marresmams.blogg.se

Lite mer jävlar anamma, tack!

Kategori: Hästarna

I går var det dags för det jag längtat efter, Jenny kom för att hålla lektioner.
Jag har ridit för henne en gång förut,
de andra gånger hon varit här har jag varit upptagen på ett eller annat sätt och inte kunnat.
Sist var jag i Skagen och Ebba red, men nu äntligen var det min tur....
...så tänkte jag åtminstone större delen av lördagen.
 
Men efterhand som Lördagen gick fick jag mer och mer motvilja.....jag försökte skaka av mej den och lyckades
väl ganska bra....vi var bortbjudna på kvällen så jag fick annat i tankarna.
I går morse var det rodeo i hagen, jag stod och njöt av deras lek en lång stund, till och med Magnus hoppade och skuttade mellan galoppruscherna...han brukar annars vara den försiktiga och lite "tråkiga" killen i lekarna.
Medan jag stod där kom den där olustkänslan över mej igen, inte så att jag blev rädd, men jag kände mej så otillräcklig i allt med hästarna.
Varför ska jag betala lektion och sen vara osams med Ava hela lektionen?
Jag klarar ju ändå inte av henne?
Det är väl  bättre att jag säljer henne till någon som kan rida henne?
Eller lämna ut henne på foder? 
Över FB kom vi överens om att Petra skulle rida lektionen istället....den var ju betald och klar och det kändes som en bättre idé att Petra och Ava fick ut något bra av den, än att Ava och jag skulle bråka en halvtimme och bli osams igen.
På vägen upp till ridhuset brast allt och jag började gråta,
som en liten unge.....fy vad billig och larvig jag kände mej, men det gick inte att hejda tårarna :(
 
Hur som helst, Petra satt upp för att värma och gjorde klart för Ava direkt vad som gällde.
Vi pratade lite med Jenny och kom överens om att jag skulle sitta upp på slutet...hon är smart den där Jenny ;)
 
 
 
 
 Vi tränade båda på hon skulle bli känsligare för skänkeln och att bjuda bättre,
så INGA kommenetarer om min skänkel tack, tårna SKA peka rakt ut :) 
Jag kan säga att hon fullkommligt exploderade framåt när hon skulle...
Jag är glad att jag satt upp de där få minuterna och jag fick en annan känsla för hur det ska kännas,
det är så lätt att halka in i det gamla och bli "tjatig" när man rider en och samma häst hela tiden.
Jag är glad att Petra fanns till hands också.
När vi gick hem var det inga tårar kan jag säga :)
Ava bubblade och var glad, hon pratade till mej
-Nu när du vet hur du ska göra blir det jättebra, men glöm nu inte vad du lärt dej idag :)
hur kunde jag ens få tanken att göra mej av med henne?
Jag tänkte ut en liten plan för träningen, och NU JÄKLAR!!!!!
Inget "jag orkar inte, jag gör det i morgon"
 
 
Om ni kommer ihåg så var jag riktigt förbannad på Petra, när hon flyttat härifrån med sin dåvarande häst, Brie.
Vi kom ihop oss totalt och jag ville inte ens ha henne här på gården, vilket (delvis det) fick Tiina att flytta sin häst,
det är ju självklart att Tiinas Wilda inte kunde stå här om dottern inte fick komma hit.
Jag har känt Petra nästan sen jag kom hit till Länghem för 8 år sen och alltid tyckt om henne så jag var ledsen att det blev så.....efter nå´n månader pratade vi ut och det tog väl några månader till innan jag kunde förhålla mej avslappnat och "normalt" till henne.....
Nu känns det så bra att vi kunde komma förbi den där skitgrejen som egentligen bara berodde på att jag var grymt uttömd på energi och att vi missförstod varandra, och kanske lite på hennes ungdom.
Jag har en förmåga att blåsa upp allt till alldeles för stora proportioner, särskilt om jag är utttröttad,
men jag har en förmåga att kunna ta tjuren vid hornen och försöka rätta till saker också.
Jag skäms inte för att be om ursäkt eller svälja även om det inte bara är jag som ska svälja,
men vänskap betyder mycket mer för mej än massa sketna petitesser.
 
