marresmams.blogg.se

Rotat i gömmorna

Kategori: Gården

Sovmorgon och långfrukost på uteplatsen.
Promenad till Osdal för att hälsa på kissen och hönsen.



Vi har verkligen haft otur med hönsen i vår och sommar,
tuppen har troligtvis blivit påkörd,
haltar kraftigt och har märkbart ont.
J hade glömt berätta för mej :(
Nu har jag iallafall bett honom att slakta den,
så synd på den fina och duktiga tuppen,
 men allt annat vore djurplågeri.

Det har ju flyttat in en kvinna i Göteborgarnas stuga, samt att den killen med hunden har byggarbetare hos sej så det har varit en del trafik över stallplan.

Vi har vägbulor men så fort man kört över de så trampar många på gasen igen.


J var inte hemma men när han kom fick jag lunch, grillad ryggbiff och zucchini.

Jag rensade i en rabatt, sen gick jag hem och letade i albumen efter foto på vraket i Trollskogen.



Så såg det ut i september 1979
och så såg jag ut samma vecka.


Hur kan vännerna från den tiden säga att jag ser likadan ut idag?

Hittade ett foto på mej från juni 1999 också,
det är lite mer likt som jag ser ut idag.


Upptäckte av en slump att det går en ny säsong av
Badhotellet
såg tredje avsnittet först och sen de två första på TV4 play.

Idag är det dags att ta på jobbuniformen igen,
men inte förrän i eftermiddag.

Ha det bäst,
Marianne





Blixtar och dunder

Kategori: Från förr

Efter lång överläggning med mej själv bestämde jag vilket håll promenaden skulle gå.
Det stod på väderkartan att det fanns risk för regn så paraplyet fick följa med.


Efter ca en km var det dags att fälla upp det.

Gick förbi radhuset vi bott i när barnen var små,
allt var nybyggt så alla på gården flyttade in samtidigt, vilket gjorde att vi fick en god sammanhållning.


Gubbarna byggde grill, bord och bänkar,
Sen invigde vi med helgrillad gris.
Så mycket roligt vi hade där.

Vi hade en överenskommelse att om man ville ha sällskap kunde man sätta sej där, satt man på sin egen uteplats ville man vara ifred.

Åskan dånade över huvudet och regnet forsade ner så promenaden blev inte så mycket längre.


Efter 10 minuters väntan på bussen 
och 31 kronor fattigare åkte jag de tre hållplatserna hem.




Väntade på att regnet skulle lätta så jag kunde gå till butiken som ligger ett par minuter till fots härifrån,
men det bara fortsatte och fortsatte.

Utrustade mej med regnjacka och paraply och gick iväg. 
Traditionella chips och sånt är jag dålig på att äta, men majschips är nåt helt annat ;) 


Hittade en ny variant som fick följa med hem.

Ha det bäst,
Marianne

Dagvill

Kategori: Från förr

Velade lite om vad jag skulle hitta på när Martin hade åkt, 
bestämde mej slutligen för att gå i min gamla löparslinga.
Promenerade iväg mot skogen där slingan ligger.


Tog vägen förbi verkstan där jag har kompisar, två av killarna var där och jobbade....skitkul när jag kom in och de först hejade neutralt och sen 
- Men det är ju duuu!
Vi pratade om vad som hänt de senaste 12 åren och rätt som det var, insåg jag att det var söndag och undrade vad de gjorde på jobbet 
Haha...
inte lätt att hålla ordning på dagarna under semestern.


Längtade efter att kunna springa när jag kom till spåret,
Tro't eller ej, men det ploppade upp många fina minnen från mina mil på dessa stigar.


En gång sprang jag förbi en älg som stod och mumsade på sly,
så nära att jag kunde tagit på den.
Den brydde sej inte det minsta om mej.
En gång halkade jag på lösgrus i en nedförsbacke, slog sönder både ett knä och mina nya träningsbyxor.


så otroligt vackert det gröna lyser upp skogen.


Mördarbacken på slutet är inte nån lek,
här syns början


Det gäller att se var man sätter fötterna.


Promenaden blev nästan en mil,
varmt och skönt var det....30 grader i solen. 
Äntligen!

Träffade fler vänner och pratade bort ett par timmar innan jag gjorde tidig kväll.

Ha det bäst 
Marianne 




Barnvakt

Kategori: Familjen

Tisdag åt vi lunch hemma, ställde fram eftermiddagsfika till brorsan 
och åkte ett par mil norrut till Lingbo och svägerskans barndomshem.
Här i lillstugan har jag och min familj tillbringat en hel del tid förr om åren.
Minnen om femkamper, grillkvällar, sol och bad bubblade upp.



Brorsdottern och hennes två barn är där nu och vi skulle vara barnvakt ett par timmar.



Små barn är konstiga figurer enligt mej,
men det funkade bra iallafall.
Busiga var de, men glada mest hela tiden.

Efter fika och en stunds lek bestämde vi att gå över vägen och ner till badplatsen.


Dumt nog lämnade jag mina badkläder i huset,
men barnen klädde av sej och sprang i förstås.



Holmen som är mitt i bild här, var min tillflykt förr om somrarna när mina och brorsans barn blev för livliga.
Jag rodde dit och hem medan jag slappnade av och pausade från att vara mamma en stund.


Man blir trött av att busa i vattnet,
särskilt om man är i två-årsåldern.

Ha det bäst,
Marianne 



Vilken dag

Kategori: Dagbok

Åkte till en äng full av orkidéer,
tyvärr hade de flesta blommat ut,
men det fanns några,
här Adam & Eva, om jag inte har helt fel.



Plockade ramslök och sen till hamnen för att äta en glass samt köpa fisk till middagen.
Det var där det hände, det som fick dagen att bli något alldeles extra.


En karl (S) kom fram och frågade 
- Är det Marianne? 
-Ehhh, jaaa, vem är du
I samma stund han sa sitt förnamn kände jag igen honom....
Så sjukt roligt, en av ungdomsvännerna som jag inte träffat på 45 år...
Hur sjutton kunde han känna igen mej? 
- Du har knappt förändrats något, ser ut precis som förr! 
Aha, så redan som tonåring såg jag ut som en gammal tant,
 haha.

Vi bestämde att ses senare och jag hade knappt sagt hej då, förrän en kvinna kom emot oss och sa samma sak....
- Är det Marianne? 
Alltså vad händer? 
Ännu en vän från ungdomen stod framför mej,
E har jag träffat för ca 38-40 år sedan.
Bland de första hon sa var att 
jag ser ut som förr.
Märkligt! 
Träffade två stycken jag inte träffat på 40 - 45 år, med bara nån minuts mellanrum.

Sen var kaoset i huvudet ett faktum,
det var ju så grymt roligt och tankarna bara snurrade, minnen från förr ploppade upp och jag gick bara och sa
Fasen var roligt, 
Det är ju helt sjukt , och hur kunde de känna igen mej? 


Efter lunchen, 
som bestod av bönsallad med rucola och halloumi gick vi till havet.
Längst ut på udden ser ni gamla hamnen där vi var på fredagen.


Vi njöt av havets brus och en öl en stund,
pratade om S och E
Syrran kände de inte och jag pratade om mina minnen.


Tittade lite på skrattmåsarna som dök efter småfisk och pratade om fågelkursen vi åker till idag.


Och sen fortsatte vi hemåt.


När vi närmade oss hemma blev vi inbjudna på ett glas vin hos fiskhandlaren, som är en av grannarna, han sa att E hade kommit in i butiken och berättat om vårt möte på dagen.
S var också där och det blev förstås mycket prat om allt roligt vi haft.

Senare ringde S och det bestämdes att han skulle komma ner till oss.
Ojojoj vad mycket vi hade att prata om,
vi var båda två helt exalterade över att ha träffats igen efter så många år.

Vilken dag alltså....

Idag bär det alltså av till Kastlösa där vi bor under dessa dagar med fågelskådande.

Ha det bäst,
Marianne






Blöt onsdag

Kategori: Dagbok

Den förlorade sömnen tog jag tydligen igen i går,
man blir lite förvånad (och stressad) när man slår upp ögonen och ser att klockan är över 9.
 
Regn hela dagen, men det finns inget dåligt väder...osv
 
 
En promenad borta i Marias skog,
en blöt sån.
 
 
Det är lite trångt på vissa ställen
 
 
Förr red vi ofta här...då på Brigades tid,
ungdomarna busade och lekte kurragömma på hästryggen,  mellan granarna.
 
 
På den här åkern har jag släppt Brigade många gånger och galopperat så tårarna runnit.
Både när den varit nyslagen och full av snö...ja jisses vad roligt vi har haft där.
På den tiden hade jag inga betänkligheter, det var då när jag var odödlig.
Jag minns särsklit en gång då vi var flera stycken,
vi skulle galoppera hela ängen, två åt gången,
den som red med mej tappade kontrollen över sin häst som försökte preja in Brigade och mej i skogen
jag höll in för att komma lite bakom, som tur var tog ängen slut och stigen började och B ville inte springa in i en gran.
Det gick ju bra, men hon var lite blek och det var ju naturligtvis mitt fel att det blivit som det blivit.
Precis som om jag hade tvingat någon att busrida....
bara för att jag brukade ge Brigade fria tyglar behöver ju inte andra hänga på.
 
En annan gång, när jag behövde lätta på trycket,
vilket var mer regel än undantag på mina ridtuer och B brukade tålmodigt stå och vänta,
men den gången var han otålig, det var djup snö och han ville inte alls vänta,
det visade han med att knuffa till mej i bröstet med sin mjuka mule så jag satte mej i den iskalla snön med rumpan bar...haha
 
Ja jäklar vad roligt vi hade....då innan jag gjorde de där flygturerna som resulterade i ambulansfärd.
Efter den sista var jag rejält skakad och insåg vad som kunnat hända, sen fick jag respekt för ridning och lugnade ner mej betydligt.
(Hittar inte inlägget om det, men om ni är nyfikna kan jag skriva om det.)
 
 
 
 Tillbaka till nutid, prmenaden fortsatte,
som ni ser så hänger Marias och min skog ihop
med sjön.
 
Hann med min träning och sen var det dags för lite allvar....matlagning!
 
Rotade lite i frysen och hittade en burk med fond från glöggkokta revben
som jag använde till en gryta med carre´
kokade broccoli som tillbehör.
 
Jisses vad gott det blev,
Och det blev en matlåda till idag.
 
 
 
Ridlektion med bommar och några småskutt på kvällen, racerhästen och jag kom bra överens,
men jag känner fortfarande den där klumpen i magen när det kommer till hopp,
trots att det inte var någon höjd....:(
 
 
 
 
I dag var det fin himmel när jag kom ur sängen,
tre minusgrader och sol.
Promenad, handla och jobb står på agendan.
 
Ha det bäst,
Marianne

Inget nytt att berätta

Kategori: Allmänt

Strålande sol igen, det är verkligen härliga dagar nu!
 
Från förra året! 
 
 
Min mor var ju lärare, hon hade en hel del böcker,
Ja faktiskt ett helt rum där väggarna var klädda med bokhyllor från golv till tak.
 
Med tiden sorterade hon ut och det blev endast en vägg kvar för oss barn att ta reda på.
Jag har aldrig haft tålamod att läsa tjocka böcker,
men sparade en hel del av de små kluriga böcker hon älskade
 
"Mamma är lik sin mamma" 🎶🎶
 
Jag älskar också dessa små samlingar.
 
 
Just nu har jag en fin bok liggande framme
 
 
 
Praktiskt nu i grilltider
 
 
 
 
Hihi
 
 
Ha det bäst,
Marianne  
 
 

Tredje advent

Kategori: Från förr

Och jag är ledig....och virrig...som vanligt ;)
 
 
Igår hade jag det längsta jobbpasset på mitt fyraveckors-schema,
så det är inte så överraskande att jag inte får ordning på tankarna.
 
Det finns ett par saker på dagens agenda men var ska jag börja? 
Och vad var det nu jag skulle göra....? 
 
Jaja.....
jag lägger planerna åt sidan och laddar för en skön promenad till att börja med,
hämtar lite ro till själen och energi för dagens göranden.
 
 
 
Det hände en så rolig sak precis när jag skulle åka i fredags, 
en killkompis från Stockholm ringde,
vi har inte pratat på minst 15 år, kanske längre.
Jag hade ju inte tid att prata då, men igår ringde jag upp honom....
Han har letat efter mej ett par år,
men varit osäker på mitt efternamn och nu hade han frågat mitt ex.
Det blev en timme med inblick minnesarkivet och en massa skratt.
 
När vi först träffades sprang han mycket,
det gjorde ju jag också, så jag drog med honom på diverse lopp.
Det var nog så vi började vår vänskap,
men vi hade en hel del roligt och han stod alltid på min sida,
(då levde jag med hans arbetskamrat, som jag är glad att jag tog mej levande ifrån)
 
Det är konstigt hur ett samtal kan få en att bubbla av glädje :)
Men det är väl bara riktiga vänner som man kan återuppta ett samtal med efter så många år och ändå 
känna det som om det var i förra veckan man pratade sist? 
 
Varför vi inte hållit kontakten?
 Jag var ganska osocial och gömde mej mest de sista åren jag bodde i Stockholm, 
Jobbade, gymmade och tog hand om min häst.
Umgicks egentligen bara med barnen och Kickan, min gymkompis.
 
Att jag hamnade här nere var en ren slump men antagligen det som räddade mej tillbaka till livet.
Det är ju fortfarande rörigt, men det är sån jag är....
rastlös och rörig....jag skulle nog inte känna igen mej själv om det var annorlunda,
haha....
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 

"Fick" ett återfall.....

Kategori: Dagbok

....alltså med att fylla dagen liiite för mycket,
men det regnade och var inte så inbjudande på altanen, även om vi har tak.
 
En promenad med Leo, han ville verkligen inte gå, så vi nöjde oss med att gå till sjön,
två minuter från gården.
Där var det aktiviteter...den där flotten skulle upp och hem till ägarna...
 
  
fyrhjulsdrift är tydligen inte vad man tror,
jag insåg ganska snabbt att jag skulle ringa till Janne och be honom komma med traktorn.
 
 
Min bil blev ompysslad...dammsugade och tvättade den...
i regn....hehe
 
Jag försökte jaga in hönsen då jag skulle gå in.
 
(Räven var på besök häromkvällen,
den fick inte med sej någon höna då Leo sa ifrån så vi hann jaga iväg den.)
 
När jag trodde jag fått in alla gick jag in för lunch...ooops klockan var redan 16,
Janne låg på soffan framför TVn så jag skojade lite att om det varit någon ordning på honom
skulle han fixat lunchen och ropat in mej för längesen.
Efter maten gick jag igenom och rensade i mina pärmar....
oj vad mycket jag kunde slänga,
Jag hittade ett urklipp från tiden då jag hade en projektanställning på ABF,
la ut det på FB och det blev en hel del roliga kommentarer.
 
 
Segt att ladda upp bilder idag så ni slipper kommentarerna
 
Maria kom och sa att det var två hönor ute...hon fick in en med den andra vägrade,
jag var ute ett par gånger och försökte, men det gick inte.
Sista gången jag var ute var hon borta och jag tänkte räven hämtat den till sina valpar,
men i morse sprang hon runt på gården, hon hade tydligen nattat sej på ett bra gömställe.
 
Med tankle på att lunchen intogs sent så blev det sen kvällsmat också,
grillade tunna revben, lök, fänkål och tomat.
Har ni grillat hel fänkål? Det är sååå gott.
 
Det blev förstås sent i säng också,
jag var så trött att jag somnade innan huvudet landat på kudden.
 
ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mer från minnesbanken

Kategori: Från förr

I morse letade jag foton från vår ridtur,
det fanns knappt några alls i mina album, tråkigt nog.
Den obligatioriska dansbilden tagen i Bödabukten,
att sitta på en blöt häst är halt, så hur höll jag mej kvar?
 
 
Vi var ofra vid havet och badade med hästarna,
både simmade och galopperade i vattenbrynet.
Här var det travspurt!
 
 
I Böda kronoskog finns det ett stort rutnät av spikraka skogsvägar, s.k. revirvägar
jag tror de fungerade som gränser till ägorna, men jag vet inte riktigt.
Även ni som inte ridit, förstår nog vilka perfekta ridväger de var?!
Mjuka och fina och ingen trafik.
Vi släppte hästarna i full galopp och bara njöt av farten.
Min Hasse var av travstam* och var SNABB även i galoppen.
När han fick smak på att springa fort var det säkrast att ha pelhambett på honom,
för att få stopp.
Här syns det ganska tydligt att jag inte hade någon egentlig kunskap,
men att hålla balansen och åka häst var jag väldigt duktig på, 
jag har inget minne av att jag ramlade av denna pållen.
 
 
 "Pelham har en hävstångseffekt eftersom det trycker i nacken när man använder den understa ringen"
 
 
När jag letade i albumen efter foton hittade jag några från en annan utflykt.
 
 
Här hade min syster och jag ridit från Mackmyra, där pappa och min syster bodde och stallet fanns,
in till Gävle där mor och jag bodde.
Vi red gamla vägen och jag kan tänka att det var ca 2 - 2 1/2 mil,
inte särskilt långt egentligen.
 
 
Det var kallt som sjutton och föräldrarna hade dukat fram varm choklad och mackor
när vi kom fram till det nybyggda hyreshusen.
 
Det var innan jag fick Hasse, så detta är Diana**
det sto jag hade en kort period
denna utflykt ägde rum mars -72
vilket betyder att jag bara haft Hasse ett par månader innan vi begav oss ut på Ölandsäventyret i juni samma år.
 
 
 
 
* Hasses pappa hette Remvikson.
Som äldre etablerade sej Remvikson till den yppersta eliten och hann betäcka 23 ston,
det uppdagades genom blodanalys att hans pappa inte var den kallblodiga Viking utan den varmblodiga Pernod.
Remvekison avstängdes för all framtid, liksom hans avkommor.
 
 
 
** Diana var också nordsvensk f.d travare,
när hon skulle skos första gången hos oss visade det sej att hon hade hovröta i alla fyra fötterna,
och pappa lämnade tillbaka henne.
Jag har haft dåligt samvete många gånger, men det var inte jag som bestämde då.
 
 
 
Ni kanska undrar hur det kommer sej att jag nämner mina föräldrar som mor och pappa,
inte mor och far eller mamma och pappa?
Mor var skånska och pappa var norrlänning...så det är alltså skånska vs norrländska ord,
så enkelt var det!
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 

Rutinerna är rubbade

Kategori: Från förr

Min bloggtid är ju vid frukosten, eller åtminstone på förmiddagen men nu är allt upp och ner.
Som ni kanske vet är jag väldigt beroende av rutiner för att hålla huvudet klart men som sagt....
nu är allt upp och ner.
 
I morse kom vår ET och alla tre hästarna fick njuta av hennes behandling.
Magnus halkade omkull för ett tag sen och hade en muskelsträckning...Lucky har fått ny sadel och behövde gås igenom....
Ava är fin i kroppen men vi passade på medan vi hade chansen och nu vet vi att hon är i topptrim inför igångsättningen. 
 
 
Nu till något annat som hände för väldigt längesedan,
jag tror inte jag berättat detta här förut.
 
 
 Helt galet när man tänker efter men ett minne för livet,
min syster hade en ponny som hette Novarro och var valack,  jag hade en kalblodstravare som hette Hastig B och var hingst.
Jag vet inte hur mina föräldrar, som inte hade hästvana, kunde ge mej en hingst och dessutom släppa iväg oss på detta äventyr.
Jag hade haft ett sto som första häst knappt två månader och sen denna hingst.
 
Pappa hade ordnat med installning och övernattning med 3-4 mils intervall,
 
Jag minns inte hur långt på väg han gjort det men i Enköping var det dags för Novarro att få nya skor.
En dag hann vi inte fram till gården vi skulle sova på och därmed blev vi utan dagens middag också.
Vi var i Malmköping, red in i till byns korvkiosk och försökte ringa hem.
På den tiden samlades ungdomarna vid byns kiosk och så även där....ett moppegäng försökte göra sej roliga men vi var tuffa brudar redan då ;)
Det slutade med att vi red in i skogen,
band hästarna vid varsitt träd och
rullade ut våra sovsäckar bland lingonriset.
Alltså vad tänkte vi på? 
Ingen mat eller vatten till häststackarna och skogen full av bitska mygg.
Hur som helst....mor kom med bilen på morgonen,
tog packningen i bilen och åkte i förväg för att ordna med nattlogi för oss.
 
Så fortsatte äventyret,
Jag minns ett ställe där det gick ett brustigt sto i en hage efter vägen...Hasse (som min hingst kallades) blev blixtkär och dansade på bakbenen medan jag gick bredvid och talade honom tillrätta.
Han var så otroligt snäll, en hingst har sina drifter men han såg lilla mej som sin ledare trots allt.
 
 
Efter två veckor kom vi fram till Gamleby, 
då var vi ganska trötta och Hasse behövde nya skor.
Vi övernattade på ridklubben där, 
Hasse fick sina skor och mor ordnade skjuts för oss fram till Oskarshamn där vi tog färjan över till Byxelkrok.
Vi hade ca 3 mil att rida fram till Böda och stugan.
 
 
 
När vi kom fram till Böda stod en bil vid sidan av vägen,
em man klev ur och berättade att han läst i tidningen om oss när vi lämnade Gävle och att han då bestämde sej från att åka och se om vi skulle komma fram.....
vilket han inte hade trott.
 
Vi hade så otroligt mycket roligt den sommaren, 
Jag kommer inte åt mina foton nu,
men det kan hända jag visar några så småningom.
 
Hur kunde vi komma på en så galen idé?
Enkelt....
Vi ville ha hästarna med till Öland och på den tiden var inte ordet curlingföräldrar uppfunnit, 
vi fick helt enkelt lösa det på något sätt och våra föräldrar stöttade och hjälpte oss på det sätt de kunde.
När vi skulle hem hade vi bokat skjuts.
 
Någon människa i Malmköping gjorde ett fynd i skogen den sommaren,
Jag glömde mina ridstövlar där...jo vi hade lite ombyten och jag valde visst skor den aktuella dagen.
 
Jag minns inte hur länge jag haft min häst innan detta äventyret och jag minns inte hur länge jag hade honom kvar efter heller
men den sommaren glömmer jag aldrig.
 
Ett foto finns tillgängligt,
jag tror ni sett det förr....
 
 
 
Lägg märke till avsaknad av både skor och hjälm...
Och mitt fåniga leende :)
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 

Ser ljuset i tunneln

Kategori: Från förr

Nu går jag in på sista veckan med gips,
hoppas jag,
det känns iallafall som att det kan vara helt nu.
Lite ont får jag nog räkna med, men det är man ju van vid...hihi
 
Sovrummet och duschrummet blev ordentligt städat,
innan jag krånglade mej in i duschen.....
det kommer att bli såååå skönt när jag kan duscha normalt.
 
Gardinerna blev strukna och Maria hjälpte mej få upp de,
bara ett fönster kvar som Janne får sätta upp i.
 
Gillian hämtade mej till ridlektionen,
fy vad kallt det var i ridhuset,
trots att vi har filtar med och det finns sittunderlag.
Ryttarna frös inte.....och inte hästarna heller ;)
 
 
Det kom ett tjockt kuvert med gamla foton.....så roligt
 
 19 år och nybliven mamma till Johan
 
25 år tillsammans med min svägerska Mari-Anne,
redan då visade jag vad jag tyckte om brödernas fotograferande i tid och otid. 
 
 
 
26 år och nybliven mamma till Martin 
 
 Apropå foton, 
Det i gårdagens inlägg, på luftballongen, var just bara ett foto,
jag vågar inte åka ballong....
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 

Jaha ja

Kategori: Dagbok

Gårdagen var ungefär liknande som de tidigare dagarna i veckan.
förutom att jag var lite tröttare än vanligt...och hade ondare i kroppen än vanligt,
orkade inte krångla med annat än det allra nödvändigaste.
 
Janne kommer hem i dag, det känns skönt att slippa vara ensam och ordna allt själv.
 
(Länghem idag)
 
Nä inget mer gnäll nu!
Dessa veckor har jag tänkt mycket på de som inte har några anhöriga som kan hjälpa,
eller vänner......hur skulle jag klarat Ava och allt där ute om jag varit helt ensam?
 
När Jovan var liten var jag ju ensam med honom sen åtta månaders ålder,
då jag kom på hans pappa med en av mina s.k vänner i vår säng.
Att vara ensam med ett barn som i princip aldrig sov på nätterna var hemskt,
men jag hade mina vänner och min syster....hans pappa var helt ointresserad...då
(Nu har vi bra kontakt)
När J var 1 1/2 år fick jag influnsa och 40 graders feber, då kom det en socialtant,
gav honom lunch och tog ut honom nån timme varje dag,
min syster och mina vänner skötte inköp, matlagning och sånt åt oss på kvällarna.
 
Det finns de som står helt ensamma i världen....i främmande land.
Jag ska inte klaga!
 
 
 
Ett par vänner i Stockholm hade lagt ut bilder på fb,
WOW...
vad snö de kommit där....det är ju helt sanslöst,
och det är bara november.
I och för sej gillar jag snö, men inte när den ska ställa till det i trafiken.
 
 
(sthlm i morse)
 
Martin sa att trafiken hade stått helt stilla,
Kan man inte stänga Sverige på vintern?
Eller lägga ett lock över?
Eller gå i ide som björnarna?
Vem röstar JA?
haha
 
 
 
ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ny vecka - orginell rubrik va?

Kategori: Allmänt

Gårdagen gick alldeles för fort, åtminstone förmiddagen.
Det var ju fint väder och jag passade på att vara ute..
mockade och fixade vattnet....som vanligt.
Städade undan på "min" sida av logen och packade några höpåsar. 
Lagom pyssel som inte är ansträngande.
 
På jobbet var det full fart och lite rörigt de sista timmarna.
vi hann inte riktigt med vad vi skulle göra men men....
hinner man inte så gör man inte.
 
Jag hittade en del gamla bilder i plattan,
fråga mej inte hur de kommit dit,  
jag är inte direkt ledsen över det eftersom galleriet i laptoppen helt plötsligt var tomt.
 
Norriz jagar möss i foderhäcken!
 
Stolt ankmamma som gömmer ällingar under vingen!
 
Leo låtsas inte alls förstå att han är olydig, soffan är inte för hundar!
 
Ava, det krävs lite teknik att resa sej när man har fyra långa ben!
 
Alla årstider är vackra på sitt sätt.
 
Ha det bäst,
Marianne 

Vem är mest envis? Avas egna inlägg

Kategori: Film

Ett lååångt inlägg med bara häst!
 
Jag har kastat in ett par filmer från våra första år.
 
Det finns de som undrat varför jag varit så envis och inte gett upp Ava,
trots att hon har varit en riktig bitch och prövat mitt tålamod över bristningsgränsen många gånger.
Trots att hon skrämt mej och gjort mej illa så många gånger,
fått mej att gråta av både smärta och uppgivenhet.
Vi har krigat många gånger... varit så osams ibland att jag nästan hatat henne.
 
 
Varför ger man inte upp? 
 
Det har funnits tillfällen jag tänkt skicka tillbaka henne till Irland..där jag köpt henne.
Jag hade ett helt år på mej om jag ångrade mej.
Men vi har kämpat på med allt.
Hon var 9 år när hon kom i juni 2011 och kunde inget mer än att gå rakt fram,
hon hade "bara" gått på jakt, men har fin hoppstam.
Hon var ojämt musklad och när jag ställde mej bakom henne såg det ut att vara två olika hästar på ett redigerat foto...så ojämn var hon.
 
Varför valde jag att köpa en sån häst?
När jag såg henne första gången visste jag att hon var min, 
då visste jag inget alls om henne...inte ens att det var ett sto,
(som jag sagt att jag ALDRIG skulle ha..hehe)
jag bara kände i hjärtat att där står min häst!
 
 
 
Maria följde med till Irland och  
det var ganska tuff och intensiv ridning på Oliwers hästar medan vi var där och jag fick så klart ont i ryggen,
när det var dags att provrida Ava klarade jag knappt av att ta mej upp i sadeln, 
hon tog tillfället i akt och började bråka men jag tänkte att det berodde på att jag var svag och inte hade något att sätta emot....så red Maria och det såg ju bra ut
så vi tänkte det skulle ordna sej när vi kom hem och jag blev bra i ryggen.
 
Visst vad det gjorde...haha,
bland de första gångerna jag skulle sitta upp, reste hon sej, jag åkte i backen och hon trampade på min fot.
tjohooo vad bra det gick!
Petra hängde på henne och slutligen satt hon upp och red några steg.
Hon hjälpte mej mycket där i början...senare också faktiskt,
 
Nästa gång när jag skulle sitta upp bad jag någon hålla i henne....vilket hon inte accepterade,
hon kände sej trängd och började resa sej igen...
På något sätt kom vi förbi detta problem med upsittningen så småningom,
att rida var inga problem alls, bara hon hade Magnus med sej.
Hon var rena drömhästen att rida ut i skogen på.....med sällskap.
efter ett tag skulle vi börja göra henne till ridhäst så vi gick till ridhiuset och red för Lotta,
suck!
 
Så länge hon tyckte det var kul (de första minuterna) gick det bra,
men krävde jag något blev det tvärstopp,
hon skruvade på sej, backade, stegrade eller kickade. 
Jag kände mej liten och blev mer och mer rädd...det skäms jag inte för att säga,
bock och kick bryr jag mej inte så mycket men
jag hatar att sitta på hästar som dansar på bakbenen och jag vet inte hur många gånger hon knockat mej när hon plötsligt kastat sej uppåt.
Jag började gå upp till ridhuset utan Magnus och Maria.
 
Jag minns en gång jag hade besämt med Lotta...tror inte Ava varit här ett år då,
vi har nästan exakt 1 km till ridhuset, hon hann resa sej ungefär 30 gånger på den biten.
Jag var genomblöt av svett och tårarna bara rann...
det första jag sa till Lotta var -kan du hjälpa mej att sälja henne? Jag vill inte ha henne!
Svaret...-Sitt upp nu så får vi se hur det går!
 
Det gick jättebra...och jag kunde slappna av och verkligen känna att NU....
 jag hann inte mer än ca 10 -15 meter på hemvägen innan hon reste sej, gick runt, jag tappade henne och hon satte av i full galopp.
Hon tog ifrån mej den glädje jag känt efter passet...
 
Jag minns en annan gång, vi skulle rida ut med ridskolan, Maria var på semester men hon hade lånat ut Magnus så jag fick sällskap,
när vi skilts från ridskolehästarna efter turen var hon helt galen,
hon började resa sej gång på gång och studsade fram och tillbaka på vägen,
trots sällskap...
jag bara upprepade-jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!
 
Jag minns när vi skulle tömköra i skogen....hon reste sej och snodde in sej i träd och tömmar flera gånger.
 
Jag minns vilket jobb det var att få lyfta hovarna, lättast var det om vi var två...
en som fick henne att gå framåt och en som var snabb att fånga hoven i steget.
 
Hur hon vägrat komma i hagen...under en period mitt i vintern tog det ungeför 40-45 minuter att få tag på henne....vissa nätter var det nära att hon fått vara ute ensam i kylan.
 
Jag minns när vi skulle gå de första korta promenaderna ensamma från gården...
hon gick på bakbenen mest hela tiden.
Jag hade en grimma som gav ett tryck i nacken när hon reste sej, 
vi utökade hennes trygghetszon efter hand som hon kände sej bekväm med den rundan vi gått
 
Jag fick en del kritik för de där promenaderna,
men jag kände att vi behövde få tillit till varandra och att hon måste börja känna sej trygg även utan Magnus......det tog ungefär ett år.
Jag minns första gången jag skulle rida ut själv....jag bad någon gå bredvid,
dels för att jag skulle kunna slappna av och dels för att någon skulle kunna ta henne om hon började dansa.
...när jag red ut första gången utan någon bredvid...vi red en liten sväng där vi gått mycket och där hon kände sej trygg,
vi utökade rundorna på samma sätt som med promenderna.
 
 
              
En av våra tidiga dressyr clear rounder, 
då hade hon varit hos mej knappt två år.
Jag är ingen dressyrryttare och mitt mål var att få henne att lämna kompisarna utanför och gå in ensam....jag glömmer vägen, sitter som en kråka samt är spänd och i obalans.
 
 
Jag kan fortsätta,
men ni har nog förstått nu vilken svårflirtad och envis häst hon har varit,
vilka maktkamper och vilka krig vi haft.
Envis är hon fortfarande, men på ett annat sätt.
 
