur många gånger jag sagt ifrån, men "en liten bit"
Det jag säger är inget att bry sej om.
 
 
Igår bet Ava mej för första gången....
hon letade godis och slutligen bet hon mej i fingrarna när ho9n inte hittade något.
Hon var så bortskämd när hon kom hit och jag har undrat varför hon inte slutar leta godis i fickorna,
hon har ju varit här i 6 år nu och borde lärt sej av med det,
jag ger en bit när jag släpper henne i hagen efter jobb,
och ibland när jag tagit fast henne efter hon retats.
 
I helgen fick jag höra att hon hade så mjuka läpar och tog så försiktigt....
ehh VA??
-Hur vet du det?   Frågade jag,
-jo jag brukar ge henne morötter!
Men vad f-n jag har ju sagt att ni inte FÅR!!! 
-jo men jag ger henne...
 
Ska det vara så svårt att respektera djurägaren?
Eller är det så roligt att förstöra andras djur...
 
För inte sjutton förstår Ava varför hon får hon godis ena gången och nästa ett NEJ och blir bortmotad.
Och inte sjutton förstår Leo att illamåendet har något samband med det där goda han får.
 
Alltså jag blir så arg att jag får ont!
 
Det går hästar uppe vid vägen, jag vet flera som går och matar de,
jag har sagt att de inte får mata utan att fråga ägarna...'
man vet ju faktiskt inte om alla tål det man ger,
men varför besvära sej med att kolla med ägaren?
 
 
En kvinna var på väg att hälla ut en säck havre till våra hästar....
det var på Brigades tid,  han tålde inte havre,
och en hel säck????
Det kunde blivit dyrt för denna kvinna om alla häsrtarna fått kolik.
Janne var tack och lov hemma och hann sätta stopp för tilltaget.
 
Nu är det inte bara djur som blir matade....
jag glömmer aldrig de två tjejerna med barnvagn, som handlade i min kassa för några år sen,
mamman betalde varorna medan den andra packade....och gav barnet en chokladbit.
Barnet tittade lite konstigt på chokladen och fick hjälp att stoppa det i munnen.
"Jag gav honom lite choklad"
mammas såg allt annat än glad ut.
  
Vad sjutton är det med folk?
 
Det blev visst lite gnäll idag igen...
 
 
 
För övrigt var det ridskola i går,
Ava kändes seg, som om hon trampade i sirap,
efter en stund lossnade det och hon jobbade på bättre än någonsin.
Finaste Ava mitt hjärta svämmar över.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Undrar lite......

Kategori: Dagbok

Får man fostra andras barn?
För mej är det ganska självklart att säga till om jag ser något fel,
många föräldrar tycker nog det också,  jag har blivit tackad många gånger. ...
-Tack, det hjälper mer om någon utomstående säger till!
 
 
Under påskhelgen hade vår granne besök av några barn som störde lugnet med såna där små fyrhjulingar,
de körde fram och tillbaka, fram och tillbaka.
 
Jag är väldigt ljudkänslig, 
dels är jag ju döv på ett öra, sen utmattningen och fibromyalgin som inte gör saken bättre.
Medan de körde på sin uppfart bet jag ihop men blev mer och mer stressad av oljudet,
när jag sen hörde att de var här och strax efter ett himla oväsen på hönsen gick jag ut,
i samma stund kom Anki och Lucky från hagen,
jag frågade om hon sett någon främmande hund eftersom det var tomt på höns förutom en tupp som var skräckslagen,
men det hade hon inte utan det var ungarna på fyrhjulingar som sladdat runt på stallplan....
jaha.... nu är stallplan allmänning...eller?
 
Jag såg spår att de kört några varv där, tuppen sprang hysteriskt skrikande mot skogen,
Efter mycket om och men fick jag in honom till de andra som redan hade tagit skydd, och stängde om de.
 
Senare när jag var i stallet kom två barn på sin maskin, 
jag gick ut för att prata med de, men de bara körde runt på plan utan att stanna,
sen kom den mindre maskinen med en mindre pojke, 
han stannade och jag förklarade att han inte skulle köra där, framförallt inte på gräset,
och att djuren blev skrämda.
Jag klappade om honom och sen körde han ut mitt framför sommargästerna som kom med bil....
 
Efter en stund kom pappa och barn gående........
han tyckte det var onödigt att jag sagt till pojken....ehhh va?
 
-Det hade väl varit bättre att du sagt till oss? 
 
Jag var inte så LITE irriterad...svarade;
 
-Eller att ni frågat om de var ok att köra på gården INNAN de gjorde det!
 
Joooo men han var ju "bara sju år"...jaha, då går han väl i skolan då? Hur gör läraren? 
Ringer hem till föräldrarna?
 
Det kunde han inte riktigt svara på....han fortsatte hävda att jag skulle pratat med honom,
men jag sa att man ska kunna säga till en sju-åring om han gör fel.
 
Hur som helst, det var ju ingen idé att stå där och försöka övertyga varandra om vad som var rätt,
  jag tog pojken i handen och gick in till kycklingarna och hönsen så han fick se,
vi pratade lite om att de blir rädda för nya saker som låter mycket,
sen fick han några ägg och allt var frid och fröjd.
 
Visst kan man väl säga till andras barn om de gör fel?
Åtminstone i detta fallet....pappan verkade ju inte ha den minsta koll var de körde eller så struntade han i det.
Då måste väl vi som bor här få säga till.....eller?
 
 
Gården ligger egentligen vid vägs ände, men den fortsätter över stallplan,
denna grannen som är permanentboende har servitut...
sen är det besökarna till de två sommarstugorna som också använder vägen....som är privat.
 
 
Det blev visst lite gnäll idag...
trots att solen strålar och jag har sovit skönt....som det kan bli
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 
 

Handen på hjärtat, hur gör ni?

Kategori: Tankar

Nu har jag en del funderingar åt olika håll...
 
Man ska ju inte äta för sent på kvällarna....vilket jag gjort i en hel massa år...kanske 15 - 20?!
 
När vi äter höjer vi blodsockret och insulin bildas som sen omvandlas till energi,
eller fett....det ökar risken för diabetes, för hjärt- och kärlsjukdommar och annat.
Dessa saker är en hel (och väldigt intressant) vetenskap,
och det jag skrev här är en väldig enkel förklaring.
 
Någon gång i höstas bestämde jag mej för att äta på mer normala tider,
det gick ju bra medan jag var sjukskriven men hur ska jag få ihop det nu?
Om jag jobbar den tiden jag gjorde i går 15-20 med 15 minuters rast, när ska jag då äta? 
Lagad lunch vid 13.30......mellanmål på rasten och middag ca 21? 
Jag fick en god linssopppa när jag kom hem,
apropå att inte äta sent...hehe
 
 
En fundering om jobbet i kassan...
 
Varför har en del så himla bråttom, står och trampar otåligt i kön, slänger snabbt upp sina varor huller om buller när det är deras tur och fortsätter trampa stressat medan kassörskan (jag) måste vända varenda vara för att få streckkoden åt rätt håll....
Är det inte bättre att använda tiden till att lägga varorna rätt
istället för att stå och glo stressat medan kassörskan (jag) gör det? 
 
Varför tror en del att det är någon tävling om hur många varor man kan stapla på varandra? 
Och kassörskan (jag) får plocka upp vissa varor från golvet eller papperskorgen eftersom de ramlar ner från "tornen"?
 
Varför sparar man tunga och/eller otympliga paket som toapappersbalar, läskflak, tvättmedelspaket etc,
i vagnen och sträcker de över kassan med orden kan du slå in den här så lägger jag tillbaks den i vagnen direkt! 
och kassörskan (jag) ska stoppa upp de varor som kommer på bandet, lyfta armar/axlar för att ta emot en , i vissa fall, tung förpackning, leta streckkod, scanna och lyfta armar/axlar igen för att sträcka tillbaka förpackningen till den som står där med utsträckta armar?
Att då be lite snällt att de ska lägga den tunga varan på bandet går i de flesta fall inte eftersom kunden som kom efter redan packat på sina varor.....och det är ju inget konstigt med den saken,
den lilla pinnen ligger ju fint där för att tala om att det är dens tur.
 
Apropå den lilla pinnen,
Vem ska lägga den där? Den som har lagt eller den som ska lägga upp varor?
 
Varför kollar man inte att den ligger där innan man packar upp sina varor?
Utan upptäcker det när kassörskan (jag) slagit in de på föregående kunds kvitto Nej vänta, det där är mina varor! 
 
Varför packar man upp alla sina varor på bandet och sen jag glömde en sak, jag går och hämtar den!
oavsett om det står någon efter....
 
 
Vi har så många trevliga, hjälpsamma och bra kunder....
som pratar och skojar och gör en glad
så detta är inte menat som gnäll, bara funderingar.....
 
  Att man inte tänker på dessa saker som kund förstår jag ju,
men hur gör ni? 
 
