marresmams.blogg.se

En rolig dag som fick jag betala för

Kategori: Från förr

I går blev det en lång dag, jag åkte hemifrån 07.05 och kom hem 20.50 ca.
 
För ovanlighetens skull jobbade jag förmiddag, det är lite olika än att jobba eftermiddag och kväll.
Det är lite mer högljutt och med det blir det mer tröttande för mej, trots att det är lite mindre köer.
 
Maria tog ut Leo tillsammans med Magnus, sen hämtade hon mej på jobbet. Lollos pappa hade fått ta min bil.
Vi styrde mot Jönköping och IKEA
Efter mycket springande mellan avdelningarna och  skratt, var vi klara för hemfärd.
 
En rolig dag som gav mej en sömnlös natt, kroppen har protestrat men det är det värt.
Det är bara lite olyckligt att jag inte kan lata mej i dag, vi ska förstås rida och sen är det jobbdags,
invetering i kväll oxå så det gäller att hålla sej vaken ;)
 
Jag fick frågan från Nina, om hur det gick till när jag valde Ava och tänkte berätta lite om det.
 
När det gick upp för mej att Brigade aldrig skulle läka ihop ordentligt tog jag beslutet direkt att han skulle få somna in, hade jag varit egoistisk skulle jag naturligtvis haft honom kvar i hagen, han var verkligen mitt allt och jag skulle aldrig klara av att se honom ha ont och bli mer och mer deprimerad av att inte få följa med mej ut.
 
Jag tog kontakt med Oliwer på Irland, där Brigade var köpt.
Jag tittade ut några av hans hästar som jag kunde tänka mej, men han envisades med att jag skulle titta på Ava.
Maria och jag åkte dit för att provrida, och jag var fast besluten att INTE köpa Ava, det var ju ett sto :-p
När vi kom till anläggningen i taxin såg jag en ensam häst i en hage och kände att det var min häst.
Vi följde med ut på ett par turer på den fantastiska anläggningen,
jag har varit där förr och jag älskar att rida där och hoppa alla (kankse inte riktigt alla) härliga terränghinder.
Den intensiva ridningen tar på kroppen och självklart pajade ryggen, men det hade jag räknat med så jag hade massa värktabletter med.
När det var dags att provrida och jag frågade efter den vallack jag var mest intresserad av fick jag inte se honom,
Oliwer sa att jag måste provrida Ava först, han hade bestämt att det var en häst för mej ;)
Sagt och gjort, Kim, Oliwers fru, visade upp Ava och jag såg vilket underbart steg hon hade,
jag såg oxå i ögonvrån att hagen med "min" häst var tom,
jag frågade om hon stått där och
-JA!
så var det.
När jag såg Kim rida blev jag lite mer intresserad, när jag satt upp och kände lite på henne blev jag nöjd,
men så började Ava trotsa, och eftersom ajg var helvinvalid var det inte läge att bråka, så red Maria lite.
Jag ville fortfarande titta på vallacken, men det fick jag inte,
Däremot åkte vi till ett annat ställe och tittade på lite olika hästar,
det fanns ett par jag lätt skulle kunnat tänka mej, men priset var inte direkt vad min plånbok tillät.
Så bestämdes att Ava skulle flytta till Osdal, då kom Oliwer och visade vallacken :)
Jag trodde väl aldrig att Ava skulle vara så himla stökig,
jag tänkte att bara vi kommer hem och jag är "hel" och i balans så kommer det gå finfint.
Där bedrog jag mej, det har då inte alls varit lätt....
det är mer än en gång jag varit på väg att skicka tillbaka henne,
men innerst inne har jag vetat att det skulle varit en stor förlust, hon är en riktig kanonhäst.
Första gångerna jag satt upp och hon bara dansade på bakbenen, blev jag lite rädd,
men efter vi var på NH lektionen fick jag en större säkerhet i hanteringen.
Från den dagen har hon total tillit till mej på marken, hon känner sej trygg nu när jag gör det.
Det känns lite som att vi behövde det där kriget i måndags,
då var jag så arg så jag glömde hur ont det gör att åka av, jag tänkte att "ramlar jag av så gör jag", tog tag i manen och använde spöt ordentligt,
självklart är det så att när jag slutade fundera över att jag inte ville åka av så blev hon trygg med mej.....jag visade ju att jag var trygg med henne, att jag helt plötsligt var bekväm i sadeln oavsett vad som hände.....
Jag är övertygad om att vi snart blir ett team i ridningen,
 vi kommer säkert att ha olika viljor och hon kommer att trotsa mej i bland,
men jag är oxå relativt säker på att det kommer vara på ett annt sätt, inte lika intensivt.
  Mer som en "vanlig" häst, en tillsägelse och sen är det ok.
 
Jag har alltid varit den som hoppat upp på vilken häst som helst,
inte varit rädd utan tuff och självsäker, suttit kvar* oavsett hur stora bocksprång, stegringar eller annat bus,
men Ava fick mej att tänka efter lite mer.
Det är en av hennes uppgifter här hos mej, att lära mej att jag ska vara rädd om mej, och jag vet att hon oxå kommer vara rädd om mej nu.
Alla sa att Brigade var så himla klok, men Ava är om möjligt, ännu mer klok.....och känslig.
 
Jag är så glad att jag stod ut och inte skickade tillbaka henne,
och jag är innerligt tacksam för allt stöd och all hjälp jag hittills fått.
 
 
*ett vanligt bus har inte avskräckt mej, men Brigades tvärvändningar på en femöring, och full galopp ca 10 meter innan han stannat, har jag inte klarat.
Med en trasig balansnerv är det svårt med plötsliga vändningar*
 
Det var så det kom sej att Ava kom hit och vårat första år blev.
 
Ha en bra dag,
Marianne