I bland säger jag "varför kan hon inte bara göra som jag ber så vi slipper bli osams?"
Vår  ET har bästa svaret...
"Precis så tänker hon om dej också" 
 
 Hon har sagt så här i efterhand att jag gjort ett bra jobb, att hon aldrig trodde jag skulle klara detta,
det är det nog fler som tänkt...
 
En del har haft åsikter, men jag har gjort på det sätt som jag trodde var det bästa för Ava och mej,
nu är vi bästa kompisar, även om hon forfarande är grymt besvärlig ibland är jag aldrig rädd och jag vet att hon måste protestera ibland, säger jag till på skarpen så känner jag nästan hennes förvåning
"Vadå? Jag har väl inte gjort något?" 
och sen gör hon oftast som hon blir tillsagd.
 
              
 Första clear rounden då hon varit hos mej 16 månader,
jag är spänd som en fiolsträng och såg mej själv ligga och sprattla i leran med mina vita byxor.
 
Varför har jag inte gett upp?
 
Några av er vet att jag fick min förra häst, Brigade, av mitt ex.
Innan jag fick honom, ägde exet honom men jag red.
 
Han sa alltid att jag inte kunde rida...ständigt sa han det.
"Det enda du duger till är att att lufsa runt i skogen"
"Du äger ingen häst, så du vet inget" 
 
Berömde jag Brigade för något, frågade han föraktfull varför jag berömde honom..
"vad gjorde han som var så bra?"
Jag red lektion ibland, hörde han då att jag fick beröm av tränaren var han tvungen att ta det ur mej,
då fick jag inte rida under en period och absolut INTE lektioner,
då lät han småtjejer rida istället, som inte klarade det och gav Brigade en massa olater,
som jag senare fick jobba bort.
 
Hur som helst...han tog allt självförtroende ifrån mej,
När Brigade var borta och jag skulle åka till Oliwer på Irland för att köpa häst, 
berättade han att mitt ex varit där ett par veckor tidigare för att köpa Ava men ångrat sej,
han hade kommit tillbaka från en ridtur och räckt tyglarna till någon och sagt att 
"Den här skithästen ska jag inte ha"
Veterinärbesiktning och alla papper var klara för att hon skulle åka till Sverige
så han hoppade verkligen av i sista stund.
 
Jag vet hur han är.(Var?)..han har ingen känsla för djuret utan ser det som en ägodel som man kan piska fram något ur, men det går inte med Ava...det gick inte med Brigade heller,
det var därför han inte ville ha nån av dem.
Brigade var en mycket klok och känslig häst som  "frös fast"  om man inte behandlade honom med silkesvantar,
Ava är också en känslig och klok häst. som inte behöver silkesvantar, däremot mycket kärlek och respekt.
 
Jag vet inte vad som hände på deras ridtur där på Irland men jag hoppas hon slängde av honom när/om han slog henne för att hon inte ville gå fram....jag vill gärna tro att det är så hehe
 
En lång historia som kan göras mycket längre....
har ni listat ut varför jag inte gett upp med Ava?
 
Jo,
för jag vill visa att hon inte alls är någon skit häst, att jag kan mer än att bara lufsa i skogen.
Men jag hade nog inte klarat det utan Maria,Lotta och Petra.
 
 
 
Det är häifrån både Brigade och Ava kommer.
 
 
Ha det bäst,
Marianne 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vinter

Kategori: Allmänt

Det fortsatte yra små flingor hela dagen i går, hela kvällen, hela natten och gjorde det fortfarande nu i morse.


Skottade när jag skulle ta in hästarna i gårkväll och skottade igen när jag skulle ta ur de i morse.
Jag gillar snö och vinter,
jag gillar att skotta också, 
Men inte om snön är blöt och tung, 
och när den bara fortsätter att ramla ner så man aldrig blir klar.

Bonden som plogar här, har lagt snö mot hagstolparna varje år,
 så de brutits och hästarna behövt flytta.
I somras när vi bytte alla stolp flyttade jag in de en bit för att snön inte skulle knäcka stolpen.
Vad gör Bonden?  
Jo han "breddar" vägen så nu ligger det ändå en driva mot stolpen....suck!


Det är samma bonde som prejade ner ett ekipage i ett sank mark för några år sen.
De möttes, han i traktorn och hon ridande,
han varken saktade ner eller väjde så hon fick gå åt sidan, 
hästen sjönk till magen men bonden vände sej inte ens om för att titta hur det gick.

Sandra och Magnus följde med till ridhuset i går.
Vi hade inte hunnit sitta upp ens när nästa ekipage kom, 
och strax efter kom ett till.
Alltså var vi fyra ryttare där.

Det blev ingen ordning då en verkade rida huller om buller helt planlöst, 
jag kunde iaf inte förutse vilken väg hon tänkte.
Jag försökte anpassa mej men gav upp.
Min träning blev inte vad jag planerat,
 men Ava fick åtminstone lite motion
Det lilla som blev kändes bra iaf.

Hönsen och ankorna fick städat och påfyllning med nytt strö,
alla hönor skällde på mej innan de försvann ut.
Så fort jag var klar hoppade de in igen, t.om. den lilla klarade att ta sej upp.


.
Hos ankorna var det tvärtom, en av de kom och gjorde mej sällskap.



När jag var barn var jag kräsen, det var inte mycket jag åt, 
jag levde mer eller mindre på makaroner, kyckling, kotlett och filmjölk.
På somrarna åt jag nyfångad flundra också.

Pasta i alla former har alltid gått hem och jag skulle lätt kunna äta det varje dag.
Vilket jag också gjorde direkt när jag flyttat hemifrån.

Nu finns det jättemånga alternativ till den vanliga pastan och jag är nyfiken och vill prova om jag hittar något som "duger" lika bra till mej.


Igår provade jag den främre, 
den var god, men behöver lite längre koktid än vad som stod samt att den var lite för tunn i mitt tycke, men kommer jag bara ihåg var jag köpt den, så köper jag igen.
Jag har provat andra sorter också, 
bl.a kikärtspasta....den kommer jag inte att köpa igen....den bakre på bilden har jag provat fast av gröna bönor, den var helt ok.
Så nu vet ni det...haha



Ava får slippa jobb idag, hon får faktiskt stanna i hagen och "vila"
Leo haltar mindre, men det blir bara en kort prommis ändå.
Själv känner jag mej helt mörbultad, 
första gången på länge som värken stör nattsömnen, 
så inget mer gnäll nu ;) 
"Ständigt gnäll är som takdropp..." 
Hur var det sen?