 
 
För övrigt blev det en lugnare ridtur igår,
skritt över berget och sen lite träning i trav och lite träning i galopp,
hon var ju himla rolig igår...Ava alltså,  
 vi skulle träna på att korta och länga galoppen....det gick bra att korta,
men varje gång jag skulle länga gick hon ner i trav...
jag skulle förstått om hon brutit av när jag ville korta.
 
 
De fick komma in i natt....både Lucky och Magnus kom till grinden,
men Ava.....suck....jag jagade henne en stund,
sen sa jag att det fick vara nog med trams, då stannade hon och väntade på mej.
Den där hästen alltså..*ruskar på huvudet*
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 

Mitt i veckan

Kategori: Dagbok

Det blev ännu en natt med dålig sömn...och det regnar, 
toppen eftersom jag planerat att tvätta fönster idag.
 
Vet ni....
nyligen lärde jag mej mej att när man stressar en timme, behövs det 48 för återhämtning.
Det är skrämmande om man tänker på dagens stressiga samhälle,
inte konstigt att kroppen sparkar bakut och bråkar, och vi blir sjuka.
 
Man har rätt till fyra veckors sammanhängande semester, men vi skulle behöva fler än de fyra veckorna,
vi skulle behöva åtta...
Fyra för att stressa ner och komma tillbaka och fyra för att umgås med familj och vänner,
göra det som man planerat under vintern...
 
 
Leo och jag gick en skön promenad i solig men blåsig skog igår,
 
Jag bestämde mej för att åka till jobbet och lämna telefonen jag fått med mej,
och när jag ändå var där.....
 
 
 
Städning inne och en timme på soffan men sen......
 
 
Maria och jag tog en härlig kvällstur runt sjön och över bäcken med hästarna,
Ava var full av energi och ville mycket mer och fortare än jag tänkt mej,
hoppas energin håller i sej i kväll.....hoppning på ridskolan.
 
 
Vi tränade vid däcket igen....
 
 
 
jag ville att hon skulle stanna med båda framhovarna i det,
 
 
 
 det ville inte hon....
 
 
  
vi får träna mer på det.
 
 
När jag tittar på bilderna hör jag rösten i huvudet "vrid händerna" haha 
 
Det blev omelett och Biggest Looser igen.
 
 
I dag regnar det som sagt...
bra eftersom tvätten jag inte iddes ta in i går fick en extra sköljning...haha
 
och man behöver faktiskt inte tvätta både in- och ut- sidan på fönster samma dag.
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 

Kan inte bara livet flyta på?

Kategori: Gnällinlägg

Nu kan jag slappna av med detta om magen och tarmcancer...
och släppa dödsångesten.
 
Men varför skulle allt bara vara frid och fröjd?
Nä...inte i mitt liv...det ena avlöser det andra,
ska det vara så? Är det så för oss alla?
Det måste det väl vara, för inte sjutton kan det väl bara för mej som livet lägger krokben stup i ett?
Säg att det är så för oss alla......snälla
Inte för att jag önskar er andra en massa bekymmer förstås, men ändå,
visst är det lika för alla?
 
 
Om jag tänker tillbaka på de senaste åren....
(och de är inte särskilt olika de övriga)
jag fick fibromyalgidiagnosen, och utmattningsdiagnosen,
min svägerska blev sjuk, min syster blev sjuk,
min bror började dricka igen efter nästan 10 nyktra år.
Min syster dog, min svägerska dog 6 veckor senare,
min bror gick ännu längre in i spritens dimmor och dog slutligen 1 1/2 år efter sin fru,
Ava blev sjuk, jag ramlade
sonen fick bekymmer, jag fick problem med magen,
äldsta sonen fick bekymmer.
 
Inte konstigt att man är trött....och har denna förbannade värk som jag mest av allt vill nonchalera.
 
Nu har jag hjälpt barnen så gott jag kan,
 då är det dags för ännu ett problem att oroa mej över...
Kan inte livet bara flyta på som omväxling?
ibland brukar jag fundera över vad det är man prövas inför?
Vad ska komma sen?
 
 
 
Jag har ju så mycket att glädja mej åt, men det tunga blir för tungt ibland,
jag försöker verkligen hålla det på avstånd och inte gnälla,
men jag tror jag misslyckas för det mesta.
 
Ja, detta blev ett riktigt "det-är-synd-om-mej-inlägg"
som visar mitt mående för dagen.
Förlåt!
 
Det är grått och regn i luften idag men jag tänker vara ute mycket ändå.....
 det är den bästa medicinen en sån här dag...bättre än alla piller i världen.
 
Ha det bäst,
Marianne