När vi kom hem sadlade jag Magnus, det där med att tömköra på paddocken kändes inte aktuellt eftersom det var en hel del rörelse där....lektionerna pågick för fullt i ridhuset, hästar kom och hästar fick.
Jag red ut i skogen, lite lyfta fötter och sen mycket öppna, sidförflyttningar på plan mark och i nerförslut.
Trav på volten i fin rund form och ett par korta galopper på rakt spår....
den svåra, vänster fick jag direkt :)
Han är väldigt stel och stapplig och verkar ha svårt att hålla ordning på alla sina ben, han tyckte nog jag var dum som inte lät honon njuta av skogen istället för att tvinga honom till jobb.....han tuggade mycket och det skummade runt munnen på honom....lilla gubben 
Jag försökte fota honom, men han kan ju adrig stå still med huvudet och allt blev så här suddigt....hihi
 
Antingen har jag blivit en bättre ryttare eller så har Magnus blivit en bättre lyssnare, för jag tyckte själv det gick så himla mycket bättre än sist jag red honom ett ordentligt pass.
 
Jag har en plan för honom idag, men det är väl inte värt att jag skriver ut den ;)
Ava ska få gå en extra ridskolelektion i kväll, det blir ungefär samma som i onsdags,
hoppning på serpentiner och det blir Petra som sitter i sadeln,
deras Kotten är halt och då kunde Ava få ett extra pass istället för att P skulle rida ridskolehäst.
För ovanligthetens skull ska jag jobba em/kväll på en måndag.
 
Tja...det blev ett långt inlägg, men ibland måste det bli så.
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 

KOMMENTARER:

  • Louise säger:
    2013-09-23 | 11:08:21
    Bloggadress: http://kingofdarkness.blogg.se

    sv: Ja många vill bara ha inlägg som rör hästen men med mer saker att skriva om blir bloggen mer levande och man får en inblick om mitt vanliga liv också! :)

  • Erika Pettersson säger:
    2013-09-23 | 12:32:24
    Bloggadress: http://erikapettersson.webblogg.se/

    De var ju jättebra att du satt upp på slutet^^ :)
    Sådär gjorde en tränare med mig oxå hon red Raski och jag sa nej jag vill itne hon bråkar för mycket med dig.

    Men sen sa hon skritta på lång tygel i allafall och så satt jag uppe gjorde de, sen börja hon smått prata med mig, korta tyglarna, gör sig gör så, helt plötsligt red jag Raski.

    Vilken härlig känsla, innan kände jag mig ju osäker o ville inte.
    Nu satt jag där uppe o Raski gick faktiskt bra :)

    Idag är jag inte rädd för o rida Raski längre.
    Jag vet att jag reder ut henne och gör jag de inte är det bara nya tag nästa gång som gäller.
    men rädslan har försvunnit, så skönt.

    SV:
    Tömköra henne är jag tveksam till eftersom hon är lite svår i tömkörning överhuvudtaget, men promenader kanske. :)
    där har hon mig som trygghet, men ingen annan häst som trygghet.

    Men ska träna på o rida först med sällskap för då brukar det släppa för Raski,s del oxå.
    bara det är ok för becca, men hon brukar inte säga nej ;)

  • Nina Liljedahl säger:
    2013-09-23 | 13:21:39
    Bloggadress: http://stallskogalund.blogg.se

    Jag gillar dina inlägg oavsett längd, men ju längre de är desto mer njuter jag :-)
    Jag hade flera brevvänner när jag växte upp och även i vuxen ålder har jag haft någon kvar och det här med att ha bloggkompisar är ju som att få brev varje dag. Härligt!