Jobb i em och stägning, 
det är ju nästan en vecka sen jag jobbade sist. Egentligen gillar jag inte att vara ledig så länge, 
det ger en viss ångest att komma igen...
Hehe


Ha det bäst,
Marianne 

Slöhögar

Kategori: Allmänt

I går var det inte så stor aktivitet här hemma,
lite pyssel ute med djuren som vanligt och inne blev det småplock och tvätt...som vanligt.
Jag kände mej väldigt lat, men det är ju inte konstigt med tanke på att jag inte sovit vad jag borde. 
 
Så jag har inget roligt att berätta alls....inget tråkiigt heller för den delen ;)
Ni får roa er med att titta på filmen från i onsdags
Maria filmade men Magnus var inte helt förtjust i det...ni kan se hans rumpa..hihi
 
 
                                  
 
 
 
Idag är det minusgrader igen....hela tre stycken,
och det blåser...ishavsvindar som mor brukade säga.
 
Först snö, sen regn och nu minus....man kan åka skridskor på stallplan,
det är inte roligt att leda hästarna till och från hagen.
 
 
Jag har haft ledigt en hel vecka nu...och vet ni?
Jag ska vara ledig en hel vecka till...tjohoooo
jobb fredag den 8:e januari.
Det blir lite mindre jobb detta år...har jag tänkt ;)
 
 
Avslutar med ett foto jag hittade på Brigade och mej,
det är nästan precis 7 år sen detta togs
 
 
Min fina Brigade....gud vad jag saknar honom.
 
 
Ha det bäst,
Marianne

Jag har sagt det förut

Kategori: Allmänt

Man får inte ha det för bra!
Gårdagen blev också en toppendag på många sätt, men natten har varit hemsk.
Jag är så innerligt trött på denna j-a värk nu....jag HATAR den, 
och jag HATAR att stoppa i mej en massa piller för att det ska bli drägligt.
Inte bara för att det är gift och beroendeframkallande, jag blir trött, sluddrig och törstig också.
Och snurrig....mer snurrig än vanligt, hihi.

Jaja, nog om det eländet nu.


Efter Leo fått sin promenad i går hämtade jag upp Maria och en massa saker som skulle till återbruk,
Sen åkte vi vidare på shoppingrunda,
Mat till fjäderfän,  mat till oss och slutligen möbelaffären....igen ;)
Jag måste bara se på den där mattan igen....
när vi stod där kom en som jobbar där och sa att nu har jag tittat på den så många gånger att nu var det dags att köpa den....
Maria sa att det ju knappast skulle bli ett impulsköp...
sen fick jag ett bra pris, en hel del under det som stod på prislappen, jag funderade en minut.
Men jag fick lite ont i magen när jag skulle betala.....tänkte på pengarna, julen och ungarna.

När jag kom hem blev jag ju dessutom tvungen att städa golven igen...hehe


Ridskolan på kvällen;

Ava var stel och trött i benen, kanske hade hon träningsvärk från tisdagens hoppande.

Övningen;
 rida in på medellinjen, volt åt höger, rak på medellinjen, volt åt vänster och medellinjen ut i vänster varv....I trav.
Utvecklade det till öppna mellan volterna och galopp på långsidan,
Behöver jag ens nämna att vi gjorde det i båda varven?

Skänkelvikningar samt galopp i olika tempo,
när vi kommit dit hade Ava blivit mjuk och fin igen och vi avslutade lektionen riktigt bra.
Att kunna korta upp henne i galoppen och känna hur hennes kropp jobbar, 
Som vi kämpat för att komma dit, vilken skön känsla :)
Nu är det riktigt roligt att rida....ja jag tjatar....hihi

Detta som kallas trädkramare?

Nu till något helt annat....de som tror dom kan fostra med knytnävarna :(
Inte bokstavligen, men ni förstår vad jag menar?
De som fostras med stryk, lär sej att slåss,
 de som fostras med kärlek och respekt, lär sej ömhet och att visa respekt!

För ett antal år sedan hade jag ofta besök
av en fin vän som red Brigade både i Sthlm och när vi flyttat hit,
När jag fick ett varmblod gav jag halva till henne....alltså vi delade hästen,
hon var här tillräckligt ofta och länge för att det skulle funka.
Men tiden sålde jag min halva till henne och hon tog den till Sthlm. 
När hon sen ville flytta tillbaka honom hit blev jag förstås glad,
men hon hade blivit så förändrad.....
hon tog hit ännu en häst, 
ägaren skulle utomlands på jobb och ville installera sej på platsen innan hon tog dit sin häst.
Det finns mycket att säga om den tjejen, men struntar i det just nu.

Jag anser inte att någon häst är galen, men med den vet jag faktiskt inte.


Hon skulle ha dubbla täcken trots att det var soliga vårdagar och ca 10 grader varmt,
på natten skulle hon ha pyjamas.
Jag kunde inte hålla mun utan frågade om hon inte frös när hon red ut, utan täcke..hehe
 Det låg fortfarande is kvar på skogsvägen,
 alltså behövdes broddar, men hon skulle tydligen inte ha de på i hagen.

Första morgonen jag skulle släppa ut henne, reste hon sej i boxen innan jag ens kommit in,
hon stod med framhovarna uppe på gallret...och dit skulle jag in för att byta täcken!!!
Min vän skulle senare skulle ta ut henne på ridtur,
hon hade sadlat och gjort allt klart utom broddat när jag gick in.

Ca två timmar senare när det var dags för oss att äta såg jag att det lyste i stallet och gick ut för att säga att maten var klar.
Där slutade vår vänskap.
Hon stod med ett spö, slog och slog på hästen och skrek,
hon var illröd i ansiktet och tårarna sprutade.
Jag blev chockad och sa att i mitt stall slår vi inga hästar,
jag glömmer det ALDRIG, inte hennes svar heller
- Den här hästen måste man slå för att hon ska fatta!
 
Hon hade inte fått på broddar och inte kommit ut på ridtur.

Inom ett par dagar var hästen ute ur mitt stall och ytterligare några dagar var vännens häst också flyttad. 
Jag saknar den tjejen jag först lärde känna, som var som en dotter för mej,
men vi har ingen kontakt alls sen dess.

Jag vet inte hur det gått med den piskade hästen, men "vår" häst utvecklades fint.
Han blev lämnad på foder och jag tror han är kvar där,  om han lever idag.

Varför tar jag upp detta nu?
Tjaaa jag fick en flashback häromdagen :(
Att vissa inte kan förstå att en häst som får stryk kan bli rent av livsfarlig?

Då tänker jag inte på en dask på bogen eller rumpan, utan på upprepade slag.
Man  kan vinna en kamp med hjärnan också det är bara i boxningsringen det funkar med fysisk styrka, 
om ens då.

Jag har fått höra att jag låter Ava göra som hon vill,
det var efter den gången jag sagt till en som slog henne i ansiktet.
Hon försökte alltid flytta en när man ledde henne, bufflade och trängdes,
försökte ta ledarrollen,
enligt mej kan man träna bort sånt utan slag ...
Trycka en armbåge i bogen funkar också, men det kanske tar längre tid och kräver mer envishet.
Och är det nåt jag är, så är det envis!


Nu blev det ett långt och svamligt inlägg,
 jag skyller på "drogerna"  ;)


Ha det bäst,
Marianne 


Brunch istället för frukost

Kategori: Film

Gårdagen bestod mest av jobb, jobb och jobb....
det är så grymt skönt att veta att jag inte har fler så långa pass,
det var inget som strulade på jobbet och det är ju inte direkt tungt,
men ändå...är man klen så är man ;)
 
Sandra tog hand om Ava, jag tror inte jag skulle gjort så bra ifrån mej i sadeln när jag var så trött,
 det är ju tur man har bra hjälp...hon och Maria red i skogen. 
 
Så i natt har jag mest snurrat runt och naturligtvis somnade jag frampå småtimmarna
när det nästan var dags att vakna....tur hästrna är ute säger jag bara
haha
 
 
Men Göran undrade nog vart jag tagit vägen,
han gnäggade glatt när jag äntligen kom med frukosten.
 
 
 
Yvonne undrade hur jag förlorat min hörsel,
 jag vet inte om jag berättat det förr,men tar det här så behöver ingen annan undra :)
Det heter sudden deafness eller plötslig hörselnedsättning,
Det är liknande reumatisk sjukdom,
att kroppen angriper sitt eget försvar...alltså "äter upp" de vita blodkropparna.
Det första läkaren frågade var om jag hade någon reumatisk sjukdom i släkten.
Det kan också utlösas av ett trauma mot huvudet,
och jag hade blivit jagad i bilen och påkörd ett drygt år tidigare...många gånger så kanske det kom av det...
inget att spekulera i känner jag.
 
 
Vi hade åkt upp till Hälsingland där min svägerska har sitt förräldrarhem, precis innan deras ställe finns en motionssslinga så vi stannade och sprang nån halvmil elller nåt innan vi åkte upp till gården.
När jag inte kom ur sängen dagen efter blev alla rädda....allt snurrade och jag bara spydde,
kunde inte ens lyfta huvudet utan att spy.
Det spekulerades om jag blivit fästingbiten och fått hjärhinneinflammation
men det hade jag ju inte, hade ingen feber.
Frampå kvällen ledde min man ner mej till de andra,
det var då vi upptäckte att jag inte hörde på vänster öra.
 
Det var lite olyckligt att min man för tillfället var av med sitt körkort...
så jag skulle köra de ca 30 milen hem dagen efter.
Jag kunde ju inte vrida huvudet så han fick hålla full koll på trafiken runtomkring,
ja vilken pärs...haha
 
Jag låg ett par dagar när jag kom hem, tills min kompis kom och bokstvligen släpade med mej till SÖS,
där det konstaterades vad det var...jag fick reda på att ca 1/3 blev helt friska, 1/ 3 fick tillbaka en del av hörseln och att restrerande tredjedel aldrig blev bättre....och naturligtvis skulle jag höra till de senare.
Eftersom hörselnerven och balansnerven är "inslingrade" i varandra är även balansnerven på vänster sida död,
därav vinglade och spydde jag lång tid efter.
Jag fick många konstiga blickar, folk tänkte att jag var onykter mitt på ljusa dan..hehe.
Jag minns en gång när vi åkte över till Åland, jag vinglade och höll mej i allt som fanns i närheten och sen satte jag mej bakom ratten och körde....hihi.
 
Min dåliga balans gör sej påmind ofta när jag rider och när jag är trött.
Min dåliga hörsel gör mej extra trött om det är mycket oljud runtomkring, så som på jobbet vissa kvällar.
Då blir jag lätt ledsen och/eller irriterad.
 
Som i går när jag bad en kund att tala lite högre eftersom jag tyvärr inte hörde när hon böjde sej fram och viskade....och hon skrek åt mej istället.....
Jag är som jag är, så när hon kom och bad om ursäkte en stund senare sa jag att jag blivit väldigt ledsen,
att jag faktiskt inte kan rå för att jag inte hör och att det inte blir bättre när folk börjar skrika åt mej,
att sånt sårar ganska mycket.
Nog om detta!
 
 
Vill visa en film från örnreservatet i Danmark,
En mäktig upplevelse från i somras....det blev inte så bra med musiken,
jag har inte lärt mej anpassa den.
Men det kanske går att njuta av dessa vackra fåglar ändå?!
 
 
 
 
Ha det bäst,
Marianne
 
 
 
 

Igen...

Kategori: Allmänt

Cicci frågade vad som hände med Brigade..det kan kännas lite tjatigt ibland men varsågod,
jag länkar till det inlägg jag hittade...
 
 
 
 
 
Det är Ava på fotot!
 
Gårdagen;
Vi cyklade till gymmet, när jag äntligen kommit igång.
I och med min insikt att det kan vara fibro jag har,
så förstår jag lättare varför det är så svårt att komma igång vissa morgnar.....
synd bara om de som är i min närhet som är lite snabbare ;)
Hur som helst, ett gympass var vad jag behövde i går...
när vi åkte dit hade jag ont ta mej tusan överallt...mest i benen,
men när vi åkte hem kände jag mej rörlig och utan värk.
 
Varför åker jag till gymmet när jag har så ont?
Jo....för jag vet att rörelse är den bästa medicinen för mej!
 

En ridtur blev det med....
Med Leo som följeslagare...när vi kom ner från gården mötte vi ridskolans endagarläger,
dom travade iväg och Ava tittade långt efter dom..hon hade nog velat följa med i flocken tror jag.
I skogen var det massa äckliga flygfän, jag höll på att bli galen på Ava som slängde med huvudet och drog tyglarna ur händerna på mej...hon stannar med jämna mellanrum och stampar eller sparkar..
.det fick bli en hel del galopp för att rida ifrån flygkräken.
Vi avslutade med att gå ner till sjön,
där hade några haft roligt och sabbat den lilla badbryggan danskarna gjort.
Vad är det som är så roligt med att förstöra?
Jag fattar inte....
Hade det varit stormvindar skulle jag förstått varför den låg och flöt i vassen,
men SÅ mycket har det inte blåst.
 
 
 
Medan hästarna stod inne och åt gick jag ner till sjön för att försöka få upp bryggan,
barnen från ridlägret var där och badade så dom simmade ut och hämtade den.