    Vad tråkigt att du ska behöva känna så som du kände innan lektionen! Jag tror inte alls att Avas beteende har med dig att göra, att du inte "klarar av" henne. Hon har ju så mycket i bagaget sedan alla år på Irland och det TAR faktiskt väldigt lång tid för vissa hästar att landa i sin nya tillvaro. I och med att det är du som fått vara med om hela hennes register när hon "krånglar" så har ju du också en hel del i ditt bagage tillsammans med henne nu också, så det är ju inte så konstigt egentligen att det till slut "tar stopp" för dig, att du känner att du inte orkar mer...
    Jag hoppas att dina minuter på Ava med Jenny på marken kan få dig att få lite nya krafter nu och jag hoppas verkligen att du ska kunna rida för henne nästa gång hon kommer. Ibland kan ju den ordinarie tränaren bli hemmablind för sina egna ekipages behov och då är det ju guld värt att få en ny tränares syn på er.

    Vad skönt för Maria att du hjälper henne med Magnus nu. Så typiskt att han ska ha blivit sämre just nu när hon är bortrest....
    Jag tror att jag ska testa att gå i oländig terräng med Gäddan när hon har varit ute och gått utan Týr några fler gånger. Det borde ju gagna henne också att få lyfta lite mer på sina ben, det ger ju helt automatiskt mer träning för många muskler och det kan ju inte göra någon skada i alla fall?

  • cicci säger:
    2013-09-23 | 19:29:46
    Bloggadress: http://bonnaliv.wordpress.com

    Oj härliga bilder :D
    Men jag förstår inte varför hon krånglar om du rider från början :/??
    Så kul o höra att du fick tillbaka lite av din "kaxighet" :P man blir så glad.
    Kram C

  • Anna säger:
    2013-09-23 | 21:17:08
    Bloggadress: http://anaby.bloggplatsen.se

    Det var jättebra att Petra kunde sitta upp först på Ava och att du sedan satt upp själv!! Se så bra det blev:D Klart att du INTE ska sälja iväg henne...det är ju din häst ju :D

    Vissa hästar tar bara lite längre tid på sig!! Ja, du vet ju hur T har varit;)

    Magnus var nog väldigt nöjd med en skogstur även om det krävde en hel del jobb:)

    Ha en fortsatt jättebra vecka och sköt om dig!! Kram

    Svar:Sadelgjorden kostar en del men jag lyckades hitta den ganska billigt och jag har sett att det finns en kvinna som har den till "nästan" samma pris som jag köpte den för. Så man kan göra "klipp" om man kollar runt lite;) Har man ingen häst som har problem med att spänna ut magen eller sadeltvång är det oftast ingen prioritet att köpa just den sadelgjorden även om den är bra.

    Jo, jag blir lite less när jag känner av halsen varje morgon jag vaknar:( Dock har jag inte ont men är tjock och irriterad dagligen...man blir så less!! Hostan är dock mycket bättre!! Endast några "torrhost-attacker" varje dag nu och inget nattetid:D Det kan man ju stå ut med:D

    Tack!! Jag är ju på bättringsvägen som tur är!! Men nästa gång jag blir förkyld blir det sjukskrivning direkt och INTE jobba på som jag gjorde nu...det lönar sig inte i längden:( Är huvudet dumt får kroppen lida så att säga...helt och hållet mitt eget fel!!

    Mvh Anna & Tabasco:)

  • Camilla säger:
    2013-09-24 | 14:55:26
    Bloggadress: http://bbqridtravare.blogg.se

    Även om du och Ava bråkar på lektionen så är dte ju därför man har tränare. För att dom ska hjälpa en vidare och förbi sakerna. JAg har ju inte riktigt hittat någon som kan hjälpa mig vidare med Quciken, men nu kanske det problemet är löst..

    Kul att du satt upp och fick känna på henne en stund =)

Kommentera inlägget här: